Dubbningshemsidan
Recensioner
500 Days of Summer
((500) Days of Summer)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till 20th Century Fox Home Entertainment för recensionsexemplaret
Zooey Deschanel & Joseph Gordon-Levitt
Bildkälla: 20th Century Fox (Sweden) AB
Den amerikanska regissören Marc Webb har etablerat sig som en av Hollywoods främre regissörer av musikvideor, och har arbetat med grupper och artister såsom Daniel Powter, My Chemical Romance, Green Day och Gavin DeGraw. Han har dock även regisserat mer traditionella filmer, men hittills har det varit begränsat till enstaka kortfilmer. Han begick ifjol sin långfilmsdebut som regissör med den romantiska dramakomedin 500 Days of Summer; med manus skrivet av de båda författarna bakom Rosa Pantern 2. Filmen har gjort succé på filmfestivaler runt om i världen, och är en independentfilm gjord med förhållandevis liten budget. Nu har den äntligen släppts på DVD. I centrum står Tom Hansen, som egentligen velat bli arkitekt men som nu istället nöjt sig med att arbeta med att författa gratulationskort. Han har haft ett förhållande med en tjej vid namn Summer, men när filmen inleds har hon precis gjort slut med honom. Tom blir mycket ledsen och deprimerad, och under den närmaste tiden tänker Tom tillbaka på vad som hänt. Vi får se när han blir attraherad av den nya chefsassistenten Summer på hans arbetsplats. Hon klargör vid ett tidigt skede att hon inte är intresserad av fasta förhållanden, men det stoppar inte Tom från att bli kär i henne. Med tiden börjar de att umgås alltmer och inleder också ett förhållande, som vi får följa i icke-linjärt format.
Det händer inte ofta att romantiska komedier eller dramakomedier innehåller nyskapande begrepp, men 500 Days of Summer är faktiskt bevis på motsatsen. Filmen har en originell och intressant idé, som genomförts på ett nytt sätt och med en hel del unika begrepp vad gäller bland annat berättartekniken. Som berättarrösten inledningsvis konstaterar är det egentligen inte en kärlekshistoria, men trots allt är det en historia som handlar om kärlek. Då filmen börjar mot slutet (eller åtminstone mitten) så är utgången förhållandevis given, men manusförfattarna lyckas ändå att komma med en och annan oväntad vändning. Filmen berättas i okronologisk ordning, och hoppar mellan tidpunkter till synes utan logik. Filmen ska föreställa bestå av Toms tankar när han tänker tillbaka på de 500 dagarna, och därför hoppas det till olika dagar; precis på samma sätt som de flestas tankegångar brukar fungera. Därför hoppas vi från ljus romantik till mörk stämning och depression, allt beroende på vilken dag som vi får följa.
Det hade lätt kunnat bli väldigt rörigt, men filmteamet lyckas undvika de största fällorna genom en annorlunda berättarteknik. För varje ny dag som skildras dyker det nämligen upp ett räkneverk som visar vilken dag i förhållandet som vi nu får följa; räknat från den första dagen som Tom träffade Summer. För varje ny scen hoppas det mellan olika dagar huller om buller, och från dag 27 kan det i nästa ögonblick bli dag 135. Det fungerar bättre än väntat, då det blir tydliga kontraster mellan den söta inledande tiden och den mindre romantiska stämningen längre fram. Så länge man kommer ihåg några få viktiga nyckeldagar, så blir det heller inte särskilt rörigt. Förvisso är det inte helt oproblematiskt att verkligen minnas om det som händer nu inträffat före eller efter tidigare scener, men det är sällan man behöver veta det då de flesta scener fungerar ganska bra på egen hand utan större referenser till tidigare händelser. Fastän filmen inledningsvis ger en något fragmentarisk känsla, så kan man inte undvika att imponeras av den. Även i övrigt finns en hel del annorlunda berättarbegrepp, däribland en mycket finurlig och smart scen där vi via split-screen får se både vad Tom hoppats på och vad som verkligen händer i en viss situation vid samma tillfälle.
Det är en stämningsfull och trevlig film, som tydligt visar upp olika sidor av både personer och förhållanden, och som känns mycket realistisk och verklighetstrogen. Enligt uppgift är filmen delvis självbiografisk och bygger på en av manusförfattarnas erfarenheter, och det förvånar mig inte alls. Det är tydligt att allting utspelas ur Toms synvinkel, och därför får filmen ett huvudsakligen manligt perspektiv. Det är lite synd, men samtidigt kanske en trevlig omväxling då de flesta romantiska komedier mer brukar tilltala kvinnor. Trots perspektivet har både Tom och Summer blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, och båda känns mycket levande och mänskliga. Vi får inte heller några klara svar, och kan därför inte med säkerhet säga vem som gjort rätt eller fel i förhållandet. Det är lätt att leva sig in i både Toms och Summers synvinkel, och det finns en del ovanliga begrepp som gjort att filmen blivit betydligt djupare än det först kan verka.
De flesta övriga rollfigurer har dock blivit tämligen endimensionella och platta, och de allra flesta får vi inte veta mycket om. Som regel gör det inte så mycket, men ibland saknar jag mer information om andra inblandade. Det mest påtagliga exemplet är den 12-åriga flickan Rachel, som enligt uppgift ska föreställa vara Toms syster; något vi aldrig får veta i klartext under filmen - första gången jag såg den satt jag också och undrade vem hon egentligen var, vilket är en onödig miss från manusförfattarnas eller regissörens sida. 500 Days of Summer är en riktigt rolig film, med en hel del smarta one-liners och mängder av popkulturella referenser. För en svensk publik är det intressant att Ingmar Bergman spelar en viss roll för handlingen, och dessutom utspelas ett flertal charmiga scener på IKEA.
Ofta går det visserligen inte längre än till små skratt, men då och då kommer riktigt klockrena poänger som är omöjliga att värja sig mot. Till viss del är det en ganska mörk humor som erbjuds; något som står klart redan under den oerhört roliga och finurliga juridiska brasklappen under förtexterna. Samtidigt är det inte en renodlad komedi, utan är till lika stor del ett ganska seriöst drama som tittar på förhållanden på ett både tänkvärt och realistiskt sätt. Överlag är det därför en mycket lyckad blandning av humor och allvar, där ingen av genrerna tar överhanden. Det blir aldrig segt eller tråkigt, utan filmen har fått ett föredömligt lagom tempo där man inte stör sig över någonting. Det är också hela tiden oerhört charmigt och intressant, och förblir därför engagerande från början till slut.
500 Days of Summer erbjuder ett snyggt foto med en del vackra vyer och ett såväl effektivt som originellt bildspråk, som arbetar mycket med kontraster och detaljrikedom vid de olika faserna under förhållandet. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och det är ett lyckat drag att filmen till största delen satsar på halvkända skådisar som man inte redan sett i femtioelva roller. Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel är utmärkta i de båda huvudrollerna, som båda spelar övertygande och trovärdigt. Personligen är jag dock ännu svagare för Zooey, som verkligen är ett riktigt fynd i rollen som Summer. Chloe Moretz är också mycket bra som Rachel, och såväl Geoffrey Arend som Clark Gregg och Rachel Boston är mycket lyckade. Det största problemet med rollbesättningen är Matthew Gray Gubler som Paul, fastän han egentligen spelar riktigt bra. Problemet är helt enkelt att man alltför tydligt jämför rollfiguren med Matthews rollfigur i kriminalserien Criminal Minds, och därför är det svårt att ta honom på allvar här; i synnerhet som han bibehåller nästan exakt samma gester, minspel och uttryck som i den serien. Det här har förstås inte mycket med just Matthew Gray Gubler som sådan att göra, utan samma problem uppstår ofta vid skådespelare som främst blivit känd för just en enda roll i en långvarig TV-serie. Så fort som han börjar bli mer vanligt förekommande i fler filmer och serier kommer förstås också problemet att minska, men i dagsläget förstör det tyvärr lite av den annars så realistiska stilen. Filmen har också mycket passande och stämningsfull musik, till största delen av indelendenttyp, vilket ytterligare bidrar till den fina och realistiska känslan som förmedlas.
Överlag är 500 Days of Summer en mycket bra och originell film, som tar upp en annorlunda idé på ett lyckat sätt och har blivit både tänkvärd och underhållande. Det är också en trevlig omväxling med en romantisk dramakomedi som är helt befriad från både klichéer och översentimentala aspekter, och som känns både jordnära och verklighetstrogen. Det blir heller aldrig överromantiserat eller alltför sockersött, och det är inte så många romantiska filmer man kan säga det om. Genom den annorlunda och icke-kronologiska berättartekniken blir det aldrig tråkigt, och filmen känns heller inte förutsägbar. Tvärtom är det en fängslande och berörande film, där det vid några tillfällen är omöjligt att hålla tårarna borta. Visst finns det brister, men överlag är det en av de bästa regidebuterna jag sett på mycket länge och en film som i all sin enkelhet sticker ut så mycket så att man tänker på den långt efteråt. Därför kan jag varmt rekommendera 500 Days of Summer för de allra flesta, och även de som inte brukar tycka om romantiska filmer kommer med stor sannolikhet att falla för denna annorlunda pärla. Då filmen också håller att ses om flera gånger, så kan jag inte med gott samvete ge filmen något annat än en åtta i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,40:1 samt ljud i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på ett flertal språk, däribland de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Textningen håller relativt hög klass, men lider av ett mindre antal översättningsfel. När man matar in DVD-skivan möts man först av en mycket irriterande anti-piratpropaganda på 39 sekunder, som dock går att hoppa förbi. Det följs av varningstexter på fem sekunder som inte kan hoppas förbi, och därefter visas reklam för HD-formatet Blu-Ray på två minuter. Vi möts därefter av en distributörsjingel, innan vi kommer till huvudmenyn som är stilren men endast engelskspråkig. Efter filmens slut uppstår nästa irritationsmoment. Då visas nämligen varningstexter på samtliga språk som filmen är dubbad eller textad på. Dessa visas i 10 sekunder per språk, och det går inte att hoppa förbi på något sätt. Därför tar det över en minut innan man äntligen kommer tillbaka till huvudmenyn, och jag begriper mig inte på varför Fox inte kunnat göra som andra distributörer och bara visa varningstext på just det språk som man faktiskt har valt.
Det enda extramaterial som finns är ett tiotal bortklippta scener på cirka 15 minuter, varav ett flertal i själva verket är något utökade versioner av scener som finns med i filmen. Allt är intressant att se på, och somliga är riktigt roliga. Ingen av scenerna tillför dock alltför mycket till filmen, så det är förståeligt att de klippts bort. Fast ett par av scenerna tycker jag trots allt är så charmiga och roliga att jag hade önskat att de fått vara kvar. Trots allt är ju filmen inte överdrivet lång med sina dryga 90 minuter, varför det inte hade varit nödvändigt att korta ner den av längdmässiga skäl. Det är för övrigt intressant att notera att en av de bortklippta scenerna är en alternativ version av en befintlig scen, där de svenskspråkiga Ingmar Bergman-referenserna bytts ut mot franska dito. Tyvärr vet jag inte varför man fattade det beslutet, men jag är tacksam att det byttes ut då versionen i filmen definitivt är bättre än den bortklippta alternativa versionen. Tyvärr finns inga kommentatorspår eller introduktioner till de bortklippta scenerna, vilket hade varit önskvärt för att få veta mer om varför scenerna klippts bort eller exakt var i filmen de hört hemma. Allting har dock både svensk och engelsk text, vilket är glädjande. Överlag är det extramaterial som finns bra, men av en så ny och intressant film som denna så hade jag verkligen önskat mig något mer än så här. Det hade exempelvis varit intressant att få se intervjuer med de inblandade och få veta mer om de verkliga händelserna som ligger till grund för filmen, men allt sådant lyser med sin frånvaro.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 11 december 2009
Senast uppdaterad: 11 december 2009
Recensionen har lästs 4244 gånger av 2437 personer, sedan den 11 december 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))