Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Across the Universe
(Across the Universe)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Across the Universe på CDON
   ANNONS
Drama / Musikal / Romantik / Historiskt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 8 minuter
Genre: Musikaldrama
Produktionsland/år: Storbritannien/USA, 2007
Produktionsbolag: Revolution Studios, Gross Entertainment, Prologue Films & Team Todd
Producent: Matthew Gross, Jennifer Todd & Suzanne Todd
Regi: Julie Taymor
Manusförfattare: Dick Clement & Ian La Frenais, baserad på en grundstory av Julie Taymor, Dick Clement & Ian La Frenais
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Jude - Jim Sturgess Lucy - Evan Rachel Wood
Maxwell - Joe Anderson Sadie - Dana Fuchs
Prudence - T.V. Carpio Jo-Jo - Martin Luther McCoy
Daniel - Spencer Liff Molly - Lisa Hogg
Cyril - Nicholas Lumley Phil - Michael Ryan
Emily - Amanda Cole Julia - Ellen Hornberger

Vissa filmgenrer tycks komma och gå som vågor, och är nästan helt utdöda under många år för att därefter återuppstå. Ett exempel är musikaler, som efter storhetstiden under 1960-talet nästan försvann helt, men som på senare tid har blivit populära som aldrig förr. I kölvattnet till bl.a. Mamma Mia kommer nu Across the Universe, där det istället för ABBA bygger på låtar från den klassiska 1960-talsgruppen Beatles. Filmens titel är också hämtad från just titeln på en Beatles-låt. Julie Taymor, som annars huvudsakligen är teaterregissör på bl.a. Broadway men som också gjorde den Oscarsbelönade Frida 2002, har stått för regi. Inte helt oväntat med tanke på gruppen, utspelar sig filmen på 1960-talet och handlingen börjar i Liverpool. Den unga killen Jude jobbar på ett varv och bor med sin ensamma mamma, men vill hellre än något annat veta vem som egentligen är hans pappa. Därför lämnar han alla han känner, för att resa till USA och hitta åt sin biologiska pappa. Han hamnar i New York och stadsdelen Greenwich Village, och träffar där tonårstjejen Lucy som han blir förälskad i. Därigenom får han även kontakt med Lucys bror Max och sångerskan Sadie, men verkligheten gör sig påmind när Max blir inkallad till Vietnam-kriget.

De flesta musikaler lider mer eller mindre av samma grundläggande problem: de flesta krut satsas på sångerna, och handlingen blir därför lätt tunn och lågprioriterad. I Across the Universe är det är problemet ännu tydligare än på många andra håll, och det är uppenbart att såväl karaktärsutveckling som manus fått stryka på foten till förmån för de många sångerna. Därför har handlingen också blivit ganska rörig och tillkrånglad, och de flesta av rollfigurerna får vi aldrig veta särskilt mycket om. Därför blir filmen snabbt ganska oengagerande - man bryr sig helt enkelt inte nämnvärt om vad som ska hända, när vi inte vet särskilt mycket om dem. Dock har de flesta rollfigurer fått sina namn från diverse Beatles-låtar på ett ganska fiffigt sätt, vilket har blivit ganska effektfullt. Men framförallt har det blivit alltför många sånger - jag räknade till 33 stycken, och det är minst 10 för många. Somliga dessa passar in perfekt i handlingen, och känns genomtänkta och inspirerande. Men många andra har blivit malplacerade och påtvingade, och passar inte alls in. Det verkar som att tanken varit att klämma in så många Beatles-låtar som överhuvudtaget varit möjligt, vare sig dessa verkligen passar in i handlingen eller inte. En grundregel vid musikaler är att sångerna alltid ska föra handlingen framåt, och integreras i dialogen och storyn. Den lilla detaljen verkar regissören och manusförfattarna helt glömt bort, då många av dessa låtar snarare lagts in "för sakens skull" och gör att handlingen stannar av i tid och otid. Förvisso finns det några sånger som verkligen för handlingen framåt och är relevanta för rollfigurerna och storyn, men alltför många tycks inte ha något som helst syfte. Därför känns filmen också alltför lång, och över två timmar är helt enkelt för långt för en sådan här film. Musiken är dock bra, och alla skådespelarna sjunger själva, vilket förhöjer helhetsintrycket. I synnerhet Evan Rachel Wood och Jim Sturgess är mycket lyckade som både skådespelare och sångare, och har fantastisk sångröst. Men det hjälper inte så mycket, när själva filmen blivit så seg och storyn ärligt talat är mycket tunn. Dessutom irriterade jag mig över de alltför många och långa psykedeliska och stiliserade scenerna, som åtminstone periodvis för tankarna till narkotikamissbruk. Sådana abstrakta och visuellt annorlunda scener kan i liten mängd vara tilltalande, men här har det blivit alldeles för mycket av effekterna och mellan varven tappade jag helt koncentrationen och började tänka på annat. Mest irriterande blir det under en scen på en cirkus med Mr. Kite, som kändes helt påtvingad och malplacerad, och där jag började undra om manusförfattarna månne missbrukat narkotika eller alkohol medan de skrivit manuset... Men det är absolut inte en dålig film, även om mina många klagomål kanske lätt kan få det att låta så. Grundstoryn är intressant, och många av låtarna är mycket fina och klassiska. Beatles-fanatiker reagerar kanske på att filmmakarna tagit sig ganska stora friheter med en del av låtarna, både vad gäller betydelsen, takten, tempot och tonarten. Exempelvis har flera rocklåtar snarare blivit ballader i dessa tappningar, men för mig som inte är uppväxt under Beatles storhetstid gjorde det ingenting. Skådespelarinsatserna är bra, och filmteamet har också skickligt lyckats att förmedla 1960-talsstilen och få tittarna att känna sig närvarande. Om de bara hade kunnat vara lite mer selektiva, och inte försöka att få med varenda låt som Beatles någonsin gjort (nästan), så hade det kunnat bli riktigt lyckat. Men nu har tyvärr musiken tagit överhanden från handlingen för mycket, och de flesta låtar gör att både tempot och filmen stannar av. Därför kan jag tyvärr inte ge filmen mer än en svag femma i betyg, trots att låtarnas kvalitet i sig hade förtjänat ett högre betyg.

DVD-utgåvan kommer från SF, och erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, och både bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska; men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Den svenska textningen håller relativt hög klass, men av någon märklig anledning har ingen av sångtexterna översatts - medan rollfigurerna sjunger visas därför inga textremsor alls. I en musikal, då sångerna trots allt har viss relevans för handlingen, så är det ett mycket märkligt och svagt begrepp. Rimligen borde åtminstone de sånger som direkt för handlingen framåt och har koppling till rollfigurerna eller storyn översättas till svenska i textningen. Resultatet har tyvärr blivit att de som inte kan engelska obehindrat inte alls kan uppleva filmen på samma sätt som oss andra, och troligen inte alls kommer att förstå poängen i många av fallen. När man matar in DVD-skivan, möts man av distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter. Därefter visas trailers för ett flertal andra filmer, som dock går att hoppa förbi. Slutligen kommer vi till huvudmenyn, som är ganska effektfull men tyvärr enbart på engelska. Det enda extramaterialet som finns är ett kommentatorspår med regissören Julie Taymor och musikproducenten och kompositören (av bakgrundsmusiken) Elliot Goldenthal. Det är ganska intressant och vi får veta en hel del matnyttigt, men ibland verkar de ha för lite att säga med långa pauser som följd. Tyvärr har kommentatorspåret ingen textning. Där tar det roliga slut... I bl.a. USA har filmen släppts i en 2-discutgåva med mer extramaterial, men dessvärre gäller detsamma inte Sverige. Men ett ännu större problem med DVD-utgåvan är onekligen att ingen av sångtexterna översatts, vilket gör att man måste kunna engelska för att få fullt utbyte av filmen. Och jag som inbillade mig att syftet med svensk text på filmer var att man inte skulle behöva kunna engelska för att hänga med...

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 juli 2008
Senast uppdaterad: 24 juli 2008

Recensionen har lästs 3808 gånger av 2155 personer, sedan den 24 juli 2008

Betyg:
Film/serie * * * * *       5
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * och en halv       4,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - FEMMA - NIA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern