Dubbningshemsidan
Recensioner
Aladdin
(Aladdin)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den klassiska sagosamlingen Tusen och en natt (eller Arabian Nights som den är mest känd under i engelskspråkiga länder) var ursprungligen en samling folksagor med ursprung från Asien och Mellanöstern, och samlingen tros ha uppstått första gången redan på 900-talet. Genom åren har mängden sagor i samlingen kommit att förändras, genom att olika översättare och bearbetare har lagt till andra historiska folksagor från samma länder. Först i början av 1700-talet nådde sagosamlingen Europa, detta genom fransmannen Antoine Gallands översättning. Några av de mest kända sagorna i Tusen och en natt lades till i sagosamlingen genom just Antoine Gallands franskspråkiga version, och detsamma gäller sagan om Aladdin och den magiska lampan. Sagan tros härstamma från något arabiskt land under medeltiden, men några säkra källor finns inte. I dagens läge lär dock de allra flesta känna till Aladdin genom Disneys klassiska tecknade långfilm från 1992, och nu har den släppts på nyutgåva på DVD. Bakom regi och manus står Disney-veteranerna John Musker och Ron Clements, som innan Aladdin bl.a. regisserat Den lilla sjöjungfrun och som nu är aktuella på biograferna med Prinsessan och grodan. Handlingen utspelas i det fiktiva arablandet Agrabah, där den föräldralösa och fattiga killen Aladdin lever med sin apa Abu. Enda sättet för honom att klara sig är genom att stjäla mat från gatustånd och annat, och därför är han måttligt populär hos vakterna i samhället. Motsatt problem har prinsessan Jasmine, som lever ett lyxliv i palatset och har allt utom frihet. Därför smiter hon en dag från palatsen, och träffar på Aladdin på marknadsplatsen. Men någon som inte är särskilt förtjust i Aladdin är sultatens rådgivare Jafar, som har sina egna onda planer på gång.
Ända sedan jag första gången såg Aladdin 1993 (då jag var runt 16 år gammal) har jag tyckt mycket bra om den filmen, och jag har alltid sett på den som en av de bästa Disney-filmerna från 1990-talet; kanske rentav en av de bästa överhuvudtaget. Nu var det dock runt ett decennium sedan jag senast såg den, så det var med spänd förväntan jag satte mig när för att se om filmen när recensionsexemplaret damp ner i brevlådan - trots allt är det ju många filmer man upplevde som fantastiska som ung, som inte håller lika bra med dagens mått mätt. Men dessbättre avtog min oro snabbt, och det visade sig att Aladdin håller mycket hög klass än idag. Storyn är kanske inte världens mest originella, och dessutom har manusförfattarna tagit sig väldigt stora friheter från originalsagan i Tusen och en natt. Men det spelar ingen stor roll, och det är fortfarande en genomarbetad och intressant story som håller ihop utan märkbara logiska luckor.
Det är också en mycket engagerande och fängslande film, som förblir intressant hela tiden och där speltiden går fort utan sega stunder. Det är också en ganska rolig film, med en hel del humoristiska one-liners och poänger, och där man kan skratta då och då. Någon stor skrattfest är det visserligen inte, men det är tillräckligt för att lätta upp stämningen och medför en lagom lättsam stil. Något alltför djup film är det inte, men den är tillräckligt nyanserad för att fungera bra även som drama. Det finns också fina budskap, om än ganska övertydliga sådana. En trevlig sak att notera är att Aladdin inte är en alltför politiskt korrekt film, och periodvis är den ganska våldsam. Därför är filmen troligen inte lämplig för de allra yngsta, men bara man kommit upp en aning i ålder så fungerar den bra. Samtidigt finns tillräckligt många vuxna referenser, för att filmen ska gå bra att se även för fullvuxna, och vissa av referenserna går förmodligen över huvudet på många barn (däribland en hel del av Andens imitationer).
De centrala rollfigurerna har blivit någorlunda mångbottnade, vilket i synnerhet gäller Aladdin. Han framstår som ovanligt nyanserad, och har både goda och dåliga sidor. Han är ingen enormt sympatisk rollfigur, men uppvisar många mänskliga drag och känns därför äkta. Jasmine får tyvärr inte alltför mycket att arbeta med, utan är tämligen endimensionell och utan större djup. Det blir bättre i uppföljarna och TV-serien, men i den här första filmen blir hon under många perioder lite väl platt. Då är det bättre ställt med både Anden, Abu och till viss del även Sultanen, som fungerar riktigt väl. Och Jafar är en riktigt hemsk och allt annat än charmig person, som säkert framstår som ganska otäck för yngre barn. Man kan också tycka att många av birollerna, i synnerhet vakterna, känns lite väl stereotypa från arabländer. Fast å andra sidan är det förmodligen ingenting som barn reagerar över, och då tycker jag heller inte att man kan vara alltför kräsen. Det är också svårt att hitta filmer helt utan stereotyper, då det mer eller mindre förekommer i de flesta fall, om än kanske inte lika tydligt som här. Agrabah är förvisso ett påhittat land, men att det ska föreställa vara ett arabland råder knappast någon tvekan om.
Animationen är mycket välgjord, och är till största delen handanimerad. Det är inte lika detaljrikt som en del av Disneys andra filmer, men det känns ändå mycket äkta och levande med verklighetstrogna karaktärer och naturliga rörelsemönster. Somliga mer fartfyllda scener är dock datoranimerade (intressant nog gjort av Pixar, ett par år innan deras långvariga samarbete med Disney påbörjades), och även fast det kan vara nödvändigt för scenerna så skär sig datoranimationen ibland en smula med handanimationen. Ett påtagligt exempel är en del av de hisnande scenerna i grottan, som mer känns som modern digital 3D-animation och inte riktigt håller samma naturliga stil som resten. Det förekommmer också en del onödiga produktionsmissar, varav de flesta bör falla under animatörerna. Men jag tror inte att särskilt många barn reagerar över dem, och säkerligen inte alltför många vuxna heller. Filmen innehåller många fina och minnesvärda sånger, och det märks att stor vikt lagts åt sånger som verkligen för handlingen framåt och därför är viktiga ingredienser för helhetsintrycket. Bäst är utan tvekan Oscarsbelönade "En helt ny värld", som är en fantastiskt vacker låt som man aldrig kommer att glömma. Aladdin är helt enkelt, trots vissa brister, en mycket bra film som håller utmärkt än idag. Det kommer inte upp i samma vackra stil och djup som exempelvis Snövit och de sju dvärgarna, och andra äldre filmer, men jag vidhåller fortfarande att det är en av de bästa tecknade Disney-klassikerna från 1990-talet. Utan tvekan väl värd att se flera gånger för alla åldrar.
Den svenska versionen av Aladdin gjordes för ovanlighetens skull av FilmMixarna i Stockholm, under en övergångsperiod mellan Barrefelt Produktion och KM Studio (som tog över på full skala året därpå). Bakom regi stod Eddie Axberg, som aldrig regisserat någon annan Disney-dubbning. Som Aladdin hör vi Peter Jöback, som gör en utmärkt insats. Hab låter riktigt lik originalrösten, och lyckas t.o.m. att tala med bättre inlevelse och större charm än originalet. Det händer inte ofta. En annan fördel med den svenska dubbningen är att Peter Jöback också gör Aladdins sångröst, medan originalversionen byter röst vid sånger. Som Anden hör vi Dan Ekborg, som gör en utmärkt insats och låter riktigt lik originalets Robin Williams. Han behåller också precis rätt röstkaraktär. Att göra den här rollen måste vara oerhört svårt, i och med att filmen animerats utifrån att Robin Williams till stor del improviserat, men Dan Ekborg gör en imponerande rollprestation. Prinsessan Jasmine spelas av Myrra Malmberg, som har en betydligt ljusare röst än originalet och låter yngre än Linda Larkin. Men hon behåller rätt röstkaraktär och känsla, varför jag anser att hennes insats trots det är bra. Ibland kan man dock skönja en viss bristande inlevelse, varför jag tycker att Maria Rydberg (som ersatte Myrra i TV-serien Aladdin) trots allt är snäppet bättre. Även i fallet med Jasmine byts rösten vid sånger i originalversionen, medan vi i Sverige får behålla samma röst vid både dialog och sång; onekligen en avsevärt fördel.
Sultanen spelas av Nils Eklund, som låter ganska lik originalrösten men har en markant mörkare röst. Även han behåller rätt röstkaraktär, och personligen tycker jag att hans röst passar bättre till rollfiguren än originalrösten. Jafar spelas av Mikael Samuelsson, som är lik originalrösten och gör en bra insats. Som papegojan Jago hör vi Anders Öjebo. Han låter inte alltför lik originalrösten, utan har en betydligt mörkare och djupare röst. Men han bibehåller helt rätt röstkaraktär, känsla och charm. Därför tycker jag att han trots olikheten med originalrösten gör en utmärkt insats och passar bra i rollen. Peddlers röst görs av Per Eggers, som låter lik originalrösten och gör en bra insats. Abus röst ligger i det så kallade M&E-spåret (integrerat med bakgrundsljudet), och går därmed inte att dubba. Hans röst görs därmed av Frank Welker, precis som i originalversionen. Som regel gör det ingenting, då Abu sällan har vanliga repliker utan mest mer eller mindre svårförståeliga läten. Men vid några tillfällen har Abu trots allt konkreta repliker, och då är det inte så lyckat att dessa behållits på engelska. Det är förstås inget som dubbningsbolaget kunnat påverka, men det är lite märkligt att Disney inte tänkte på det. Bevisligen lärde de sig dock sin läxa, då situationen förändrades till TV-serien Aladdin. Förutom nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.
Bakom den svenska översättningen står Helene Edberg. Jag har på grund av tidsbrist ännu inte hunnit göra en fullständig jämförelse mellan den svenska och amerikanska versionen, utan har nöjt mig med att detaljstudera ett flertal utvalda scener mellan de båda versionerna. Utifrån detta verkar översättningen hålla hög kvalitet, och jag har inte kunnat hitta några översättningsfel. Till största delen är också språket naturligt och ledigt, och det mesta låter bra. Dock förekommer enstaka ordval och uttryck som jag inte är helt nöjd med. Det mest uppenbara är att marry vid ett flertal tillfällen (men dock inte alla) har översatts med äkta, vilket låter onödigt formellt och gammaldags i svenskan plus att jag inte tycker att man kan vara säker på att barn verkligen förstår innebörden. Jag minns att jag redan när jag första gången såg Aladdin reagerade på det märkliga ordvalet, och att det bara var på grund av sammanhanget som jag förstod innebörden. Då var jag ändå i tonåren när filmen hade premiär, så förmodligen bör det vara värre ställt med barn. Det här har självklart gjorts för att få bra läppsynk, och det är ett svårlösligt problem. Men för förståelsens och språkbrukets skull anser jag ändå att det vore bättre att använda det mer vedertagna gifta sig med (eller dylikt), fastän det skulle innebära betydligt sämre munrörelser - de fåtal gånger som ordet förekommer tycker jag att man kan leva med sämre läppsynk, för att få ett mer naturligt språk. Ett annat exempel är att ordet husband vid enstaka sammanhang har översatts med gemål, vilket också framstår som onödigt gammaldags och formellt, och där det också är fullt möjligt att barn inte förstår betydelsen. Det märkliga är att samma ord vid de flesta andra sammanhang översatts med make, vilket är betydligt bättre. Varför det ordet inte kunnat användas jämt, istället för att blanda in så främmande begrepp, är bortom mitt förstånd. Förvisso ska ju Aladdin föreställa utspela sig långt bakåt i tiden, men när gammaldags svenska vävs in på bekostnad av förståelsen tycker jag att det gått lite för långt. Annars tycker jag att översättaren har valt rätt nivå på dialogen, så att den känns lagom gammaldags utan att bli svårförståelig. Språkbruket upplevs också som ungefär likvärdig originalversionens. Helene har också använt en ganska rak översättning, men utan att det någonsin upplevs som "svengelskt" eller främmande.
Alla sånger under filmens gång har översatts till svenska, och det är Monica Forsberg som skrivit de svenska sångtexterna. Sångerna är ganska fritt översatta, men behåller samma andemening och innehåll som originalet, utan att ta sig för stora friheter. Det är fina och naturliga sångtexter, som passar bra i sammanhanget. I många andra fall har Monica haft en förkärlek för att ta sig för stora friheter från originaltexterna, men det här är ett undantag där hon har hållit sig på en lagom nivå. Det enda jag inte är riktigt nöjd med är att den inledande låten "Arabian Nights" har blivit "Arabiska natt" på svenska. Det är förstås naturligt och helt korrekt, men problemet är att originaltiteln inte bara syftar på arabiska nätter utan även på sagosamlingen "Tusen och en natt" (som heter just "Arabian Nights" i engelskspråkiga länder), som sagan om Aladdin ursprungligen kommer från. Den referensen går helt förlorad i den svenska versionen. Det är förstås ett mycket svårlösligt fall, men det hade trots allt varit en fördel om man på något sätt kunnat få in någon referens till "Tusen och en natt" även i den svenska versionen av låten. Det finns visserligen en "Tusen och en natt"-referens i originalversionen av Andens sång "A Friend Like Me" (En vän som jag), som har bibehållits i den svenska versionen, men för att sätta stämningen rätt och bättre anspela på originalets innebörd vore det önskvärt om även "Arabiska Natt" kunnat innehålla någon sådan referens. Låten på sluttexterna, en popversion av "A Whole New World", har tyvärr inte dubbats utan är kvar i originalversion.
Munrörelserna stämmer riktigt bra, och det blir aldrig störande. Någon perfekt läppsynk är det förstås inte, men det är klart över förväntan och ser riktigt naturligt ut i de allra flesta fall. Mycket bättre än så här tror jag inte är möjligt att åstadkomma utan att kompromissa med översättningen.
Till den första svenska DVD-utgåvan 2004 drabbades Aladdin tyvärr av en delvis omdubbning. Det rör sig dock inte om hela filmen, utan enbart om den inledande sången "Arabiska Natt" som spelats in på nytt och där två textrader bytts ut. I USA gjorde man redan inför den första VHS-utgåvan 1993 en tilläggsdubb, där en annan sångare sjöng in en ny textrad till "Arabiska Natt", för att låten skulle bli mindre kontroversiell. Ursprungligen inleddes den sången med följande textrader:
"Oh, I've come from a land, from a faraway place
Where the caravan camels roam
Where they cut off your ear, if they don't like your face
It's barbaric, but hey, it's home"
Den tredje textraden byttes då ut mot:
"Where it's flat and immense, and the heat is intense"
I Sverige har originaltexten länge förblivit orörd, genom både VHS och TV-visningar. Men inför 2004 års DVD-utgåva dubbades hela låten "Arabiska Natt" om, med samma sångare och med ändrad text i två textrader. Ursprungligen löd den svenska texten:
"Åh, jag har sett ett land, och en främmande plats
Och kameler i karavan
Och där öga för öga och tand för en tand
Var den lag som man var van"
Det sistnämnda har nu bytts ut mot:
"I ett landskap av sand, bränner hettan ibland
Även för den som är van"
I Sverige är det dock gjort betydligt bättre än i USA, då det är samma sångare som sjunger (Per Eggers) och här är också hela låten inspelad på nytt så att det inte blir någon hörbar skarv. På det engelska ljudspåret låter det däremot ganska fult, då man uppenbart hör att det är en helt annan sångare som sjunger just de ändrade textraderna och ljudet också får en annan karaktär. Exakt varför den här tilläggsdubbningen gjorts i Sverige först 2004 har jag inte lyckats få något klart besked om, men gissningsvis rör det sig om krav från USA att de textraderna ska dubbas om i hela världen för att efterspegla den nuvarande amerikanska texten. Jag skulle tro att det är en generell policy utan att någon verkligen kollat upp den svenska texten, då den svenska originaltexten ju redan var kraftigt nedtonad gentemot den amerikanska originaltexten och det inte borde finnas något skäl att klaga på den. 2010 års DVD-utgåva är på den här fronten helt identisk med 2004 års version.
På bio och VHS hade Aladdin en ganska enkel men acceptabel svensk bildversion, där början av förtexterna stod på svenska och dessutom enstaka textskyltar under filmens gång. Sluttexterna listade vid ett tidigt skede svenska röster, medan övriga studiocredits bara stod i slutet av eftertexterna. Tyvärr har DVD-utgåvan inte fått behålla denna svenska bildversion, utan använder uteslutande engelsk bildversion. Istället översätts textskyltar via textremsor. Efter filmens slut görs ett programmerat uthopp till en lokal creditlista med svenska röster och studiocredits, men här har det tyvärr uppstått ett fel vid mastringen. Creditlistan som visas är nämligen den till uppföljaren Aladdin och rövarnas konung, och inte till den här filmen. Även den finska creditlistan har samma fel.
2010 års nya DVD-utgåva består av en skiva i DVD-fodral med ett glänsande papphölje. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,66:1, vilket innebär att mycket smala svarta fält lagrats till vänster och höger i bilden (då Widescreen tekniskt sett är 1,78:1, vilket är aningen bredare). På en Widescreen-TV blir skillnaden dock minimal, så i praktiken används nästan hela skärmen. Ljudet är i Dolby Digital 5.1 och finns på engelska, svenska, finska och holländska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och det märks att bilden är restaurerad. Jämfört med den förra DVD-utgåvan ser jag dock ingen nämnvärd skillnad. Det finns textning på samma fyra språk som ljudet, men tyvärr är den svenska texten nyöversatt från engelskan (förutom sången) och har inte samma dialog som den svenskdubbade versionen. Därför kan textningen i praktiken inte användas som komplement till det svenskdubbade ljudspåret. Den svenska textningen har dock samma sångtexter som det svenskdubbade ljudspåret, med en intressant skillnad. I "Arabiska Natt" anges nämligen de ursprungliga svenska sångtexterna i textremsan, och inte den censurerade omdubbade versionen. Det var för övrigt samma sak med 2004 års DVD-utgåva. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av en distributörsjingel. Därefter visas en 30 sekunder lång allmän reklamjingel för Disneys DVD-utgåvor, som går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel men tyvärr inte genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, och inga trailers visas. Observera att DVD-utgåvan inte har FastPlay (d.v.s. att uppspelning påbörjas automatiskt efter språkvalsmenyn), trots att så anges på omslaget. Jag ser det dock hellre som en fördel, då FastPlay är ganska poänglöst i Skandinavien då vi ändå först måste välja språk från den inledande menyn.
Som extramaterial hittar vi ett "sjung med"-textspår till själva filmen, som medför att alla sånger under filmens gång visas texter till i karaoke-stil, så man kan sjunga med (där varje ord markeras allt eftersom det sjungs). Resten av filmen är där otextad. Vidare finns det från menyn möjlighet att spela upp alla sångerna i filmen, med sångtexterna textade i bild via samma karaoke-stil. Dessa sker i form av utdragna klipp från filmen, och visas alltså precis som om man såg filmen fast enbart just de scenerna. Dessa "sjung med"-texter har med den rätta nuvarande texten till "Arabiska Natt", fastän den vanliga textningen inte har det. Där tar det roliga slut, och mer extramaterial än så finns inte. Då 2004 års DVD-utgåva var en fin utgåva på två skivar och en hel del extramaterial, så känns det mycket tråkigt att den nya utgåvan är så simpelt gjord. Man borde kunna förutsätta att en specialutgåva är bättre än tidigare utgåvor; annars låter det smartare att ge ut den förra utgåvan på nytt. Den enda fördelen med den här utgåvan mot den äldre, är att 2004 års DVD-utgåva led av ett kompatibilitetsproblem så att vissa DVD-spelare (däribland min) inte kunde spela upp filmen korrekt, utan vissa partier kunde i vissa lägen hoppas över under uppspelningen. Det problemet verkar vara löst, och på de DVD-spelare jag testat har 2010 års utgåva inga dylika problem.
Sammanfattningsvis är Aladdin en mycket bra och underhållande film, som fungerar bra för både barn och vuxna, även fast den är ganska förutsägbar och vissa rollfigurer är onödigt endimensionella. Dubbningen håller mycket hög klass, där i stort sett alla röster är lyckade. Här märker man dock tydligt att rollbesättningen gjorts utifrån att bibehålla röstkaraktär, känsla och stil hellre än exakt röstlikhet, för många av rösterna är inte alltför lika de amerikanska originalrösterna. Med enstaka problem är även översättningen bra, och man märker en stor skillnad i kvalitet mot de Disney-dubbningar som KM Studio gjort de närmaste åren efter Aladdin. Den här dubben kommer kanske inte riktigt upp i samma nivå som de Disney-dubbningar som Barrefelt Produktion och Doreen Denning gjorde fram t.o.m. 1992, men det är inte så långt ifrån. Man hör definitivt skillnad från de dubbningar som gjorts på senare år, och det är tråkigt när utvecklingen går åt fel håll (förmodligen av ekonomiska skäl, i och med att mängden dubbningar ökat lavinartat sedan 1990-talet).
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 19 februari 2010
Senast uppdaterad: 19 februari 2010
Recensionen har lästs 8531 gånger av 5162 personer, sedan den 19 februari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Röster |
|
8 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
8 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
8 |
| Snittbetyg: |
 |
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Adam - onsdag den 4 februari 2015 kl. 23:11:
Tycker också att detta är en fantastisk dubbning av filmen, fast jag har också tyckt att Jafars svenska röstskådespelare (Mikael Samuelson) låter lite ung at times. Det var nog kanske därför som han ersattes av Bo Maniette i 'Jafars återkomst', så om jag var dubbningsregissören av denna film på svenska så skulle nog jag ha valt Loa Falkman som Jafar, och då tror jag inte att han skulle ersättas i uppföljaren...
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))