Dubbningshemsidan
Recensioner
Alvin och gänget 2
(Alvin and the Chipmunks: The Squeakquel)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
I och med fjolårets succéfilm Alvin and the Chipmunks har de sjungande ekorrarna Alvin, Simon och Theodore blivit kända och omtalade på nytt. Men konceptet är betydligt äldre än så, och började redan 1958 då låtskrivaren Ross Bagdasarian började spela in och släppa LP-skivor med låtar där han gör ekorröster på uppspeedad väg. Det blev oväntat en enorm succé i bl.a. USA, och hans skivor vann flera Grammys och andra fina musikpriser. I de flesta länder har de tre jordekorrarna dock blivit mest kända genom den långvariga tecknade TV-serien Alvin and the Chipmunks, som producerades av Bagdasarians son Ross Bagdasarian Jr. och visades i åtta säsonger. I Sverige har serien aldrig blivit lika känd som i många andra länder, men den visades under en tid på TV4; då under den språkmässigt mycket tveksamma titeln Chipmunkarna. Efter den stora succén med spelfilmen 2007 - 2008 är det knappast förvånande att det nu blivit dags för en till spelfilm; en uppföljare med det föga originella namnet Alvin och gänget 2. Alvin och hans bröder är nu framgångsrika och populära artister, som uppträder på arenor världen över. Det låter positivt, men inte minst Alvin har tyvärr en tendens att låta kändisskapet stiga honom åt huvudet. Efter en olycka hamnar Dave på sjukhus, och då är måttet rågat. Han hittar nu på att Alvin, Simon och Theodore ska göra det de flesta i deras ålder gör; nämligen börja gå i skolan. Fast de flesta skolor är förstås inte direkt gjorda för jordekorrar, och därför blir det långt ifrån oproblematiskt att börja gå i samma skolor som människor. Men snart får de en chans att rädda skolans musikavdelning, då den hotas av nedläggning och enda chansen är att de vinner en länsomfattande musiktävling för skolor. Men Alvin, Simon och Theodore får snart konkurrens, när de söta kvinnliga ekorrarna Brittany, Eleanor och Jeanette vill ge sig in i matchen. De blir dessutom signade av Alvin, Simon och Theodores forna manager Ian, som fortfarande inte har helt rent mjöl i påsen...
Alvin och gänget var en bra och underhållande film, och därför hade jag också ganska höga förväntningar på uppföljaren. Och jag blev inte besviken. Alvin och gänget 2 är en trevlig och charmig film, som fortsätter efter den första filmen utan att på något sätt kännas som en upprepning. Storyn är genomtänkt och intressant, och tiden går också ganska snabbt. Jag uppskattar också att mängden musik minskat en aning sedan den första filmen, och ligger nu på en rimligare nivå. Det är fortfarande mycket musik, men det har minskat en del för att dialogen och handlingen ska få större utrymme. Eftersom varken denna eller den föregående filmen var musikaler på något sätt och sångerna därmed inte för handlingen framåt, så är det positivt och medför ett ökat engagemang. Istället innehåller den här filmen inte någon av de sånger som gjorde Alvin and the Chipmunks populära under 1950- och 1960-talet, utan här handlar det i stort sett uteslutande om covers av någorlunda moderna kända låtar. För i synnerhet amerikaner som växt upp med det här gänget kan det nog kännas tråkigt, men för oss i Sverige är det sannolikt ingen nackdel då inte många här känt till de gamla LP-skivorna med ekorrarna. Det faktum att det överlag är riktigt bra musik förhöjer också helhetsintrycket, även om det fortfarande lätt kan bli lite tjatigt att lyssna på uppspeedade röster i Piff & Puff-manér i en och en halv timme.
Tyvärr har Dave fått en ganska undangömd roll i den här filmen, då han befinner sig på sjukhus merparten av tiden och därför bara medverkar i ett ganska begränsat antal scener. Istället har den nya rollfiguren Toby blivit en stor rollfigur, och det fungerar ganska väl. Toby har blivit ganska mångbottnad och känns äkta, fastän rollfiguren inte direkt tillhör världens djupaste. Jag uppskattar också att de tre jordekorrarna Alvin, Simon och Theodore blivit mer mångbottnade än senast, och nu kan man ännu tydligare se skillnad mellan dem och förstå deras personligheter. De nya kvinnliga ekorrarna Brittany, Eleanor och Jeanette har dock blivit ganska endimensionella, och än så länge får vi inte veta alltför mycket om dem. Det är i alla fall tillräckligt för att vi ska bry oss om dem, men inte tillräckligt för att vi ska kunna se några större personlighetsdrag eller tydligt identifiera vem som är vem. I övrigt finns det inte alltför många rollfigurer i den här filmen, och det är ett mindre persongalleri än i ettan. Det kan därför upplevas lite tunt, men istället är det lättare att hänga med i handlingen oavsett ålder och det är inga problem att komma ihåg vem som är vem. Alvin och gänget 2 är en riktigt rolig film, där jag skrattade vid ett ganska stort antal tillfällen. Någon enorm skrattfest är det visserligen inte, och det är ont om riktigt klockrena poänger, men det är i alla fall småroligt nästan jämt och då och då mycket roligt. Det är också svårt att värja sig mot den charm som ekorrarna medför, och därför känns filmen alltid underhållande och trevlig.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men inte alltför originellt bildspråk. Precis som senast rör det sig alltså till största delen om spelfilm, men de sex ekorrarna är datoranimerade. Det ser riktigt naturligt ut, och den här gången fungerar också interaktionen mellan de animerade och verkliga rollfigurerna bättre. Fortfarande kan man inte påstå att ekorrarna ser ut som riktiga jordekorrar, och om man tittar noga märker man att det inte är verkligt, men det fungerar ändå riktigt väl och det ser trots allt förvånansvärt realistiskt ut. Skådespelarinsatserna är bra, och det är en välgjord film med passande musik och effektiv klippning. Alvin och gänget 2 är inte världens djupaste film, och lär inte gå till filmhistorien som något cinematografiskt mästerverk. Men om man ser filmen för vad den är, så blir man säkerligen inte besviken. Trots en något tunn story, så känns den ganska originell och fräsch. Med en fängslande intrig, intressanta rollfigurer, bra musik och en del humor kommer man långt, och därför kan jag lätt förlåta filmen för de brister som trots allt förekommer. Därför tycker jag överlag att den här filmen är lite bättre än den första, och det är en sällsynt känsla vid uppföljare. Filmen passar bra för både barn och vuxna, även fast barn säkerligen är den största målgruppen, och den är absolut sevärd för de allra flesta. Betygsmässigt ger jag Alvin och gänget 2 en sjua, och jag anser t.o.m. att den kan vara värd att se på bio.
Den första filmen dubbades av MorganKane, som gick i konkurs för en tid sedan och därmed inte längre är verksamma. Den här filmen har istället dubbats av Kristian Ståhlgrens nystartade företag Cineast Dub, och precis som senast är Kristian Ståhlgren regissör. Alla rollfigurer som återfinns i båda filmerna har fått behålla sina röster, vilket är glädjande. De tre jordekorrarna spelas därmed även här av Linus Wahlgren (Alvin), Kim Sulocki (Simon) och Nick Atkinson (Theodore). Deras röster är dock så kraftigt uppsnabbade att det inte är lätt att höra någon likhet med deras riktiga röster, men de gör bra insatser och låter ganska lik originalrösterna. De tre nya kvinnliga ekorrarna spelas av Lina Hedlund, Anna Engh (f.d. Nordell) och Marie Serneholt, och även de är duktiga. Alla talar med bra eller utmärkt inlevelse, och utan att kunna jämföra med originalversionen finns det inte mycket mer att orda om.
Bakom den svenska översättningen står dubbningsveteranen Maria Rydberg. Då filmen inte visas alls i originalversion på bio i Sverige, så har jag av förståeliga skäl inte kunnat se den versionen, och heller inte haft något att jämföra med. En närmare analys kan därmed inte bli aktuell förrän Alvin och gänget 2 släpps på DVD. Den svenska dialogen låter i alla fall naturlig och bra, även om jag inte håller med om alla uttryck och ordval. Jag uppskattar att pengasummor omvandlats till ungefärliga svenska motsvarigheter, och likaså att även vissa andra amerikanska företeelser försvenskats på ett lyckat sätt. När jag såg filmen irriterade jag mig dock på två olika problem. Det mest påtagliga är att tjejgruppen Chipettes försvenskats till Corettes (eller möjligen Korrettes). Jag förstår tanken, men problemet är att Chipettes blivit ett så välkänt och etablerat namn världen över så att det känns onaturligt att byta ut det. De flesta som är någorlunda insatt känner helt enkelt redan till de här tre kvinnliga ekorrarna, så därför känns det som för sent att börja byta namn på dessa. Jag har även ett svagt minne av att gruppen också kallades just Chipettes i den svenska dubbningen av den tecknade TV-serien på 1990-talet, men där kan jag inte vara 100% säker. Det andra problemet är att football översatts med fotboll, fastän vi tydligt ser att det faktiskt rör sig om amerikansk fotboll. Det är visserligen inte fel på något sätt, men i synnerhet för barn lär det vara ett okänt begrepp att faktiskt kalla amerikansk fotboll för enbart fotboll. Att säga hela ordet amerikansk fotboll är troligen en omöjlighet för läppsynkens skull, men i så fall vore det bättre att säga rugby. Även fast rugby och amerikansk fotboll inte är exakt samma sak, så är det i alla fall tillräckligt likt för att de flesta inte ska reagera över det. Precis som i den första filmen är tyvärr ingen av sångerna översatta eller dubbade, utan samtliga återges i originalversion. Det här är visserligen ingen regelrätt musikal och sångerna är i de flesta fall inte väsentliga för handlingen, men det är ändå lite tråkigt. Det gör dock mindre i det här fallet än i originalfilmen, eftersom det här nästan uteslutande rör sig om välkänd populärmusik som är så etablerade så att det skulle orsaka irritation att översätta dessa. Vid ett tillfälle spelar dock sångtexterna en relevant betydelse för handlingen, och åtminstone i det fallet vore det önskvärt om sången hade översatts; detta trots att det även då rör sig om en känd låt och det skulle kännas onaturligt att översätta den, men det är helt enkelt ändå ett bättre alternativ av två onda ting.
Läppsynken kan förstås aldrig bli hundraprocentig när det rör sig om spelfilmer med riktiga skådespelare (förutom ekorrarna då), men jag blev ändå positivt överraskad här. Munrörelserna stämmer förvånansvärt väl, och även vid närbilder ser det riktigt bra ut. Det blev aldrig irriterande eller alltför påtagligt, varför man trots allt får vara riktigt nöjd. Det kanske kan bli lite bättre, men då är risken överhängande att man kanske varit tvungen att kompromissa med översättningen och dialogen istället. Det är en svår balansgång, men det nuvarande resultatet känns som en bra avvägning, där både översättningen och munrörelserna är bra.
Den svenska bildversionen på bio lämnar tyvärr en hel del övrigt att önska. Filmens titel och alla förtexter återges endast på engelska, och detsamma gäller alla textskyltar. Textskyltarna har inte ens översatts via undertexter i bild, men i ärlighetens namn är de flesta inte viktiga för handlingen. Sluttexterna är också på engelska, men efter alla eftertexterna visas svenska röster och studiocredits. Man kan ju gissa hur många som stannar kvar i biosalongen så länge... Listan på svenska röster går också väldigt snabbt, och det var långt ifrån enkelt att hinna läsa allt.
Sammanfattningsvis är Alvin och gänget 2 en trevlig och charmig film, som visserligen innehåller lite väl mycket musik men som är integrerade på ett fint sätt i handlingen. Jag upplever rentav denna film som lite bättre än originalet, och det är inte ofta man uppriktigt kan säga så om uppföljare. Det är i alla fall en bra och underhållande film, som är väl värd att se; främst för barn, men även vuxna lär få fullt utbyte av den. Att till fullo bedöma den svenska dubbningen är förstås en omöjlighet när enbart svenskdubbad version visas på svenska biografer, så för en komplett bedömning får ni lov att vänta tills DVD-releasen. Men att döma enbart utifrån den svenska versionen och de trailers som offentliggjorts i originalversion, så verkar det vara en bra dubbning. Rösterna är bra, översättningen är bra om än med enstaka problem och munrörelserna stämmer riktigt väl. Det är visserligen tråkigt att sångerna inte dubbats, men det största problemet här ligger istället i att Chipettes inte fått behålla sitt redan etablerade namn i den svenska versionen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 december 2009
Senast uppdaterad: 25 december 2009
Recensionen har lästs 8298 gånger av 5203 personer, sedan den 25 december 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Röster |
|
7 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
7 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
7 |
| Snittbetyg: |
 |
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))