Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Att ge och ta: Quid Pro Quo
(Quid Pro Quo)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Att ge och ta på CDON
   ANNONS
Drama / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 19 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: USA, 2008
Produktionsbolag: HDNet Films
Producent: Sarah Pillsbury & Midge Sanford
Regi: Carlos Brooks
Manusförfattare: Carlos Brooks
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Isaac - Nick Stahl Fiona - Vera Farmiga
Raine - Aimee Mullins Fader Dave - James Frain
Merilee - Kate Burton Edie - Jessica Hecht
Hugh - Jacob Pitts Janice - Rachel Black
Ledaren för wannabe-gruppen - Phil LaMarr Candy - Ashlie Atkinson
Engineer - Leonardo Nam Brooster - Pablo Schreiber
Fiona som ung - Ellen Marlow Isaacs pappa - Joshua Leonard

På den prestigefyllda Sundance Film Festival, som hålls årligen i och kring skidorten Sundance i den amerikanska delstaten Utah, är det många filmer som visas för första gången. I synnerhet många debutanter får sin chans att få filmer utgivna i och med denna filmfestival, och på festivalen 2008 var en av dessa amerikanska Carlos Brooks. På just denna festival hade hans debutfilm Quid Pro Quo - Att ge och ta premiär, som i Sverige släppts direkt på DVD drygt ett år senare. Filmen är mig veterligen bland de första i världen att ta upp det sällsynta men dock existerande sjukdomsbegreppet Body Integrity Identity Disorder (BIID), som innebär personer som inte anser att deras kropp stämmer överens med deras själ och därför frivilligt vill bli handikappade på ett eller annat sätt. Här handlar det om Isaac Knott, som är reporter på en radiokanal i New York, och som efter en bilolycka som barn är förlamad från midjan och nedåt. Han har därför suttit i rullstol sedan han var 8 år, och är föräldralös efter att hans föräldrar dog i samma olycka. Hans flickvän har nyligen gjort slut med honom. På jobbet får han ett anonymt tips om en läkare i New York som amputerat bort ben från friska människor mot betalning. Då han tycker det verkar minst sagt besynnerligt varför någon skulle vilja bli handikappad, så väljer han att undersöka saken till reportage på radiokanalen. De personer han hittar åt är visserligen till en början öppna och hjälpsamma, och berättar att de vill bli förlamade. Men så fort han identifierar sig som reporter, så försvinner alla illa kvickt och ingen vill prata. Istället tar han kontakt med den kvinna som gav honom tipset - en ung tjej vid namn Fiona, som jobbar som konstkonservator. Där de träffas blir hon genast attraherad av Isaac, och det dröjer inte länge innan Isaac tydligt förstår att även hon verkar vilja bli förlamad...

Jag måste medge att jag inte kände till Body Integrity Identity Disorder innan jag såg filmen, och antog till en början att det rörde sig om ett påhittat fenomen. Men faktum är att sjukdomen faktiskt finns på riktigt, även om den är tämligen sällsynt. Därför är det absolut intressant och välbehövligt att en film äntligen görs om detta fenomen, och regissören och manusförfattaren Carlos Brooks förtjänar en eloge för detta ämne. Genom det ovanliga ämnet har även filmen blivit originell och nyskapande, och det här är minst sagt en udda historia som återges. Grundstoryn är lovande och intressant, med överlag genomarbetade rollfigurer och en historia som trots den absurda idén ändå känns ganska trovärdig och realistisk. Fotot är bra, och lyckas både med vackra vyer och att förmedla en delvis klaustrofobisk stämning. Filmen är välgjord, och stanar kvar i tankarna långt efter att den tagit slut. Samtidigt är den inte lika mystisk och oförklarlig som exempelvis David Lynchs filmer, vilket jag tycker är positivt. Men trots alla positiva egenskaper måste jag medge att jag ändå blev lite besviken över Quid Pro Quo - Att ge och ta. Storyn är ganska tunn, och trots den mycket knappa speltiden (eftertexterna börjar rulla redan efter 1 timme 11 minuter), så blir det periodvis lite segt. Filmen hade vunnit på att utökas med en lite djupare story, så att tiden hade kunnat gå fortare. Dessutom känner jag att rollfiguren Fiona inte blivit helt genomarbetad, och där kvarstår en del frågetecken som bara snuddas på ytan. Periodvis framstår hon som mer galen än charmig, och periodvis hoppades jag att Isaac istället skulle bli tillsammans med sin ex-flickvän igen. Jag tror inte att det var regissörens avsikt, och även om det blir bättre mot slutet, så är jag ändå inte helt nöjd.

Om vi fått lära känna Fiona bättre, och fått veta mer om hennes tankar och känslor, så hade filmen sannolikt blivit betydligt bättre. I den karaktären finns det trots allt mycket att ta av, och då hon är viktig för handlingen så vore det önskvärt att inte enbart fokusera på Isaac i samma utsträckning som här gjorts. Dessutom ifrågasätter jag varför gruppen med så kallade "wannabees", som vill bli förlamade, helt försvinner ur handlingen efter ett tag. Istället fokuserar allt mer på Isaac och Fiona, och även om det är en förståelig utveckling, så känns det ändå lite outnyttjat. Jag ifrågasätter också varför Isaacs ex-flickvän Raine fått en så liten roll. Hon nämns mycket i dialogen, men själva rollfiguren har ändå begränsats en en enda scen. Lite tråkigt, då det känns som outnyttjad potential av en i grunden intressant rollfigur. Skådespelarinsatserna är dock utmärkta, och både Nick Stahl och Vera Farmiga gör mycket bra och trovärdiga rolltolkningar i de båda huvudrollerna. I synnerhet Vera har ingen lätt uppgift, i och med en svår rollfigur, men klarar av detta galant. Även övriga skådisar är bra, och de flesta är relativt okända, vilket i det här fallet är positivt då filmillusionen fungerar bättre och det känns mer autentiskt. Jag tror att en mer erfaren regissör hade kunnat få ut mer av den här grundstoryn, men trots allt är Quid Pro Quo - Att ge och ta en ganska bra och fullt sevärd film. Det är ett intressant fenomen som tas upp, och det är verkligen hög tid att en film ägnas åt detta ämne. Därför är filmen värd att se för de allra flesta, även om åtminstone undertecknad inte skulle vilja se om den i första taget. Carlos Brooks visar onekligen potential som både regissör och manusförfattare, och det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma med lite mer övning.

Av någon märklig anledning har Quid Pro Quo - Att ge och ta i Sverige enbart släppts som hyrfilm på DVD, och den har inte visats på bio här. Förvisso är det här kanske inte den sortens film som man vill se om flera gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara tämligen begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att även släppa filmen som köp-DVD så att alla kan göra som de vill. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1, vilket innebär att hela skärmen används på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, son direkt följs av huvudmenyn som enbart finns på engelska men är stilren och ganska effektfull - inga trailers visas för ovanlighetens skull. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt. Det här är verkligen en film där jag hade velat se lite extramaterial, och i synnerhet få höra mer om sjukdomen Body Integrity Identity Disorder och regissörens tankar bakom produktionen. Enligt uppgift har filmens amerikanska DVD-utgåva trots allt en del extramaterial, såsom en dokumentär om sjukdomen och bortklippta scener. Därför är det mycket tråkigt att SF inte kunnat licensiera detta befintliga extramaterial, utan att den skandinaviska utgåvan blir sämre än resten av världens. Trots allt är jag dock tacksam att en så pass smal film som denna överhuvudtaget släpps i Skandinavien, och trots den enkla DVD-utgåvan kan jag trots allt rekommendera de flesta att hyra Quid Pro Quo - Att ge och ta vid något tillfälle, även om det här troligen är en sådan film som inte alls passar alla.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 mars 2009
Senast uppdaterad: 25 mars 2009

Recensionen har lästs 3556 gånger av 1948 personer, sedan den 24 mars 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * *      6
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - FEMMA - FYRA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern