Dubbningshemsidan
Recensioner
Away We Go
(Away We Go)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören Sam Mendes började sin karriär på 1990-talet med att skapa TV-filmer, innan han biodebuterade med Oscarsbelönade American Beauty. Han har därefter regisserat filmer som Road to Perdition och Revolutionary Road, och har blivit känd för mer eller mindre dystra familjeskildringar. Nu är han tillbaka igen med en lite mer lättsam film; dramakomedin Away We Go. Manuset har skrivits av det äkta paret Dave Eggers och svenskättlingen Vendela Vida, som båda två etablerat sig som romanförfattare och med denna film debuterar som manusförfattare.
Handlingen kretsar kring det 34-åriga samboparet Verona och Burt, som lever ett stillsamt liv i en trång och sjaskig lägenhet i Denver. Nu har Verona blivit gravid för första gången, och till deras stora chock ska Burts föräldrar flytta till Belgien och kommer inte ens att stanna kvar länge nog för att se deras barnbarn. Då närheten till Burts föräldrar och det faktum att Veronas föräldrar sedan länge är döda var enda skälen till att de valde att bosätta sig i Denver, så inser nu båda två att de inte längre har något skäl att bo kvar i den otrevliga lägenheten. Utan egentliga vänner i staden bestämmer de sig därför för att flytta ifrån Denver, men frågan är var...? Burt och Verona beger sig därför ut på resa till diverse städer i USA och Kanada, för att hälsa på olika släktingar och vänner och förhoppningsvis hitta en lämplig stad där de kan bosätta sig och ta hand om det kommande barnet. På resan får de bevittna en rad mer eller mindre extrema familjeliv, såsom Veronas f.d. kollega Lily som roar sig med att öppet kritisera sina barn i tid och otid och den fanatiska new age-mamman LN, som vill att barnen ska vara nära föräldrarna hela tiden (inklusive under samlag)...
På papperet låter Away We Go inte särskilt märkvärdig, men ibland kan skenet bedra och det här visade sig vara en mycket bra film. Det är en intressant grundstory, som förmedlas med mycket charm och värme. Man bryr sig hela tiden om Burt och Verona, och vill se vad som händer. Därmed har filmen också blivit mycket engagerande, och bitvis även berörande. Det är en riktigt rolig film, där man får många möjligheter att skratta åt de mer eller mindre absurda situationer och repliker som uppstår. Det är samtidigt långt ifrån någon tokrolig film, utan det här handlar mer om sofistikerad humor, som åtminstone bitvis för tankarna till Wes Anderson.
Samtidigt är det ingen renodlad komedi, utan vi erbjuds också en del allvar och ett påtagligt djup. Till skillnad från de flesta av Sam Mendes filmer är det här en lite ljusare och varmare historia, och inte den genomdystra stilen som ofta kännetecknat homom. Det känns som helt rätt beslut, och gör att den här filmen inte blir fullt lika tung och betydligt mer underhållande. Det är helt enkelt en lagom balans mellan humor och allvar, vilket gör filmen tillgänglig och passande för alla. Framförallt Burt och Verona har blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som känns helt äkta och trovärdiga. De är lagom skruvade och fumliga, men definitivt goda och sympatiska personer. Därför blir det lätt att känna för de båda, och man delar gärna deras funderingar och farhågor.
De flesta andra rollfigurer har dock blivit ganska endimensionella och överdrivna, och det är svårt att känna sympati för så skruvade karaktärer som närmast känns som karikatyrer - i synnerhet lärarinnan LN går långt över trovärdighetens gräns, vilket kan bli lite för mycket. Den enda av birollerna som framstår som mänsklig och sympatisk är Munch. Å andra sidan bidrar dessa överdrivna rollfigurer dock till att lättare få fram filmens budskap och andemening, och det blir ännu lättare att känna för Burt och Verona. Dessutom används en del av dessa överdrivna rollfigurer som komiska effekter för att lätta upp stämningen. Manusförfattarna har också på ett skickligt sätt sett till att alla rollfigurer har en personlighet och att ingen känns onödig i sammanhanget. Jag hade gärna sett att filmen kunnat förlängas en smula, för att kunna gå in mer på djupet. Trots allt är en speltid på 94 minuter ganska kort med dagens mått mätt, och jag kände att jag gärna hade velat följa dessa karaktärer ett litet tag till.
Away We Go erbjuder ett snyggt foto med många vackra vyer över de olika städerna (fast lustigt nog är samtliga städers scener inspelade i Connecticut) och ett starkt bildspråk. Filmen innehåller också mycket passande och stämningsfull musik av independentsångaren och låtskrivaren Alexi Murdoch, vilket ytterligare förhöjer helhetsintrycket. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och både Maya Rudolph och John Krasinski är lysande i de båda huvudrollerna. Förvisso balanserar John på gränsen till överspel, men det passar trots allt bra för rollen. Även i övrigt är det många bra skådisar som figurerar, och alla gör starka insatser.
Sammanfattningsvis är Away We Go en mycket underhållande och välgjord film, och dess independentstil påminner en liten aning om filmer som Little Miss Sunshine (om än med mindre påtaglig humor) och Juno. Det är en mycket charmig och mysig film, som både förmedlar värme, allvar och humor; i ungefär lika stora doser. Storyn är dock ganska tunn, och därför är det förståeligt att den inte kommer att passa för alla. Men för de flesta väntar en mycket trevlig och underhållande stund, och filmen är tillräckligt minnesvärd för att jag ska känna att en åtta är det självklara betyget. Det är helt enkelt en mycket bra film, som passar för de flesta åldrar och personer. Då det här är en av de bättre filmerna jag sett från 2009, så är det ett mysterium varför den inte uppmärksammades av Oscarsjuryn.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1, samt ljud i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av några trailers för andra filmer. Dessa trailers går att hoppa förbi en i taget genom att gå till nästa kapitel, men av någon märklig anledning går det inte att trycka på DVD-spelarens menyknapp för att komma direkt till menyn. Efter tre trailers kommer vi till huvudmenyn, som är rörlig och stilren men bara finns på engelska. Som extramaterial hittar vi först ett kommentatorspår till filmen med regissören Sam Mendes och de båda manusförfattarna Dave Eggers och Vendela Vida. Det är ganska intressant, och en hel del matnyttig information framkommer under tiden. Ibland har de dock inte riktigt tillräckligt mycket att prata om plus att regissören ibland tar överhanden så att författarna inte får en syl i vädret, men överlag är det ändå en av de bättre kommentatorspår jag hört på senare år.
Vidare hittar vi en bakom kulisserna-dokumentär på ca 15 minuter, som bl.a. består av intervjuer med skådespelare och regissör. Det är ganska intressant, och vi får en del värdefulla inblickar i produktionen. Men ibland blir det lite väl mycket ryggdunkande och skryt över de inblandade, plus att inslaget inte riktigt går tillräckligt in på djupet. Slutligen finns minidokumentären "Green Filmmaking", som handlar om hur filmteamet lyckats göra en så miljövänlig filmproduktion som möjligt, Away We Go råkar nämligen vara världens första miljöcertifierade film, och det är hyfsat intressant att se hur medarbetarna gjort allting så grönt som möjligt. Medan jag såg inslaget ställde jag mig dock genast en viktig fråga, som jag tyvärr aldrig fick något svar på. I det här inslaget nämns nämligen att filmteamet trots allt varit tvungna att flyga till ett flertal städer, medan bakom kulisserna-dokumentären avslöjar att hela filmen spelats in i Connecticut. Om så varit fallet, varför var det då så nödvändigt att flyga till alla andra städer som handlingen ska utspelas i,,,? Visst förstår jag att det kanske kan vara nödvändigt för research, men om man nu tänker på miljön i första hand så borde man väl ha kunnat läsa sig till åtminstone en del av det, så att man inte behövt besöka alla städer ifråga...? Där tar det roliga slut, och fastän det som finns är intressant så saknar jag djupare intervjuer samt bortklippta scener. Tyvärr fortsätter SF med sin traditionella språkdiskriminering, och därför har extramaterialet ingen svensk eller norsk text; men väl dansk och finsk. Det är irriterande och tråkigt, även om dansk text definitivt är bättre än ingen text alls. Undantaget är kommentatorspåret som tyvärr helt saknar text, vilket ställer till med vissa problem då de inblandade pratar ganska snabbt och bitvis även lite otydligt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 14 april 2010
Senast uppdaterad: 15 april 2010
Recensionen har lästs 4011 gånger av 2132 personer, sedan den 14 april 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))