Dubbningshemsidan
Recensioner
Bait
(Bait)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Josh har precis förlovat sig med Tina, som är syster till hans bästa vän Ryan. Både Josh och Ryan jobbar som badvakter vid en av stränderna längs Guldkusten i Australien, men under ett räddningsuppdrag blir Ryan uppäten av en vithaj. Genom tragedin och sorgen splittras Josh och Tina, och ett år senare har Ryan ett inte fullt lika ansvarsfullt jobb på en stormarknad i ett samhälle i Queensland. En dag stöter han på Tina i affären, som precis har återvänt till staden efter ett års vistelse i Singapore - men hon är inte ensam, utan har med sig sin nya pojkvän Steven. Men de får större problem att oroa sig för, då Guldkusten precis drabbas av en kraftig tsunami (flodvåg) som svämmar över hela stormarknaden. Josh, Tina och Steven blir fast i en av stormarknadens lokaler tillsammans med snattaren Jaimie, hennes pappa Todd, Joshs kollega Naomi, föreståndaren Jessup och två rånare som precis höll på att råna butiken. Med vatten nästan ända upp till hyllorna är deras möjligheter att ta sig därifrån begränsade. Men det är tyvärr inte gängets enda problem, då en gigantisk vithaj också svämmat in i lokalen tillsammans med flodvågen. Under tiden har Jaimies pojkvän Ryan och det grälande paret Heather och Kyle fastnat i parkeringsgaraget, som även det svämmats över - och tyvärr är inte heller de ensamma...
Det låter kanske inte särskilt originellt, och jag har tappat räkningen på hur många filmer som gjorts där hajar attackerar - i alla fall säkerligen fler än de kända fall där hajar faktiskt har attackerat människor i verkligheten. Men trots det traditionella temat har Bait fått till en ovanlig och intressant premiss, och att låta ett köpcentrum svämma över av en flodvåg är faktiskt en riktigt smart idé. Det gör filmen betydligt mer nyskapande än det först kan verka, trots det nuförtiden ganska vanliga upplägget med en grupp människor som blir fast i en liten yta. Här utspelar sig 95% av filmen i en av två miljöer - ett av rummen i stormarknaden och i dess parkeringsgarage. Det låter ganska tråkigt och begränsat, men filmteamet har utnyttjar miljöerna till dess fördel genom att istället fokusera på rollfigurerna och på dramatiken.
För trots att filmen marknadsförts som en skräckfilm, så är det sannerligen ingen traditionell sådan. Det här är snarare en dramathriller med vissa rysareffekter, men till största delen rör det sig mer om krypande spänning och obehagskänslor än att det faktiskt blir riktigt otäckt. Det uppskattar jag, och det gör att filmen sticker ut från mängden och erbjuder något förhållandevis nytt till genren. Inte för att det skulle vara något fel på skräckfilmer, men man kan inte direkt påstå att det lider någon brist på skräckfilmer om hajar... Det är charmigt, underhållande och engagerande; åtminstone om man bortser från en ganska oengagerande och alltför ooriginell inledande kvart. Dessutom är det trevligt att filmen till allra största delen undviker de klassiska klyschorna från skräckfilmer, såsom menlösa bimbor eller varför inte lättklädda och nakna tjejer utan logik; något som helt lyser med sin frånvaro här (åtminstone om man bortser från den inledande scenen).
Jag uppskattar att manusförfattarna fokuserat på rollfigurerna, som gör att det faktiskt är ett flertal personer man bryr sig om vad som händer med - ett stort steg i rätt riktning från de mängder av rysare där folk dör som flugor innan vi ens fått veta vad någon heter. Flera av rollfigurerna har blivit förhållandevis mångbottnade och nyanserade, även om det är bäst ställt med Jaimie, Ryan, Josh och Tina. Detsamma kan dock inte sägas om Tinas pojkvän Steven, som blivit väldigt endimensionell och vars roll för filmen dessutom är begränsad. Detsamma gäller också Kirby, som blivit lite väl platt för min smak. Men ett halvt dussin personer som man faktiskt bryr sig om är väldigt mycket bättre än i de flesta skräckfilmer, där det som mest brukar vara ett par riktigt mångbottnade karaktärer. Här finns heller ingen konkret huvudroll och ingen klassisk "hjälteroll" som ska rädda alla. Alla beter sig istället som vanliga människor, och genom avsaknaden av någon som drar det tunga lasset får filmen en fin gruppdynamik utan egentliga protagonister; och med enstaka undantag också utan typiska antagonister.
Bait är också förvånansvärt lågmäld, vilket jag uppskattar. Förutom själva hajattackerna, så har filmen en fin lågmäld stämning som fokuserar på relationer mellan rollfigurerna, och där man verkligen kan känna allas frustration och oro. Själva hajattackerna kan dock ses som en kontrast till denna lågmälda stil, för de är istället väldigt äckliga och blodiga. Förvisso förståeligt för genren, men jag tycker ändå att det bitvis känns lite för mycket som effektsökeri. Filmen lider tyvärr av vissa logiska luckor och faktafel, och framförallt stör jag mig lite på hajarnas ologiska beteende. Även fast vi alla vet att vithajar är farliga, så känns det lite långsökt med hajar vars enda mål verkar vara att döda och äta upp allt som rör sig. Även vithajar borde väl ha någon anledning till vad de gör...? Men merparten av filmen är dessbättre av sådan karaktär att man inte tänker på bristerna medan man ser filmen. Därför upplevs det mesta trots allt ganska trovärdig, även om jag innerligt hoppas att hajattacker inomhus i köpcentra tillhör ovanligheterna...
Jag uppskattar att filmen tar sig själv på största allvar, utan att försöka förringa sig själv med en massa inklämd humor. Alltför många skräckfilmer på senare år har gjorts med glimten i ögat och med en hel del humor inbakad, och även om det i vissa fall fungerar bra så är det alltför ofta som det istället förminskar filmens effekt så att det snarare känns löjligt. Här finns det ytterst lite humor, och det märks att både manusförfattaren, regissören och skådespelarna har tagit allting på största allvar - en trevlig omväxling från de flesta filmer med hajattacker det senaste decenniet, som oftast brukar upplevas alltför överdrivet och löjeväckande. Här finns det heller inga direkta skurkar, och ingen som är direkt ansvarig för vad som händer. Det rör sig trots allt om en naturkatastrof, men något som trots allt ligger inom gränsen för vad som skulle kunna inträffa, och det är trevligt.
Fotot är snyggt, men sticker inte ut med något originellt bildspråk. Specialeffekterna håller minst sagt varierande klass där det bitvis är övertydligt att det rör sig om datoranimation. Hajarna har åstadkommits genom en kombination av fjärrstyrda robotar/dockor och datoranimation, och man kan lugnt påstå att robothajarna ser mer trovärdiga ut än de datoranimerade dito, som särskilt i början och slutet ser riktigt amatörmässiga ut. Under filmens gång ser det betydligt bättre ut, och då blir också kontrasten mellan robotfigurerna och de datoranimerade figurerna mindre påtagliga.
Skådespelarinsatserna är överlag bra. Phoebe Tonkin (mest känd från TV-serierna H2O och nu senast The Secret Circle) är mycket bra som Jaimie, och gör en naturlig rollprestation med enkla medel. Jag har alltid tyckt mycket bra om Phoebe, och därför är det roligt att få se återse henne. Cariba Heine (även hon från H2O) är också mycket bra som Heather, och gör allt som går av den tyvärr något onyanserade rollen. Xavier Samuel är bra som Josh, och Sharni Vinson är också bra som Tina. Det största problemet med ensemblen är Yuwu Qi som Steven, som tyvärr lider av en del problem med både inlevelse och språkkunskaper - det låter ganska konstlat och haltande, vilket förmodligen åtminstone delvis beror på att han verkar ha svårt för det engelska språket och därför måste fokusera på dialogen. Jag misstänker tyvärr att det enda skälet till att han fått rollen är för att medproducenterna och finansiärerna i Singapore krävt att få med någon lokal skådespelare, istället för bara australiensare. Adrian Pang är lite bättre, men inte heller han gör någon särskilt imponerande insats, och det har troligtvis samma orsaker.
Bait har en ovanlig och intressant premiss, och lyckas därmed att åstadkomma någonting nytt av ett alltför vanligt tema. Det är en spännande, obehaglig, charmig och engagerande film där man hela tiden bryr sig om rollfigurerna och vad som ska hända. Det är också förhållandevis oförutsägbart, och då kan jag ha överseende med de tveksamma specialeffekterna, de enstaka trovärdighetsproblemen och några lite väl endimensionella rollfigurer. Något jättestort djup finns heller inte, men det är å andra sidan djupare än de flesta skräckfilmer med liknande tema. Det kanske största problemet med filmen ligger istället i dess marknadsföring, då alla som väntat sig en traditionell rysare lär bli besvikna i och med att det här är ytterst få scener som ens med lite vilja kan ses som skräck. Mitt betyg stannar på en stabil sjua, och det är absolut en film väl värd att se; om än samtidigt ingenting jag skulle vilja se om i första taget.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, vilket på ren svenska innebär pyttesmå och troligen knappt märkbara svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 6.1, men undertecknad har tyvärr inte utrustning att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men relativt lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, följt av några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi direkt tll en engelskspråkig huvudmeny som är stillastående och stilren. Huvudmenyn är av enklast tänkbara slag, och innehåller bara möjlighet att spela filmen i Dolby Digital 5.1 och i DTS 6.1. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt om än inte förvånande för en film som släppts direkt på DVD i alla länder utom Australien.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 november 2012
Senast uppdaterad: 1 december 2012
Recensionen har lästs 3922 gånger av 2190 personer, sedan den 30 november 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))