Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Baksmällan
(The Hangover)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Sök efter Baksmällan på CDON
   ANNONS
Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 44 minuter
Genre: Komedi
Produktionsland/år: Tyskland/USA, 2009
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures & Green Hat Films, i samarbete med Legendary Pictures & IFP Westcoast Erste
Producent: Daniel Goldberg, Todd Phillips, Chris Bender, J.C. Spink & Ryan Kavanaugh
Regi: Todd Phillips
Manusförfattare: Jon Lucas & Scott Moore
Svensk distributör: Warner Bros. Entertainment Sverige AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Phil - Bradley Cooper Stu - Ed Helms
Alan - Zach Galifianakis Doug - Justin Bartha
Jade - Heather Graham Tracy - Sasha Barrese
Melissa - Rachael Harris Sid (Tracys pappa) - Jeffrey Tambor
Mr. Chow - Ken Jeong Sig själv - Mike Tyson
Svarta Doug (knarklangare) - Mike Epps Stephanie - Gillian Vigman
Lisa - Nathalie Fay Dr. Valsh - Matt Walsh
Eddie Palermo - Bryan Callen Konstapel Franklin - Rob Riggle

Den amerikanska New York-baserade producenten, manusförfattaren och regissören Todd Phillips har i första hand koncentrerat sig på förhållandevis lättsamma komedier, och ligger bl.a. bakom filmer som Road Trip, Old School och Starsky & Hutch. När han nu återigen är aktuell med en ny film handlar det om den genre han känner till bäst, och i Baksmällan får vi på ett humoristiskt sätt se riskerna med alkoholkonsumtion. Till skillnad från många av Todds tidigare filmer har han den här gången dock inte själv skrivit manus, utan bakom manuset står istället författarduon Jon Lucas och Scott Moore, som tidigare bland annat legat bakom Flickvänner från förr. Doug Billings ska snart gifta sig med Tracy, och några dagar före bröllopet tar hans bästa vänner därför med sig honom till Las Vegas för en storartad svensexa. Det innefattar läraren Phil och den något hunsade tandläkaren Stu, och dessutom ska brudens minst sagt besynnerliga bror Alan följa med. De tar in på lyxhotell i Las Vegas, och väntar sig en intressant natt. Det blir det också med mycket alkoholdrickande, men efterverkningen blir minst sagt oväntad. Nästa morgon vaknar de upp med kraftig baksmälla i ett sönderslaget hotellrum, och i rummet finns såväl en höna på rummet som en livs levande tiger på toaletten (!). Och till råga på allt finns ett främmande spädbarn på hotellrummet. Värst av allt är att brudgummen Doug är spårlöst försvunnen, fastän det bara återstår en dag tills hans bröllop. Och ingen av de tre kvarvarande personerna kommer ihåg någonting av natten eller vad som hänt. Nu måste de försöka ta reda på vad som egentligen hänt, för att förhoppningsvis hitta åt sin försvunna kompis...

Alla som har sett den här sortens tokroliga filmer vet ungefär vad som väntar, så någon jätteoriginell film kan man inte beskylla Baksmällan för att vara. Det är en ganska grabbig och vulgär film, men som också är riktigt rolig. Jag skrattade ganska ofta och det finns en hel del lyckade skämt och poänger. Samtidigt hade jag dock väntat mig ännu mer humor, för det finns definitivt roligare filmer. Om man exempelvis jämför med många av bröderna Farrellys filmer, så har Baksmällan en bra bit kvar. Det den här filmen däremot lyckas med är att skapa rollfigurer som man faktiskt bryr sig om och som känns levande. Visserligen handlar många av rollfigurerna om stereotyper och klichéer, men allting har gjorts med glimten i ögat och med tillräckligt många nyanser för att trots allt kännas äkta. Därför har det blivit en förvånansvärt engagerande och fängslande film, som håller intresset vid liv merparten av tiden. Däremot lämnar de flesta kvinnliga karaktärer en hel del övrigt att önska, och de flesta är så endimensionella att man kan skönja ett visst kvinnoförakt från manusförfattarnas sida. Den enda någorlunda mångbottnade kvinnliga karaktären som verkligen känns som en levande människa är prostituerade Jade, vilket i och för sig är ovanligt men det hade inte skadat om även övriga kunnat ha en del nyanser. Värst ställt är det med Melissa, som är helt platt och framstår som både kontrollerande och besatt, helt utan försonande drag. Det medför vissa trovärdighetsproblem, då man inte riktigt kan förstå varför Stu faktiskt varit tillsammans med henne så länge.

Fastän storyn är tunn, så är manuset förvånansvärt välkonstruerat och det mesta hänger ihop logiskt. Det finns en klar struktur, och i slutändan har vi fått svar på de flesta frågor vi ställt oss under filmens gång. Det enda man inte får någon förklaring till är varför det finns en höna i hotellrummet, och därför förstår jag inte varför det överhuvudtaget tagits med i filmen. Det har också blivit en riktigt oförutsägbar film, med många överraskningar och där man inte vet vare sig vad som kommer att hända härnäst eller vad slutpoängen kommer att bli. Någon alltför djup film är det inte, men det har nog heller ingen väntat sig. Däremot känns den i mångt och mycket ändå förvånansvärt realistisk och jordnära, och mellan varven är den ganska gullig. Det hade jag inte väntat mig, och det är positivt med någonting nytt i en annars ganska extrem genre. Det stora problemet med Baksmällan är att tempot och kvaliteten är lite ojämnt under filmens gång. Under den första halvan är det riktigt bra, då det förblir intressant och fängslande hela tiden och med ett föredömligt högt tempo. Där finns det många roliga situationer, och det känns lagom skruvat. Men under den sista halvan och i synnerhet de sista 45 minuterna så sjunker tyvärr tempot en hel del, och bitvis börjar det gå lite på tomgång. Då blir det också lite väl skruvat och med för många tillspetsade rollfigurer, vilket gör det hela något mindre engagerande. Till skillnad från exempelvis bröderna Farrellys filmer blir det heller inte helt överdrivet och skruvat, och paradoxalt nog kan det faktiskt vara en nackdel. I sådana tokroliga filmer där man tydligt märker att allting är överdrivet, så kan man lättare koppla bort verkligheten och leva sig in i storyn. Här går det inte fullt så långt, och under den andra halvan blir det därför periodvis nästan lite jobbigt att se på då manusförfattarna inte riktigt lyckats med balansgången mellan realism och överdriven humor.

Under de sista 45 minuterna märker man också att manusförfattaren verkar ha haft svårt att knyta ihop storyn, och fastän det slutar bra, så blir tempot lidande av den långa och lite konstlade vägen dit. Dessutom finns det en del skämt som faller platt och blir för löjligt, och därför inte alls fungerar så väl som filmteamet verkar ha trott. Baksmällan erbjuder ett snyggt foto, och det är trevligt att regissören satsat på att få se Las Vegas under dagtid istället för bara neonlampor på kvällar som vi oftast brukar få se i filmer och serier. Det fungerar riktigt bra, och det erbjuds både fina vyer och en intim känsla som tillfredsställer. Filmen har ett effektivt bildspråk, även om det är tämligen sedvanligt. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och både Bradley Cooper, Ed Helms, Justin Bartha och Sasha Barrese spelar övertygande och trovärdigt. Men de bästa insatserna står Zach Galifianakis (kanske mest känd från den alltför kortlivade TV-serien Tru Calling) och Heather Graham för, som Alan respektive Jade, som båda två gör mycket imponerande insatser. Alla i ensemblen har också övertygande personkemi, och man känner och ser att de verkligen har trevligt ihop. Det förstärker helhetsintrycket, och ger filmen en mer trovärdig känsla än vad storyn ger skäl till. Sammanfattningsvis är Baksmällan absolut en rolig och underhållande film, som erbjuder både charm och ett antal lyckade komiska poänger. Helhetsintrycket dras ner av att filmen inte är lika rolig som exempelvis många av bröderna Farrellys och även vissa av Judd Apatows filmer, plus det faktum att tempot dras ner under den andra halvan. Detgör att jag inte kan ge filmen mer än en sjua i betyg, men fortfarande är det en välgjord och trevlig film som är väl värd att se för de allra flesta. Även fast filmen är relativt minnesvärd och lämnar ett bestående intryck, så skulle jag dock inte vilja se om den i första taget.

DVD-utgåvan innehåller den utökade och oklippta versionen av filmen, som inte genomgått censurgranskning i USA och som är några minuter längre än den biovisade versionen. Då jag inte sett Baksmällan på bio vet jag dock inte vad som skiljer mellan de båda versionerna, men det är lite tråkigt att inte även bioversionen kunnat läggas med. Bilden är i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,40:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken plus engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska översättningen håller ganska hög klass, om än med enstaka missar. Texten är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av distributörsjingel, som direkt följs av huvudmenyn. Menyn är stillastående och stilren, och finns bara på engelska. Avsaknaden av inledande språkvalsmeny gör att man måste gå in under inställningsmenyn från huvudmenyn för att välja textning, och annars visas filmen helt utan text. Ett nytt irritationsmoment uppstår efter att man sett klart filmen. Av någon outgrundlig anledning visas då varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte helt stänger av DVD-spelaren. För att komma runt detta oerhörda irritationsmoment bör man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (förslagsvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa de flesta andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...?

Som extramaterial hittar vi en slags bakom kulisserna-dokumentär vid namn "Map of destruction", där vi får följa vännernas framfart i Las Vegas. Det är bitvis intressant med en del matnyttig information från bl.a. regissören, men alltför stor vikt läggs åt att beskriva rollfigurerna och handlingen, vilket förstås inte tillför särskilt mycket. Därefter hittar vi den fullständiga versionen av den improviserade låt som de fyra skådespelarna framför i en scen i filmen. Då låten är minst sagt usel är det näst intill plågsamt att titta på. Slutligen återfinns även misslyckade tagningar på totalt åtta minuter, som är småroliga men inte blir alltför intressant. Där tar det roliga slut, och överlag är extramaterialet inte alltför mycket att hänga i granen. Av någon outgrundlig anledning har Blu-Ray-utgåvan enligt uppgift betydligt mer extramaterial (däribland ett kommentatorspår), men detta finns inte med på DVD-utgåvan. Varför Warner fattar ett sådant beslut är bortom mitt förstånd, i synnerhet som Blu-Ray fortfarande bör ses som för liten marknad för att börja att avsiktligt försämra DVD-utgåvorna i ett försök att locka över folk till det nya formatet. Tyvärr finns ingen svensk text på extramaterialet, men däremot finns engelsk text som i alla fall är betydligt bättre än ingenting.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 15 januari 2010
Senast uppdaterad: 15 januari 2010

Recensionen har lästs 3633 gånger av 2052 personer, sedan den 15 januari 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - NIA - NOLLA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern