Dubbningshemsidan
Recensioner
Bernard and Doris
(Bernard and Doris)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Den på sin tid välkända amerikanska arvtagerskan Doris Duke (1912 - 1993) var enda barnet till James Buchanan Duke, som drev det framgångsrika American Tobacco Company som en gång i tiden stod för majoriteten av världens tobakstillverkning. Doris var 14 år gammal när hennes pappa dog och lät henne ärva hans förmögenhet på uppskattningsvis minst 60 miljoner dollar. Hon levde ett intensivt liv och var ofta i rampljuset, och kallades i media ofta som världens rikaste tjej. Hon blev känd för sina många förhållanden med män, men även för sitt omfattande arbete med välgörenhet. När hon gick bort 1993 utnämnde hon till mångas förvåning sin butler Bernard Lafferty till exekutor av hennes testamente och till styrelseordförande i hennes stiftelser, vilket ledde till omfattande rättsprocesser och spekulationer om Bernards avsikter och om han rentav hade mördat Doris.
Om de sex åren som Bernard var butler till Doris Duke handlar TV-filmen Bernard and Doris, som premiärvisades på Hamptons internationella filmfestival 2007 innan den visades på TV på den amerikanska kabel-TV-kanalen HBO. Filmen regisserades av skådespelaren och regissören Bob Balaban, och har viss verklighetsbakgrund men består till stor del av en påhittad tolkning av vad som hände mellan Doris och hennes butler. Handlingen inleds 1987, då Doris Duke snabbt anställer den homosexuella irländske mannen Bernard Lafferty, som tidigare bl.a. arbetat för Elizabeth Taylor och Peggy Lee, men som även haft omfattande alkoholproblem. Doris är till en början fientligt inställd och hård, men med tiden tinar hon upp och en unik vänskap utvecklas, som vi får följa mellan 1987 och 1993.
Jag visste ingenting om Doris Duke innan jag såg filmen, och hade knappt ens hört talats om henne. Därför är jag knappast rätt person att bedöma hur nära verkligheten filmen ligger, men å andra sidan har den aldrig utgett sig för att vara autentisk utan från första början anges tydligt att bara delar är verklighetsbaserade. Problemet i det här fallet är att inget finns dokumenterat om Doris och Bernards relation och gemensamma privatliv, och ingen vet med säkerhet vad som verkligen hände under de sex år då han jobbade för Doris. Därför har manusförfattarna hittat på merparten av händelseförloppen, trots att rollfigurerna i sig och de flesta bakgrundsfakta är verkliga. Visst kan man ha synpunkter på att ta sig så pass stora friheter samtidigt som man behållit personers riktiga namn, men det är förstås svårt att undvika i ett sådant här fall där ingen nu levande person vet allt som egentligen hände.
Tar man Bernard and Doris för vad den är och vet vad man ska vänta sig, så blir man dock sannolikt inte besviken. För det är utan tvekan en intressant story och intressanta personligheter. Filmen som sådan är mycket finstämd och lågmäld, och förblir engagerande trots att det i grund och botten egentligen inte händer mycket. Det finns absolut ett visst djup, och vid några tillfällen blir det också berörande. Det här är en mycket dialogdriven film, där rollfigurer, dialog och introvert utveckling är viktigare än konkret handling. Därför är det oundvikligt att den inte kommer att passa alla, och somliga lär finna den outhärdligt seg. Men jag är inte en av dem, utan tyckte att filmen förblev intressant hela tiden.
Både Doris Duke och Bernard Lafferty har blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, även om man möjligen kan hävda att de kanske inte var exakt så här i verkligheten. Det jag störde mig på var att Bernard framställdes på ett lite väl stereotypt sätt, där i synnerhet hans homosexuella läggning kändes övertydlig och stereotyp från första början. Här porträtterades han snarast som transsexuell, och jag finner inget som tyder på att han skulle ha varit det i verkligheten. Visst är det mer regel än undantag att homosexuella i filmer framställs på ett överdrivet feminint sätt, men här har det gått ännu längre än så vilket lätt kan upplevas som störande.
Det finns dock större problem än så med Bernard and Doris. Storyn är tunn, och det händer egentligen inte mycket alls under filmens gång. Visserligen förblir det ändå intressant, men periodvis upplevs filmen som något seg och med tanke på den tunna storyn är det lite märkligt att göra en så pass lång film på ca 1 timme 50 minuter. Det blir heller inte bättre av att vi får höra om spännande resor som Doris och Bernard gjorde tillsammans över hela världen, men faktiskt aldrig får se någonting av det. Det kan upplevas lite frustrerande, och att få följa paret under deras resor hade varit ett lätt sätt att få filmen att upplevas mer omfattande och djup. Persongalleriet är också minimalt, och de enda personer som får minsta lilla djup eller utrymme är just de två huvudpersonerna. De andra får vi i bästa fall veta namnet på, och det kan bli lite för ensidigt. Det gör att filmens känsla ibland nästan liknar en teater hellre än en långfilm.
Det andra stora problemet är att filmen inleds 1987, och vi får inte veta mycket om Doris långa liv innan dess. Under förtexterna visas några snabba tidningsklipp om Doris Duke, men de säger inte särskilt mycket och visas så kort tid så att de hinner försvinna om man blinkar. Det verkar nästan som att regissören förutsatt att alla vet det mesta om Doris, och att det därför inte funnits något behov att verkligen upplysa om vad hon gjort under de gångna 75 åren. Kanske är det här ett mindre problem i USA där jag gissar att hon är mer välkänd än i Sverige, men det känns ändå fel vid en film som denna. Jag hade velat veta mer om hennes förflutna och vad hon råkat ut för i livet. Allra bäst hade varit att få se några tillbakablickar från hennes tidigare liv, men det hade kanske varit svårt att ordna med tanke på skådespelare och annat. Men att åtminstone få veta mer om hennes liv i form av återberättelser eller rentav bara långsammare textinformation tycker jag inte vore för mycket begärt. Vi får inte heller veta mycket om Bernard Laffertys liv innan han blev Doris butler, och den enda konkreta bakgrundsinformation vi får är att han är alkoholist. Lite mer än så hade varit önskvärt för filmens skull, vare sig det vore verkliga eller påhittade fakta.
Filmen erbjuder dock ett imponerande foto, med en hel del vackra vyer inspelade i New York med omnejd och ett effektivt bildspråk. Scenografi och klippning är också förstklassig, och filmen ser så påkostad och avancerad ut så att man blir förvånad över att det faktiskt rör sig om en TV-film (om än visad på filmfestivaler innan). Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och både Susan Sarandon och Ralph Fiennes spelar mycket övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Efter en stund har man rentav helt glömt bort skådespelarna, och lyckas att leva sig in i deras karaktärer till fullo. Det man däremot kan anmärka på är att Susan Sarandon ser lite för ung och fräsch ut för att trovärdigt kunna porträttera en gammal dam på mellan 75 och 81 år, vilket var Doris ålder under de fem år som filmen tar upp.
Om man förväntar sig en äkta biografi över Doris Dukes liv, så lär man bli besviken. Trots allt är mycket av innehållet i Bernard and Doris spekulationer eller helt påhittade, och filmen bör därför ses som ett drama hellre än en renodlad biografi. Tycker man om snabba och fartfyllda filmer lär man också finna filmen outhärdligt seg och tråkig, för här händer inte så mycket och det finns inte minsta lilla antydan till spänning. Om man däremot uppskattar långsamma dialogdrivna dramer så lär man också tycka om Bernard and Doris. Det gjorde i alla fall jag, och det är utan tvekan en intressant, engagerande och välgjord film som är väl värd att se. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken, och en lite mer omfattande och innehållsrik handling hade sannerligen inte skadat. Slutintrycket är därför att detta är en intressant film som jag inte vill se om, men som jag heller inte kommer att glömma på ett tag i alla fall. Mitt betyg stannar efter moget övervägande på en stark sexa, men det hade inte behövts mycket till för att sjuan hade varit ett faktum.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Det finns ett engelskt, italienskt, polskt och spanskt ljudspår, och textning på 13 olika språk; däribland de fyra skandinaviska språken. Det finns engelsk text för hörselskadade, men tyvärr inte vanlig engelsk text. Bild- och ljudkvaliteten är bra. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, och därefter kommer vi direkt till huvudmenyn som är stillastående och engelskspråkig. Avsaknaden av språkvalsmeny gör att man från huvudmenyn måste gå in och välja språk om man vill ha någon textning alls.
Efter filmens slut uppstår Warners traditionella irritationsmoment, då det visas varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola förbi på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte stänger av DVD-spelaren. För att undvika att få ett nervöst sammanbrott innan huvudmenyn visas igen, måste man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (förslagsvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man valt textning på...?
Som extramaterial finns ett kommentatorspår till filmen med regissören Bob Balaban. Det är ganska intressant, och en del matnyttigt framkommer om framförallt hur filmen gjorts mer tekniskt. Men ibland blir det lite tråkigt, och han har inte tillräckligt mycket att säga för att hålla intresset vid liv under en hel film. Därefter återfinns en knappt 10 minuter lång minidokumentär om den riktiga Doris Duke, som dock uteslutande består av regissören Bob Balaban som pratar i kombination med gamla foton och korta utdrag ur filmen. Det är ganska intressant, men tyvärr känns inte regissören alltför förtroendeingivande då han inleder var och varannan mening med uttryck som "Jag tror..." och "Jag vet inte riktigt...". Kanske är det hans sätt att inte framstå som överdrivet självsäker, men det gör samtidigt att man inte riktigt litar på allt han säger. Det hade varit mer lyckat om någon som verkligen har forskat ingående i Doris Dukes liv kunnat berätta, för att få till en mer seriös dokumentär om hennes liv. Extramaterialet har tyvärr ingen svensk text, men minidokumentären har åtminstone engelsk text som är bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 augusti 2010
Senast uppdaterad: 18 augusti 2010
Recensionen har lästs 3728 gånger av 2066 personer, sedan den 17 augusti 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))