Dubbningshemsidan
Recensioner
Biutiful
(Biutiful)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den mexikanska regissören Alejandro González Iñárritu långfilmsdebuterade 2000 med dramat Älskade hundar, och har därefter gjort 21 gram. Men för de flesta är Alejandro troligen mest känd för den Golden Globe-belönade och mångfaldigt Oscarsnominerade filmen Babel från 2006, Alla dessa tre filmer skrevs av den mexikanska manusförfattaren Guillermo Arriaga, men nu är deras samarbete över. När Alejandro nu återvänt med sin fjärde långfilm är det därför med nya manusförfattare; Armando Bo och Nicolás Giacobone som skrivit manus tillsammans med Alejandro själv. Resultatet är det mexikansk-spanska dramat Biutiful, som hade svensk biopremiär i mindre skala i november 2010 och som nu släppts på DVD. Det är Alejandros första film sedan Älskade hundar som är spanskspråkig, och filmen var nominerad till två Oscars för bästa utländska film och bästa manliga huvudroll; dock utan att vinna någon av dem.
Handlingen utspelas i den spanska storstaden Barcelona, men här är det inte de fina turistströgen det kretsar kring utan skitiga bakgator och slumkvarter. I centrum står Uxbal, som numera har ensam vårdnad om sina två barn då hans f.d. fru är manodepressiv och långt ifrån kapabel att ta hand om barnen. Han försörjer sig genom skumraskaffärer med afrikanska illegala gatuförsäljare, och hankar sig också fram genom att hyra ut illegal kinesisk arbetskraft (varav många barn) till slavliknande fabriksjobb. Men plötsligt får Uxbal chockbeskedet att han har långt gången cancer, och att ingen behandling i världen kan förlänga hans liv mer än ett par månader. Nu måste han inte bara acceptera sitt öde, utan dessutom planera för hans barns framtid. Var ska de ta vägen när han inte längre finns i livet...?
Alla som sett någon av Alejandro González Iñárritus tidigare filmer inser säkert att Biutiful inte heller är någon lättsam och ytlig underhållningsfilm. Faktum är att Babel plötsligt framstår som ovanligt optimistisk och lättsam i jämförelse, för Biutiful är en oerhört mörk och deprimerande historia. Allting som överhuvudtaget kan gå fel går fel, och det är både deprimerande och dystert. Visst förstår jag tanken och filmen är absolut tänkvärd och intressant, men det blir lite för tungt. Redan efter halva filmen börjar man känna att det börjar bli för mycket med den dystra stämningen, och då ska det ändå bli mycket värre innan eftertexterna äntligen börjar rulla. Problemet är att med så oerhört många problem och med en så dyster stämning är risken överhängande att man blir avtrubbad, och det som är menat som gripande känns därför aldrig riktigt så. Därmed går en del av filmens budskap förlorad, och det hade fungerat mycket bättre om den mörka stilen kunnat tonas ner en liten smula. Trots allt hade man uppfattat Uxbal som otursam även om han bara råkat ut för en tredjedel av allt som händer.
Genom Biutiful har Iñárritu gått ifrån upplägget med flera parallella sidohistorier som vävs ihop, som alla hans tidigare filmer haft. Här är det istället ett mer linjärt och rakt berättarsätt som gäller, och där Uxbal direkt eller indirekt står i centrum för allt som händer. Det borde ha medfört en film som är lättare att hänga med i, men ändå har regissören och manusförfattaren åtminstone i början lyckats att krångla till det hela och har gjort en ganska osammanhängande och spretig historia. Det blir bättre efter ett tag, men det är ändå svårt att lyckas att relatera till någon annan än just Uxbal. Det är kanske fullt avsiktligt, men det är ändå mycket som händer som inte direkt berör enbart honom. Däremot uppskattar jag att det är en linjär berättelse i kronologisk ordning, utan tidshopp eller andra komplicerande stilar som regissören tidigare ofta tagit till.
Uxbal har blivit en mångbottnad och nyanserad personlighet, med både goda och dåliga sidor, och det är lätt att känna för honom. Därmed har också filmen blivit realistisk, och har fått en (tyvärr) trovärdig och övertygande stil. Biutiful erbjuder en imponerande stämning, och är ett lågmält drama som blivit både mörkt och starkt. Jag uppskattar att det inte alls är någon traditionell film, utan som trots en traditionell berättarteknik ändå framstår som förhållandevis nyskapande. Jag uppskattar också att få se en mörk och realistisk skildring av en storstad som Barcelona; helt utan en mer turistvänlig förskönande stil.
Men det är också en långsam och utdragen film, som tar mycket lång tid på sig att presentera grundpremisserna och som därefter fortsätter i samma låga tempo. Med en speltid på dryga 2 timmar 20 minuter blir det för mycket av det goda, och filmen hade vunnit på att kortas ner en hel del. Det blir lite väl segt, och periodvis måste man anstränga sig för att inte slumra till.
Och trots den ambitiösa stilen där Iñárritu försökt att klämma in nästan allt mellan himmel och jord, så är den grundläggande storyn förvånansvärt enkel och rentav ganska tunn. Men ser man till alla beståndsdelar innehåller filmen ändå lite för mycket, och manuset börjar efter ett tag att kännas överbelastande. Vissa scener är visserligen starka och minnesvärda, men andra framstår som både onödiga och alldeles för långa. Jag förväntar mig absolut inte att Iñárritu ska börja satsa på hisnande action och visst finns det en tjusning med den här sortens långsamma dramer. Men det måste finnas någon gyllene medelväg där inte allting dras ut i det oändliga.
Fotot är däremot förstklassigt, och filmen erbjuder ett fantastiskt bildspråk där filmteamet tänkt på varenda bildvinkel och bildkomposition. Skådespelarinsatserna är också bra, där framförallt Javier Bardem imponerar stort som Uxbal. Resten av ensemblen fyller sin funktion; varken mer eller mindre.
Det förvånar mig inte att Biutiful vunnit så många priser och nominerats till Oscar, för det här är precis den sortens lågmälda och stillsamma dramer som jurygrypper brukar älska. Bland vanligt folk lär däremot åsikterna gå isär, och medan somliga lär älska filmen kommer andra att finna det olidligt segt och tråkigt. Jag placerar mig någonstans mitt emellan. Jag uppskattar verkligen regissörens ambitiösa stil och intressanta story, och det är också oförutsägbart. Men samtidigt är det för segt och alldeles för mörkt och deprimerande, tills man nästan själv tappar livslusten. När det går så långt leder det till att filmen aldrig riktigt griper tag i mig, och framstår inte som lika djup och minnesvärd som den borde ha blivit. Trots att Alejandro González Iñárritus avsikter uta tvekan är beundransvärda och klanderfina och trots vissa mycket starka scener, kan jag därför inte ge filmen mer än en stark sexa i betyg. Fortfarande är det en välgjord och fullt sevärd film, men den känns inte riktigt så minnesvärd som jag hade önskat och det är en bit kvar till den överlägsna Babel i kvalitet. Det är egentligen inget fel med Alejandros regi, men manuset är inte alls av samma höga klass som Guillermo Arriaga skämt bort oss med.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, vilket på ren svenska innebär att hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 6.1, men undertecknad har tyvärr inte utrustning att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och efter det spelas ett flertal trailers upp som går att hoppa förbi. Vi kommer därefter till en engelskspråkig huvudmeny, som är snygg och stilren. Huvudmenyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att spela filmen i Dolby Digital 5.1 och i DTS 6.1. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt då jag gärna hade velat höra mer om tankarna bakom filmen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 maj 2011
Senast uppdaterad: 4 maj 2011
Recensionen har lästs 3457 gånger av 2083 personer, sedan den 4 maj 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))