Dubbningshemsidan
Recensioner
Blue Jasmine
(Blue Jasmine)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Regissören och manusförfattaren Woody Allen har under sitt mycket produktiva liv hunnit regissera och skriva manus till totalt 47 filmer under de senaste 45 åren, och under en lång tid utspelades nästan alla hans filmer på Manhattan i New York. Efter att han fått problem med finansiering i hemlandet övergick han istället till europeiska samarbetsprojekt utspelade i olika europeiska storstäder. Efter Match Point i London var det dags för en form av fristående trilogi med komedier i europeiska storstäder med filmerna Vicky Christina Barcelona och Midnatt i Paris. Den avslutades 2012 med Förälskad i Rom, och efter det är han nu tillbaka i USA och San Fransisco. Detta genom det ovanligt mörka dramat Blue Jasmine, som är nominerad till Oscar för bl.a. bästa originalmanus inför Oscarsgalan 2014.
Överklasskvinnan Jasmine har levt ett lyxliv i New York tillsammans med maken Hal, som varit en framstående advokat. Men hennes tillvaro förändras över natten sedan det framkommit att Hal var en storbedragare i miljarddollarsklassen, och höll på med många olagliga skumraskaffärer - och till råga på allt dessutom var notoriskt otrogen mot Jasmine och legat med (nästan) halva New York. När alla pengar försvunnit blir Jasmine helt utblottad, och förlorar sina fastigheter och alla sina ägodelar. Hon tvingas flytta hem till sin syster Ginger och hennes två barn i San Fransisco, vars tillvaro är så långt ifrån det överklassliv Jasmine vant sig vid som man överhuvudtaget kan komma. Ginger är heller inte överförtjust i sin syster, efter att hon övertalat Ginger och hennes ex-man Augie att investera alla deras pengar i ett av Hals "säkra"företag; och förlorat allt.
Vad man än tycker om honom som person kan man inte förneka att Woody Allen är en talangfull regissör och manusförfattare, och har gjort en del riktigt bra filmer genom åren (plus några mindre lyckade). Blue Jasmine är förvisso inte någon av hans allra bästa filmer, men en riktigt bra och underhållande film. Storyn är inte alltför originell, och bl.a. har historien vissa likheter med klassikern Linje Lusta. Men allting har satts ihop till en nyskapande helhet, och det är intressant och fascinerande.
Filmen erbjuder också ett påtagligt djup, och det är en ovanligt mörk och vemodig film för att röra sig om Woody Allen. Hans annars ofta ganska glättiga stil lyser med sin frånvaro till förmån för ett mer djupsint och fängslande drama. Men det är fortfarande underhållande och charmigt, och med en oerhört rapp dialog. Det finns en del humor, även fast den är mer lågmäld än man är van vid från Woody Allen och det är bara några få gånger man faktiskt får skratta. Istället är det här huvudsakligen ett seriöst drama, och det är en engagerande och fängslande film som håller intresset vid liv på ett effektivt sätt. Bitvis blir det berörande, och filmen tar upp intressanta ämnen och frågeställningar på ett fint och mångfacetterat sätt.
Man bryr sig om rollfigurerna, och både Jasmine och Ginger har blivit mångbottnade rollfigurer som känns äkta. I synnerhet Jasmine är långt ifrån någon jättesympatisk karaktär, men Woody Allen lyckas ändå få tittarna att känna för henne. För ovanlighetens skull är det istället de manliga rollfigurerna som blivit mer stereotypa och endimensionella, men det är i och för sig en trevlig omväxling efter alltför många filmer med minst sagt tveksam kvinnosyn. Det är också en trevlig omväxling att man för en gångs skull inte alls märker av Woody Allens annars ganska påtagliga "gubbsjuka" tendenser. Dock tycker jag att framförallt Gingers pojkvän Chili blivit lite väl stereotyp, och jag stör mig också över att Woody Allen vid enstaka tillfällen tycks förringa kvinnomisshandel. Förmodligen är det bara jag som läser in för mycket i filmen, för trots allt finns inte mycket konkret information att ta på, men jag fick ändå en något olustig känsla.
Blue Jasmine hoppar regelbundet mellan nutid och tillbakablickar från tiden med Jasmine och Hal - det är ett smart grepp för att skildra hur det än gång varit och (något övertydligt) peka på klasskillnader. Men det gör också att filmen bitvis upplevs en smula rörig, då det inte tydligt framgår vad som är nu respektive då, utan man istället måste förstå det av sammanhanget. Oftast är det visserligen inga problem att förstå, men vid ett par tillfällen är det inte helt uppenbart. Dessutom hoppas det ibland lite för ofta mellan nutid och dåtid, samtidigt som det inte alltid har en logisk koppling när tillbakablickarna visas.
Det här är en stark och minnesvärd film hela tiden den pågår, men helhetsintrycket dras ned av att den slutar väldigt abrupt. Handlingen avbryts nästan mitt i en mening, och precis när man börjar känna att man lärt känna Jasmine ordentligt så börjar eftertexterna rulla. Det känns en smula antiklimaktiskt, och jag hade väntat mig något mer. Givetvis måste inte alla filmer ha tillrättalagda och ordentliga slut, men att de har någon form av avslutning eller avrundning på ett eller annat sätt borde inte vara för mycket begärt.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Cate Blanchett är fullkomligt lysande som Jasmine, och gör en stark och minnesvärd rollprestation som inte lär lämna någon oberörd. Hennes Oscarsnominering var fullständigt rättvis och logisk, men jag misstycker tyvärr att hennes vinstchanser är förhållandevis små i och med den tuffa konkurrensen i år. Sally Hawkins är också utmärkt som hennes syster Ginger, och hon spelar också mycket naturligt och starkt. Alec Baldwin är bra som Jasmines exman Hal, och han gör vad som går av den väldigt stereotypa och platta rollfiguren. Bobby Cannavale är också riktigt bra som Chili, men har fått en hopplös uppgift med denna stereotypa och osympatiska rollfigur.
Blue Jasmine är en stark och underhållande film, som erbjuder ett större djup och en mörkare stil än vi är vana vid från Woody Allen. Det här är en tragisk och vemodig film, men som samtidigt har en del humor och en påtaglig charm. Det är engagerande och minnesvärt, fast ibland blir det en smula fragmentariskt i och med de ständiga tillbakablickarna som ibland också verkar dyka upp ur tomma intet utan någon tydlig logik. Slutet känns också lite väl abrupt för min smak, fast det är ändå utan tvekan en riktigt bra film som är väl värd att ses. Jag tycker inte riktigt att Woody Allen når upp i samma höga klass som i exempelvis Förälskad i Rom eller Midnatt i Paris, men det är ändå en riktigt lyckad film som därmed förtjänar en stark sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både DTS-HD och Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av en språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter som inte går att hoppa förbi. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är oerhört enkel och bara innehåller möjlighet att spela filmen samt spela upp trailers. Inte ens scenvalsmeny finns. Av någon egendomlig anledning innehåller huvudmenyn ingen möjlighet att välja textning eller ljudspår, utan det har istället förpassats till pop-upmenyn som visas om man trycker på knappen "Pop-Up Menu" medan man spelar upp filmen. Gör man inte det visas filmen istället med DTS-HD som ljudspår och med textning utifrån språkvalet man gjorde i början. Det enda extramaterial som finns är två olika trailers för andra Woody Allen-filmer; individuellt valbara från en meny.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 31 januari 2014
Senast uppdaterad: 1 februari 2014
Recensionen har lästs 3247 gånger av 1922 personer, sedan den 31 januari 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))