Dubbningshemsidan
Recensioner
Blue Valentine
(Blue Valentine)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren Derek Cianfrance har framförallt etablerat sig som en dokumentärfilmare, och har med åren gjort ett flertal dokumentärer om bl.a. olika artister. Men han började faktiskt sin professionella karriär med en spelfilm; den ganska okända Brother Tied från 1998, och 12 år senare var han tillbaka till ursprunget med sin andra spelfilm. Nu handlar det om dramat Blue Valentine, som handlar om kärlek men definitivt inte är en romantisk film. Filmen visades på bio i Sverige i mindre skala, och har nu släppts på DVD.
Det unga paret Cindy och Dean bor i en förort till Pennsylvania med den lilla dottern Frankie, och lever i en stabil tillvaro. Cindy är en hårt arbetande sjuksköterska, medan Dean jobbar som målare och uppskattar enkla okrävande jobb där han kan supa under arbetstid. Paret har varit gifta i ett flertal år, men det som en gång i tiden började som ljus och spirande romantik har med tiden blivit mest slentrianmässig och känslorna har med åren börjat svalna; eller kanske rentav försvinna helt. I ett desperat försök att rädda deras äktenskap bokar Dean en natt på ett sjaskigt hotell utan dottern för att med en romantisk kväll försöka väcka liv i det avsvalnade äktenskapet.
Storyn verkar kanske inte vara så mycket för världen, men Blue Valentine är faktiskt en mycket lyckad film som känns förhållandevis originell och nyskapande. Här får vi för en gångs skull en helt trovärdig och realistisk skildring av kärlek; från den inledande spirande romansen till en mer avsvalnad nutid. Det känns hela tiden oerhört äkta och realistiskt, och filmen är helt och hållet befriad från allt vad översentimentalitet och överromantik heter. Här spelas ingenting på känslosträngar, utan det är en film som känns helt och hållet äkta. Jag kan inte påstå att det alltid är så kul att bevittna, men det förblir hela tiden mycket engagerande och fängslande. Det känns hela tiden berörande, och filmen griper tag utan att någonsin försöka manipulera publiken.
Det är frispråkigt, intimt och naket; i dubbel bemärkelse. För en gångs skull känns också dialogen helt trovärdig och äkta, och det var länge sedan jag kände så av en film. Begreppet att blanda nutid med dåtid är ett mycket smart begrepp, då man tydligt ser kontrasterna mellan det romantiska förflutna och den betydligt mer avsvalnade nutiden; det känns mycket effektfullt och lyckat. De två huvudrollerna har också blivit mångbottnade och nyanserade personligheter, som känns äkta in i minsta detalj. Det tillhör sannerligen inte vanligheterna, och det förhöjer helhetsintrycket en hel del då man så lätt kan relatera till personerna och förstår hur de känner. Det är lätt att känna igen sig i en hel del, och man kan sympatisera med både Cindy och Dean (även om jag personligen hade lättare att känna för Cindy).
Här finns inga klyschor och ingen övertydlighet. Men på sätt och vis är det också filmens problem. Vi får nämligen inte se exakt vad som gått snett i Cindys och Deans äktenskap, utan får bara subtila antydningar om det. Alla tillbakablickar gäller från början av relationen, och därför finns inga mellanting mellan den romantiska stilen i början och det närmast becksvarta nuvarande äktenskapet. Visst förstår jag att det är avsikten och det är förstås trevligt att slippa övertydliga förklaringar. Men samtidigt hade jag velat se mer av deras relation, och fått se mer av hur det egentligen blivit som det är nu och vad som hänt däremellan. Filmen hade vunnit på att även erbjuda några tillbakablickar från en bit in i äktenskapet, för att få en tydligare inblick i hur det har kunnat bli så här och vari problemet ligger. Ibland går filmen helt enkelt över gränsen till att bli för subtil, och det är onekligen en besvärlig balansgång mellan subtilitet och övertydlighet.
Dessutom tycker jag att ett par av de nutida scenerna på hotellrummet blivit lite för utdragna, och känns ganska sega. Det är inget långt parti, men tillräckligt för att man ska reagera på det. Men det kanske är precis den sega och oengagerande känslan som Cindy har om äktenskapet... Jag blev också lite leds på att se Dean röka i nästan varenda scen, vilket snabbt upplevdes lite tjatigt. Kanske var det menat som en av hans brister, men i sådana fall hade jag velat att det faktiskt kom på tal någon gång. Dessutom hade jag gärna sett att filmen kunnat förlängas en smula mot slutet, då slutscenerna går lite för snabbt och det närmast oundvikliga slutet kommer en smula för abrupt.
Fotot är närmast förstklassigt, och det är både vackert och effektfullt. Bildspråket är starkt, och genom effektiv användning av olika bildskalor och kamerateknik blir det snabbt tydligt vad som är nutid respektive tillbakablickar - faktum är att nutid och dåtid t.o.m. spelats in med olika kameror, och det fungerar riktigt väl. Skådespelarinsatserna är utmärkta. Michelle Williams är som vanligt fullständigt lysande som Cindy, och gör en oerhört stark och minnesvärd rolltolkning som känns äkta in i minsta detalj. Att hon blev nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll var mycket välförtjänt, för mycket bättre än så här kan det inte bli. Jag har alltid tyckt mycket bra om Michelle Williams ända sedan hennes imponerande debut i Lassie 1994, men hon bevisar här att hon bara blir bättre med åren och gör en av de senaste årens bästa rollprestationer på film. Hon var suverän i Dawson's Creek, och har ändå kommit långt sedan dess. Ryan Gosling är mycket bra som Dean, och spelar övertygande och trovärdigt även om han inte riktigt når upp i samma nivå som Michelle. Jag tycker dock att även han hade förtjänat en Oscarnominering för bästa manliga huvudroll, för han är absolut i nivå med de flesta av de nominerade i den klassen i år. Michelle och Ryan har också stark personkemi, vilket gör att både de romantiska och mindre romantiska delarna fungerar utmärkt. Debuterande Faith Wladyka är också riktigt bra som dottern Frankie, och även i övrigt är det bra skådisar.
Blue Valentine är ett finstämt och lågmält drama, som känns oerhört äkta och realistisk in i minsta detalj och där det verkligen känns som att bevittna riktiga personer. Det är berörande och gripande, och filmen är också ganska tänkvärd. Visst finns det vissa brister och jag hade gärna velat se fler tillbakablickar från åren mellan de två motsatsförhållanden som vi nu får se, men det är absolut en mycket stark och lyckad film som inte lär lämna många oberörda och som man inte kommer att glömma på mycket länge. För mig känns en åtta som det självklara betyget, och jag kan varmt rekommendera Blue Valentine. Men samtidigt inser jag att filmen inte lär passa alla, då storyn trots allt är ganska tunn och föredrar man snabba filmer där det händer mycket så lär man finna den här olidligt tråkig. Men för oss andra är det en mycket bra film, även om den hade kunnat bli ännu bättre.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, vilket i klartext innebär att hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och både bild och ljud håller hög kvalitet. Filmen är textad på de fem nordiska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter. Direkt därpå visas flera trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är stilren men bara engelskspråkig. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket känns svagt för en biovisad Oscarsnominerad film (även fast nomineringen märkligt nog bara var för skådespelerskan).
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 augusti 2011
Senast uppdaterad: 5 augusti 2011
Recensionen har lästs 3440 gånger av 1916 personer, sedan den 4 augusti 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))