Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Bright Star
(Bright Star)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Bright Star på CDON
   ANNONS
Drama / Romantik / Verklighetsbaserad / Biografi / Historiskt / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 59 minuter
Genre: Drama/biografi
Produktionsland/år: Frankrike/Storbritannien/Australien, 2009
Produktionsbolag: Pathé Pictures International, Screen Australia, BBC Films, UK Film Council & Hopscotch Productions
Producent: Caroline Hewitt & Jan Chapman
Regi: Jane Campion
Manusförfattare: Jane Campion
Svensk distributör: Atlantic Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Fanny Brawne - Abbie Cornish John Keats - Ben Whishaw
Mrs. Brawne - Kerry Fox Charles Brown - Paul Schneider
Toots Brawne - Edie Martin Samuel Brawne - Thomas Sangster
Abigail O'Donaghue - Antonia Campbell-Hughes Charles Dilke - Gerard Monaco
John Reynolds - Samuel Roukin Joseph Severn - Samuel Barnett
Charlotte - Theresa Watson

En av romantikens mest kända poeter var John Keats (1795 - 1821), som av många ansetts som en av Storbritanniens mest kända diktare genom tiderna. Han är inte riktigt lika känd i Sverige, men några av hans verk är trots detta välbekanta för svensk publik; däribland eposen Endymion och Ode till en grekisk urna. Under hans korta liv hann han ge ut många diktsamlingar, men han blev aldrig särskilt känd eller omtyckt under sin levnadstid. Det har istället varit postumt som Keats kommit att ses som en av romantikens mest inflytelserika poeter, och många är de poeter och författare som efter detta inspirerats av hans verk. Nu har även en del av hans liv blivit till film, skriven och regisserad av nyzeeländska Jane Campion som för de flesta blivit mest känd för Oscarsbelönade Pianot från 1993. Under 1990-talet har Jane inte varit särskilt aktiv, och den måttligt populära In The Cut från 2003 var hennes senaste film.

Men nu har hon alltså slagit till igenom, och med Bright Star har hon valt att fokusera på tre år av John Keats liv och i synnerhet hans omtalade relation till Fanny Brawne. Filmen har huvudsakligen baserats på John Keats-biografin av författaren Andrew Motion (som dessutom agerat manuskonsult för filmproduktionen) och på de bevarade brev som John Keats skrev till Fanny Brawne mellan 1818 och 1821. Handlingen inleds i London 1818, då den kämpande poeten John Keats kommer i kontakt med granntjejen Fanny Brawne. Hon är en frispråkig ung kvinna som tycker om mode och att sy, och till en början har hon svårt för den påfrestande Keats. Men när hon börjar läsa hans måttligt framgångsrika diktsamlingar börjar hennes hjärta tina upp, och de börjar umgås allt mer. Med tiden inleder de ett förhållande, men det måste hållas hemligt då omgivningen inte såg positivt på att en överklasstjej ska börja umgås med en fattig poet som inte har möjlighet att försörja sig.

Jag har aldrig varit särskilt insatt i John Keats verk, och poesi är långt ifrån min starkaste sida. Jag kan därför inte uttala mig om hur nära verkligheten som filmen kommer, men allt verkar tyda på att filmen är ganska trogen de verkliga händelserna. Personligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i historiska dramer, och mina förväntningar på Bright Star var därför ganska ljumma. Men jag måste medge att filmen är bättre än jag hade väntat mig, och är trots allt en ganska bra film. Det här är en vacker, finstämd och lågmäld film, som håller ett långsamt tempo och i sakta mak målar upp en imponerande sinnesstämning. Det känns mycket naturtroget och realistiskt, och det är för en gångs skull lätt att leva sig in i händelseförloppen. Alltför många historiska dramer brukar bli förhållandevis oengagerande, men Jane Campion visar att hon verkligen behärskar den här genren till punkt och pricka. Det blir trots allt ganska engagerande och berörande, och vi får lära känna de två huvudrollerna riktigt väl.

Ett lite ovanligt begrepp är att John Keats inte är den största rollen i filmen, utan det är istället Fanny Brawne som står i centrum för historien. Allting kretsar kring henne, och Fanny medverkar i nära nog varenda scen i filmen. Visst kan man tycka att det är egendomligt att inte låta historien istället kretsa kring just Keats, men det fungerar faktiskt riktigt väl i det här fallet och gör också att Bright Star inte blivit en typisk biografi. Det är också en intressant story, som känns verklighetstrogen och äkta. Men alltför originellt kan man inte påstå att det är - det här är snarare ett ganska sedvanligt historiskt romantiskt drama, med samma slags problematik och liknande grundstory som ganska många kostymdramer från den här tidsperioden. Storyn är också ganska tunn, och däri ligger en del av problemet med Bright Star. Det är en mycket långsam film, och ibland blir det onödigt segt. Två timmar hade inte behövts för den här historien, och filmen hade vunnit på att kortas ner lite och att trimma några av de mest utdragna scenerna. Visst är det stämningsfullt och vackert, och filmen hade absolut inte passat i ett högt tempo, men det bör trots allt finnas någon gyllene medelväg.

Filmen känns också lite väl alldaglig, och trots fina porträtt får vi inte riktigt se något unikt för just dessa personer. Det är exempelvis förvånansvärt lite av Keats poesi med, och därmed blir filmen i många aspekter mer traditionell än det förmodligen varit meningen. Bitvis får jag nästan en lite menlös känsla, och filmen vill inte riktigt komma till liv så ofta som jag hade önskat. Passionen mellan kärleksparet är också nedtonat, och här handlar det mer om underförstådda känslor än att vi verkligen får se särskilt mycket i klartext. Därför griper filmen inte riktigt tag i mig lika mycket som jag hade önskat, och det är tråkigt då det funnits potential för mycket mer än så i denna omtalade kärleksrelation. De flesta biroller har också blivit förhållandevis endimensionella och får inte alltför mycket utrymme. När filmen är slut återstår därför också några frågetecken som man aldrig riktigt får någon klarhet i.

Däremot märker man som tidigare att Jane Campions största fördel är att förmedla sinnesstämningar och att tänka på bildspråket. Det är oerhört vackert, med vackra vyer och genomtänkta kameravinklar. Det märks att mycket energi lagts på naturlig och vacker ljussättning och bildkomposition där ingenting lämnats till slumpen. Det är helt enkelt en upplevelse, och det blir också både finstämt, känslosamt och naturligt. Ett udda begrepp är också att hela sluttexterna på cirka fem minuter ägnas åt att Ben Whishaw läser upp några av John Keats mer kända dikter i sin helhet. Det är ett trevligt begrepp, som gör att man trots allt lämnar biografen med en varm och fin känsla. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, där Ben Whishaw gör en stabil och fin insats som John Keats och Paul Schneider är bra som Charles Brown. Men den bästa insatsen är det utan tvekan Abbie Cornish som står för, som gör en lysande och naturtrogen insats och känns helt äkta från början till slut. Hon och Ben Whishaw har också övertygande personkemi, men jag saknar att få se mer av den där riktiga passionen som finns men aldrig riktigt kommer fram.

I korthet är Bright Star en film som är svår att beskriva, och är finstämd, lågmäld och verklighetstrogen. Det är en oerhört vacker film som förmedlar en imponerande sinnesstämning, och som aldrig blir översentimental eller sötsliskig. Men det är ändå något som saknas för att jag ska bli riktigt nöjd, och det är ett problem att filmen blivit onödigt menlös och långsam. Fastän filmen bitvis berör medan man ser den, så lämnar den heller inget påtagligt bestående intryck och griper inte riktigt tag i mig på samma sätt som denna story borde göra. Men fortfarande är det en ganska bra, välgjord och vacker film, som är väl värd att se och är fullt sevärd även om man inte tycker om den här genren. Men känslan att någonting saknas gör ändå att jag inte kan ge filmen mer än en svag sjua i betyg.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 5 februari 2010
Senast uppdaterad: 5 februari 2010

Recensionen har lästs 4200 gånger av 2425 personer, sedan den 5 februari 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - FEMMA - TVÅA - FEMMA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern