Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Café Society
(Café Society)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Café Society på CDON
Sök efter Café Society på Discshop.se
Sök efter Café Society på WOW HD
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 36 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: USA, 2016
Produktionsbolag: FilmNation Entertainment, Gravier Productions & Perdido Productions
Producent: Letty Aronson, Stephen Tenenbaum & Edward Walson
Regi: Woody Allen
Manusförfattare: Woody Allen
Svensk distributör: Scanbox Entertainment Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Bobby Dorfman - Jesse Eisenberg Vonnie Sybil - Kristen Stewart
Phil Stern - Steve Carell Veronica Hayes - Blake Lively
Ben Dorfman - Corey Stoll Evelyn Dorfman - Sari Lennick
Rose Dorfman - Jeannie Berlin Marty Dorfman - Ken Stott
Karen Stern - Sheryl Lee Candy - Anna Camp
Rad - Parker Posey Vito - Tony Sirico
Leonard - Stephen Kunken Sol - Don Stark
Mr. Rhinebeck - Rob Joseph Leonard Mrs. Rhinebeck - Lauren Susan
Carlotta - Shae D'lyn Walt - Richard Portnow
Rosalind - Taylor Carr Berättare - Woody Allen

I 1930-talets New York växer Bobby Dorfman upp som det yngsta syskonet i en judisk familj, där hans storasyster är lärarinna och hans storebror Ben är gangster. Han ser inte fram emot att jobba i sin pappas familjefirma, och flyttar därför till Hollywood där hans morbror Phil är en framgångsrik agent inom filmbranschen som har kontakt med nästan alla filmstjärnor. Phil har lovat att hand om Bobby, men det tar flera veckor innan han ens hinner träffa honom. Phil kan inte erbjuda något direkt jobb, men lovar att Bobby ska kunna springa ärenden åt honom mot betalning genom att hitta på någon lämplig yrkestitel. Phil ber sin sekreterare Vonnie att visa Bobby runt staden, och det dröjer inte många sekunder innan han blir blixtförälskad i henne. Men hon har redan en pojkvän, så går deras relation inte längre än till vänskap, trots att de fortsätter att umgås regelbundet. Bobby är dock lyckligt ovetande om den lilla detaljen att Vonnies pojkvän i själva verket råkar vara hans morbror Phil, trots att han är betydligt äldre än Vonnie och redan gift...

Woody Allen brukar hålla en hög och jämn kvalitet på sina filmer, trots det höga tempot i vilket han nuförtiden nästan alltid spottar ur sig filmerna i. Därför hade jag ganska höga förväntningar inför ännu en film av Allen, och fastän Café Society inte är någon av hans bästa filmer så blev jag ändå inte besviken. Det är en riktigt bra och underhållande film, som visserligen inte erbjuder alltför mycket nytt men som har en intressant och genomarbetad story. Ska man hårddra saken finns det i och för sig inte så mycket som man inte sett förut, men om man återanvänder och stjäl idéer så finurligt som här gör det ändå inte så mycket. Det finns en del nya smarta grepp, samtidigt som Allen använder idéer från tidigare filmer (av både sig själv och andra) på ett intelligent sätt. Det har blivit en trevlig och mysig film, som är riktigt underhållande i all sin enkelhet.

Det är en ganska rolig film, och man får skratta då och då åt de finurliga repliker och poänger som förekommer. Jag uppskattar också att vi för ovanlighetens skull helt slipper slapstick-komik, utan här rör det sig uteslutande om dialogdriven humor; en tjusning jag önskar att fler manusförfattare kunnat inse. Någon stor skrattfest är det dock inte, och många andra filmer av Allen är mer humoristiska än den här. Här rör det sig mest om smarta poänger och repliker, som är småroliga och lockar till en del fniss, men sällan stora skratt. Det är lite synd, och jag hade gärna sett lite mer humor.

Men samtidigt fungerar filmen också tillfredsställande som drama, och det har blivit en engagerande film som håller intresset vid liv. Därmed lyckas filmteamet att få till en fin balans mellan humor och allvar, och resultatet är en film som hela tiden underhåller och roar samtidigt som det finns ett visst djup. Rollfigurerna är mångfacetterade och intressanta, där det är bäst ställt med Bobby och Vonnie. Båda två känns äkta, och är lätta att känna för; trots att Bobby inledningsvis upplevs som mer än lovligt naiv. Bland övriga rollfigurer hinner morbror Phil få en del nyanser och även ett par andra karaktärer; tillräckligt så att man ska bry sig om flera av dem.

Café Society har många fina egenskaper, och tiden går snabbt då man har trevligt hela tiden. Men tyvärr har filmen inte samma djup som man brukar kunna förvänta sig av Woody Allen, utan upplevs ytligare. Bara för att det handlar om en ytlig bransch betyder det ju inte att filmen i sig behöver bli ytlig, och det är lite tråkigt att man inte får riktigt samma djup eller svärta som man hade kunnat önska. Det gör att dramadelen överlag fungerar något sämre än komedidelen, då man får en viss distans till karaktärerna och inte riktigt kommer de inpå livet på samma sätt som jag hade önskat. Det har också blivit lite för många rollfigurer som aldrig får mycket till substans, vilket gör att sidohistorierna om bland annat Bobbys kriminella bror Ben känns väldigt underutvecklade. Ben förblir en kliché och stereotyp, och sidohistorierna känns därför mer eller mindre meningslösa - de hade antingen behövt att utvecklas för att få mer utrymme, eller att tas bort helt.

Slutet lämnar också en del övrigt att önska, då filmen nästan slutar mitt i en mening och vi blir hängandes i luften, med lite för mycket outrett. Visserligen uppskattar jag att Woody Allen oftast undviker sockersöta och översentimentala slut, men även om det inte är sockersött vill man ju gärna att det mesta ska redas ut i alla fall; så att det faktiskt upplevs som ett slut. Här känns det lite som att bli snuvad på konfekten, efter att ha haft trevligt i över en och en halv timme för att sedan bli lämnad hängandes i luften.

Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk i kombination med många vackra vyer. Här finns en hel del smarta finesser och detaljer, som gör allting till både genomtänkt och en fröjd för ögat. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och jag uppskattar att Woody Allen på senare år nästan aldrig medverkar själv i sina filmer (så även här) - trots allt har han alltid varit bättre som regissör än som skådespelare. Jesse Eisenberg är utmärkt som Bobby, och gör en trovärdig och naturlig rolltolkning. Kristen Stewart är också utmärkt som Vonnie, och gör en stark insats av en rollfigur som i fel händer hade kunnat upplevas stereotyp. Steve Carell är bra, och spelar ungefär samma slags roll som han ofta gör. Blake Lively är riktigt bra, men får inte mycket att arbeta med i den här begränsade rollen som Veronica. Även i övrigt är det bra skådespelare, och här finns inte ett enda svagt kort.

Café Society är en riktigt bra film, som är underhållande, hyfsat rolig och engagerande. Det är mysigt och vackert, samtidigt som man bryr sig om vad som händer. Något alltför stort djup finns dock inte, men som lättsam underhållning för stunden duger det utmärkt. Samtidigt som det är lättsamt blir det dock onödigt invecklat, med det stora persongalleriet som behöver introduktioner med berättarröst för att vi ens ska hinna få veta det allra nödvändigaste. Men här har faktiskt berättarrösten en poäng, som annars vanligtvis är av ondo i merparten av alla filmer. Som vanligt när det gäller Woody Allen är det en mycket dialogdriven film, där den yttre handlingen är begränsad och det mesta går ut på dialog. Så tycker man inte om "pratiga" filmer kan det bli för mycket av den varan, men jag har inget emot det. Genom de många smarta finesser som förekommer blir det trots allt en bra film, som är väl värd att se för de allra flesta, vare sig man brukar tycka om Woody Allen eller inte. Hade det bara funnits lite mer djup eller ett bättre slut hade det blivit ett väldigt högt betyg, men nu nöjer jag mig med en stark sjua. Men det är ju inte fy skam det heller, och det här tillhör vare sig de bästa eller de sämsta filmerna som Woody Allen gjort genom åren.


Recensionen skriven: 22 oktober 2016

Recensionen har lästs 418 gånger av 268 personer, sedan den 22 oktober 2016

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FEMMA - FYRA - SJUA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna