Dubbningshemsidan
Recensioner
Call Girl
(Call Girl)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den svenska regissören och manusförfattaren Mikael Marcimain har framförallt uppmärksammats för de hyllade miniserierna Lasermannen och Upp till kamp. Hans hittills enda merit vad gäller långfilmer har däremot varit några Wallander-filmer, som släppts direkt på DVD. Nu har han för första gången regisserat en biovisad film genom den prisbelönade Call Girl som bl.a. vunnit FIPRESCI-priset på filmfestivalen i Toronto. Manuset har skrivits av Marietta von Hausswolff von Baumgarten, och filmen bygger i grund och botten på bordellhärvan i Stockholm med bordellmamman Doris Hopp under 1970-talet. Filmen gick upp på bio i november 2012, men efter allt bråk kring de eventuella likheterna med Olof Palme har filmen sedermera klippts ner, och därför har det dröjt tills nu innan den släpps på DVD och Blu-Ray.
Året är 1976, och det är valår i Sverige. Den problematiska 14-åringen Iris skickas till ett ungdomshem av hennes mamma som inte orkar med henne, och på ungdomshemmet bor även hennes kusin Sonja. Ungdomshemmet är inte särskilt slutet, och därför blir det lätt för både Iris, Sonja och de andra ungdomarna att smita ut genom fönstret på kvällarna. Där kommer de i kontakt med den till synes trevliga och hjälpsamma Dagmar Glans, som smickrar tjejerna och bjuder på alkohol och kläder. Men Dagmar har sina baktankar - hon är en av Sveriges största bordellmammor, och snart har både Iris och Sonja blivit manipulerade att bli prostituerade. De ligger med en mängd äldre män, däribland flera högt uppsatta politiker, mot betalning. Under tiden börjar polisen misstänka Dagmar för koppleri, men deras utredning uppskattas inte av politikerna som vill undvika att sådant här kommer fram just innan riksdagsvalet.
Jag är inte särskilt insatt i de verkliga händelserna, då det var aningen före min tid, och kan därför inte till fullo bedöma hur väl filmen håller sig till kända fakta. Men ingen kan förneka att Call Girl tar upp ett intressant ämne, och har en mycket fascinerande handling. Det är mycket intressant att få en inblick i händelseförloppen kring bordellmamman, och filmen tar upp värdefulla ämnen och teman på ett intressant och åtminstone delvis nyskapande sätt. Handlingen som sådan är visserligen inte särskilt originell, men allting har vinklats på sådana sätt att jag i alla fall inte sett något riktigt likadant förut.
Genom att skildra händelseförloppen från flera olika personers perspektiv har Call Girl blivit ovanligt nyanserad och mångfacetterad. Det är trevligt, och gör också att filmen erbjuder någonting nytt till genren. Vi får både följa bordellmamman Dagmar Glans, de två ungdomarna Iris och Sonja på ungdomshemmet och tillsammans med Dagmar samt polisutredningar och de politiska turerna kring händelserna. Det är värdefullt att få följa allt genom så vitt skilda vinklar, men samtidigt är det också ett av filmens problem. Bitvis är det ganska rörigt, och filmen har ett mycket stort persongalleri där det är allt annat än oproblematiskt att komma ihåg vem som egentligen är vem. Man måste vara uppmärksam när man tittar, och ibland tyckte jag det blev lite väl rörigt. Det gör heller inte saken bättre att flera av rollfigurerna har väldigt snarlika utseenden, och därmed kan vara lätta att förväxla. Framförallt gör det att filmen tar ett tag att komma in i, och de första 20 minuterna är det bitvis ganska oengagerande då man inte tydligt förstår hur allting hör ihop.
I takt med att handlingen utvecklas och man börjar förstå kopplingarna blir det dock genast betydligt intressantare, och efter en tveksam inledning blir filmen riktigt engagerande. Efter det blir det fängslande och intressant nästan hela tiden, men de olika sidohistorierna håller definitivt olika klass. Det absolut mest intressanta är scenerna med Iris och Sonja, som blivit mycket berörande och då man verkligen kan känna med personerna fullt ut. Det är både gripande och obehagligt, och tiden går väldigt fort under de mycket fängslande scenerna med Iris. Det är lätt att bry sig om henne, och hon har blivit en mycket mångbottnad och intressant personlighet trots att vi inte får veta särskilt mycket om hennes bakgrund. Sonja har tyvärr inte fått riktigt samma djup som jag hade önskat, men hinner åtminstone få några nyanser.
Scenerna med Dagmar är också intressanta, och vi får i alla fall en viss inblick i hennes dubbelnatur som gör att Dagmar åtminstone delvis känns mångfacetterad, även fast vi aldrig får någon klarhet i hennes motiv. Sidohistorierna kring polisernas utredning och politikernas inblandning är däremot den svagaste delen av filmen, och de flesta inblandade där får inte tillräckligt utrymme för att vi ska bry oss om dem eller ens komma ihåg vem som är vem. I synnerhet polisen John hade jag velat se mer av, då han i grund och botten är intressant men får alldeles för lite utrymme. Och resten känner man sig ganska likgiltig över.
Call Girl har ett ganska långsamt tempo, och tar god tid på sig att presentera rollfigurerna och premissen. Trots det blir det aldrig segt eller tråkigt, utan intresset hålls vid liv på ett snyggt sätt. Men icke desto mindre är många scener lite väl utdragna och pågår lite för länge, vilket gör att filmen upplevs lite onödigt långsam. Speltiden på hela 2 timmar 20 minuter (före nedklippningarna) är också i saftigaste laget, och filmen hade vunnit på att kortas ner lite grand. Trots den långa speltiden känns det också som att manusförfattaren haft svårt att knyta ihop säcken i slutet, då det i slutscenerna plötsligt går väldigt snabbt framåt. Slutet känns en smula abrupt och man blir nästintill hängande i luften, vilket ger en lite antiklimaktisk känsla.
Jag känner mig också lite tveksam till det sätt som filmen blandar verklighet med påhittade händelser och karaktärer, vilket gör att man under filmens gång hela tiden blir nyfiken på om det som händer faktiskt har hänt på riktigt eller inte. Det kan upplevas en smula spekulativt och märkligt då bl.a. bordellmamman definitivt funnits i verkligheten (om än hon hette Doris där) medan andra delar av filmen uppenbarligen är påhittade, samtidigt som alla namn dessutom har ändrats. Hur ska man då kunna veta vad som är verklighet och vad som hittats på för filmen...? Jag har exempelvis inte lyckats utröna huruvida Iris eller Sonja funnits på riktigt eller inte, vilket även gör en ganska stor skillnad för hur man uppfattar bordellmamman Dagmar. Självklart ska en film inte behöva följa verkligheten till punkt och pricka och det är förstås ytterst få filmer som är 100% verklighetsbaserade, men när grundpremissen följer verkligheten så väl och filmen inleds med "Inspirerad av verkliga händelser" blir det lite problematiskt. Det hade ärligt talat känts bättre om filmen tydligare hade följt verkligheten, så att man känt sig mer säker på att det man ser någorlunda återspeglar det som faktiskt hände. Antingen det eller att göra en helt påhittad film utifrån samma premiss; vilket som hade varit att föredra framför denna lite tveksamma "hybrid".
Fotot är mycket snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk i kombination med utmärkt scenografi. Därigenom lyckas filmen att skildra rätt tidsperiod på ett ypperligt sätt, så att det verkligen ser ut och känns som 1970-tal in i minsta detalj. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och jag uppskattar att filmen åtminstone delvis satsat på förhållandevis okända skådespelare och debutanter - mycket ovanligt vid svensk film, som annars brukar överutnyttja ett fåtal populära skådespelare i var och varannan film. Långfilmsdebuterande Sofia Karemyr är riktigt bra som Iris, och gör en minnesvärd och gripande rollprestation där man hela tiden känner med rollfiguren även fast hon ibland känns en smula opersonlig. Josefin Asplund, vars enda tidigare rollprestation var en halvstor roll i The Girl With the Dragon Tattoo, är utmärkt som Sonja och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Pernilla August är bra som Dagmar, och är framförallt ypperlig på att framställa Dagmars affärsmässiga och hårda attityd. Tyvärr är hon dock inte lika bra på att skildra Dagmars dubbelnatur, och därigenom uppstår vissa trovärdighetsproblem då Dagmar känns lite för uppenbart manipulativ för att man verkligen ska tro på att ens tjejer i Iris ålder luras av henne. Simon J. Berger är bra som John, och även i övrigt är de allra flesta rollprestationer bra eller mycket bra. Vissa av de övriga tjejerna på ungdomshemmet är dock inte lika imponerande skådespelarmässigt.
Tyvärr lider filmen, i likhet med många andra svenska filmer, av problem med talförståelse och ljudmix. Många av skådespelarna talar mer eller mindre otydligt, och det är långt ifrån oproblematiskt att uppfatta vad alla säger. Dialogen ska säkert föreställa trovärdig, men i mina ögon får det inte ske på bekostnad av förståelsen, som faktiskt skett här. Ljudmixningen är också tveksam, då ljudvolymen växlar kraftigt mellan olika scener samtidigt som dialogen ibland dränks av alltför högljudd bakgrundsmusik. Filmen lider också av vissa problem med dialogen, som visserligen är naturlig men som åtminstone delvis känns mer nutida än 1970-tal. Somliga uttryck och begrepp förekommer som knappast förekom på 1970-talet, och bl.a. använder filmen begreppet familjehem vilket är ett mer nutida uttryck för det som på 1970-talet hette fosterhem. Ett väl klantigt misstag av manusförfattaren, i mina ögon.
Call Girl är en riktigt bra film, som fängslar och håller intresset vid liv hela tiden. Det är engagerande och berörande, i synnerhet historien om Iris som är oerhört intressant och som är filmens absolut största merit; vare sig det har hänt på riktigt eller inte. De politiska scenerna fungerar tyvärr inte alls lika väl, vilket i kombination med en överdrivet lång speltid och ett lite för rörigt upplägg drar ner helhetsintrycket på en i grund och botten mycket bra film. Det är dock fortfarande väl värt att se för de allra flesta, och efter moget övervägande känns en stark sjua som det mest rättvisa betyget.
På DVD och Blu-Ray har filmen tyvärr klippts ned, där de kontroversiella sexköpscenerna med den namnlösa stadsministern som med lite god vilja teoretiskt kan uppfattas som Olof Palme tagits bort. Jag är lite osäker på exakt vilka scener det är som tagits bort, men det rör sig åtminstone om en hotellscen som efter omklippningen blivit närmast obegriplig. Visst kan man med all rätt tycka att det var onödigt att ta med dessa scener överhuvudtaget, men när filmen redan visats på bio i oklippt skick anser jag att det är principiellt oacceptabelt att klippa ner filmen på DVD och Blu-Ray. Oavsett vad man tycker om de aktuella scenerna är ju skadan ändå redan skedd då flera hundra tusen svenskar sett filmen på bio i oklippt skick, och censur kan aldrig anses vara ett önskvärt eller ens försvarbart grepp år 2013. Klippningen är också riktigt dåligt gjord, som närmast förändrar hela känslan och poängen med scenen. Jag har personligen också svårt att se hur detta skulle kunna ses som förtal, då statsministern i filmen aldrig nämns vid namn, inte har minsta lilla utseendemässiga likhet med Olof Palme och filmens förtexter dessutom tydligt anger att den bara är "inspirerad av verkliga händelser", men att personer och händelseförlopp ändrats. De bortklippta scenerna utgör visserligen väldigt lite av filmens totala speltid, men orsakar vissa stämningsmässiga problem då de aktuella scenerna tillhör de mer starka och obehagliga i filmen som gör att filmen som helhet inte alls känns lika obehaglig på DVD som jag vill minnas den från bio. Och en film som handlar om bordellverksamhet och minderårigas prostitution borde väl rimligtvis kännas obehaglig, för inte kan det väl vara tänkt som ett lättsamt och underhållande ämne...?
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen har svensk text för hörselskadade samt vanlig textning på norska, danska och finska. Textningen för hörselskadade är ganska enkel, och innehåller beskrivningar av viktigare ljud men däremot inte vem som säger vad; inte ens när de inte syns i bild. Inte direkt optimalt för döva, men däremot behagligt för oss hörande som behöver ha på textning då det är långt ifrån oproblematiskt att uppfatta allt som sägs. När man matar in DVD-skivan visas en språkvalsmeny, som följs av varningstexter och några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi till huvudmenyn, som är stillastående, stilren och svenskspråkig men av enkelt slag. Här finns bara möjlighet att slå av och på svensk text, spela filmen samt komma åt extramaterialet - inte ens scenvalsmeny finns.
Det enda extramaterial som finns är 10 olika bortklippta scener med en total speltid på 16 minuter. Somliga av dessa är intressanta att se på, men ingen av scenerna tillför något konkret till filmen och det är fullt förståeligt att de klippts bort. Jag skulle rentav vilja gå så långt som att hävda att flera av scenerna är helt poänglösa. De omtalade biovisade scenerna som klippts bort inför DVD-utgåvan finns föga förvånande inte med bland dessa bortklippta scener. Där tar det roliga slut, och av en Guldbaggenominerad film som denna hade åtminstone jag förväntat mig lite mer bonus än så här. Extramaterialet som finns har ingen textning alls.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 november 2012
Senast uppdaterad: 12 juli 2013
Recensionen har lästs 5945 gånger av 3597 personer, sedan den 8 november 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))