Dubbningshemsidan
Recensioner
Casa de mi Padre
(Casa de mi Padre)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Komikern och skådespelaren Will Ferrell började sin karriär genom sketchkomediserien Saturday Night Live, innan han slog igenom på allvar och blev känd genom en lång rad långfilmskomedier. Nu har en del av teamet bakom Saturday Night Live återförenats genom den huvudsakligen amerikanska men spanskspråkiga (!) komedin Casa de mi Padre, som de forna Saturday Night Live-författarna Matt Piedmont respektive Andrew Steele regisserat och skrivit, och med Will Ferrell som producent. På omslaget skryts det över att filmen är gjord av teamet bakom Anchorman, men den enda kopplingen till den filmen förutom dess huvudrollsinnehavare är att Adam McKay, som producerade Anchorman också är producent för den här filmen. I Sverige släpps Casa de mi Padre direkt på DVD.
Armando Alvarez har levt och jobbat hela sitt liv på hans pappas fårfarm, och är snäll om än inte världens mest intelligenta. Hans pappa har alltid föredragit Armandos lillebror Raul, som bott utomlands och nu återvänt till Mexico med sin nyblivna fästmö Sonia. Armando blir attraherad av Sonia, och upptäcker dessutom till sin chock att Raul numera sysselsätter sig med att smuggla knark mellan USA och Mexico. Och som om det inte vore nog samarbetar Raul med den livsfarliga lokala gangstern Onza; något som kan riskera hela farmen...
Det här är bland det mest märkliga och absurda jag någonsin sett - en originell, udda och närmast surrealistisk film som definitivt inte liknar något man tidigare sett. Faktiskt så till den milda grad att jag knappt ens lyckas att avgöra om filmen är bra eller dålig... Storyn i sig är tunn och enkel, och det är inte direkt någon avancerad djup historia som erbjuds. Men det är förstås heller inte meningen, och jämför man med mer traditionella parodifilmer är storyn ovanligt genomarbetad. Men allting är tillspetsat till bristningsgränsen och gjort med glimten i ögat. Jag måste medge att det är ganska charmigt, och inte minst fantasifullt.
Filmteamet har försökt att både parodiera mexikanska så kallade telenovellas, d.v.s. spanskspråkiga och ofta överdramatiserade såpoperor, och dessutom lågbudget westernfilmer av sådant slag som framförallt USA spottade ur sig under 1970-talet. Det är en märklig blandning, och resultatet är också väldigt märkligt och egendomligt. Att driva med mexikanska såpoperor kan förstås ses som lite problematiskt utanför Mexico och Spanien, och åtminstone i Skandinavien är jag övertygad om att väldigt många aldrig sett någon mexikansk såpa. Men det fungerar helt okej ändå, och man förstår liksom vad som parodieras även om man nu inte sett någon sådan serie. Och bara man sett någon form av såpoperor förstår man en del av poängen, även fast de flesta såpor från andra länder än Mexico inte är fullt lika överdramatiserade.
Allting är överdrivet, övertydligt och skruvat; men trots det måste jag medge att Casa de mi Padre faktiskt är ganska rolig. Jag skrattade ganska ofta, och filmen erbjuder en mycket egendomlig humor men som faktiskt är väldigt rolig vid en del tillfällen. Ibland gapskrattar man, och däremellan är det åtminstone småroligt ganska ofta. Och det finns en påtaglig charm med filmens mycket udda och skruvade stil, när man väl har vant sig vid det. Men det är en lite udda humor - en ganska torr och lågmäld, gammaldags och förhållandevis intelligent humor; helt fri från allt vad slapstick och "kiss och bajs"-humor heter - och jag kan inte lova att alla verkligen uppskattar den här egendomliga humorn. Men även om det inte är något jag skulle vilja se jätteofta, så uppskattade jag det då det verkligen sticker ut från det mesta man ser i dagens läge. Däremot är filmen ganska ojämn, då jag har väldigt svårt att se det roliga vid en del av vad som säkert ska föreställa vara humoristiskt, samtidigt som det är sanslöst kul vid andra tillfällen.
Casa de mi Padre har en oerhört surrealistisk "billig" stil över sig, som ger ordet B-film en helt ny innebörd. Specialeffekterna är skrattretande, med extremt övertydliga modellkulisser, vilda djur som uppenbarligen är mekaniska dockor, skottlossning som inte ser äkta ut för fem öre, o.s.v. Det här är självklart avsiktligt, och jag förmodar att tanken är att driva med lågbudgetfilmer. Det ger filmen en närmast surrealistisk stil och känsla, och är säkerligen något som inte kommer att tilltala alla. Men det är så fruktansvärt (avsiktligt) billigt gjort att jag inte kan låta bli att skratta, för något liknande har jag nog aldrig tidigare skådat.
Men samtidigt kommer man inte hur långt som helst med parodiska drifter, B-filmsstil och (om än ganska lågmäld) humor. Storyn är mycket tunn, enkel och dessutom mycket förutsägbart. Även det är självklart avsiktligt, men det blir ändå lite för tunt när en handling lagom för en halvtimmesfilm dras ut till nästan en och en halv timme kryddat med udda humor och tillspetsade drifter. Det gör att filmen blivit ganska ojämn, och medan det ibland är oerhört roligt och minnesvärt så blir det mellan varven rentav lite oengagerande. Den överdrivna stilen har ibland också gått lite för långt, när allting skruvats till bristningsgränsen och bl.a. filmens överdrivna övertydlighet går en smula för långt. Det är en svår balansgång att veta när man ska sluta vid komiska drifter, och manusförfattaren har vid några tillfällen gått lite för långt. Filmens märkliga stil gör att det också tar ett tag att komma in i filmen, och de första tio minuterna tyckte jag ärligt talat att det kändes plågsamt dåligt. Men ger man den en chans och stannar kvar även när det verkar uruselt, så får man trots allt sin belöning. För det här är både charmigt, underhållande, roligt och framförallt oerhört udda; trots den väldigt enkla premissen.
Fotot är snyggt, och filmteamet har gjort en fin insats med att driva med gammaldags lågbudgetfilmer genom en surrealistisk blandning ac bildpoesi, extrem lågbudgetstil och produktionsmissar (det fullständigt kryllar av avsiktliga kontinuitetsfel, kamerautrustning som syns i bild, o.s.v). Skådespelarinsatserna är bra, och det känns minst sagt udda att se Will Ferrell prata spanska i en hel film. Men han gör det faktiskt ganska bra, och åtminstone med mina mycket begränsade kunskaper i det spanska språket låter det äkta. Här gör Will en ovanligt nedtonad och seriös roll (trots att filmen i sig är allt annat än seriös), och det uppskattar jag då Will Ferrell annars alltför ofta haft en förkärlek till ganska irriterande överspel. Pedro Armendáriz Jr. är bra som hans pappa, och Diego Luna gör en helt okej insats som brodern Raul. Gael García Bernal är som vanligt bra, även om han inte får så jättemycket att arbeta med i den otacksamma rollen som gangstern Onza. Genesis Rodriguez gör allt som går av den tyvärr ganska platta rollen som Sonya.
Casa de mi Padre är en originell, udda och närmast absurd film - och något så ovanligt som en film där jag knappt kan bedöma vad jag egentligen tycker om den. Det är ganska roligt och charmigt, och filmen ger ett intressant surrealistiskt intryck med i synnerhet den extrema lågbudgetstilen som får Blair Witch Project att framstå som världens dyraste film i jämförelse. Det är ganska roligt och absolut sevärt. Men är det bra? Tja, jag vet inte riktigt... Till sist väljer jag en stark sexa i betyg, för även fast jag inte vill se om filmen i första taget så medger jag att jag heller inte kommer att glömma den på ett bra tag.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen har textning på svenska, norska och finska; men tyvärr finns ingen engelsk text vilket lär medföra att inte många klarar av att se filmen utan text. Det finns heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men överlag hyfsat lättläst; men tyvärr har texten ovanligt smala kantlinjer vilket gör det svårt att läsa den under de scener som har ljusare bakgrunder. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn. Menyn är huvudsakligen stillastående och stilren, men finns bara på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är beklagligt då filmens amerikanska utgåva enligt uppgift ska ha en del extramaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 6 december 2012
Senast uppdaterad: 7 december 2012
Recensionen har lästs 4139 gånger av 2540 personer, sedan den 6 december 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))