Dubbningshemsidan
Recensioner
Changeling
(Changeling)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Pictures Nordic för recensionsexemplaret
Foto: Tony Rivetti
© Universal Pictures & Imagine Entertainment
Bildkälla: United International Pictures
De flesta känner antagligen till den Oscarsnominerade Clint Eastwood främst som skådespelare, historiskt mestadels i action- och westernfilmer. Vad som är mindre känt är att han ända sedan 1971 också varit regissör och producent, och faktum är att han nästan regisserat lika många filmer som han spelat i. På senare år har han bl.a. legat bakom Letters from Iwa Jima, Mystic River och Oscarsbelönade Million Dollar Baby. Hans senaste film heter Changeling, och hade amerikansk premiär i slutet av oktober 2008. Den något kryptiska titeln blir bortbyting på svenska, och syftar förstås på bortbytingarna från keltisk mytologi, där trollväsen påstods byta plats med försvunna barn. Indirekt är det också temat för filmen, även om det här inte rör sig om det övernaturliga slaget. Det här handlar istället om en verklighetsskildring av händelser från 1928 - 1935 som hände i Los Angeles, på den tiden när polisstyrkan i staden var kraftigt korrupt och var kända för att skjuta först och ställa frågor sen. I centrum för den här historien står den unga ensamstående mamman Christine Collins, som ensam tar hand om sin nioårige son Walter, efter att Walters pappa övergett dem strax innan han föddes. Den 10 mars 1928 blir Christine ombedd att ta ett extra pass på hennes jobb som arbetsledare i växeln på televerket. Ett par grannar ska istället titta till Walter. Men dagen visade sig bli den värsta i Christines liv, för när hon kommer hem från jobbet är Walter spårlöst försvunnen. Hon anmäler försvinnandet till polisen, men ingen lyckas att hitta honom. Fem långa månader senare får Christine glädjebeskedet att hennes son hittats igen, och för att få lite bättre publicitet efter all negativ PR ordnar polisen ett offentligt möte för att överlämna sonen med ett antal journalister närvarande. Men även fast pojken som möter Christine onekligen är lik Walter, så råder det ingen tvekan i Christines ögon om att det faktiskt inte är hennes son. Men polisen är övertygade om att hon bara inte känner igen honom då han gått igenom så mycket, och övertalar därför henne om att trots allt ta hem pojken "på prov". Det är inte helt lätt att säga nej inför så många människor, så hon går med på det. Efter att han kommit hem upptäcker Christine fler och fler bevis på att det faktiskt inte är Walter. Men sådana detaljer som att pojken krympt en decimeter sedan försvinnandet och att han plötsligt nu är omskuren vilket han inte var innan, väger inte så tungt mot en samlad poliskår och en uppsjö experter som alla vittnar om att pojken verkligen är Walter. När Christine gång på gång ifrågasätter polisens agerande och kräver att de ska återuppta sökandet efter Walter, så blir hon inte alls omtyckt av den korrupta polisstyrkan. De vill nu få tyst på henne genom alla tänkbara medel, och den enda som står på Christines sida är pastorn Gustav Briegleb, som på den tiden höll ett populärt radioprogram där han varje dag upplyste om polisens oetiska metoder. Snart visar det sig att det kan vara förenat med stor fara att ifrågasätta ett korrupt system...
Jag har inte varit alltför förtjust i någon av Clint Eastwoods tidigare filmer, och till skillnad från resten av världen har jag alltid tyckt att både Million Dollar Baby och i synnerhet Mystic River har varit överskattade - visserligen inte alls dåliga filmer på något sätt, men inte heller lika bra som alla andra verkar göra gällande. Därför hade jag blandade känslor inför Changeling, men det dröjde inte länge innan jag insåg att mina farhågor var ogrundade. Det här visade sig vara en mycket bra film, som tar upp ett allvarligt och fruktansvärt ämne på ett mycket lyckat sätt. Jag vet inte hur nära verkligheten som filmen kommer, men då manuset baserats på bevarade offentliga dokument och protokoll, så förmodar jag att det bör vara relativt sanningsenligt även om några av rollfigurerna enligt uppgift är blandningar av flera verkliga personer. Clint Eastwood har på ett skickligt sätt lyckats att fånga tidskänslan från 1920- och 1930-talet - fotot och scenografin är förstklassig, och det här ser verkligen ut som 1928. Till en början ser de nedtonade färgerna lite onaturliga ut, men det vänjer man sig ganska snabbt vid. Det enda irriterande med den visuella känslan är Christines väldigt kraftigt röda läppstift, samtidigt som hennes hy ser närmast likblek ut i jämförelse. Det är mycket möjligt att det var vanligt förekommande bland kvinnor 1928, men när man börjar irritera sig över det så har det helt enkelt gått ett steg för långt. Det känns som att det gjorts huvudsakligen för att dra uppmärksamheten till huvudrollen, och det känns inte som rätt väg att gå. Dessbättre är läppstiftet inte fullt lika påtagligt på TV som på en stor bioduk, men likväl reagerar man på det. Storyn är intressant och fascinerande, och det är onekligen ingen rolig historia som filmmakarna utgått ifrån. Man kan riktigt känna Christines frustration, och manusförfattaren tar upp viktiga budskap och en fascinerande verklig historia. Filmen hinner med mycket under färden, och det är en mycket obehaglig och vidrig historia som tas upp. Periodvis är det också mycket gripande, och vid några tillfällen är det omöjligt att hålla tårarna borta.
Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och Angelina Jolie är utmärkt som Christine. Hon bär utan tvekan det tyngsta lasset i det här dramat, och en stor del av filmen måste hon bära upp nästan själv. Det är få skådisar som klarar av att bära upp en film på egen hand, men dessbättre visade det sig att Angelina är en av dem. John Malkovich är också mycket bra som pastorn Gustav Briegleb, och likaså Michael Kelly som inspektör Lester Ybarra. Jeffrey Donovan är godkänd som kommissarien J.J. Jones, men spelar mer endimensionellt och stereotypt än det borde vara brukligt. Han gör en stereotypisk roll som "ond" polis, utan att visa upp vare sig känslor eller något egentligt liv i rollfiguren. Det största problemet i ensemblen är Jason Butler Harner som Gordon Northcott. Bitvis är han visserligen riktigt bra och skrämmande, men han gör ett för ojämnt intryck och framstår nästan som schizofren. Jag vet inte om det är avsiktligt eller inte, men hans ständiga växlingar känns lite onaturliga och konstruerade. Även om manuset är genomarbetat och imponerar överlag, så finns det vissa brister där som sänker filmens helhetsintryck lite. Man kan anmärka på att filmen blivit lite väl svart-vit - de allra flesta är antingen helt goda eller helt onda, och särskilt många nyanser hittar vi inte. Vi får heller ingen förklaring till polisens beteende, eller anledningen till korruptionen. Det finns även ett fåtal logiska luckor, varav det mest uppenbara är att de grannar som skulle titta till sonen medan Christine var på jobbet denna ödesdigra dag i mars 1928 aldrig nämns mer och bokstavligt talat går upp i rök. Logiskt sett borde det första man gör om ens son försvunnit vara att prata med dem som skulle hålla ett öga på honom. När filmen tar slut återstår fortfarande några frågetecken som aldrig får något egentligt svar, och mot slutet dyker även några nya rollfigurer upp från ingenstans, som vi aldrig sett eller hört av förut. Det känns lite klantigt gjort, och dessa borde rimligen ha introducerats vid något tillfälle innan. Changeling är också i längsta laget, och klockar in på 2 timmar 16 minuter. Tiden går visserligen förvånansvärt fort, och det blir sällan segt eller utdraget. Filmen fortsätter att engagera hela tiden, men trots allt förekommer några scener som inte tillför någonting och som med fördel helt kunnat tas bort. En gammal hederlig grundregel brukar vara att inte visa något som saknar relevans till handlingen, men den lilla detaljen verkar manusförfattaren och/eller regissören glömt bort. Något stort problem är det dock dessbättre inte, och jag har varit med om många kortare filmer än så här som upplevts som längre och segare. Överlag är Changeling en mycket bra film, som utan tvekan är värd att se för alla. Det råder ingen tvekan om att Clint Eastwood är som bäst när man slipper se honom i bild, och det här är absolut hans bästa film. Betygsmässigt räcker det till en svag åtta, och det är en sådan film som håller att ses om, men som man inte skulle vilja se upprepade gånger.
DVD-utgåvan av Changeling erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, vilket i klartext innebär mycket stora svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV och mindre svarta fält på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och förutom det engelska originalljudet finns även ungerska och ryska dubbningar. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och i synnerhet bilden imponerar stort med djup svärta och fantastiska nedtonade färger. Filmen är textad på 10 olika språk, däribland de fem nordiska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel på 22 sekunder, som inte går att hoppa förbi och känns lite för lång. Därefter dyker en språkvalsmeny upp, vilket följs av varningstexter på valt språk. Vi får därefter se några trailers för andra filmer, som går att hoppa förbi. Därefter dyker huvudmenyn upp, som är stilren och rörlig men som tyvärr bara finns på engelska. Väljer man ingenting från menyn på en kort stund startas filmen automatiskt. För mer oerfarna tittare är det förmodligen praktiskt, men för mig var det lite irriterande. Detsamma gäller om man står stilla på extramaterialsmenyn eller någon annan meny någon längre stund, då man automatiskt hoppas tillbaka till huvudmenyn (och därifrån vidare till filmen). Om man aktivt gått in i en undermeny, så anser jag att det står tillräckligt klart att man faktiskt inte är intresserad av att hoppas tillbaka till huvudmenyn.
Som extramaterial hittar vi en 13 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär om filmen, som bl.a. innehåller intervjuer med skådespelare, regissör, producent och manusförfattare. Vi får en hyfsat god inblick i produktionen av filmen, och överlag är det ganska intressant. Dock har alldeles för stor vikt lagts åt allmänt skryt, i synnerhet över regissören Clint Eastwood, vilket blir tröttsamt efter ett tag. På hur många olika sätt kan man egentligen säga att Clint Eastwood är tidernas mest fantastiska människa (vilket i princip är andemeningen)...? Därefter hittar vi ett knappt fem minuter långt inslag om filmens kläddesign och i synnerhet kläderna som Angelina Jolie bär. Det är ganska intressant, men går inte in tillräckligt på djupet för att vara riktigt användbart och innehåller också några alldeles för övertydliga kommentarer. Allt extramaterial har svensk text, vilket är mycket glädjande.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 9 januari 2009
Senast uppdaterad: 9 januari 2009
Recensionen har lästs 7041 gånger av 3912 personer, sedan den 9 januari 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
mathilda ojala kjellsdotter - måndag den 11 oktober 2010 kl. 18:18:
hejj
mitt namn e då mathilda ojala kjellsdotter jag tycker väldigt mkt om changeling den e väl gjord jag kan göra så mkt som att jg rekomenderar den
hejdå! <3333 =)=)=)
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))