Dubbningshemsidan
Recensioner
Chihuahuan från Beverly Hills
(Beverly Hills Chihuahua)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Piper Perabo & Chloe
Foto: Daniel Daza
© Disney Enterprises, Inc.
Filmer om djur har alltid varit vanligt förekommande bland familjefilmer, men när djuren kan prata brukar det i 9 fall av 10 röra sig om tecknade filmer. Det mest kända undantaget är troligen Disneys Den otroliga vandringen, och nu är det dags för ännu ett exempel. Nu har Disneys Chihuahuan från Beverly Hills släppts på DVD, som regisserats av Raja Gosnell (kanske mest känd för spelfilmerna Scooby-Doo) och det rör sig om en spelfilm där djur spelar de viktigare rollerna. Som titeln antyder utspelas handlingen i den exklusiva Los Angeles-förorten Beverly Hills, där chihuahuan Chloe bor. Hon är en oerhört bortskämd och snobbig hund, och bär juveler och smycken. Och att äta hundmat är inte att tänka på. Hon är också helt blind inför att grannhunden Papi är förälskad i henne. När hennes matte Vivian ska resa bort, överlåter hon ansvaret till sin systerdotter Rachel. Men Rachel är inte världens mest ansvarsfulla tjej, utan ittar genast på att resa med sina väninnor till Mexico. Chloe får motvilligt följa med, men väl där blir hon kidnappad av ett kriminellt gäng som håller på med hundslagsmål. Med hjälp av andra hundar lyckas hon att fly, men plötsligt är hon ensam i ett främmande land, utan något sätt att ta sig hem.
Chihuahuan från Beverly Hills har inte direkt fått lysande kritik någonstans i världen, och det nuvarande snittbetyget på Internet Movie Database lär vara tillräckligt för att avskräcka de allra flesta. Det är beklagligt, då det faktiskt är en riktigt bra film. Alltför originellt och nyskapande är det inte, och vi har sett de flesta beståndsdelar förut, om än inte riktigt i den här kombinationen. Filmen kan enklast beskrivas som en korsning mellan Den otroliga vandringen och Clueless, hur absurt det än må låta. Men det fungerar förvånansvärt väl, och det är en genomtänkt och engagerande handling, som lätt berör tittarna. Tiden går relativt fort, och jag hade trevligt hela tiden i biosalongen. Det är också en ganska rolig film, och jag skrattade vid ett flertal tillfällen. Vid ett fåtal tillfällen blir det också ganska gripande. Filmen är mycket välgjord, och det är imponerande att man lyckats få hundarna att göra rätt vid alla dessa tillfällen. Det hade onekligen varit mycket lättare att göra en sådan här film med datoranimation, så jag är tacksam att man trots allt lagt ner tid på en spelfilm med hundar. I stort sett hela filmen är filmad rakt av, även om hundarnas munrörelser har animerats via datorer och likaså ett fåtal mer våldsamma scener som inte kunnat filmas utan att skada djuren. Munrörelsernas animation ser förvånansvärt verkligt ut, och man skulle lätt kunna tro att djuren faktiskt har rört på sina munnar vid inspelningen. Allt är dock inte perfekt, och är man kritiskt lagd finns det utan tvekan en hel del att klaga på. Storyn kan tyckas vara lite tillrättalagd, och ibland blir det väl sockersött. Det finns också gott om klichéer och stereotyper, och vid några tillfällen kan man tycka att det har gått till överdrift.
Ett större problem är att det inte har blivit en alltför jätterolig film. Även om man skrattar ibland, så stannar det oftast vid leenden. Dessutom har för stor vikt lagts vid slapstick-komik, vilket kanske roar barnen men för oss lite äldre är det ibland mer påfrestande än roligt. Det gör dock inte så mycket, då filmen fungerar bra som drama och är intressant hela tiden. Vi får lära känna åtminstone några av rollfigurerna ganska väl, och karaktärsutvecklingen är imponerande. En del av djuren förblir dock mest endimensionella karikatyrer, och somliga av dessa hade man gått kunnat hoppa över. Det handlar bland annat om en råtta och en leguan, som egentligen inte fyller någon funktion för handlingen, och humorn som dessa karaktärer erbjuder känns mer konstlad och påfrestande än kul. Det är också ganska förutsägbart, fast i rättvisans namn ska påpekas att det kan vara svårt att undvika vid sådana här filmer. Chihuahuan från Beverly Hills hade absolut kunnat bli bättre, och hade vunnit på ett mer finslipat och trimmat manus. Den lär heller inte gå till filmhistorien som ett tidlöst mästerverk, och kommer knappast att vinna några priser. Någon alltför djup film är det heller inte, även om den något övertydliga sensmoralen är bra. Men ibland behövs faktiskt inte mer än så, och är man bara ute efter lättsam underhållning så är det här en bra kandidat. Det är en trevlig familjefilm, som fungerar nästan lika bra för ungdomar och vuxna som för barn, och innehåller tillräckligt med ingredienser för att tilltala de flesta. Jag bara hoppas att all orättvis kritik filmen fått inte gör att ingen vill ge den en chans, för Chihuahuan från Beverly Hills är utan tvekan fullt sevärd och välgjord. Jag nöjer mig med en stark sexa i betyg, men jag måste medge att den sjunde stjärnan är inte alls långt borta.
Den svenska versionen är det Sun Studio som ligger bakom, och Peter Sjöquist har regisserat. I huvudrollen som Chloe hör vi Josephine Bornebush. Hon låter relativt lik originalrösten, men har en lite för mörk röst och låter också marginellt äldre än originalets Drew Barrymore. Som Rachel hör vi Sofia Ledarp. Hon gör en bra insats och låter lik originalet, men har en lite för mörk röst och låter även lite äldre än originalversionens Piper Perabo. Moster Vivs röst görs av Charlott Strandberg. Hon låter ganska lik originalrösten, men har en lite för ljus röst och bibehåller heller inte riktigt rätt röstkaraktär. Sam spelas av Pablo Cepeda, som låter någorlunda lik originalet men har en lite för ljus röst. Röstkaraktären är dock ganska rätt, och det tycker jag är viktigare än exakt röstlikhet. Som hunden Papi hör vi Dogge Doggelito. Han är ganska lik originalrösten, men har en lite för ljus röst. Vad värre är, så behåller han inte riktigt rätt röstkaraktär och känsla, utan har en lite för utpräglad och karaktäristisk röst. Till skillnad från originalrösten angränsar han ibland också till överspel, plus att man ibland kan skönja en brist på inlevelse, men trots allt är han godkänd i rollen. Delgado spelas av Claes Ljungmark, som är lik originalrösten även om han inte riktigt behåller rätt röstkaraktär. Som Blair hör vi Hilda Eidhagen, som är duktig och låter lik originalrösten. Angelas röst görs av Anna Nordell, som är lik originalrösten men låter något äldre än originalets Ali Hillis. Kommissarie Ramirez spelas av Dan Bratt, som inte alls är särskilt lik originalet utan har en alldeles för ljus och djup röst. Han bibehåller heller inte rätt röstkaraktär och stil. Som ödlan Chico hör vi Francisco Sobrado, som låter relativt lik originalrösten men har inte riktigt en lika karaktäristisk röst som originalet och har för ljus röst. Råttan Manuel spelas av Danilo Bejarano, som låter någorlunda lik originalet men har en för ljus röst och behåller inte riktigt rätt röstkaraktär. Montezuma (Monte) spelas av Rolf Lydahl, som har en lite för ljus röst men gör en ganska bra rolltolkning. Som El Diablo hör vi Adam Fietz, som låter riktigt lik originalrösten men har en något ljusare röst och lyckas inte riktigt att behålla samma "skräckinjagande" och elaka röst som originalet. I övrigt varierar röstlikheten mellan halvskapligt och utmärkt, men ingen är rent dålig i alla fall. Alla mexikanska hundar och de flesta mexikanska människor talar med trovärdig spansk brytning, som i de flesta fall låter likvärdig originalversionens. Ett problem är dock hundgängmedlemmarna, som har en mycket kraftig spansk brytning - mer än i originalversionen - som gör det svårt att förstå vad de säger. Dessa tre skådespelare är Germán Valero-Parra, Jamil Drissi och Jonatan Rodriguez; och såvitt jag kunnat avgöra är det de två förstnämnda som är svårast att förstå. Förutom nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.
Bakom den svenska översättningen står Ola Norman. Jag har ännu inte hunnit detaljstudera hela översättningen, men utifrån jämförelser av utvalda scener verkar översättningen hålla relativt hög kvalitet. Det mesta låter naturligt och bra, och jag har inte kunnat hitta några konkreta översättningsfel. Mest imponerad är jag faktiskt över att Ola korrekt har översatt mountain lions med pumor, vilket de flesta översättare verkar gå bet på. Ni anar inte hur många som har översatt det med lejon eller bergslejon, vilket trots allt inte är samma sak som puma. Ola har även lyckats att översätta en del ordvitsar på ett förhållandevis lyckat sätt. Jag är inte riktigt lika förtjust i att Rachels "She's faking" har översatts med "Hon låtsas", vilket visserligen inte är felaktigt men det känns helt enkelt inte lika naturligt och ändamålsenligt. Man kan också ifrågasätta varför läkemedlet Aspirin har bibehållits på svenska. Visserligen finns Aspirin även här, men huvudvärkstabletten är inte alls lika välkänd som i USA och i Sverige betvivlar jag att alltför många känner till den (i synnerhet bland barn, som bör vara den främsta målgruppen till dubbning). Det vore därför smartare att ersätta Aspirin med exempelvis Magnecyl i den svenska dubbningen, som är betydligt mer välkänt i Sverige och även har samma aktiva ingrediens som just Aspirin (acetylsalicylsyra). Att översätta "The oldest trick in the book" med "Det äldsta tricket i boken" låter också ganska konstlat, och känns inte som ett naturligt uttryck i det svenska språket. Intressant att notera är att det i den svenska dubbningen har översatts vissa i originalet spanskspråkiga repliker till svenska. En del av den spanska dialogen är kvar på spanska även i den svenska dubbningen, men vissa viktigare repliker på spanska sägs alltså istället på svenska. I en del fall medför det vissa problem med andemeningen, då språket spelar viss relevans för scenerna, men det är förstås en fördel att alla barn faktiskt förstår vad som sägs. De sånger som förekommer, främst av bakgrundskaraktär, är kvar på engelska utan översättning. Det enda undantaget är de halvsjungande stycken som Papi sjunger, som har översatts och dubbats.
Dubbning av spelfilm medför förstås alltid en del problem, för i synnerhet vid engelskspråkiga original blir det en omöjlighet att få perfekt läppsynk. Men här stämmer munrörelserna förvånansvärt väl, även om det varierar en del mellan olika scener. Bäst är det av förståeliga skäl vid hundarnas dialog, i och med att de fejkade (datoranimerade) munrörelserna inte blir lika iögonfallande som mänskliga sådana. Även vid människors dialog stämmer det dock bättre än väntat, och det blir aldrig irriterande.
På bio hade Chihuahuan från Beverly Hills märkligt nog ingen svensk bildversion. Förtexter, textskyltar och eftertexter var kvar på engelska och hade inte översatts. De spanskspråkiga replikerna som förekom hade heller inte textats. Där stod heller inga som helst svenska dubbcredits utsatta, vilket är första gången på minst ett decennium som en biofilm från Disney inte haft. För ovanlighetens skull är bildversionen faktiskt mer imponerande på DVD-utgåvan, fastän även den uteslutande har engelsk bildversion. Här har vissa viktigare textskyltar översatts med hjälp av textremsor, och all spanskspråkig dialog har också översatts via textning. Här har det dock skett ett misstag, då textremsan översatt även de spanskspråkiga repliker som är på svenska i den svenska dubbningen och som alltså inte har kvar den spanska dialogen. Ett mindre antal meningar har därmed översatts både via bild och ljud, men inte med samma dialog. Efter alla sluttexter görs ett programmerat uthopp till en extra lista med svenska röster och studiocredits. Tyvärr är det bara de sex största rollerna som står med i den detaljerade rollistan, medan alla övriga bara namngetts i grupp. Men efter att filmen på bio inte listade röster alls, så är det onekligen ett stort kliv i rätt riktning.
Sammanfattningsvis är Chihuahuan från Beverly Hills en charmig och underhållande film, som har en del likheter med bl.a. Den otroliga vandringen. Någon höjdarupplevelse får man inte och klichéerna är många, men har man realistiska förväntningar så blir man inte besviken. Trots betygen på IMDb och andra recensenters betyg, så är det här trots allt långt ifrån en dålig film. Dubbningen håller relativt hög kvalitet, om än med vissa brister.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 23 december 2008
Senast uppdaterad: 5 augusti 2009
Recensionen har lästs 6627 gånger av 3823 personer, sedan den 23 december 2008
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Röster |
|
7 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
7 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))