Dubbningshemsidan
Recensioner
City Island
(City Island)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Medan många regissörer och manusförfattare inte vill hellre än att slå igenom på stor skala i Hollywood, så finns det många andra som hellre fokuserar på smalare independentfilmer. En av dessa är New York-baserade regissören, manusförfattaren och jazzpianisten (!) Raymond De Felitta, som vunnit många priser på filmfestivaler runt om i världen för sina fåtal kritikerrosade independentfilmer. Han långfilmsdebuterade 1995 med Cafe Society, efter att hans kortfilm Bronx Cheers blev nominerad till en Oscar 1990. Han har sedan dess fortsatt med förhållandevis enkla lågbudgetfilmer, och har därigenom förblivit okänd i Sverige. Hans enda film som överhuvudtaget släppts i Sverige är såvitt jag kunnat utröna dramat The Thing About My Folks från 2005, som här släppts direkt på DVD. Hans senaste film har fått titeln City Island, vilket är namnet på en liten ö som hör till New York-stadsdelen Bronx, där filmen föga förvånande utspelas och är inspelad. Raymond och producenterna har haft svårt att hitta distributörer till filmen, och än så länge kan antalet länder där filmen visats i någon form räknas på ena handens fingrar. I hemlandet USA kommer filmen slutligen att gå upp på biograferna i liten skala den 19 mars 2010, men några veckor före det har filmen hör och häpna släppts på DVD i Sverige.
City Island kretsar kring Vince Ruzzo, som lever ett stillsamt liv i City Island tillsammans med sin fru Joyce och deras tonårsbarn Vinnie och Vivian. Vince jobbar som fångvaktare på ett fängelse i New York, och får en chock när han inser vem en av hans fångar egentligen är. Tony Nardella, som avtjänar ett femårigt fängelsestraff för bl.a. bilstöld, är i själva verket Vinces son, som han övergav innan Tony föddes. Nu väntar en månadslång permission för Tony, men då måste han ha någonstans att ta vägen samtidigt som hans mamma inte längre är i livet. Därför ordnar Vince så att Tony får bo hos hans familj så länge, men utan att berätta för vare sig Tony eller familjemedlemmarna att han är Vinces son. Samtidigt kommer collegestudenten Vivian hem under sportlovet, och därför samlas nu alla i deras stora hus i City Island. Det blir en intressant tid som följer, i synnerhet som alla medlemmar i familjen har mer eller mindre stora hemligheter som nu riskerar att komma upp till ytan...
På papperet verkar City Island inte som någon alltför nyskapande film, men trots att temat inte direkt är nytt så har filmen en lite annorlunda ton och känsla som gör att den blir mer originell än det först verkar. Det är absolut ingen typisk Hollywood-film, utan det luktar lågbudget-independentfilm långa vägar. Men om man tycker om den stilen, så blir man sannolikt inte besviken. Det här är helt enkelt en charmig och mysig film, som trots en ganska enkel grundstory förblir intressant och engagerande hela tiden. Trots att många av rollfigurerna inte uppvisar något större djup, så har alla blivit intressanta karaktärer som man hela tiden bryr sig om och känner för. Tiden går också snabbt, och filmen har en precis lagom speltid där det aldrig känns utdraget eller tråkigt.
City Island är en riktigt rolig film, där jag skrattade vid ett ganska stort antal tillfällen. Det är förvisso ganska långt mellan de riktigt klockrena poängerna, men jag skrattade ändå ofta och vid enstaka tillfällen höll jag nästan på att kikna av skratt. Det är samtidigt inte en renodlad komedi, utan det finns även dramatiska inslag. Bitvis är filmen både berörande och gripande, och vid enstaka tillfällen är det svårt att inte fälla en tår. Det är ganska sällsynt med filmer som blivit så roliga och samtidigt så varma och berörande, men det här är ett ovanligt lyckat fall där kombinationen av drama och komedi aldrig känns påtvingad eller onaturlig. Det här är en mycket dialogdriven film, där det egentligen inte händer alltför mycket utan där det mesata kretsar kring dialogen. Därför finns det mycket dialog, då alla familjemedlemmarna är pratglada och det periodvis är intensiv dialog utan pauser. Vad man tycker om det lär förstås variera, och föredrar man fartfyllda actionfilmer lär man tycka att det här är ganska tråkigt. Men tycker man om dialogdrivna filmer så får man sitt lystmäte här, och dessutom känns dialogen ganska naturtrogen.
Paradoxalt nog är det dock en och samma egenskap som både utgör filmens positiva egenskap och dess största brist. Manusförfattarna har nämligen jobbat övertid med att lägga till så mycket tillskruvade detaljer som möjligt, och att göra familjemedlemmarna originella och mer eller mindre utflippade. Därför känns filmen förhållandevis originell, och det händer så pass mycket så att det aldrig blir tråkigt trots en i grund och botten tunn story. Därför uppvisar filmen vissa likheter i stil och känsla med bl.a. Little Miss Sunshine, men tyvärr kommer den inte riktigt upp i den klassen. Problemet är nämligen att det blivit lite för mycket av det goda med de skruvade karaktärerna och de lite utflippade händelserna. Ibland blir det lite väl skrikigt, när hela poängen verkar ligga vid att alla familjemedlemmar ska skriva i munnen på varandra. Det kan helt enkelt bli något tröttsamt i längden, fastän det ofta blivit humoristiskt. Jag tror därför att filmen hade vunnit på att tonas ned en smula, så att rollfigurerna istället kunnat utvecklas mer och blivit mer mångbottnade. Det är trots allt intressanta rollfigurer, fastän de flesta blivit tämligen endimensionella. Dessutom är det en ganska förutsägbar film, och några större överraskningar väntar inte. Det finns visserligen en och annan oväntad poäng under filmens gång, men slutet är ganska givet från första början.
City Island erbjuder ett snyggt foto, med en hel del vackra vyer av City Island (som finns på riktigt) och genomtänkta bildkompositioner. Det känns helt enkelt som en vacker och mysig plats, och jag hade inte kunnat drömma om att det fanns så vackra kustsamhällen runt New York. Filmen har också ett effektivt bildspråk, även om det knappast är av det mer originella slaget. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och Andy Garcia och Julianna Margulies spelar övertygande och trovärdigt som Vince och Joyce. Jag blev också imponerad över Ezra Miller som sonen Vinnie och Dominik García-Lorido som dottern Vivian (den sistnämnda är för övrigt dotter till Andy Garcia även i verkligheten), som båda spelar mycket bra och naturtroget. Förhoppningsvis kan denna film leda till att båda dessa talangfulla men tämligen okända skådisar får det genombrott de så väl förtjänar. Dessutom är Emily Mortimer alltid bra. Jag blev inte riktigt lika förtjust i Steven Strait som Tony, som visserligen spelar bra i grund och botten men som bitvis ger ett något forcerat intryck.
City Island är absolut en mysig, trevlig och underhållande film, som både blivit riktigt rolig och samtidigt varm och berörande. Man kan tycka att det blivit lite för överdrivet vid vissa tillfällen och ibland sjunker trovärdigheten, men å andra sidan gör det att filmen blivit lite mer originell och sticker ut från mängden. De brister som trots allt finns gör tyvärr att filmen inte riktigt känns som något mästerverk utöver det vanliga, men det är ändå en välgjord och minnesvärd film; väl värd att se för de allra flesta. Redan vid ett tidigt skede står det därför klart att betyget inte gärna kan bli annat än en stark sjua.
Av någon märklig anledning har City Island enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Förvisso är det kanske inte alltför många som kommer att vilja se om filmen många gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att släppa filmen via båda metoderna. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV och smala svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyerna är fina och stilrena, men finns tyvärr bara på engelska. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt även om det knappast är förvånande för en så pass okänd film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 9 mars 2010
Senast uppdaterad: 10 mars 2010
Recensionen har lästs 4297 gånger av 2294 personer, sedan den 9 mars 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))