Dubbningshemsidan
Recensioner
Convoy
(Convoy)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren Sam Peckinpah (1925 - 1984) anses av många vara en inflytelserik regissör som bl.a. kommit att bli känd för att ha förnyat genren westernfilmer; bland annat genom prisbelönade The Wild Bunch. En av hans mest omtalade men också mest kontroversiella filmer var den brittiskproducerade thrillern Straw Dogs från 1971, och några år senare kom hans actionfilm Convoy (som hette Konvoj på svenska biografer); Sams näst sista film som regissör. Filmen bygger på countrylåten "Convoy" av C.W. McCall, och nu har denna gamla klassiker släppts på Blu-Ray för första gången.
En grupp lastbilschaufförer enbart kända under sina radioanvändarnamn Rubber Duck, Pig Pen och Spider Mike blir stoppade av den korrupta lokalpolisen Lyle Wallace på en landsväg i Arizona, som efter att de kört för fört försöker att utpressa dem på pengar för att han ska glömma saken. När de stannar till på ett kafé kommer Lyle dit, och ett vilt slagsmål bryter ut. Därefter måste nu Rubber Duck, Pig Pen och Spider Mike sticka därifrån snabbt, och den tuffa tjejen Melissa får lift av Rubber Duck efter att hennes bil lagt av. Deras plan är att snabbt köra sina långtradare över delstatsgränsen till New Mexico så att Lyle inte längre ska ha någon befogenhet, och deras karavan blir allt längre då fler och fler lastbilschaufförer följer efter dem för att visa sitt stöd. Men det finns fler korrupta poliser i USA...
Sam Peckinpah var en talangfull regissör, som hann med en del bra filmer under sin livstid. Jag kan dock inte påstå att Convoy är en av dem; åtminstone inte med dagens mått mätt. Jag har inte sett filmen tidigare, då den kom ut aningen före min tid (eller rättare sagt nästan samtidigt som jag föddes), och kanske hade man sett på filmen med andra ögon om man faktiskt var med och såg den 1978. Men i dagens ljus är Convoy ärligt talat inte alltför mycket att hänga i granen - för all del en skaplig film, men till syvende och sist även tämligen meningslös.
Det börjar ganska bra, och är ett tag riktigt underhållande i all sin enkelhet. Storyn är tunn och filmen är ytlig, men det finns i alla fall en viss charm och en del scener är riktigt lyckade. Ett tag är det riktigt engagerande, trots att scenerna håller en minst sagt ojämn klass. Tidskänslan är också bra och atmosfären övertygande. De första 45 minuterna fungerar det överlag bra, då det i alla fall är hyfsat intensivt med konvojen av lastbilar. Men efter det sjunker tempot, actionscenerna blir färre och det verkar som att Sam Peckinpah försökt sig på att blanda in ett djup i filmen. Det låter bra, men problemet är bara det att jag fortfarande inte vet vad man egentligen velat säga med filmen...
Lastbilschaufförerna får aldrig minsta lilla djup, och trots att det bildas en stor konvoj med tusentals stöttande fans är det i mina ögon högst oklart vad lastbilschaufförernas "sak" egentligen handlar om. De verkar vilja köra för fort ibland, men fler nyanser eller budskap än så kommer inte. Hur Rubber Duck kunnat bli så välkänd och legendarisk igenom hela samhället, bara genom att transportera varor, är också högst oklart. Och att påstå att de korrupta poliserna går för långt är bara förnamnet.
De slagsmålsscener som förekommer är också så löjligt gjorda att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta... Det finns också gott om logiska luckor, och storyn är lite för tillspetsad för att man ska kunna ta den på allvar. Men trots det tycks filmen vara gjord helt seriöst - förutom slagsmålsscenerna, som jag tror (och hoppas!) ska föreställa vara gjorda med glimten i ögat, verkar alla vara helt allvarliga. Här finns ingen egentlig humor att tala om, bortsett från enstaka "one-liners" som minst sagt känns daterade i dagens läge. Det hade nog varit bättre om man blandat in mer humor, för att försöka "sälja in" Convoy som en seriös film är lite för långsökt.
Inte heller finns det mycket till spänning, utan mer än milt underhållande blir det aldrig. Även om man inte känner till C.W. McCalls på 1970-talet populära låt väntar heller inga överraskningar, utan det förblir tämligen förutsägbart. Det är också en väldigt maskulin och "macho"-inriktad film, och de kvinnor som förekommer finns i stort sett bara som ögongodis. Till en början är Melissa i och för sig en intressant rollfigur, men det dröjer inte länge innan hon tappar de nyanser hon haft och allt börjar kretsa kring Rubber Duck istället. Här finns en del inte särskilt subtila sexistiska inslag, och till råga på allt även (mer subtila) antydningar till rasism. Allt detta är säkerligen saker som inte många reagerade över 1978, men attityder och samhället i stort har förändrats en del sedan dess.
Fotot är enkelt men fullt funktionellt, och effekterna ser trovärdiga ut. Tekniskt imponerar filmen då det knappt förekommer några specialeffekter alls, utan allting istället gjorts "på riktigt" med stuntmän och naturliga stunts. Skådespelarinsatserna är helt okej och fyller sin funktion; varken mer eller mindre. Kris Kristofferson är ganska bra som Rubber Duck, och spelar naturligt och trovärdigt. Ali MacGraw spelar helt okej som Melissa, men sticker inte ut och rollen är heller inte alltför utmanande. Ernest Borgnine är ganska bra och minnesvärd som sheriff Lyle, men kommer ofta farligt nära gränsen för överspel; och vid några tillfällen passerar han gränsen. Resten av ensemblen är helt okej, men sticker inte ut som något utöver det vanliga.
Convoy är en hyfsad film, med en skön stämning och en charmig stil. Det är underhållande och bitvis engagerande, trots en mycket tunn story. Men filmen som helhet fungerar inte lika bra som enskilda scener, och fastän vissa scener är mycket lyckade är många andra mer eller mindre poänglösa. Att gå ifrån den "dussinaction" som filmen inledningsvis framstår som var nog hör och häpna också ett dåligt beslut, då det ersattes av någon form av pseudodjup; där regissören verkar vilja peka på något slags djup men där det är högst oklart vilket budskapet är eller ens vad lastbilschaufförerna protesterar mot. Visst går filmen att se, men jag kan inte dra någon annan slutsats än att den inte klarat tidens tand särskilt väl, och gissningsvis lär den ha fungerat betydligt bättre 1978 än idag. Mitt betyg stannar därför på en svag femma, och fastän delar av filmen är riktigt underhållande håller den inte riktigt som helhet.
I ett flertal europeiska länder och USA är DVD-utgåvorna nedklippta, med en scen på några minuter borta. Såvitt jag kan bedöma är den svenska Blu-Ray-utgåvan dock helt oklippt, vilket är glädjande. Utgåvan erbjuder bredbild i formatet 2,35:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska. Bild- och ljudkvaliteten är överlag bra, men det rör sig trots allt om en film med drygt 35 år på nacken så förvänta er ingen toppenkvalitet. Filmen är textad på 11 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst, men vid ljusare bakgrunder är det inte helt okomplicerat att faktiskt lyckas att läsa texten i och med de tunna kantlinjerna och avsaknaden av skugga. Det är ärligt talat egendomligt varför DVD vanligtvis har mer lättläst text än Blu-Ray, när det i mina ögon borde vara tvärtom.
När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och rörlig men som märkligt nog är neutral utan något språk alls. Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval är knappast lika självklart. Den här filmen har dock ingen skärmsläckare och då menyalternativen dessutom visas horisontellt istället för vertikalt kan man dra slutsatsen att just denna Blu-Rayauthoring gjorts av ett annat företag än de flesta andra Universal-produktioner. Tyvärr finns inget bonusmaterial alls, vilket i och för sig inte är särskilt förvånande för en så pass gammal film, men att åtminstone ta med den ursprungliga låten av C.W. McCall som bonus borde inte vara för mycket begärt (den version av låten som spelas under filmens eftertexter är omgjord för filmen). Enligt uppgift har också den amerikanska Blu-Ray-utgåvan ganska mycket bonusmaterial, och därför är det beklagligt att dessa inte kunnat återanvändas här.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 juli 2015
Senast uppdaterad: 21 juli 2015
Recensionen har lästs 3103 gånger av 1759 personer, sedan den 21 juli 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))