Dubbningshemsidan
Recensioner
Crossing Over
(Crossing Over)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
I och med hårdhänt flyktingpolitik är det vardagsmat med personer som håller sig gömda i länder för att undvika utvisning. En av de tydligaste fallen är USA, och varje dag är det tusentals personer som ibland med livet som insats försöker ta sig över gränsen till landet. Somliga lyckas och somliga inte, men även de som faktiskt lyckas får ingen lätt tillvaro då det är allt annat än lätt att få permanent uppehållstillstånd i USA. Det här är förstås ett intressant ämne för en film, och någon som uppenbarligen håller med om det är den amerikanska men Sydafrika-födde regissören och manusförfattaren Wayne Kramer, som tidigare bland annat gjort halvkända filmer som The Cooler och Running Scared.
Wayne Kramer gjorde 1996 en kritikerrosad kortfilm vid namn Crossing Over, där han tog upp USA:s immigrationspolitik och de människoöden som oundvikligen hamnar i kläm. Till hans senaste film har Wayne utgått ifrån sin gamla kortfilm, och omarbetat och utökat den till en långfilm. Filmen har blivit hyfsat framgångsrik på biografer i en rad länder, men släpptes i Sverige direkt på DVD. Handlingen utspelas i Los Angeles, och kretsar kring USA:s migrationsmyndighet. Där arbetar Max Brogan sedan många år tillbaka, men till skillnad från de flesta andra känner han verkligen för alla personer han spårar upp och åtalar, och är känd för att regelbundet blunda för lagbrott. Hans närmaste kollega Hamid kommer från Iran, och ska nu tillsammans med sin familj bli amerikanska medborgare. Men problem uppstår när Hamids syster Zahra blir mördad tillsammans med sin amerikanske pojkvän. Under tiden arbetar migrationskollegan Cole Frankel med mer tvivelaktiga metoder, samtidigt som hans fru Denise är försvarsadvokat som specialiserat sig på utvisningsfall.
Det går inte att missta Wayne Karmers fina tanke om att skildra USA:s migrationspolitik, och det finns garanterat de bästa avsikter bakom Crossing Over. Det är helt enkelt ett fascinerande och viktigt ämne med ett bra budskap, som tål att uppmärksammas. Genomförandet är ganska bra, men har samtidigt en del brister. Filmen kretsar kring många parallella sidohandlingar och människoöden, och det är i princip sju olika historier som vävs ihop till en helhet. Då ett flertal av dessa är komplexa, så medför det oundvikligen en del kompromisser för att försöka hinna med allt detta under en film. Dwet har gjort att många människoöden inte hinner utvecklas lika mycket som det hade varit önskvärt, och många förblir tämligen endimensionella. Vissa parallellhandlingar utvecklas ganska väl och är berörande historier, medan filmen närmast hastar sig igenom vissa andra som inte hinner utvecklas särskilt mycket.
Det mest påtagliga fallet är mordet på Hamids syster Zahra, som misstänks eventuellt kunna röra sig om hedersmord, men som inte får något utrymme alls. Vi hinner bara se Zahra i någon enstaka snabb scen innan hon helt plötsligt hittas död, och på den korta tiden är det omöjligt att hinna känna något för henne. Även utredningen av mordet lämnar en hel del övrigt att önska, och det känns nästan som att manusförfattarna vill lämna det ämnet så snabbt som möjligt för att fokusera på andra fall. Trots en halvlång speltid på just under 1 timme 50 minuter, så räcker tiden inte riktigt till för att gå in på djupet vid alla dessa människoöden. Det medför att man ibland får en något antiklimaktisk känsla, och jag hade verkligen velat veta mer om flera av rollfigurerna, som onekligen är intressanta men som inte får tillräckligt utrymme. Filmen hade därför vunnit på att ta bort ett par av de minst intressanta parallellhandlingarna, för att resterande ska få större utrymme och hinna utvecklas tillräckligt.
Å andra sidan medför de många rollfigurerna förstås att chansen ökar att hitta någon som man verkligen känner för, och det finns definitivt en del intressanta och tänkvärda människoöden som tas upp. Därför lyckas filmen hela tiden att engagera och bitvis även beröra, och trots ett förhållandevis långsamt tempo känns det aldrig segt eller tråkigt. Men fastän den verkligen borde det, så tycker jag aldrig att Crossing Over blev särskilt gripande. Jag grät inte en enda gång, fastän jag borde ha gjort det utifrån så fascinerande och hemska öden som trots allt tas upp. Jag är inte säker på orsaken, men de lite för många sidohandlingarna och de därför lite endimensionella rollfigurerna är säkerligen en bidragande orsak. Filmen berör helt enkelt inte lika mycket som den borde göra. Ibland tycker jag också att vissa aspekter blivit för osentimentalt behandlade, och behandlas mer svart-vitt än vad som borde vara rimligt. Möjligtvis kan det här bero på att Wayne Kramer själv är amerikansk medborgare (även fast han är född i Sydafrika), och därför kan tänkas vara för nära det här för att våga vara riktigt opartisk mot USA:s migrationspolitik.
Det hade heller inte skadat att låta de olika handlingarna vävas in i varandra mer, för flera av de har inte mycket till koppling till resten av filmen. Fastän Max Brogan klassas som huvudroll, så är det exempelvis bara en av de sju sidohandlingarna där han spelar någon väsentlig roll, och i många scener syns han inte till alls. Det märks att filmen vill spela i samma dimension som exempelvis Babel och Crash, men fastän jag inte var direkt överförtjust i någon av de filmerna, så lyckades de att väva ihop parallellhandlingarna på ett betydligt mer övertygande sätt. Fastän jag tycker bättre om den här filmen än i synnerhet Crash, så känns Crossing Over vid vissa tillfällen lite som en lightversion av den filmen.
Crossing Over erbjuder ett snyggt foto, med ett effektivt men inte särskilt originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Harrison Ford har aldrig tillhört någon av mina favoritskådisar, men här gör han faktiskt en ovanligt naturlig och nedtonad roll, där han inte direkt påminner om sida andra roller. Ray Liotta och Ashley Judd är också mycket bra som Cole och Denise, även om den förstnämnda inte helt lyckas att väcka liv i sin extremt endimensionella rollfigur. Summer Bishil är utmärkt som Taslima, och det är trevligt att få återse denna talangfulla men ganska okända unga stjärnskott efter den lysande huvudrollen i Nothing Is Private. Alice Eve är riktigt bra som Claire, även om jag ibland tycker att hennes accent låter mer brittisk än australiensisk; vilket kan bero på att skådespelerskan kommer just från England. De allra flesta spelar övertygande och trovärdigt, och bland ensemblen finns inga riktigt svaga kort alls.
Crossing Over är en bra film, som tar upp ett viktigt och intressant ämne på ett förhållandevis bra sätt. Tyvärr har de många människoödena gjort att filmen blivit något rörig och att varje enskild person inte får så mycket utrymme som hade varit önskvärt. Men samtidigt förblir det en engagerande, intressant och bitvis berörande film, som verkligen lyckas att väcka eftertanke hos tittarna och som är värd att se för de allra flesta. Jag skulle dock inte vilja se om den i första taget och det borde ha gått att göra en betydligt bättre film utifrån samma grundstory, varför jag ger filmen en sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, vilket på ren svenska innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och stora svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. Den svenska översättningen håller ganska hög klass klass. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny visas. I likhet med de flesta nyare DVD-utgåvor från Nordisk Film finns ingen sedvanlig huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny på skivan, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen när filmen startat. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 april 2010
Senast uppdaterad: 9 april 2010
Recensionen har lästs 3506 gånger av 1969 personer, sedan den 8 april 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))