Dubbningshemsidan
Recensioner
I'm a Cyborg, But That's OK
(Saibogujiman kwenchana)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
I Sverige brukar det främst vara filmer från ett mindre antal länder som någonsin kommer upp på biograferna, eller ens släpps på DVD. Ett av de minst prioriterade länderna har varit Sydkorea, och de sydkoreanska filmer som någonsin sett dagens ljus i Sverige kan troligen räknas på ena handens fingrar. Regissören Park Chan-wook, som tidigare bl.a. legat bakom Oldboy och Lady Vengeance senaste film har hör och häpna gått upp på bio i Sverige (om än i begränsad skala), och har döpts till den märkliga titeln I'm a Cyborg, But That's OK. Här får vi se den unga kvinnan Young-goon, som jobbar på en fabrik med löpande bandet-montering. Då hon gjort lite mer än de andra på fabriken, och slär upp sina egna handleder för att stoppa i sladdar, så hamnar hon på mentalsjukhus. Young-goon är nämligen inte som andra kvinnor, utan lider av ett allvarligt och besvärligt problem - hon är övertygad om att hon är en cyborg (!), d.v.s. hälften människa och hälften robot. Hon försöker att ladda upp sig själv genom att slicka på batterier, och för levande samtal med kaffeautomaten och lamporna. På sjukhuset finns även en rad andra patienter; den ena mer besynnerlig än den andra. En av dessa är Park Il-sun, som tror sig kunna stjäla andra människors personligheter, och som genast blir betagen av Young-goon. Problemet uppstår när Young-goon får för sig att hon som robot inte kan äta, utan att förstöras. Hon måste helt enkelt sluta äta helt och hållet för att överleva, vilket förstås inte är speciellt hälsosamt. Då personalen inte kan göra något, så ligger enda hoppet hos Il-sun...
Jag har inte sett någon tidigare film av Park Chan-wook, men efter denna kan jag konstatera en sak bortom allt tvivel - denna regissör måste ha en oerhörd fantasi av sällan skådat slag. I'm a Cyborg, But That's OK liknar nämligen ingenting man tidigare sett, och är bland det mest absurda och besynnerliga som världen någonsin skådat. Visuellt är det också en upplevelse man sent kommer att glömma, och regissören skämmer bort tittarna med vackert foto, en väldigt tjusig scenografi och snygga interiörer. Då kan man ha överseende med att det blir lite tjatigt med så få miljöer som denna film erbjuder. Skådespelarna är också förstklassiga, och Su-jeong Lim är ett riktigt fynd som Young-goon. Men tyvärr visar det sig att innehållet inte alls är lika bra som dess yta, och att originalitet inte nödvändigtvis är synonymt med bra. Det här har helt enkelt blivit lite väl besynnerligt och udda för sitt eget bästa. Storyn är också tunn, och det blir ganska osammanhängande med en mycket tunn röd tråd. Regissören Park Chan-wook har försökt få oss att glömma det, genom ett antal absurda drömsekvenser där vi får se in i bl.a. Young-goons psyke, då hon bl.a. fantiserar att hon vill mörda sjukhuspersonalen. Dessa drömsekvenser är kul och annorlunda till en början, men de överanvänds så ofta att det efter ett tag går över gränsen från originellt till frustrerande. De flesta rollfigurerna har också blivit tämligen endimensionella, och egentligen får vi ingen djupare inblick i de flesta av dem. Exempelvis får vi aldrig någon egentlig klarhet till varför Young-goon tror sig vara en cyborg. Manusförfattaren snubblar visserligen in på ämnet, men kommer aldrig med några konkreta svar.
Allt detta resulterar i att filmen tyvärr känns ganska oengagerande, och under långa perioder är den långtråkig. Jag tvingades anstränga mig för att inte somna under filmens gång, men dessbättre tog den sig lite grand mot slutet vilket höjer helhetsintrycket en smula. Det kan ha att göra med att man trots temat med sinnessjukdom aldrig tillåts känna den, eller kan fängslas och engageras i historien. Visserligen är filmen oförutsägbar, men det spelar ingen större roll när man helt enkelt inte sympatiserar för någon av karaktärerna eller bryr sig nämnvärt om vad som ska hända. Dessutom är en timme och 45 minuter helt enkelt för mycket för att komma fram till den lilla sensmoral och budskap som trots allt finns. Jag misstänker att regissören har velat göra en satir kring mentalvård, men det har blivit så långsökt att det minsann inte är lätt att hitta det satiriska i filmen. Av någon märklig anledning kategoriseras filmen officiellt som en komedi. Det är märkligt, för särskilt rolig är den sannerligen inte. Det finns förvisso ett fåtal scener som jag skrattade åt, de flesta mot slutet av filmen, men de var mycket lätträknade. Kanske är det så att jag helt enkelt inte förstår mig på koreansk humor, och att det faktiskt funnits något roligt djupt där inne som inte jag uppfattade. Men i så fall är jag i gott sällskap - de två andra personer som såg filmen tillsammans med mig uppfattade heller inte mycket till humor. I'm a Cyborg, But That's OK är onekligen det mest originella och absurda som jag någonsin sett, och ett fåtal delar snuddar på briljanta. Men som helhet håller det tyvärr inte för en hel film, och i slutändan känns det mer som en hel hög med lösryckta scener än som en sammanhängande film. Om man tycker om annorlunda filmer eller uppskattar asiatisk film, så är det absolut en bra idé att se den här filmen. Men för oss vanliga dödliga är det lite mer tveksamt om det är värt besväret, och om jag lagt ner pengar på den hade jag sannolikt blivit besviken. Betygsmässigt förtjänar filmen som sådan egentligen bara en fyra, men jag tycker att originalitet bör premieras och ger filmen därför trots allt en svag femma.
DVD-utgåvan kommer från Noble Entertainment, och filmen återges i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS (båda på koreanska). Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska, finska och isländska; men tyvärr finns ingen text för hörselskadade och döva. DVD-skivan inleds med språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är på engelska oavsett valt språk och är stillastående men stilren - den här gången finns inga påtvingade trailers eller dylikt. Väljer man att spela filmen visas först en distributörsjingel på 10 sekunder, innan själva filmen börjar. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt. Det här är en sådan film där det hade varit riktigt intressant att höra vad regissören haft att berätta om tanken bakom filmen och genomförandet. Jag hittar dock inget som tyder på att utländska utgåvor har något extramaterial, men har inte lyckats fastställa detta med säkerhet.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 13 januari 2009
Senast uppdaterad: 14 januari 2009
Recensionen har lästs 3681 gånger av 2071 personer, sedan den 13 januari 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
|
4 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))