Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Dear John
(Dear John)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Dear John på CDON
   ANNONS
Drama / Romantik / Krig / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 43 minuter
Genre: Romantiskt drama
Produktionsland/år: USA, 2010
Produktionsbolag: Screen Gems & Temple Hill Entertainment, i samarbete med Relativity Media
Producent: Marty Bowen, Wyck Godfrey & Ryan Kavanaugh
Regi: Lasse Hallström
Manusförfattare: Jamie Linden, baserat på en roman av Nicholas Sparks
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar inte ens första steget
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
John - Channing Tatum Savannah - Amanda Seyfried
Johns pappa - Richard Jenkins Randy Welch - Scott Porter
Tim - Henry Thomas Alan - Braeden Reed / Luke Benward
Rooster - Cullen Moss Starks - Gavin McCulley
Savannahs pappa - David Andrews Savannahs mamma - Mary Rachel Dudley
Kapten Stone - Keith Robinson Noodles - D.J. Cotrona
Susan - Leslea Fisher Berry - Jose Lucena Jr.

Den svenska regissören och manusförfattaren Lasse Hallström känner väl de flesta till, med dryga två dussin filmer i bagaget och med filmer som Mitt liv som hund, Gilbert Grape och Chocolate på sin meritförteckning. Under hans "storhetstid" på 1980-talet och början av 1990-talet var det vanligt att han utöver regirollen även skrev manus och/eller producerade, men på senare år har han "bara" varit regissör - så även denna gång, då han efter hundskildringar övergått till mer mänskliga relationer. Dear John bygger på en bästsäljande roman av den amerikanska författaren Nicholas Sparks, som tidigare också skrivit de litterära förlagorna till Dagboken, A Walk to Remember och nyligen filmatiserade The Last Song. Bakom filmmanuset står den ganska okända Jamie Linden.

Handlingen inleds under våren 2001, då den unga militären John Tyree varit på uppdrag i Tyskland men kommer hem under en två veckors permission. Där stöter han på universitetsstudenten Savannah Curtis, och de blir genast kära. John har ett år kvar på sin tjänstgöringstid, men de lovar varandra att fortsätta förhållandet på distans och skriva till varandra regelbundet. I de krigsområden där John är verksam finns inget Internet, så förhållandet begränsas till traditionellt brevskrivande. Men kärleken ställs inför stora prov när terrorattackerna mot World Trade Center inträffar i september samma år, och John tillsammans med de andra i hans grupp bestämmer sig för att förlänga tjänstgöringstiden...

Jag har tyvärr inte läst någon av Nicholas Sparks böcker (inte heller denna), men alla filmatiseringar av hans böcker har varit bra. De har helt enkelt en värme och stil som är svår att värja sig mot, och som ofta också tillhör bland det mest gripande som världen skådat. Därför hade jag, trots en enkel och något banal story, höga förväntningar på Dear John. Det här är kanske inte den bästa filmversionen av någon av Nicholas Sparks böcker, men likväl en mycket bra film. Storyn är intressant och fascinerande, och tar upp tänkvärda ämnen på ett fint sätt. Då kan man lätt komma över att det i grund och botten är en tunn och enkel story, och det faktum att det knappast är världens mest originella tema. Det är så engagerande och fängslande att man inte kan låta bli att dras in i handlingen, och överlag är det en berörande och fin film.

Rollfigurerna har blivit mångbottnade och nyanserade, vilket förhöjer helhetsintrycket. I synnerhet Savannah och John känns äkta, men även övriga karaktärer har blivit mer nyanserade än man brukar kunna fordra. Därför känns filmen överlag trovärdig och realistisk, vilket gör att det mesta känns äkta. Som vanligt när det handlar om Nicholas Sparks-filmatiseringar är det också en gripande film, och vid ett flertal tillfällen är det omöjligt att hålla tårarna borta. Visst har jag sett ännu mer gripande filmer, men jag grät trots allt vid ganska många tillfällen, vilket bör ses som lyckat vid en så pass berörande och gripande grundstory. Dear John erbjuder också rikliga mängder charm och värme, varför det är näst intill omöjligt att inte smälta för filmen.

Men något mästerverk är det inte, och vill man vara kritisk finns det absolut problem med den här filmen. Det mest påtagliga är att det ibland blivit något översentimentalt, då man kan känna att regissören avsiktligt spelar på känslosträngar för att framkalla en reaktion. Förmodligen har romanen samma problem och dessutom har Lasse Hallström tagit till liknande metoder tidigare, men det känns ändå onödigt då storyn är tillräckligt gripande utan att ta till så enkla filmtrick. Dessbättre blir det aldrig alltför påtagligt, men man kan i alla fall känna av det vid en del tillfällen. Vid några enstaka tillfällen blir det också lite väl sockersött, men dessbättre är det inget stort problem. Dear John är också en ganska förutsägbar film, och några stora överraskningar väntar inte.

Dessutom kan jag tycka att filmen blivit lite väl patriotiskt, då vi inte får en tillräckligt trovärdig förklaring för Johns agerande. Jag tycker trots allt det är fullt förståeligt att Savannah blir upprörd då John förlänger sin tjänstgöringstid efter terrorattentaten, så därför blir jag lite irriterad på Johns attityd att världen blir så mycket bättre om han fortsätter att tjänstgöra i det militära. Okej, de använde visserligen inte exakt de orden, men det är ändå intrycket jag fick, och det känns lite väl förenklat och patriotiskt.

Filmens tempo är också lite ojämnt, och bitvis upplevs det något segt och långdraget med bland annat ett par montagescener som tycks pågå i en evighet. Samtidigt händer det vid andra tillfällen så mycket, vilket i kombination med en del stora tidshopp kan upplevas som otrovärdigt. Riktigt så långt skulle jag inte gå, för själva agerandet hos rollfigurerna är fullt förståeligt. Men det går lite för snabbt framåt för att vi verkligen ska hinna förstå och smälta allting, och dessutom uppskattar jag inte att allting mot slutet utspelas från Johns synvinkel så tydligt så att Savannah hamnar lite i skymundan. Jag hade hellre velat följa Savannah hela tiden, för att få se händelseförloppen från båda parters synvinklar. Man kan också uppleva slutet som något abrupt, men personligen tycker jag faktiskt ändå om det här något tvetydiga men ändå fina slutet.

Fotot är förstklassigt, och filmen erbjuder en hel del vackra vyer tillsammans med ett starkt bildspråk och en del ovanliga kameravinklar. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, där framförallt Amanda Seyfried är lysande som Savannah. Hon spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj, och gör en mycket minnesvärd rollprestation som känns helt äkta. Channing Tatum har aldrig tillhört någon av mina favoritskådisar, och det är svårt att förneka att han ibland haft en förkärlek att spela lite opersonligt och träigt. Men här gör han faktiskt en riktigt bra rollprestation, och övertygar som John. Han är inte perfekt än, men det är en av hans bästa prestationer hittills som känns trovärdig och han uppvisar för ovanlighetens skull potential inför framtiden. Amanda och Channing har också övertygande personkemi, och därför känns deras relation äkta trots att det går snabbt. Richard Jenkins är också mycket bra som Johns pappa, och gör en fin och minnesvärd insats.

Dear John är absolut ingen perfekt film, så om man är kritiskt lagd finns det en del att klaga på. Därför är det knappast speciellt förvånande att många recensenter sågat filmen. Men om man inte har ett hjärta av sten och vet man vad ger sig in i, så är det nästan omöjligt att inte smälta för filmens charm, tema och berörande upplägg. Därför kan jag inte med gott samvete ge filmen något annat än en svag åtta, och det här är verkligen en lyckad film som varmt kan rekommenderas för de allra flesta.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, vilket på ren svenska innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och stora svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. Den svenska översättningen håller hyfsad klass, men det förekommer ett mindre antal översättningsfel.

När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny visas. Som vanligt när det gäller Nordisk Film finns ingen traditionell huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen efter att filmen startat. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt och lite dålig stil för en så pass omtalad biovisad film som dessutom har en så tydlig svensk koppling.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 15 oktober 2010
Senast uppdaterad: 15 oktober 2010

Recensionen har lästs 3941 gånger av 2284 personer, sedan den 15 oktober 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *    8
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - NIA - FEMMA - TVÅA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern