Dubbningshemsidan
Recensioner
Det
(It)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 1988, och Derry är nästan en helt vanlig småstad i USA - förutom att staden har ett ovanligt mörkt förflutet, och dessutom oroväckande många försvunna barn; något som dock de flesta vuxna inte bryr sig nämnvärt om. Den senaste i raden är 7-åriga Georgie Denbrough, som när han är ute och leker med en pappersbåt råkar stöta på den måttligt charmige och dansande clownen Pennywise. Åtta månader senare vägrar hans storebror Bill att acceptera att Georgie skulle vara död, fastän hans föräldrar insisterar på motsatsen. Bill och hans kompisar Richie, Eddie och Stanley har stora problem med skolans brutala mobbare Henry och hans gäng. Detsamma gäller nykomlingen Ben, medan Beverly i sin tur har helt andra problem med hennes pappa som förgriper sig på henne. Under tiden har den hemskolade killen Mike också problem, och snart kommer alla sju i kontakt med varandra. Och de kan behöva all hjälp de kan få, då den dansante clownen Pennywise (eller "Det") dyker upp med jämna mellanrum och har förmåga att låta var och ens värsta mardröm bli till verklighet...
Jag har tyvärr inte läst Stephen Kings klassiska roman från 1986, men däremot har jag i likhet med många andra sett den vid det här laget nästan lika klassiska miniserien från 1990. Serien var absolut bra för sin tid, men har tyvärr inte klarat tidens tand alltför väl, varför det är välkommet med en nyfilmatisering. Det har blivit en riktigt bra film, som bibehåller den intressanta storyn trots att historien blivit kraftigt nedkomprimerad gentemot både TV-serien och boken.
Istället för att hoppa mellan två tidsperioder får vi här enbart följa den historiska delen med barnen, och det är nog ett smart drag för att det inte ska bli onödigt rörigt. Trots allt är det tillräckligt många rollfigurer och en tillräckligt omfattande historia som det är, så att bibehålla romanens upplägg hade förmodligen bara varit att krångla till saker och ting i onödan. Tidsperioden har också ändrats från 1960-tal till 1980-tal, och även om man förstås kan ha delade meningar om det så är det nog överlag positivt - trots allt är det betydligt fler av den potentiella målgruppen som har nostalgiska känslor från 1980-talet än från 1960-talet, så således fler tittare som kan känna igen sig.
Och visst är det lätt att känna igen sig och identifiera sig med huvudpersonerna, trots att de har större problem än de flesta av oss och deras mobbare verkar sju resor värre än de flesta i världen. Åtminstone några av de centrala rollfigurerna har blivit förhållandevis nyanserade, och förutom ett par mobbare känns ingen direkt stereotyp eller klichéartad. Bäst ställt är det med Beverly och Ben, som känns mångfacetterade och som man lätt känner för; och till viss del gäller det även Bill. Sämst fungerar det med Mike, som ärligt talat inte hinner få något nämnvärt djup och dessutom lyser med sin frånvaro under en relativt lång stund. Richie, Stan och Eddie placerar sig någonstans mitt emellan, som hinner få en del nyanser men som jag gärna hade velat veta mer om.
Det har blivit en fängslande film, som håller intresset vid liv hela tiden och som lyckas att hålla tittarna i ett järngrepp från början till slut. Det är ganska få filmer som lyckas med det, och det förhöjer helhetsintrycket då filmen hela tiden engagerar. Här finns även en tacksam intensitet, där det händer något hela tiden och det aldrig blir segt eller utdraget. Trots en ovanligt lång speltid på 2 timmar 15 minuter, så går tiden fort och man känner aldrig att det blir segt eller tråkigt. Det finns även lite humor och en viss charm, som hjälper till att lätta upp stämningen. Här finns även en fantastisk närvarokänsla, och det är en mycket stämningsfull film.
Men framförallt är Det en riktigt obehaglig film, som verkligen lyckas leva upp till benämningen skräckfilm. Det är riktigt otäckt, och man får kalla kårar av många scener. Samtidigt finns hela tiden en påtaglig obehagsstämning, och ofta sitter man som på nålar vid de läskiga scenerna. Det finns en del klassiska "hoppa till"-effekter, men det finns även en mer psykologisk skräckstämning med obehagskänslor och en mer suggestiv skräckkänsla. Överlag en fin balansgång, där det är otäckt och obehagligt men utan att det känns som enbart för sakens skull. Och en sak är klar: efter att ha sett den här filmen vill man inte gå på cirkus och se clowner i första taget...
Trots att tiden överlag går fort kan man dock periodvis ändå skönja att två timmar och en kvart blir lite för länge för den här sortens film, och några scener tillför egentligen inte så mycket till handlingen i stort. Kanske hade filmen vunnit på att kortas ned en smula, så att intensiteten kunnat bli ännu mer påtaglig. Jag saknar också lite fördjupning kring vem Det/Pennywise egentligen är, och vad han/den/det egentligen kommer ifrån. Jag misstänker att det fått ett större utrymme i boken, och att man valt att korta ner mycket av det till filmen; och i så fall känns det inte som rätt väg att gå. Jag hade hellre velat veta mer om ondskan och dess ursprung än att få se några av de mer stillsamma scenerna som inte tillför så mycket.
Det är också synd att Det bara som hastigast avverkar staden Derrys mörka förflutna, genom tidningsurklipp och några repliker som avverkas inom loppet av ett par minuter; och det är trots allt ämnen som är relevanta för handlingen och hade förtjänat en större fördjupning än så. Det känns också märkligt att inte få någon rimlig förklaring till varför inga vuxna verkar bekymdrade över alla försvunna barn, eller stadens måttligt trevliga förflutna. Överlag finns det få vuxna närvarande, förutom mer eller mindre obehagliga föräldrar till huvudrollerna, och jag är osäker på orsaken till det. Mobbaren Henry känns också lite för stereotyp, och framstår ärligt talat som spritt språngande galen. Det känns som att överdriva saker och ting i onödan, för mobbning är ett tillräckligt stort problem utan att mobbarna ska behöva uppvisa uppenbara psykiska problem av grövsta tänkbara slag. Är man beredd att mörda klasskompisar lättvindigt kan man liksom inte vara fullt frisk...
Fotot är starkt och effektivt, och bidrar till en imponerande närvarokänsla. Skådespelarinsatserna är också mycket bra. Bill Skarsgård gör en fantastisk insats som clownen Det, och är minnesvärd samtidigt som han blir riktigt obehaglig. Genom clownsminkningen har man nästan inte en chans att ens känna igen att det är Bill, men han gör ändå en otrolig prestation i en mörk och otäck rolltolkning av den dansande clownen. Sophia Lillis är mycket bra som Beverly, och lyckas att väcka liv i rollfiguren på ett utmärkt sätt. Hon spelar naturligt och trovärdigt, och känns aldrig konstlad på samma sätt som ungdomsskådisar lite för ofta har en tendens att bli. Jeremy Ray Taylor är bättre än väntat som Ben, och trots enstaka onaturliga inslag gör han överlag en bra insats. Jaeden Lieberher är mycket bra som Bill, och gör en naturlig rollprestation utan överspel.
Det är en riktigt bra skräckfilm, som lyckas att göra någonting förhållandevis nytt av Stephen Kings litterära klassiker, utan att det någonsin upplevs som en nyfilmatisering av miniserien. Här finns ett påtagligt djup och intressanta rollfigurer, samtidigt som det är riktigt otäckt och obehagligt. Vid några tillfällen blir det lite för mycket med ljudeffekter av klassiskt slag avsedda att skrämmas, och jag hade gärna sett en större fokus på obehagsstämning än på "hoppa till"-effekter. Dessutom hade nog manuset förtjänat en översyn, för i ett försök att korta ned Kings tegelstenstjocka bok till en överkomlig längd verkar några problem ha uppstått. Men jämfört med de flesta av dagens rysare är det ändå en riktigt lyckad film, som är obehaglig och stämningsfull på ett ovanligt lyckat sätt. Bara man inte har något emot skräckfilmer blir man sannolikt inte besviken av Det, och det är en film väl värd att ses för de allra flesta. Visst finns det förbättringspotential, och jag är också något tveksam vad den planerade uppföljaren egentligen ska kunna tillföra - men det viktiga med en skräckfilm är förstås förmågan att kunna skrämma publiken, och på den punkten finns inte mycket att orda om; för läskigt är bara förnamnet. Därför väljer jag efter moget övervägande en stark sjua i betyg, och det är en riktigt välgjord film med en del fantastiska skådespelarinsatser. Men om man redan har clownfobi bör man nog undvika filmen, för annars riskerar man att få men för livet. Även för oss som aldrig tyckt illa om clowner finns risken att man börjar nu...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 13 september 2017
Senast uppdaterad: 13 september 2017
Recensionen har lästs 2641 gånger av 1549 personer, sedan den 13 september 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))