Dubbningshemsidan
Recensioner
Det borde finnas regler
(Det borde finnas regler)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Mia och Mirjam är 14 år gamla och bästa vänner. De bor i en liten håla någonstans i Sverige, där det knappt finns någonting alls. Mia irriterar sig över att det inte finns några regler för hur man ska bete sig under uppväxten, för alltför vuxen är hon inte. Hennes mamma har bara ögon för sin nya pojkvän, och hennes pappa har alkoholproblem. Under tiden vill Mirjam bli vuxen snabbt, och inleder ett sexuellt förhållande med den minst 20 år äldre Per; trots att han redan har barn (och fru?). Mia tycker verkligen inte att det är en bra idé, men Mirjam vägrar att lyssna på hennes råd. Istället inser Mia att hon tillsammans med den smarta kompisen Karl måste göra något åt det på egen hand...
Jag har inte läst Lina Arvidssons litterära förlaga, så jag har inget att jämföra med. Men Det borde finnas regler är en riktigt bra film, som lyckas att göra något förhållandevis nyskapande av ett bekant tema. Egentligen händer inte så mycket, och det är en ganska stillsam film, men Linda-Maria Birbeck har ändå lyckas att skapa en engagerande film som man lätt dras in i. Storyn är intressant, och det är lätt att relatera till i synnerhet Mia. Det är en imponerande bedrift att lyckas att göra en film som man dras in i och förblir intresserad av, trots att storyn är ganska tunn och det åtminstone med mer vuxna mått mätt inte är alltför dramatiskt eller storslaget.
Filmen har också en fantastisk atmosfär och stämning, som också bidrar till att man dras in i handlingen. Allt känns trovärdigt och lagom jordnära. Det är inte många regissörer som lyckas att skildra ungdomsår och uppväxt på ett naturligt och realistiskt sätt, utan oftast brukar det finnas inslag som upplevs konstruerade. Men det här är ett undantag till regeln, och här blir det hela tiden naturligt och det var ganska länge sedan jag såg en så lyckad svensk uppväxtskildring. Därigenom har det blivit en fängslande film, som man förblir intresserad och fascinerad av, och där man hela tiden vill veta vad som ska hända härnäst.
Det är också riktigt charmigt, och dessutom finns en del humor samtidigt som det också finns gott om allvar och svärta. Det är underhållande, samtidigt som det också finns ett djup. En fin balansgång, så att filmen blir lättsam samtidigt som den är lagom mörk och realistisk. Det är också förhållandevis lågmält, och här skrivs man aldrig på näsan utan får dra sina egna slutsatser. Det är också trevligt att Linda-Maria Birbeck helt undviker pekpinnar, utan låter alla tolka vad som händer på egen hand.
Däremot är jag inte helt förtjust i filmens fokus, för trots att allt kretsar kring vänskapen mellan Mia och Mirjam blir det främst Mia vi faktiskt får lära känna. Om Mirjam får man inte veta särskilt mycket, och får aldrig ens se någon scen från hemmet eller veta något om hennes familjeförhållande. Det känns lite märkligt att vi får en så god inblick i Mia, men knappt får veta någonting om Mirjam som inte berör antingen vänskapen med Mia eller förhållandet med Per. Det gör också att hon aldrig blir riktigt lika mångfacetterad som Mia, och man kan därför heller inte relatera till henne på samma sätt.
Det är också lite tråkigt att filmen vikar undan när den största svärtan närmar sig, som gör att den bitvis kan upplevas något feg. Varför Per inleder ett förhållande med en 20 år yngre tonårstjej får vi aldrig veta, och inte heller tycks relationen få några konsekvenser. Relationen ifrågasätts visserligen, men utforskas aldrig på djupet. Sidohistorien kring Mias alkoholiserade pappa rinner också ut i sanden, och vi får aldrig lära känna pappan närmare eller få se vad hans alkoholproblem leder till. Allt verkar bara gå ut på att skildra Mias oro, men inte gå mycket längre än så. Överlag finns inte många konsekvenser till något som skildras, utan allt puttrar på i samma lagom stillsamma takt som tidigare. Det är kanske avsiktligt för att det inte ska bli för mörkt för att passa som ungdomsfilm; men likväl är det tråkigt då det gör att man genast ställer sig frågan hur allt kommer att gå i fortsättningen och hur det ligger till med allt som manusförfattaren valt att inte ta upp. Det är också olyckligt att kompisen Karl förblir ovanligt stereotyp, och känns mer konstruerad än de övriga rollfigurerna. Han får aldrig det djup jag hade önskat, utan känns plattare än de båda tjejerna.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk kombinerat med en häftig estetik och en del vackra vyer. Fotot lyckas att fånga den vardagliga "bondhålan" på ett både trovärdigt och läckert sätt, och båda scenografi och användning av färger imponerar. Musiken är också bra och passande. De flesta svenska filmer lider av problem med ljudmixning och/eller skådespelare som talar otydligt, så att det ofta är svårt att uppfatta vad som sägs i en del fall. Glädjande nog är Det borde finnas regler ett undantag till regeln, där alla talar lagom tydligt och mixningen tillräckligt separerad så att man kan uppfatta nästan all dialog utan större svårigheter. Imponerande!
Skådespelarinsatserna är riktigt bra, och både Anna Hägglin och Lo Salmson (båda debuterande) är utmärkta i de båda huvudrollerna. Båda spelar trovärdigt och naturligt, helt utan överspel eller konstlade manér. Annika Hallin är som vanligt bra som mamman, och Fredrik Gunnarsson gör vad som går av den något underutvecklade rollen som pappan. Ludvig Särnklint är bra som Karl, men sticker inte ut på samma sätt som de båda kvinnliga huvudrollerna och lyckas inte helt att väcka liv i sin underutvecklade rollfigur; något som dock sannolikt delvis beror på manuset.
Det borde finnas regler är en bra och välgjord film, som är underhållande, stämningsfull och vacker. Det är både charmigt, småroligt och berörande, och trots att det egentligen inte händer så mycket så blir det aldrig tråkigt eller utdraget. Tempot är föredömligt, och likaså den för en gångs skull lagom långa speltiden - trevligt med en regissör som inte tvingar sin film att bli för lång, bara för sakens skull. Däremot är det tråkigt att manuset känns lite underutvecklat, då man aldrig får se några konsekvenser eller efterverkningar, utan bara skildrar en kortare period; och likaså att vi knappt får veta någonting om Mirjam trots att hon har en lika stor och viktig roll som Mia. Kanske är det här avsiktligt, i och med att det mesta berättas ur Mias perspektiv, men det känns ändå lite egendomligt. Att döma av den här filmen uppvisar därmed Linda-Maria Birbeck en större potential som regissör än som manusförfattare, men det är hursomhelst en lovande och förhållandevis lyckad debutfilm. Manuset hade vunnit på en finslipning, men bristerna uppvägs av de imponerande skådespelarprestationerna och inte minst den fantastiska stämningen. Därför är jag ändå nöjd med filmen, som är väl värd att ses och som förtjänar en mycket stabil sjua i betyg. För tonåringar eller personer som åtminstone inte lämnade tonåren för alltför länge sedan kommer den dock sannolikt att upplevas som ännu bättre.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1 (omslaget anger felaktigt 1,85:1), och ljudet är i Dolby Digital 5.1 på svenska. Filmen har textning på svenska och engelska, men observera att den svenska texten inte har någon dövanpassning utan enbart har med den faktiska dialogen - här finns alltså inga ljudbeskrivningar eller information om vem som säger vad; inte ens när rollfigurerna inte syns i bild. En fördel för oss med fullgod hörsel som ändå vill ha text som komplement, men en stor nackdel för hörselskadade och döva. Textningen är lagom stor och lättläst. Efter inmatning av skivan möts vi av distributörsjingel, följt av varningstexter på svenska. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är på svenska och stillastående. Menyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att slå av och på textning samt spela filmen - inte ens scenvalsmeny återfinns, vilket är en nackdel om man vill hitta åt ett visst parti. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt och lite svagt när det trots allt gäller en svensk film.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 22 oktober 2016
Senast uppdaterad: 22 oktober 2016
Recensionen har lästs 2876 gånger av 1676 personer, sedan den 22 oktober 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))