Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Det förflutna
(Le passé)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Sök efter Det förflutna på CDON
Drama / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 5 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Frankrike/Italien/Iran, 2013
Produktionsbolag: Memento Films International, France 3 Cinema & BIM Distribuzione, i samarbete med Cofinova 5, Canal+ & Ciné@
Producent: Alexandre Mallet-Guy
Regi: Asghar Farhadi
Manusförfattare: Asghar Farhadi
Svensk distributör: Folkets Bio/Cinemagi
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Ahmad - Ali Mosaffa Marie - Bérénice Bejo
Lucie - Pauline Burlet Léa - Jeanne Jestin
Samir - Tahar Rahim Fouad - Elyes Aguis
Naïma - Sabrina Ouazani Valeria - Valeria Cavalli
Shahryar - Babak Karimi Céline - Aleksandra Klebanska

Den iranska regissören och manusförfattaren Asghar Farhadi är en av Irans mer omtalade regissörer, och är internationellt kanske mest känd för den kritikerrosade About Elly. Varken den eller hans tre tidigare filmer har dock någonsin släppts i Sverige, men hans förra drama Nader och Simin - En separation från 2011 visades på bio i Sverige och vann många priser världen över; inte minst Oscar för bästa utlänska film. Nu är han tillbaka, men hans nya film Det förflutna utspelas och är inspelad i Frankrike, och är till allra största delen på franska. Det blev Irans bidrag till Oscarsgalan 2014, men filmen blev tyvärr i slutändan inte nominerad.

Ahmad och Marie har varit gifta i åtskilliga år. Han kommer från Iran och hon från Frankrike, och nu har de varit separerade i fyra år. De har inga egna gemensamma barn, men Marie har två döttrar sedan tidigare och Ahmad har alltid stått Maries äldsta dotter Lucie nära. Efter separationen har Marie och hennes barn bott kvar i Frankrike, medan Ahmad flyttat tillbaka till Iran. Nu har Marie bett honom att komma till Paris för att skriva under skilsmässopapperen och en gång för alla göra klart med allt. Hon berättar inte varför hon vill det, men snart står det klart för Ahmad att Marie har träffat en ny man och har planer på att gifta om sig. Det gör inte Ahmad alltför mycket, men Maries tonårsdotter Lucie är inte alls lika förtjust. Saker och ting kompliceras dessutom av att Maries pojkvän Sahir tekniskt sett fortfarande är gift, vars fru ligger medvetslös i koma.

Nader och Simin - En separation var absolut en bra film, men samtidigt har jag aldrig blivit lika överförtjust i den som resten av världen tycks vara. Därför är det glädjande att Asghar Farhadis nya film Det förflutna faktiskt är bättre än Oscarsvinnaren, och en riktigt bra film. De båda filmerna har vissa tematiska likheter, men medan den föregående filmen var mer typiskt "iransk" är Det förflutna istället en mer universell film som tar upp ämnen som kan inträffa var som helst i världen. Då det utspelas i Frankrike istället för Iran upplevs det också lite mer "västerländsk"; något iranier kanske inte uppskattar men som de flesta andra lär göra. Historien är intressant och fascinerande, och filmen tar upp intressanta ämnen på ett öppet och trovärdigt sätt. Det är engagerande och berörande, och upplevs hela tiden tillräckligt nyskapande för att man ska dras in i handlingen.

Vi får lära känna rollfigurerna på ett övertygande sätt, och jag uppskattar att filmen aldrig blir svartvit utan är en nyanserad och mångbottnad film utan givna svar. Här finns inga "goda" eller "onda", utan alla förblir äkta och nyanserade på ett mycket lyckat sätt. Det är en lågmäld film, helt befriad från allt vad övertydlighet heter, och stämningen är stark. Här får vi aldrig några färdiga svar och det blir aldrig översentimentalt, men det är heller inte för kryptiskt utan är man uppmärksam förstår man nästan allt. Jag uppskattar att Det förflutna mer fokuserar på en (modern) familj och på familjära rollfigurer; hellre än att som i regissörens förra film fokusera på rättegångssystem och annorlunda seder. Det må vara intressant även det, men genom att koncentrera sig på rollfigurerna och påverkan på en mindre nivå blir allting mer engagerande och fascinerande. Det gör också målgruppen bredare, för skilsmässor och vardagsproblem kan alla relatera till oavsett nationalitet.

Allting är realistiskt och lagom jordnära, utan att någonsin upplevas tillspetsat eller konstruerat. Det är berörande och charmigt, och det är lätt att relatera till de flesta rollfigurer på ett eller annat sätt. Man tycker också om de flesta, och jag uppskattar att allting blivit så nyanserat och öppet att man aldrig ensidigt tar ställning för eller emot specifika rollfigurer. Filmens tempo är relativt låg, men trots det upplevs det aldrig segt eller tråkigt. Det är en förhållandevis dialogdriven film, men det händer ändå tillräckligt mycket så att man ska dras in i handlingen på ett elegant sätt.

Ibland kan man dock skönja att Asghar Farhadi försökt att gapa efter för mycket, då filmen inleder flera sidohistorier som inte får något egentligt avslut. Jag hade velat veta mer på flera olika punkter, och när eftertexterna börjar rulla återstår flera obesvarade frågor. Jag är heller inte helt förtjust i slutet, som känns lite för öppet för min smak och ger en något antiklimaktisk känsla. Rätt använt kan öppna slut absolut fungera ypperligt bra, men det är en svår balansgång och jag känner mig inte helt övertygad om att filmteamet hållit sig på rätt sida av gränsen den här gången; detta trots en väldigt vacker slutscen. Jag kan också tycka att Sahir inte riktigt fått samma djup som de övriga rollfigurerna, och hur han tänker och känner står inte alltid helt klart.

Fotot är mycket bra, mn det är mycket mindre handkamera den här gången utan en mer balanserad blandning. Skådespelarinsatserna är mycket bra. Bérénice Bejo är utmärkt som Marie, och gör en stark och trovärdig rollfigur. Ali Mosaffa är bra som Ahmad, och gör en naturlig och minnesvärd insats. Pauline Burlet är också utmärkt och ett riktigt fynd som Lucie. I den här starka ensemblen finns inte ett enda svagt kort, men jag blev dock inte riktigt lika övergeistrad av Tahar Rahim som Sahir.

Det förflutna är en mycket bra film, som är engagerande och intressant samtidigt som det inte kommer att lämna någon oberörd. Jag uppskattar den lågmälda och ovanligt mångbottnade stilen, som även gör att filmen blir mer trovärdig än vanligt. Visst finns det vissa brister och regissören kanske inte riktigt till fullo lyckas att jonglera med alla bollar samtidigt så att säga. Men då det är en så berörande, fascinerande och välspelad film som dessutom är minnesvärd väljer jag ändå en mycket svag åtta i betyg; och det är mycket glädjande att Asghar Farhadi lyckats överträffa sin förra succé. Att inte den här filmen ens blev nominerad till Oscar, då den på många sätt underlägsna Nader och Simin - En separation vann, känns därför snudd på skandalöst.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1; huvudsakligen på franska men ett fåtal scener har persisk dialog. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har enbart svensk text; inga andra språk alls och heller ingen text för hörselskadade. Då mina franskspråkiga kunskaper är närmast obefintliga kan jag tyvärr inte bedöma översättningens kvalitet, men det mesta ser naturligt ut. En märklig detalj är dock att textningen hela tiden talar om "självmord" och "begick självmord", när det faktiskt rört sig om ett misslyckat självmordsförsök. Det känns lite egendomligt, men jag vet inte huruvida det här är översättningsfel eller om det är fullt avsiktligt och att de faktiskt säger så här. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren, rörlig och svenskspråkig. Menyn är av enklast tänkbara slag, och innehåller bara möjlighet att spela filmen samt slå av och på text. Det finns inte ens scenvalsmeny, vilket är en nackdel om man vill hitta åt specifika partier igen i efterhand. Det finns tyvärr inget extramaterial alls, vilket känns lite svagt för en så omtalad och prisbelönad film som denna.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 september 2014
Senast uppdaterad: 19 september 2014

Recensionen har lästs 4035 gånger av 2189 personer, sedan den 18 september 2014

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *    8
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - TREA - NOLLA - SJUA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern