Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Don't Be Afraid of the Dark
(Don't Be Afraid of the Dark)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Don't Be Afraid of the Dark på CDON
Sök efter Don't Be Afraid of the Dark på Discshop.se
Sök efter Don't Be Afraid of the Dark på WOW HD
   ANNONS
Thriller / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Nyfilmatisering / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 35 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: Mexiko/USA/Australien, 2010
Produktionsbolag: Miramax Films, Tequila Gang & Gran Via Productions, i samarbete med FilmDistrict
Producent: Guillermo del Toro & Mark Johnson
Regi: Troy Nixey
Manusförfattare: Guillermo del Toro & Matthew Robbins, baserat på ursprungligt filmmanus av Nigel McKeand
Svensk distributör: Noble Entertainment
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Kim - Katie Holmes Alex - Guy Pearce
Sally - Bailee Madison Harris - Jack Thompson
Mrs. Underhill - Julia Blake Psykiatern - Nicholas Bell
Charles Jacoby - Alan Dale Evelyn Jacoby - Trudy Hellier

Den mexikanska regissören och manusförfattaren Guillermo del Toro tillhör en av Mexikos mest framgångsrika sådana, och är i Sverige troligen mest känd för den Oscarsbelönade Pans labyrint. Senast skrev han manus och producerade den huvudsakligen amerikansk-australiensiska rysarthrillern Don't be Afraid of the Dark, där kanadensiska Troy Nixey regisserade. Filmen är en nyfilmatisering av en brittisk TV-film från 1973, som mig veterligen aldrig släppts eller visats i Sverige.

Alex och hans sambo Kim flyttar in i en stor herrgård i Rhode Island tillsammans med Alex dotter Sally från ett tidigare äktenskap. De är mäklare och har tänkt att renovera huset för att senare sälja, men Sally är inte särskilt förtjust i sin nya styvmamma och vill helst inte bo med sin pappa överhuvudtaget. Huset har tidigare tillhört den mytomspunna konstnären Emerson Blackwood, men har varit oanvänt i nästan hundra år sedan Blackwood gick upp i rök under mystiska omständigheter. Den äventyrslystna Sally upptäcker snart att herrgården har en källare som varit förseglad och igenstängd länge, och hon övertalar Alex och Kim att öppna upp källaren. Men det finns en anledning till att källaren stängts igen, och snart börjar Sally höra mystiska röster från källaren. Rösterna säger att de känner sig ensamma och behöver en vän, och att Sally bara behöver öppna upp skruvarna från den igenskruvade askluckan. Det borde hon inte ha gjort...

Jag har tyvärr inte sett 1973 års originalfilm, och har därför inget konkret att jämföra med. Även utan det är 2010 års nyfilmatisering egentligen ingen alltför originell film, och både upplägget och premissen är av gammalt klassiskt slag. De flesta beståndsdelar är gamla, men filmen som sådan upplevs ändå som förvånansvärt nyskapande. Och Don't be Afraid of the Dark är faktiskt en riktigt bra film, som underhåller och skrämmer med enkla medel. Både Kim och Sally har blivit relativt mångbottnade rollfigurer, som är lätta att känna för och som man därför bryr sig om vad som händer med. Tyvärr har pappa Alex blivit mer endimensionell, och får dessutom överlag mindre utrymme, vilket jag tycker är tråkigt. Man kan visserligen ändå till viss del känna för honom, men inte alls på samma sätt som med de andra två huvudrollerna.

Det viktigaste med en rysare är förstås att skrämmas, och på den punkten har filmen verkligen lyckats. Det här är en mycket obehaglig och kuslig film, som man lätt får mardrömmar av och efter ett tag fick jag t.o.m. tända någon lampa då jag blev så mörkrädd av att se filmen. Filmen har en fantastisk obehagsstämning över sig från början till slut, och håller tittaren i ett hjärngrepp med enkla medel. Det är obehagligt, kusligt och spännande, även om det aldrig blir så jätteskrämmande - det blir med andra ord inte så mycket mer än just obehagligt, och man hoppar aldrig till. Men det behövs heller inte, då det blir så fruktansvärt obehagligt och filmen därför engagerar hela tiden.

Allra bäst fungerar filmen i början, innan man faktiskt har fått se de otäcka varelserna från källaren och filmen istället håller sig till en fantastisk psykologisk skräckstämning. Det fungerar alldeles utmärkt, men kanske hade det blivit tråkigt för en hel film så att det därför varit ett nödvändigt ont att istället visa upp varelserna. Då blir det lite sämre, och varelserna känns dessutom nästan som en ren kopia av Gremlins. Nog borde det här kreativa teamet ha kommit på något lite mer originellt än så...? Manuset är ändå överlag genomarbetat, och genom att det är ett barn som står i centrum blir det mer trovärdigt än vanligt. Trots allt lär många föräldrar knappast tro på sitt barn om de plötsligt börjar säga att otäcka småvarelser bor i källaren... Därför håller filmen överlag ihop logiskt, och fängslar tittarna på ett snyggt sätt samtidigt som filmen både berör och väcker obehag.

Väldigt länge är det en riktigt bra och underhållande film, men tyvärr verkar manusförfattarna ha haft svårt att avrunda filmen på ett lika snyggt sätt; och det känns egendomligt för en så rutinerad person som Guillermo del Toro som författare. Under de sista 20 minuterna börjar det uppstå några logiska luckor, och dessutom förekommer ganska avgörande scener som ändå inte får någon som helst framtida betydelse. Det gäller inte minst en ganska viktig festscen, som ändå snart är som bortblåst utan någon konsekvens för resten av filmen och det känns onödigt slarvigt.

Mot slutet börjar också en del rollfigurer att bete sig ologiskt, och de sista 10 minuterna blir det alldeles för mycket av det goda med långa utdragna scener med de Gremlins-liknande monstren. Det blir helt enkelt inte lika skrämmande när man överdrivit med tusentals vilda monster, och istället delvis glömmer bort själva de mänskliga personerna. Slutet lämnar också en hel del övrigt att önska, och det är skrämmande att det verkar vara så väldigt svårt att avsluta skräckfilmer på ett bra sätt utan att överdriva åt något håll.

Fotot är snyggt med ett starkt bildspråk, och filmen lyckas att måla upp en fantastisk skräckstämning med ett enormt sinne för detaljer. Jag uppskattar att herrgården blivit så viktig för handling, och nästan behandlas som en egen rollfigur på ett snyggt sätt. Klippningen och tempot är också bra. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Katie Holmes är som vanligt mycket bra som Kim. Jag har tyckt mycket om henne ända sedan tiden i Dawson's Creek, och hon är fortfarande en mycket talangfull skådespelerska som verkar klara av de allra flesta roller. Här spelar hon övertygande och trovärdigt, och imponerar med enkla medel. Men bäst av allt är faktiskt den unga Bailee Madison, som är makalös som Sally och spelar fantastiskt trovärdigt och starkt. Det är väldigt få barnskådisar som lyckas att imponera så här mycket, och Bailee känns helt naturlig och trovärdig i sitt spel. Jag blev tyvärr inte riktigt lika imponerad av Guy Pearce som pappa Alex, och även fast han spelar bra så förblir det lite för endimensionellt och han imponerar inte alls lika mycket som de andra två huvudrollerna. Till viss del beror det förstås på manuset, men jag tycker ändå att en vanligtvis så duktig skådespelare som Guy Pearce borde ha kunnat spela bättre och mer naturligt än så här. Bland birollerna gör alla bra ifrån sig, även om ingen sticker ut nämnvärt.

Don't be Afraid of the Dark är en underhållande, engagerande och oerhört obehaglig film, där man visserligen aldrig hoppar till av rädsla men där det istället erbjuds en makalös obehagsstämning av sällan skådat slag. Med stämningen och känslan känner man tydligt igen Guillermo del Toros stil, trots att han här inte regisserat utan "bara" skrivit manus och producerat. Av filmens första dryga timme blev jag väldigt imponerad, och vid flera tillfällen funderade jag på en åtta i betyg. Men tyvärr blir filmen sämre under de sista 20 minuterna, då allting överdrivits lite för mycket och onödigt många logiska luckor uppstår. Jag är också besviken på att en så skicklig filmmakare som Guillermo inte lyckats att få ihop ett bättre slut. Därför stannar betyget i slutändan på en sjua, men det är fortfarande en bra och obehaglig film som är väl värd att se. 1973 års original har tyvärr inte släppts på DVD i Skandinavien, och därför kan jag inte avgöra om den här filmen är bättre eller sämre än den, men personligen har jag svårt att tro att det kan fungera lika effektivt utan något barn med i bilden (som är fallet med originalfilmen).

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig 2-kanalig stereo. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade på något språk. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter visas trailers för några andra filmer innan man kommer till huvudmenyn, som är stilren och effektfull men som bara finns på engelska. Menyn är huvudsakligen stillastående, men av någon anledning dröjer det ett par sekunder innan man kan välja något på respektive meny vilket kan bli något irriterande.

Som extramaterial finns kortare minidokumentärer om de tre huvudrollerna, som huvudsakligen består av intervjuer med respektive skådespelare samt med regissören Troy Nixey. Det är hyfsat intressant, men det märks alltför tydligt att inslagen gjorts som marknadsföring innan filmen hade premiär och därför fokuserar de alldeles för mycket på att beskriva rollfigurerna; något som inte tillför speciellt mycket när man redan har sett filmen. Därefter finns ett tre minuter långt inslag om handlingen och snabbare jämförelser med originalfilmen, som främst består av intervjuer med regissören och med manusförfattaren/producenten Guillermo del Toro. Slutligen finns även liknande minidokumentärer om de mystiska varelserna och om inspelningsplatsen. Samtliga är hyfsat intressanta med en del matnyttig information, men alla har gemensamt att de släppts som PR-syfte innan den amerikanska premiären och därför blir det lite menlöst när man väl har sett filmen. Extramaterialet har tyvärr ingen text alls, vilket är tråkigt.


Recensionen skriven: 4 april 2012

Recensionen har lästs 1598 gånger av 986 personer, sedan den 4 april 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - TREA - SJUA - FEMMA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna