Dubbningshemsidan
Recensioner
En enda man
(A Single Man)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska modedesignern Tom Ford har främst blivit känd för att under sin tid som kreativ ledare för det prestigefyllda modehuset Gucci ha lyckats vända företaget från konkursmässigt till oerhört framgångsrikt, innan han 2004 lämnade företaget för att istället starta en modekollektion under sitt eget namn. 2005 startade Tom även ett eget produktionsbolag, och genom detta har han nu utökat sin repertoar som regissör, manusförfattare och producent. Hans första film blev En enda man, som bygger på den brittiska författaren Christopher Isherwoods (1904 - 1986) delvis självbiografiska roman med samma namn från 1964. Filmen hade världspremiär på Venedigs internationella filmfestival i september 2009, men började inte visas i större skala på biografer förrän i början av 2010.
Nu har filmen också släppts på DVD. I centrum står den medelåldriga professorn George Falconer, som ursprungligen kommer från England men numera bor i USA. Händelserna utspelas 1962 mitt under Kuba-krisen, och George undervisar på ett mindre universitet någonstans i USA. Numera försöker han dock mestadels bara få dagarna att gå, då han är mycket deprimerad efter att hans pojkvän sedan 16 år dött i en tragisk olycka. Nu har han beslutat sig för att begå självmord, men det blir lättare sagt än gjort då ett flertal personer dyker upp som försvårar beslutet för honom.
En enda man är en typisk sådan film som kritiker och jurygrupper oundvikligen kommer att älska, men inte nödvändigtvis vanligt folk i samma utsträckning. Det är en lågmäld, långsam och introvert film, som mer handlar om känslor och inre utveckling än om konkreta händelseförlopp. För i grund och botten är det en tunn story, där inte mycket händer och där hela handlingen nästan kan beskrivas med en mening. Det är förstås också avsikten, så vad man tycker om filmen handlar mycket om hur mycket man uppskattar sådana slags filmer. Bitvis ger filmen närmast en poetisk och filosofisk känsla över sig, och det är en mycket finstämd film. Den är också realistisk och jordnära, och lyckas att skildra vad George går igenom på ett mycket trovärdigt och närgånget sätt. Trots den påtagliga sorgen är det också en vacker film, och den sorg som George går igenom har skildrats på ett realistiskt och intimt sätt.
Jag uppskattar också att manusförfattarna valt att inte fokusera på homosexualitet som huvudtema och dess konflikter, utan behandlar det som den mest naturliga sak i världen. Genom kortare kommentarer och dialoger får vi visserligen en inblick i verkligheten för homosexuella i 1960-talets USA, men huvudtemat och grundstoryn är universell och kan lika väl inträffa oavsett sexuell läggning. Efter så många andra filmer som betonar just den problematiken till varje pris, så är det en trevlig omväxling att behandla homosexualitet som något helt naturligt. Det har också skildrats på ett sådant sätt att det är lätt att förstå problematiken och vad George går igenom oavsett ens egen sexuella läggning.
Vi erbjuds också mångbottnade rollfigurer, där i synnerhet George har blivit en mångfacetterad personlighet som är lätt att känna för. Det är inte lika gott ställt med övriga rollfigurer, som förblivit tämligen endimensionella och där de flesta inte fått något större djup. Det är förståeligt att fokusera på George i en film som denna, men det borde ha varit möjligt att få även andra att få ett lite större utrymme. Den ovanligt trovärdiga dialogen förhöjer dock helhetsintrycket, och t.o.m. monologerna känns autentiska.
Men framförallt är det här en mycket estetisk film, precis som man kan förvänta sig med en modedesigner som regissör. Periodvis är det en riktig fröjd för ögat, och såväl ljussättning som färgskalor används på ett effektivt och snyggt sätt; allt för att tydliggöra Georges känslor på ett starkt och tydligt sätt. Kläder och scenografi håller högsta klass, och musiken är stämningsfull och passande. Fotot är absolut förstklassigt, och filmen erbjuder såväl snygga bildkompositioner som ett effektivt bildspråk; dock inte särskilt subtilt. Filmteamet har även på ett skickligt sätt fått fram känsla och stil från 1960-tal, där det ser mycket tidsautentiskt ut. Estetiskt och stilistiskt är det oerhört imponerande, men där ligger också en del av problemet med En enda man.
Det har nämligen blivit lite för perfekt, där allting är vackert och stilistiskt genomtänkt, och där knappt ett enda hårstrå någonsin ligger fel. Det har blivit lite för polerat och uppsnoffsat, vilket gör att det ibland inte övertygar riktigt lika mycket som det nog varit meningen. Dessutom har Tom Ford haft en lite för stor förkärlek till långsamma närbilder och tomma poser, där vi i tid och otid ser extrema närbilder på kroppsdelar där kameran håller kvar lite för länge än vad som kan anses vara berättigat. De första gångerna dessa snygga stilistiska närbilder förekommer är det effektfullt och suggestivt, men när vi sett samma sak i var och varannan scen blir det lite för mycket av det goda; i synnerhet som Tom inte verkar ha någon egentlig tanke bakom närbilderna, utan de mest verkar finnas där för sakens skull. Periodvis förs tankarna till Susanne Bier, men utan hennes känsla och taktfullhet. Tvärtom orsakar dessa närbilder i ultrarapid vissa trovärdighetsproblem, och känns ofta allmänt malplacerade. Intrycket vi får är att Georges ögon dras till alla snygga killar i omgivningen och dess kroppsdelar, men det känns allmänt ologiskt för någon så deprimerad person som inte kan komma över sin bortgångne partner.
Filmen har även blivit lite väl långsam, i och med den mycket tunna storyn och avsaknaden av dramaturgisk utveckling eller egentlig storymässig konflikt. Trots den förhållandevis korta speltiden på 1 timme 36 minuter blir det vid vissa tillfällen lite segt, och jag hade gärna sett fler händelseförlopp och en mer påtaglig extern handling. Det blir helt enkelt lite för introvert för min smak, och då är jag ändå övertygad om att många är ännu hårdare än jag mot sådana filmer. Filmen engagerar merparten av tiden och förblir intressant, men den lyckas aldrig riktigt att gripa tag i mig och blir varken berörande eller gripande. Det borde man kunna förvänta sig av en film som denna, vilket får mig att dra slutsatsen att någonting saknas. Dessutom är filmen lite väl förutsägbar, och åtminstone för mig var det ingen större konst att förutsäga hur det hela skulle sluta.
Skådespelarinsatserna är dock mycket bra, och i synnerhet Colin Firth är lysande i huvudrollen. Han har trots många fina och stabila rollprestationer aldrig tillhört någon av mina favoritskådisar, men här gör han troligen sitt livs bästa roll som George. Han lyckas på ett skickligt sätt att bära upp hela filmen på egen hand, och känns helt äkta och trovärdig in i minsta detalj. Hans Oscarsnominering för bästa manliga huvudroll var absolut välförtjänt, och det kan inte bli mycket bättre. Nicholas Hoult gör också en fin insats som Kenny, även om han inte sticker ut som något utöver det vanliga. Julianne Moore spelar som vanligt bra och gör en fin rollprestation som Charley, men tyvärr balanserar hon ibland farligt nära gränsen till överspel; vilket man verkligen inte är van vid från henne.
En enda man är absolut en vacker, estetisk och stilistiskt perfekt film, som med sitt utmärkta foto stannar kvar i ens medvetande långt efter filmens slut. Men tyvärr är det uppenbart att Tom Ford valt att prioritera form framför substans, och något större djup eller konkret handling finns tyvärr inte. Det blir lite för tunt för min smak, och jag hade verkligen väntat mig ett större djup och en mer påtaglig handling. Men det är absolut inte en dålig film på något sätt. Den förblir stark och realistisk, och man kan inte förneka att grundstoryn är intressant med en minnesvärd skildring av sorg på ett ovanligt lyckat sätt. Därför sticker filmen ut från mängden och känns nyskapande, trots att storyn inte på något sätt kan anses vara originell. En enda man är fullt sevärd, och om man älskar introverta inåtriktade filmer om personlig utveckling kommer man med all säkerhet att uppskatta filmen. För alla andra kommer åsikterna att gå isär, och trots att filmen är minnesvärd blir det för mig inte mer än ganska bra, och mitt betyg stannar på en svag sjua.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, vilket innebär mindre svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och större svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet återges i Dolby Digital 5.1, men trots att omslaget innehåller en DTS-logga finns inget DTS-ljud att tillgå. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fem nordiska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Det finns inte ens någon engelsk text på de relativt fåtal spanskspråkiga repliker som förekommer, vilket kraftigt försvårar möjligheten att se filmen utan text. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Vi nås därefter av huvudmenyn, som är stilren och stillastående men enbart på engelska.
Det enda extramaterial som finns är en 15 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som huvudsakligen fokuserar på intervjuer med skådespelare och regissör. Det är bitvis intressant med en del matnyttig information, men alltför stor vikt läggs åt att förklara handlingen och rollfigurerna; något som knappast behövs om man faktiskt har sett filmen. Periodvis blir det också lite väl mycket ryggdunkande, då i synnerhet alla hyllar Tom Ford till bristningsgränsen. På vanligt SF-manér har extramaterialet dansk och finsk text, men av någon outgrundlig anledning inte svensk eller norsk. Det är irriterande, även fast dansk text utan tvekan är bättre än ingen text alls.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 14 juni 2010
Senast uppdaterad: 15 juni 2010
Recensionen har lästs 3503 gånger av 1909 personer, sedan den 14 juni 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))