Dubbningshemsidan
Recensioner
En sång för Marion
(Song for Marion)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Arthur och Marion är i 75-årsåldern och har varit gifta länge. Marion är glad och utåtriktad, medan Arthur är butter på det mesta och inåtvänd. Hans relation med sonen James och barnbarnet Jennifer är också minst sagt ansträngt. Marions största glädje är den lokala pensionärskören, som leds av den glada och unga musikläraren Elizabeth. Arthur delar inte alls Marions glädje inför kören, utan har svårt att tänka sig något värre. Men allt förändras när Marion får beskedet att cancern hon tidigare lyckats övervinna är tillbaka, och att läkarna inte ser att någon behandling skulle kunna rädda livet på henne. Hon vill göra det bästa av tiden hon har kvar, men när hon blir för sjuk övertalar hon Arthur att hoppa in för henne i kören, inför deras kommande medverkan i en stor körtävling. Han går med nöd och näppe med på det, och när Marion plötsligt dör försöker Elizabeth att övertala honom att ta sin frus plats i kören permanent.
En sång för Marion är inte särskilt originell, och i stil och upplägg påminner den om en lång rad filmer genom år. Här finns inte mycket man inte sett förut, men det är ändå en helt okej film. Det är charmigt och underhållande, och med en intressant och genomarbetad story. Det är hyfsat roligt, och man får skratta en del. Men någon stor skrattfest är det inte, och en del som säkert ska föreställa vara roligt blir mer pinsamt. Det går sällan längre än till småfniss, men det gör i och för sig inte så mycket då det trots allt är så charmigt.
Det är också en berörande och engagerande film, som håller intresset vid liv hela tiden trots ett relativt lågt tempo. Men här händer tillräckligt mycket för att man aldrig ska tappa intresset, och det finns även en viss sensmoral och ett visst djup. Därför upplevs filmen aldrig seg eller tråkig, utan förblir fascinerande och underhållande. Alltför lågmält är det inte, men det behövs heller inte utan filmen upplevs aldrig onödigt övertydlig. Trots en rörande och sentimental historia upplever jag den heller inte översentimental, utan filmen håller sig på en lagom nivå.
Problemet är bara det att det snabbt förefaller uppenbart att manusförfattaren valt att prioritera handlingen framför rollfigurerna, för den svaga punkten är just personporträtten. Här finns få mångbottnade och trovärdiga rollfigurer, utan de enda som känns riktigt äkta är Marion och sonen James. Det största problemet är att Arthur blivit så överdriven att hälften vore nog, då han i stort sett bara går runt och är sur och bitter över allt och alla; och dessutom är otrevlig och elak mot nästan alla. Det är minst sagt svårt att sympatisera med någon så otrevlig, och det uppstår också trovärdighetsproblem kring Arthur som blivit så stereotyp och endimensionell. Det gör också att man inte riktigt tror på hans och Marions relation, då vi aldrig får någon förklaring hur Marion kunnat falla för någon som Arthur. Givetvis är det för storyn nödvändigt att Arthur är negativ, i likhet med Charles Dickens En spökhistoria vid jul, men det betyder ju inte att man måste överdriva till bristningsgränsen.
Jag betvivlar inte att det ska föreställa att Arthurs och Marions äktenskap är kärleksfullt, men det märker vi ärligt talat aldrig av. För åtminstone undertecknad kan inte känna någon större personkemi mellan de två, och fastän man märker att de levt tillsammans länge så känner man ingen större kärlek mellan dem. Inte heller får vi någon förklaring varför Arthur är så negativ till allt och alla, eller varken relationen med sonen James är så ansträngd.
Körledaren Elizabeth känns tyvärr överdriven åt andra hållet, och framstår som överdrivet glad och perfekt; helt utan dåliga sidor. Hon hinner heller aldrig få några större nyanser, och därför känns det märkligt när manusförfattaren blandat in en enda scen om att hon inte har vänner i sin egen ålder - något som aldrig tas upp mer och som heller aldrig får någon relevans till handlingen. Jag vet ärligt talat inte vad tanken varit med allt detta. Det är förstås inte alls fel med lågmälda filmer, där tittarna får läsa mellan raderna och dra sina egna slutsatser. Problemet är bara det att den här filmen har en så enkel berättarteknik att det inte finns några undertexter, och således ingenting att dra slutsatser från. Resten av pensionärerna i kören känns också stereotypa och överdrivna, och är svåra att ta på allvar. Det är också ganska förutsägbart, men det kan man hellre köpa då det är svårt att hitta på oväntade överraskningar i en sådan här genre.
Skådespelarinsatserna är dock utmärkta. Terence Stamp har en minst sagt otacksam roll, men gör ändå en riktigt bra rollprestation i huvudrollen som Arthur. Vanessa Redgrave är också utmärkt som Marion, och känns trovärdig in i minsta detalj. Gemma Arterton är i vanlig ordning utmärkt som Elizabeth, och gör allt som går av den tyvärr lite för underutvecklade rollfiguren. Christopher Eccleston är riktigt bra som sonen James, och känns också helt trovärdig. Orla Hill är också mycket bra som James dotter Jennifer, och hon är både söt och har en fantastisk utstrålning som är få barnskådespelare förunnat.
En sång för Marion är en underhållande och charmig film, som erbjuder ett visst djup och en berörande historia. Det är svårt att inte bli rörd av den här historien, men samtidigt är det en sådan film att den heller inte blir alltför minnesvärd. Det är tråkigt att så få rollfigurer känns äkta och att de flesta blivit mer eller mindre uppenbara stereotyper, och i vissa fall rena karikatyrer. Överdrivna rollfigurer har sin plats om det sker för komisk effekt, men här är rollfigurerna eller dess karaktärsdrag inte särskilt roliga varför jag har svårare att förstå anledningen. Som lättsam underhållning för stunden fungerar det ändå ganska bra, och visst är filmen sevärd för de som giller lite långsamma dramakomedier riktade till en äldre målgrupp. De brister som finns gör dock att jag inte med gott samvete kan ge filmen mer än en ganska svag sexa i betyg, och det är tråkigt då det hade kunnat bli så mycket bättre utifrån samma grundstory.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både DTS-HD 5.1 och Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Den svenska översättningen är relativt bra, men lider av ett fåtal misstag. Textningen är tyvärr lite för liten men är ändå hyfsat lättläst; fast tyvärr är kantlinjerna lite för tunna vilket gör texten ganska svårläst vid de scener som har ljusare bakgrunder. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter (som inte går att hoppa förbi). Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är enkel och stilren men tyvärr endast engelskspråkig.
Som bonusmaterial hittar vi först intervjuer med skådespelare och regissör på 13 minuter; allt som ett enda block och med själva frågorna bortklippta. Det är hyfsat intressant och vi får veta en del matnyttigt, men överlag går inslaget sällan in på djupet utan det rör sig om lättsamma intervjuer som till största delen går ut på att skryta om allt och alla. Därefter hittar vi ett kommentatorspår till filmen med regissören/manusförfattaren Paul Andrew Williams och producenten Ken Marshall. Här framgår också viss matnyttig information, men tyvärr läggs alltför stor vikt åt att berätta om inspelningsplatser, kamerateknik och kameravinklar. Det är säkerligen intressant för de som jobbar inom filmbranschen, men troligtvis av begränsat intresse för de flesta andra. Om manuset nämns knappt ett ord. Vidare återfinns misslyckade tagningar på fyra minuter, som inte ger så mycket och aldrig ens blir särskilt roligt. Det finns också bortklippta scener på 9 minuter, som är intressanta att se på men som inte tillför mycket i det stora hela, varför det är fullt förståeligt att de klippts bort. Slutligen hittar vi också en ursprunglig biotrailer för den här filmen och trailers för två andra filmer, vilket är precis lika spännande som det låter. Tyvärr har bonusmaterialet ingen textning alls, vilket kan ställa till med problem även om man är bra på engelska då inte alla talar alltför tydligt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 20 augusti 2015
Senast uppdaterad: 21 augusti 2015
Recensionen har lästs 2889 gånger av 1644 personer, sedan den 20 augusti 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))