Dubbningshemsidan
Recensioner
Ensam i Berlin
(Alone in Berlin)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 1940, och andra världskriget pågår för fullt. I Berlin bor det gifta paret Otto och Anna Quangel; han förman på en fabrik och hon hemmafru och aktiv inom Nazistiska kvinnoförbundet. De är inte särskilt politiskt intresserade och är inte medlemmar i nazistpartiet, men deras enda son Hans är soldat och strider för Tyskland i det pågående kriget. Men en dag får paret besked via brev att Hans har stupat, och blivit dödad av de allierade styrkorna under slaget om Frankrike. Då får Otto nog, och skriver ett anonymt vykort mot Hitler och kriget. Anna hjälper till, och de placerar ut kortet i ett trapphus. Utan att veta om vykortet får någon effekt börjar de snart skriva hundratals vykort mot kriget, Hitler och nazismen, som de i smyg placerar ut runt om i Berlin. Men många vykort lämnas in till myndigheterna, och Gestapo är måttligt förtjust över vykorten och tilltaget. Gestapo beordrar polisinspektören Escherich vid den lokala polisen i Berlin att omedelbart utreda och få fast gärningsmännen, men trots att paret agerar ensamma och avslöjar lite för mycket i vykortet är det inte så lätt att hitta dem...
Ensam i Berlin har en intressant historia, och det faktum att det har hänt på riktigt förhöjer förstås också helhetsintrycket. Premissen är enkel men förvånansvärt fascinerande. Resultatet är en riktigt bra film, som med enkla medel lyckas att engagera. Intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt, och man bryr sig om vad som ska hända. Det är tänkvärt och filmen tar upp intressanta frågeställningar utan givna svar, varför det också finns ett påtagligt djup. Vi får lära känna Otto och Anna på ett bra sätt, som båda känns äkta och mångfacetterade. Även polisinspektören Escherich får oväntat en del nyanser, även om de flesta andra förblir tämligen endimensionella.
Det är en stark och berörande film, och bitvis blir det riktigt gripande. Samtidigt är det periodvis en riktigt spännande film, då man under ett flertal scener sitter på helspänn. Här finns en påtaglig intensitet som jag uppskattar och ett lagom högt tempo. Det händer något hela tiden, och blir aldrig segt eller tråkigt. Samtidigt som storyn är förhållandevis enkel och nästan enbart fokuserar på just korten som Otto och Anna skriver, så finns oväntat många bottnar. Trots den enkla premissen förblir det riktigt fängslande, då man nästan aldrig kan slita blicken från bioduken.
Men trots de fina karaktärsporträtten tycker jag att man saknar lite kring just Otto och Anna och deras motivation. Hade de ändrat åsikt om nazismen i sig, eller blev de bara emot krig i största allmänhet? Vad tyckte de egentligen om Hitlers åsikter, och ändrades åsikterna efter deras sons död? Hur mycket visste de om vad som händer under kriget, i och med all propaganda som cirkulerade på den tiden? Trots allt lär ju alla bli upprörda om deras barn dör i strid, oavsett vems sida man står på och oavsett vad man tycker om själva kriget och dess bakgrund. De kort vi får se är också så pass generellt skrivna att man inte kan dra några säkra slutsatser om vad de egentligen ansåg om nazismen och kriget, mer än att de förstås är upprörda över att personer dör under kriget. Jag tycker att filmen går miste om en extra dimension genom att inte fokusera mer på parets åsikter än på skrivandet.
Det är också olyckligt att inte ta upp den stora "elefanten i rummet", som man hela tiden själv funderar på: vilka är egentligen personerna som läser korten som paret skriver, och vad tycker dem? Finns det någon som ändrar åsikt i och med korten, och vad gör alla med korten? Nu är det väl mycket möjligt att man inte vet det från de verkliga händelserna, men när nu både filmen och dess litterära förlaga utger sig för att vara fiktiva ("This is a work of fiction") och namnen har ändrats gentemot verkligheten, så måste man ju inte följa verkligheten till 100%.
De sidohistorier som förekommer blir också lidande, i och med att filmen på gott och ont nästan uteslutande fokuserar på Anna och Otto samt på polisen och SS-ledningen. Det mest uppenbara är en brevbärare som inledningsvis ser ut att vara viktig för handlingen och som vi från början får se mycket av, men som senare nästan helt går upp i rök och inte leder någonstans.
Filmen lider också av märkliga språkproblem, för trots att det huvudsakligen är en tysk film som utspelas i Berlin är dialogen uteslutande på engelska. De flesta rollfigurer talar med tysk brytning, men somliga gör inte ens det, och dialekterna är inte helt konsekventa. Det förtar en del av filmillusionen och orsakar en del trovärdighetsproblem när tyskar i nazi-Tyskland talar engelska. Samtidigt är dock korten som paret skriver samt alla andra textskyltar på tyska, så jag förstår inte riktigt hur filmteamet har resonerat bakom språket. Visserligen är det ju inget ovanligt att man gör engelskspråkiga filmer istället för de autentiska språken för att nå ut till en större publik, men vanligtvis brukar det ju vara Hollywood som gör så här och inte när det faktiskt är en tysk produktion (om än med stöd från Frankrike och Storbritannien)...
Fotot är enkelt men snyggt, och bildspråket fyller sin funktion utan att sticka ut. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Emma Thompson är riktigt bra som Anna, och gör en naturlig och trovärdig rollprestation. Brendan Gleeson är bra som Otto, men känns lite mer opersonlig; vilket dock kanske är fullt avsiktligt. Daniel Brühl är riktigt bra som polisen Escherich och Mikael Persbrandt (!) är bra i en biroll som SS-officer Prall.
Ensam i Berlin är en riktigt bra film baserad på verkliga händelser, och allt som kan göra till att det riktiga paret Elise och Otto Hampel - som i dagens läge får ses som t tämligen okända världen över - får mer uppmärksamhet för sina handlingar är beundransvärda. Det är en både underhållande och tänkvärd film, som är spännande, berörande och har ett påtagligt djup. Det är fängslande och med många nyanser, varför intresset hålls vid liv hela tiden och det aldrig blir segt. Men jag saknar lite information om vad Anna och Otto egentligen tyckte och kände, plus att filmen hade fått fler dimensioner om man också tagit upp vad som hände med alla korten och vilka som läste dem. Det känns som att manuset hade behövt en översyn, för här finns en mycket intressant kärna som tyvärr inte nyttjas fullt ut. Det är dock ändå en bra och välgjord film, som är väl värd att se, men vars problem gör att man samtidigt inte blir helförtjust. Därför nöjer jag mig med en stabil sjua i betyg, och fastän filmen upplevs riktigt bra medan man ser den så är "eftersmaken" inte riktigt lika positiv.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 29 november 2016
Senast uppdaterad: 29 november 2016
Recensionen har lästs 3854 gånger av 2018 personer, sedan den 29 november 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))