Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Fame
(Fame)
2009 års film

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Fame på CDON
   ANNONS
Drama / Musikal / Romantik / Musik / Skolmiljö / Spelfilm / Nyfilmatisering / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 47 minuter
Genre: Musikdrama
Produktionsland/år: USA, 2009
Produktionsbolag: Metro-Goldwyn Mayer, Lakeshore Entertainment & United Artists
Producent: Mark Canton, Gary Lucchesi, Tom Rosenberg, Richard S. Wright & Eric Reid
Regi: Kevin Tancharoen
Manusförfattare: Allison Burnett, baserat på ursprungligt filmmanus av Christopher Gore
Svensk distributör: Sandrew Metronome Distribution Sverige AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Jenny - Kay Panabaker Marco - Asher Book
Denise - Naturi Naughton Malik - Collins Pienne
Alice - Kherington Payne Victor - Walter Perez
Joy - Anna Maria Perez de Tagle Neil - Paul Iacono
Rosie - Kristy Flores Kevin - Paul McGill
Fran Rowan (sånglärare) - Megan Mullally Martin Cranston (musiklärare) - Kelsey Grammer
James Dowd (dramalärare) - Charles S. Dutton Lynn Kraft (danslärare) - Bebe Neuwirth
Rektor Angela Simms - Debbie Allen Maliks mamma - Michael Hyatt

Foto: Saeed Adyani
© 2009 Metro-Goldwyn-Mayer Studios Inc. and Lakeshore Entertainment Group LLC.

Den första gången vi på film fick lära känna eleverna på den då befintliga gymnasieskolan New York City High School of Peforming Arts (en populär skola som fortfarande finns, men under nytt namn) var i den Oscarsbelönade långfilmen Fame från 1980. Filmen gav upphov till en ännu populärare TV-serie, som visades i 6 säsonger och hela 136 avsnitt mellan 1982 och 1987. Därefter har det varit tyst i media om scenskolan, men i år var det slutligen dags att stifta bekantskap med nya elever på skolan. 2009 års Fame regisserades av koreografen Kevin Tancharoen, som här gör sin regidebut, och är en lös nyfilmatisering av 1980 års originalfilm. Här är det nya elever och ny personal som står i centrum, även om upplägget är snarlikt. På gymnasiescenskolan får vi nu lära känna 10 elever, som kommit in på den prestigefyllda skolan med planer på antingen sång, drama eller dans. För många blir det ett tufft uppvaknande, då skolan är mycket tuffare än de räknat med, och de parallellt med fördjupningslektionerna också måste upprätthålla bra betyg i de vanliga kärnämnena. Bland de nya eleverna kan nämnas Denise, vars föräldrar förväntar sig att hon enbart ska syssla med klassisk pianomusik, men där hon hellre vill sjunga; och gärna lite mer modern musik. Hon lär känna Malik, som har haft en tuff uppväxt och hoppas att skolan kan ändra på det. Jenny är blyg och har svårt att släppa taget och vara spontan, vilket gör att hon får svårt med inlevelse och känsla under lektionerna. Och Marco har haft det lätt hela livet, med sin stora charm. Nu inser han att han lär få det svårt för första gången i livet.

Pinsamt nog har jag faktiskt aldrig sett vare sig originalfilmen Fame från 1980 eller den långkörande TV-serien, även fast det är svårt att erkänna det. Därför hade jag ingenting att jämföra med, och jag vet ärligt talat inte om det är en för- eller nackdel. Då musik och dans aldrig tillhört mina favoritämnen, vare sig i verkligheten eller på film, så var mina förväntningar inte direkt skyhöga. Men jag blev mycket positivt överraskad då den här nyversionen av Fame faktiskt var riktigt bra. Dessbättre har antalet dansscener blivit relativt begränsade till antalet, och tar inte upp alltför mycket tid i anspråk. Det är ett klokt drag, då manusförfattaren istället kunnat fokusera på drama och relationer. Därför blir filmen intressant och engagerande, även om man inte tycker om ämnena som tas upp nämnvärt. Det är intressanta rollfigurer och ett trevligt upplägg, och filmen hinner ta upp så pass många element och storylines att det garanterat är något som alla blir fängslade och berörda av. Då filmen dessutom innehåller så mycket bra musik och fin stämning, så är det omöjligt att inte bli på gott humör. Det är visserligen ingen jättedjup film, men den tar upp flera intressanta ämnen på ett förhållandevis lyckat sätt, utan att det blir konstlat eller svart-vitt. Därför hålls intresset vid liv från början till slut, och vid en del tillfällen blir det också mycket berörande och även gripande. Jag kan därför inte låta bli att tycka om filmen, fastän det egentligen inte är så märkvärdigt.

Det största problemet med Fame är att det är för många rollfigurer som står i centrum (totalt 10 centrala elever plus lärarna), och därför får de flesta inte komma tillräckligt in på djupet. Att filmen dessutom utspelas under fyra års tid (hela skoltiden) gör heller inte saken bättre, som gör att varje år är ganska snabbt avklarat. Tanken är visserligen god, men det är lite väl många stora rollfigurer för att vi ska hinna känna något för alla dessa, och därför blir det bara en del som man får lära känna ordentligt. Till följd av det har även karaktärsutvecklingen i vissa fall lämnat en del övrigt att önska, och somliga utvecklas lite väl snabbt utan att vi får veta riktigt varför. Det gäller exempelvis Jenny, som förändras en hel del utan någon egentlig förklaring, vilket är beklagligt då hon i övrigt är en mycket intressant karaktär. Den mest genomarbetade och mångbottnade personen i filmen är utan tvekan Denise, och därför blir hennes historia också den mest intressanta i filmen. Den rollfigur och tillhörande storyline jag blev mest besviken på var dansaren Alice, då hon har fått alldeles för lite utrymme och har blivit så endimensionell att man nästan helt glömmer bort henne samma sekund som sluttexterna börjar rulla. Det är mycket tråkigt, då hon definitivt uppvisar potential och hade kunnat bli en både mångbottnad och intressant rollfigur. Kanske hade filmen vunnit på att förlängas en smula, för att hinna ge lite fler nyanser och större utrymme åt åtminstone några av rollfigurerna. Att lärarna har fått lite utrymme och blivit endimensionella och platta har jag större förståelse för, och det är nog oundvikligt för att inte filmen skulle bli orimligt lång. Men det gör också mindre, för i en film som Fame är det absolut eleverna som ska stå i centrum och inte lärarna.

Skådespelarinsatserna är bra, och alla spelar mer eller mindre övertygande och trovärdigt. Det är till största delen ganska okända skådisar, där Kay Panabaker och Anna Maria Perez de Taglé troligen är de mest välkända; den förstnämnda från bl.a. TV-serien Summerland och den sista mest känd från en återkommande roll i Hannah Montana och en större roll i Camp Rock. Alla spelar dock trovärdigt, men jag blev mest imponerad över Kay Panabaker, Naturi Naughton och Anna Maria Perez de Tagle som alla gör mycket imponerande rollprestationer. Alla sjunger och dansar själva i filmen, och de flesta har bra sångröst. Klart bäst är Naturi Naughton som har en helt gudomlig sångröst, och är bland det bästa jag hört på mycket länge. Filmen har snyggt om än ooriginellt foto, och koreografin är imponerande. Musiken är förstklassig, och det finns många minnesvärda låtar som också förhöjer helhetsintrycket; det inkluderar det klassiska ledmotivet, som här får vänta tills sluttexterna. Fame kommer kanske inte att gå till filmhistorien som något mästerverk, men så länge man inte har orealistiska förväntningar blir man absolut inte besviken. Filmmakarna har trots allt lyckats att skapa en realistisk och jordnära film, som visar en trovärdig och realistisk tillvaro utan att bli sockersöt. Därför mår man bra av filmen, samtidigt som de har åtminstone ett visst djup och därför inte blir särskilt naiv eller ytlig. Kort sagt en riktigt trevlig och underhållande film, som säkerligen håller att ses om flera gånger. Det är mycket möjligt att den inte kommer upp i samma klass som originalfilmen, men i mina ögon förtjänar den absolut en stark sjua och kan varmt rekommenderas för de allra flesta. Den här filmen gjorde också att jag för första gången blir intresserad av att se både 1980 års originalfilm och den efterföljande TV-serien; något jag hittills avsiktligt hållit mig långt borta från.


Foto: Saeed Adyani
© 2009 Metro-Goldwyn-Mayer Studios Inc. and Lakeshore Entertainment Group LLC.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 9 oktober 2009
Senast uppdaterad: 9 oktober 2009

Recensionen har lästs 4164 gånger av 2322 personer, sedan den 9 oktober 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - ETTA - TVÅA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern