Dubbningshemsidan
Recensioner
Farsan
(Farsan)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Hamadi Khemiri & Jan Fares
Foto: Peter Widing
© Memfis Film
Den libanesisk-svenska regissören och manusförfattaren Josef Fares har tidigare legat bakom komedier som Jalla Jalla och Kopps men även mer allvarliga filmer som Leo och Zozo. Han har även förekommit som röst i dubbningssammanhang. Han är nu tillbaka i sin ursprungliga form, med en ganska lättsam och renodlad komedi. Hans senaste film heter Farsan, och handlar föga förvånande bl.a. om relationer mellan fäder och söner. Titelns farsa är Aziz, som är invandrare och jobbar på en cykelaffär i en ej namngiven svensk småstad. och han längtar efter att få barnbarn. Hans son Sami är gift med Amanda, och han vågar inte berätta för sin pappa att de inte kan få barn. Istället tvingar han Amanda att låtsas vara gravid, genom att bära låtsasmagar och kuddar, i förhoppning att det inte ska komma fram då de ändå har tänkt att adoptera inom kort. Sami övertalar Aziz att försöka hitta en ny kvinna, efter att Aziz fru gått bort för ett flertal år sedan, men det visar sig vara lättare sagt än gjort... Under tiden har Aziz chef Jörgen problem av ett helt annat slag, när han försöker att göra om sig till en machoman för att han tror att hans fru vill ha det, och kollegan Juan som har problem med sim älskade hund.
Alla som någon gång sett någon svensk komedi vet ungefär vad som väntar i Farsan. Det är långt ifrån någon originell film, utan puttrar på i samma sakta mak och traditionella stil som vanligt. Till skillnad från Josef Fares tidigare Zozo och Leo finns inget större djup här, utan här är det mer renodlad komedi som gäller. Fast märkligt nog är Farsan inte en särskilt rolig film. Det är förvisso småroligt då och då, men det är långt mellan skratten och de klockrena poängerna lyser helt med sin frånvaro. De gånger jag verkligen skrattade kan räknas på ena handens fingrar, och även då var det ganska tysta skratt. Annars går det inte längre än till leenden, och jag hörde heller inga andra skratt på den pressvisning jag närvarade på, vilket bör tyda på att det inte bara är jag som tyckte så. Den humor som förekommer är ofta av typen buskishumor, som åtminstone inte jag tycker är rolig. Alltför ofta blir det bara allmänt pinsamt och löjligt, hellre än att det verkligen känns roligt.
Ett annat problem är att filmen helt enkelt är lite för ytlig, och ingen av rollfigurerna får något nämnvärt djup. De allra flesta är endimensionella och platta, och det är svårt att verkligen känna något för någon. Pappan Aziz känns mer som en karikatyr än en riktig människa, och alltför ofta beter han sig socialt handikappad. Han beter sig ofta så extremt eller löjligt, så att man inte kan känna något för honom. Å andra sidan är inte sonen Sami heller någon alltför sympatisk person, som tvingar sin fru att låtsas vara gravid för att han inte vågar berätta något för sin pappa. Det känns lite väl sjukt när det går så långt som att tvinga sin fru att bära lösmage för att se tjock ut. Men den mest irriterande karaktären är ändå Jörgen, som känns alltför stereotyp och endimensionell, och har blivit en allmänt irriterande rollfigur som man omöjligen kan bry sig om. De enda rollfigurerna som framstår som någorlunda sympatiska är Samis fru Amanda och Aziz kollega Juan, men även dem är alltför endimensionella. Det finns heller ingen nämnvärd karaktärsutveckling, och i mångt och mycket står filmen och stampar på samma ställe.
Manuset är för tunt, och det händer inte tillräckligt mycket för att hålla intresset vid liv hela tiden. Men Farsan är inte alls en värdelös film, och jag kan inte förneka att det finns en viss charm och ett vettigt budskap bakom det hela. Att ta upp fördomar och föreställningar om manlighet är en fin tanke, och storyn känns därför intressant. Det är en varm och kärleksfull film, som har gjorts med stort hjärta och som åtminstone delvis engagerar och vid enstaka tillfällen även lyckas att beröra. Somliga scener är riktigt intressanta och fascinerar, men problemet är att det inte håller ihop som en sammanhängande film till fullo. Fotot är fullt funktionellt, men sticker inte ut som något utöver det vanliga.
Skådespelarinsatserna är godkända men varierar en del. Josef Fares pappa Jan Fares gör en godkänd insats som Aziz, men han är inte en tillräckligt stark skådis för att kunna bära upp en hel film. Tyvärr märks det alltför tydligt att han är amatör, och egentligen inte är skådespelare till yrket. Hans språk ställer också till stora problem, då han talar med kraftig utländsk brytning och det är långt ifrån oproblematiskt att uppfatta vad han säger. Visst förstår jag att det är avsiktligt, och vid enstaka tillfällen finns det också komiska poänger kring Aziz språk. Men det har gått för långt när man sitter och irriterar sig på att man inte förstår vad han säger, och vid så här pass kraftig brytning borde det vara en självklarhet att texta replikerna även på bio. Torkel Pettersson spelar bra som Jörgen, men har en hopplöst osympatisk roll och ibland spelar han över påtagligt. Hamadi Khemiri gör en stabil roll, men lyckas inte riktigt att väcka liv i en alltför platt rollfigur, och hans insats blir därför tämligen blek. Nina Zanjani spelar däremot övertygande och trovärdigt som hans fru, och dessutom är dubbningsveteranen Anita Wall alltid bra (även om hon inte får alltför mycket att arbeta med här).
Jag betvivlar inte att det funnits en bra tanke bakom Farsan, och vissa scener är också riktigt intressanta. Men tyvärr finns det också många nackdelar, och när man inte kan vare sig känna något för eller sympatisera med i stort sett någon, så är det ett dåligt tecken. Jag kan förlåta de flesta brister om en film är riktigt rolig, men humormässigt innehåller Farsan tyvärr inte alltför mycket att hänga i granen. Jag har aldrig tyckt att någon av Josef Fares filmer varit några mästerverk, men alla har varit trevliga och fullt sevärda. Av de jag sett upplever jag Farsan som hans sämsta film hittills, och det är tråkigt med en sådan utveckling. Fortfarande är det en lite underhållande och smårolig film, och därför är den också sevärd. Men längre än så går det inte, och att se filmen på bio måste vara att kasta pengarna i sjön. Den är inte heller särskilt minnesvärd, utan det handlar om lättsam underhållning för stunden där man glömt bort det mesta när filmen är slut. Betygsmässigt räcker det tyvärr bara till en femma, och jag hade verkligen väntat mig mer än så av Josef Fares.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 12 februari 2010
Senast uppdaterad: 12 februari 2010
Recensionen har lästs 6826 gånger av 3837 personer, sedan den 12 februari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))