Dubbningshemsidan
Recensioner
Farväl till maffian
(Malavita)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Den prisbelönade franska regissören och manusförfattaren Luc Besson har blivit känd för filmer som Nikita, Det femte elementet, Leon och Det stora blå. 2007 gjorde han för första gången en tecknad film, i och med succén Arthur och Minimojerna som senare fick två uppföljare. Efter några års huvudsaklig fokus på just tecknade filmer är han nu tillbaka med en actionkomedi i fransk miljö men huvudsakligen på engelska; Farväl till maffian, som bygger på romanen Malavita (som även är filmens originaltitel) av Tonino Benacquista.
Maffiafamiljen Manzoni från New York har lämnat den kriminella världen, och tjallat på alla maffiabossar. Därför har de nu hamnat i vittnesskyddsprogrammet, och fått nya identiteter. Men i och med att de fortfarande har en viss fallenhet för våld blir alla vittnesskyddsplaceringar kortvariga, och de har tvingats flytta och byta namn flera gånger. Den här gången har FBI (sedan när är det förresten FBI som ansvarar för det amerikanska vittnesskyddsprogrammet...?) placerat familjen Manzoni i Normandie i Frankrike. Maffiabossen Giovanni kallar sig numera Frank, och försöker att passa in i den franska kuststaden tillsammans med sin fru Maggie och tonårsbarnen Belle och Warren. Men det är lättare sagt än gjort att lämna sina gamla maffiatekniker bakom sig, och samtidigt försöker de andra maffiabossarna att hitta åt familjen Manzoni till varje pris.
Farväl till maffian har en intressant men måttligt originell premiss. Jag hade ändå mina farhågor, då det är en genre jag inte är alltför förtjust i; och jag bl.a. aldrig varit alltför imponerad av Gudfadern och andra "mästerverk". Glädjande nog visade det här sig dock vara en bra och underhållande film. Premissen är kul och genomarbetad, och det har blivit en engagerande film som håller intresset vid liv. Historien är hyfsat genomarbetad, och det är heller inte alls så förutsägbart som jag hade väntat mig.
Imponerande nog har manusförfattarna lyckats med konststycket att få medlemmar av en maffiafamilj att bli någorlunda sympatiska och mångbottnade, och därför bryr man sig om familjen Manzoni trots deras förtjusning i övervåld. Jag trodde inte det var möjligt för mig att börja tycka om en maffiafamilj, men det gick faktiskt. Det är en imponerande bedrift, och i fel händer hade det här kunnat bli oerhört endimensionellt och rentav osmakligt. För en gångs skull när det handlar om maffian får också de kvinnliga familjemedlemmarna lika stort utrymme som de manliga; och är precis lika tuffa och aktiva (och våldsamma!). Det är en trevlig omväxling från alltför många filmer med mer passiva kvinnliga roller, och gör att kvinnosynen blir betydligt bättre än väntat. Det är förvisso knappast hälsosamt att lösa alla problem med våld, men filmen gör i alla fall ingen åtskillnad på män och kvinnor vilket är det viktiga i sammanhanget.
Det är också en riktigt charmig film, som även erbjuder en del humor. Det är ganska roligt och man får skratta en del, även fast det i ärlighetens namn väldigt sällan rör sig om några gapskratt. Till stora delar rör det sig i och för sig om mer fysisk humor, och alltför subtilt eller intelligent är det inte, men jag kan ändå inte förneka att jag trots allt skrattade hyfsat ofta. Actionsekvenserna är snyggt koreograferade, och för en gångs skull tar actionscenerna inte överhanden utan håller sig på en rimlig nivå. Därför förblir filmen fängslande och intressant, och det var bara vid några få tillfällen som jag tyckte att det blev lite för mycket action. Det är dock sällan särskilt spännande, utan det blir i stort sett bara under den lite för långa upplösningen - fast då blir det istället desto mer spännande.
Tyvärr är humorn dock ofta lite väl enkelspårig, och det är inte direkt någon djup underfyndig humor som erbjuds. Merparten av alla skämt kretsar kring övervåld, och fastän det första gången är kul att se en späd tonårstjej brutalt spöa upp manschauvinister så blir det inte lika kul när samma slags humor upprepas gång på gång. Jag hade velat se en större variation kring humorn, och mer intelligent humor som inte enbart handlar om våld.
Mot mitten av filmen uppstår även en svacka, då det känns lite utdraget och då alltför stort fokus handlar kring Frank och Maggie - det är istället scenerna som handlar om deras tonårsbarn som är det bästa med filmen och som bäst engagerar. Jag tror därför att filmen hade vunnit på att kortas ned en smula, för 1 timme 51 minuter är i saftigaste laget för en så pass enkel historia. Det förekommer även vissa logiska luckor och trovärdighetsproblem, plus sidohistorier som slarvas bort och inte fullföljs. Sen kan man även fråga sig hur det kan komma sig att alla i en mindre fransk stad talar flytande engelska obehindrat; vilket definitivt överensstämmer med mina erfarenheter från Paris...
Fotot är snyggt och bildspråket effektivt men föga originellt. Skådespelarinsatserna är riktigt bra. Robert De Niro gör en stabil och fin insats som Frank, och spelar inte över nämnvärt. Michelle Pfeiffer är riktigt bra som Maggie, och Dianna Agron (för de flesta mest känd som Quinn i Glee) är utmärkt som tonårsdottern Belle. John D'Leo är kanske inte riktigt lika bra som sonen Warren, men gör ändå bra ifrån sig.
Farväl till maffian är en bra och underhållande film, som visserligen inte erbjuder något alltför stort djup men som trots allt är humoristisk och charmig. Intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt, och det är en imponerande bedrift att faktiskt få publiken att tycka om en maffiafamilj med en minst sagt tvivelaktig förtjusning kring övervåld. Helhetsintrycket dras dock ner av de logiska luckor som förekommer och av den lite väl enkelspåriga humorn. Det är ändå fullt sevärt, men bristerna gör ändå att filmen inte blir riktigt lika märkvärdig eller minnesvärd som jag hade önskat. Men det duger trots allt utmärkt som underhållning för stunden, och mer än så hade jag ärligt talat inte förväntat mig av en actionkomedi. Det här är definitivt inte någon av Luc Bessons bästa filmer, och visst är det en bit kvar till samma nivå som Nikita, men han håller ändå fortfarande en viss klass och filmen förtjänar därför en stabil sjua.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både DTS-HD 5.1 och Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text (inte ens under franskspråkiga repliker) och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är lagom stor och ganska lättläst, men tyvärr är kantlinjerna i tunnaste laget vilket gör texten lite svår att läsa vid de scener som har ljusare bakgrunder. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter (som inte går att hoppa förbi). Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren och stillastående.
Som bonusmaterial återfinns två olika bakom kulisserna-dokumentärer på 23 respektive 10 minuter. Det är periodvis ganska intressant, och vi får veta en del matnyttigt. Lite väl stor tyngdvikt läggs dock på att skryta över alla inblandade, och det blir snabbt ganska tröttsamt - på hur många olika sätt kan man egentligen säga att Luc Besson är tidernas mest fantastiska regissör...? I den längre dokumentären går också ungefär halva speltiden åt till intervjuer med franskspråkiga personer, och dessa intervjuer har av någon outgrundlig anledning ingen textning alls; inte ens engelsk text. För de allra flesta svenskar lär därför de intervjuerna bli helt poänglösa, och då mina franskspråkiga kunskaper är obefintliga har jag ingen aning om de intervjuerna var intressanta eller inte. I den kortare dokumentären har de franskspråkiga intervjuerna istället försetts med inbränd engelsk text, vilket är betydligt bättre än ingenting. Förutom den inbrända texten har extramaterialet ingen textning alls, varken skandinavisk eller engelsk, och det känns lite svagt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 juli 2014
Senast uppdaterad: 2 juli 2014
Recensionen har lästs 3558 gånger av 2009 personer, sedan den 1 juli 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))