Dubbningshemsidan
Recensioner
Flickorna i Dagenham
(Made in Dagenham)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
En av de mest omtalade strejker i världen inträffade 1968 på Fords fabrik i Dagenham i England, då samtliga kvinnor på företaget gick ut i strejk som protest mot att fabriken betalade kvinnor mindre än män för likvärdigt arbete. Det var första gången som kvinnliga arbetare strejkat i Storbritannien, och strejken resulterade i en lagstiftning för lika lön mellan män och kvinnor 1970. Om dessa verkliga händelser handlar det brittiska dramat Flickorna i Dagenham, som skrivits och regisserats av Nigel Cole som tidigare bl.a. legat bakom Kalenderflickorna och A Lot Like Love. Originaltiteln är Made in Dagenham, men i Europa (närmare bestämt de flesta europeiska länder utom England) har filmen istället släppts under den mer kontroversiella och fyndiga titeln We Want Sex (som har en tydlig logik, fastän titeln kan framstå som motsägelsefull).
Handlingen utspelas 1968, där den amerikanska biltillverkaren Ford brittiska filial är en av Storbritanniens största arbetsgivare. På deras fabrik i London-förorten Dagenham arbetar 55"000 män och 187 kvinnor, varav kvinnorna jobbar på sömmerskeavdelningen som syr sätena till bilar. Dessa kvinnor har fått arbeta i dåliga arbetsförhållanden, med lokaler som inte håller tätt för regn och för en företagsledning som inte tagit deras jobb på allvar. Tillsammans med fackrepresentanten Albert Passingham har kvinnorna kämpat för bättre villkor, efter att Ford nedklassat deras arbete som "okvalificerat arbete" (d.v.s. arbete som inte kräver någon kunskap eller utbildning) och som följd även sänkt deras löner. Connie har länge varit arbetskvinnornas representant på företaget, men till deras senaste förhandling med företagsledningen blir tvåbarnsmamman Rita - vars make också arbetar på fabriken - ombedd att sitta med. Rita har varit van vid att vara tyst och sällan klaga, men när förhandlingen inte går som planerat tvingas hon tala ut. När Connies sjuka man tvingar henne att ta hand om honom mer, så tar Rita till sist över hela kampanjen och bestämmer att hela sömmerskeavdelningen ska gå ut i strejk tills dess att de får lika höga löner som männen på fabriken - något som inte ses positivt av deras chefer eller ens manliga medarbetare...
Storyn låter kanske inte så märkvärdig, och visst kan man tycka att denna strejk är i tunnaste laget att bygga upp en hel film kring. Men jag blev positivt överraskad av Flickorna i Dagenham, som faktiskt är en riktigt bra och välgjord film. Det är en fascinerande verklig historia, och filmen tar upp ett viktigt ämne som tyvärr fortfarande känns lika aktuellt nästan 45 år senare. Manuset är genomarbetat, och lyckas såvitt jag kunnat bedöma att skildra de verkliga händelserna på ett rättvist sätt utan större avvikelser från verkligheten. Trots en i grunden ganska tunn story lyckas filmen hela tiden att engagera och beröra, och vid några tillfällen blir det riktigt gripande då jag inte lyckades att hålla tårarna borta. Manusförfattaren har också blandat in en viss lagom mängd subtil humor, så att det blir småroligt då och då; utmärkt för att få det tunga ämnet att kännas lite mindre tungt.
Personbeskrivningarna är minst sagt ojämna. Bäst ställt är det med Rita, som blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur som känns äkta in i minsta detalj. Connie känns också hyfsat nyanserad, och detsamma gäller Albert. I övrigt har dock de flesta blivit mer eller mindre endimensionella, och får inte det djup jag hade önskat. Framförallt har i stort sett alla män - och i synnerhet ledningen på Ford-fabriken - blivit oerhört endimensionella och framstår som helt samvetslösa avskum. På den punkten känns Flickorna i Dagenham lite väl svart-vit, och det blir lite övertydligt då regissören verkar ha velat vinkla filmen som en typisk "underdogs som kämpar mot den stora massan"-film. Inte för att ämnet och strejken inte är viktigt och intressant, tvärtom. Men jag tror och hoppas att inte samtliga män i Storbritannien 1968 var sexistiska dårar.
Filmen har också blivit lite väl översentimental under några filmer, då man riktigt känner att Nigel Cole spelar på känslosträngar. Det hade inte varit nödvändigt, då filmen är berörande nog utan sådan billig manipulation. Manuset har också en del brister, då författaren tar upp flera rollfigurer som senare nästan helt glöms bort. Det är lite tråkigt, och jag hade bl.a. velat se mer av både Albert och framförallt Lisa; en intressant karaktär som tyvärr aldrig får det djup eller utrymme hon förtjänat. Vid några tillfällen känner jag också att filmen blivit lite för lång, då det förekommer ett par lite väl långrandiga och halvtråkiga scener med fackförbundet som åtminstone med min bristfälliga kunskap helt enkelt inte engagerar fullt ut.
Fotot är bra, och filmen har ett effektivt bildspråk som fungerar riktigt väl. Genom foto och scenografi lyckas filmen också på ett utmärkt sätt att förmedla precis rätt tidskänsla, så att allting känns 1960-tal in i minsta detalj. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och Sally Hawkins är lysande i huvudrollen som Rita. Hon övertygar med enkla medel, och spelar fullständigt naturligt. Geraldine James är också riktigt bra som Connie, och jag uppskattar verkligen Rosamund Pike som Lisa. Miranda Richardson är riktigt bra som statssekreteraren Barbara Castle, medan John Sessions däremot spelar över en del som premiärministern Harold Wilson.
Flickorna i Dagenham är en välgjord, berörande och engagerande film som skildrar fascinerande och viktiga verkliga händelser på ett fint sätt. Det är en både berörande, gripande och smårolig film, med trovärdig dialog och en minnesvärd handling. Dock lider filmen av viss övertydlighet, endimensionella rollfigurer och översentimentala scener, och det drar ner helhetsintrycket på en i övrigt så pass imponerande film. Genom dessa brister nöjer jag mig med en stark sjua i betyg, men jag kan inte förneka att storyn är viktig och att filmen också är relativt minnesvärd. Det största problemet är förmodligen att verkligen få rätt målgrupp att se filmen, då den marknadsförts som en lättsam dramakomedi och på omslaget beskrivs som en "feel good"-film. Det är långt ifrån sanningen, och även om Flickorna i Dagenham är förhållandevis lättsam har den trots allt ett påtagligt djup och ett ämne lika aktuellt nu som det var 1968.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, vilket på ren svenska innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV och stora svarta fält på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. Den svenska översättningen håller relativt hög klass, om än med några missar. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny visas. Som vanligt när det gäller Nordisk Film finns ingen traditionell huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen efter att filmen startat. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt om än inte speciellt förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 15 december 2011
Senast uppdaterad: 16 december 2011
Recensionen har lästs 4527 gånger av 2451 personer, sedan den 15 december 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))