Dubbningshemsidan
Recensioner
Florence Foster Jenkins
(Florence Foster Jenkins)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 1944, och i New York bor den rika 77-åriga arvtagerskan Florence Foster Jenkins. Hon har alltid engagerat sig mycket i New Yorks musikliv och diverse välgörenhetsprojekt, men hennes största dröm är att bli en framgångsrik operasångerska. Det faktum att hon faktiskt helt saknar både sångröst och musikalitet bekommer henne inte det minsta; har hon väl bestämt sig för något så ska det bli verklighet. Hennes man St. Clair Bayfield stöttar henne, och anlitar en sångpedagog åt henne. Hon bokar till och med en plats för en spelning, och anlitar en pianist vid namn Cosmé McMoon att ackompanjera henne. Cosmé får dock en chock när han hör hur fruktansvärt tondöv Florence faktiskt är, och har ingen större lust att göra sig själv till åtlöje genom hennes dröm om att hålla i en konsert på den anrika Carnegie Hall i New York. Under tiden gör St. Clair allt för att Florence inte ska få veta hur illa hon sjunger, genom att bland annat muta alla recensenter. Hans omtanke om Florence karriär hjälper honom dock inte att vara trogen, då han under tiden umgås med sin långvariga flickvän Kathleen.
Kanske beror det på att jag är i fel ålder, men jag hade aldrig ens hört talats om Florence Foster Jenkins innan jag såg filmen. Det är dock utan tvekan en intressant och fascinerande historia, framförallt i och med att det faktiskt har hänt på riktigt. Såvitt jag kan bedöma verkar också filmen hålla sig relativt nära vad som verkligen hände. Filmen är bra och underhållande, och lyckas att kombinera allvar med humor på ett bra sätt. Man får skratta då och då, både åt Florence groteska falsksång och åt en del repliker, och det är riktigt charmigt. Samtidigt finns här ett påtagligt allvar, och periodvis blir det ganska berörande.
Det är engagerande, och intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt. Tempot är precis lagom högt, där det aldrig blir segt eller utdraget och det heller aldrig går för fort fram. Någon särskilt invecklad story är det inte, utan det är en enkel och underhållande film som ingen kommer att ha några problem att hänga med på. Både Florence, hennes man St Clair och pianisten Cosmé hinner också få en del nyanser och upplevs trovärdiga.
Att sen andra biroller, såsom exempelvis St Clairs älskarinna Kathleen, blivit mer endimensionella är förstås tråkigt men efter omständigheterna ändå förståeligt - trots allt skulle man inte kunna förlänga en film om en sådan här handling alltför mycket, så därför är det nog oundvikligt att man inte kan fokusera på alltför många rollfigurer.
Men på gott och ont har Florence Foster Jenkins blivit en förhållandevis ytlig film. Här finns inget större djup, och regissören verkar mer vilja fokusera på kläder och estetik än på att faktiskt nå kärnan av rollfigurerna. Filmteamet gör inte ens något försök att förstå sig på Florence, och inte heller får vi någon antydan till hur hon helt kunnat missa att hon helt saknar sångröst. Att många tycks tro att de är bättre än de faktiskt är står väl klart för alla som sett Idol, men de flesta skulle väl heller inte ens tänka tanken på att sjunga i en av världens största konserthallar. Och att så många recensenter går med på att ändra sina åsikter för pengar känns också en smula skrämmande. Så här långt efteråt, när ingen av dem som var med längre är i livet, är det kanske omöjligt att komma närmare svaret på gåtan; men det känns ändå som en lite feg utväg att inte ens göra ett försök att förklara Florence Foster Jenkins. Inte heller finns här någon egentlig dramaturgisk konflikt eller någon antagonist, annat än möjligen Florences sångröst, varför den också kan upplevas en smula menlös.
Fotot är snyggt, och filmen har också övertygande scenografi varför det ser ut och känns som 1940-tal in i minsta detalj. Skådespelarinsatserna är också riktigt bra. Meryl Streep är som vanligt mycket bra i huvudrollen som Florence, och gör en imponerande insats. Meryl har ju faktiskt bra sångröst i verkligheten, så att hon lyckas att sjunga så vansinnigt falskt är en imponerande bedrift; det är svårare än man tror att avsiktligt sjunga falskt. Hugh Grant är stabil och bra som St. Clair, även om han inte sticker ut riktigt på samma sätt. Svenska Rebecca Ferguson är riktigt bra som hans älskarinna Kathleen, och hon gör allt som går av den tyvärr ganska underutvecklade rollen. Simon Helberg är mycket bra som pianisten Cosmé, och det är trevligt att se honom i en mer seriös roll än vi är vana vid från The Big Bang Theory.
Florence Foster Jenkins är en bra och underhållande film, som är både rolig och berörande. Rollfigurerna har blivit relativt mångbottnade, och det faktum att det här faktiskt har hänt på riktigt förhöjer förstås helhetsintrycket markant i vad som annars inte hade varit så märkvärdigt. Med fantastiska skådespelare, en intressant story och hyfsat mycket humor kommer man ganska långt, så det här är absolut en film väl värd att se. Samtidigt tycker jag dock att filmen saknar det där lilla extra som skulle kunna göra den mer minnesvärd, och det upplevs lite ytligt då man när filmen är slut faktiskt inte blivit så mycket klokare på Florence Foster Jenkins. Det gör att eftersmaken blir lite sämre än hur man upplever filmen medan man ser den, och därför nöjer jag mig med en mycket svag sjua i betyg. Om ni ser filmen, missa för övrigt inte sluttexterna där vi får höra en bevarad inspelning av den riktiga Florence Foster Jenkins med hennes måttligt ljuva stämma...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 augusti 2016
Senast uppdaterad: 25 augusti 2016
Recensionen har lästs 2615 gånger av 1520 personer, sedan den 25 augusti 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))