Dubbningshemsidan
Recensioner
Frankenweenie
(Frankenweenie)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den amerikanska regissören, producenten och manusförfattaren Tim Burton har blivit kända för visuellt annorlunda filmer, såsom Kalle och chokladfabriken, Sweeney Todd och James och jättepersikan. En av de första filmer han var inblandad i var 1993 års The Nightmare Before Christmas, som har förblivit en av hans mest kända. Före det och innan Tim blev känd för gemene man regisserade han 1984 den halvtimmeslånga kortfilmen Frankenweenie för Disney - en dockanimerad science-fictionkomedi gjord som en hyllning till och parodi på Mary Shelleys klassiska roman Frankenstein och filmen baserad på boken. Frankenweenie var tänkt att visas som förspel till Pinocchio till dess nypremiär 1984, men det blev aldrig av då filmen i sista stund ansågs för skrämmande för yngre barn. Filmen kom istället att visas i Europa som förspel till andra filmer, medan det i USA dröjde tills efter att Tim Burton slagit igenom på allvar innan filmen visades i större skala. Vi har också kunnat se den kortfilmen som bonusmaterial på DVD-utgåvan av The Nightmare Before Christmas (även på den svenska utgåvan). Under 2012 producerade Disney en långfilmsversion av just Frankenweenie, fortfarande i regi av Tim Burton. Filmen hade amerikansk premiär i oktober 2012, men av okänd anledning har det i USA dröjt tills nu för filmen att gå upp på svenska biografer; lustigt nog några dagar efter att filmen släppts på DVD och Blu-Ray i USA.
Den unga enstöringen Victor Frankenstein bor med sina föräldrar i den lilla tysta småstaden New Holland. Han är intelligent, men hans enda vän är hans älskade hund Sparky. Victor tycker om att spela in filmer med sin hund, och ser även fram emot skolans vetenskapstävling. Men Victors pappa övertalar honom att även börja spela baseboll, i ett försök att bli mer social. Men när Victor får till ett bra slag springer hunden Sparky efter honom, blir påkörd av en bil och dör omedelbart. Victor blir oerhört deprimerad, och hans föräldrar försöker att trösta honom med de uppmuntrunde men tomma orden "Om vi hade kunnat skulle vi ha återupplivat honom". Det var kanske inte världens smartaste sak att säga, för efter uppmuntran från Victors egendomliga fysiklärare Mr. Rzykruski kommer Victor på precis hur man ska bära sig åt för att göra just det. Han utnyttjar elektricitet från blixtnedslag på Sparky, och mot alla odds lyckas experimentet. Sparky blir levande igen - visserligen illa medtagen, men vid liv. Victor gör sitt bästa för att hålla det han lyckats med hemligt för sina föräldrar och resten av samhället. Men att hålla en sådan enorm hemlighet hemligt är inte det lättaste, och snart får andra personer i staden nys om vad han lyckats med - personer som inte har riktigt lika oskyldiga planer...
Tim Burton är utan tvekan en talangfull regissör och manusförfattare, och alla hans filmer har varit mer eller mindre bra. Därför hade jag också ganska höga förväntningar inför Frankenweenie, och de infriades till fullo. Det är en mycket originell och udda film - kanske den mest udda film han hittills har gjort. Här rör det sig om en dockanimerad film, gjord helt och hållet i svartvit. Det låter märkligt, men fungerar riktigt väl. Det är en förhållandevis originell handling, som håller intresset vid liv hela tiden. Tempot är ganska högt, och det är en fängslande och engagerande film.
Stämningen är makalös, och filmen erbjuder en obehaglig känsla och stämning utan att för den skull bli riktigt otäck. Med tanke på att det åtminstone delvis handlar om monster hade jag kanske väntat mig ännu mer skräckstämning, men det här fungerar trots allt riktigt väl genom en obehaglig stämning och viss spänning, men utan att bli riktigt otäckt. Det gör också att filmen trots allt fungerar ganska väl även för barn, trots att det inte verkar så vid en första anblick. Det är charmigt och underhållande, med en viss lågmäld humor. Men någon stor skrattfest är det inte, utan tyngdpunkten ligger på ett obehagligt drama med vissa skräckinslag. Jag har inget emot ett mörkare drama, men för barn skulle stämningen förmodligen ha lättats upp med mer humor. Inte minst är det lätt att känna sig lurad då filmen marknadsförts som en skräckkomedi, medan jag egentligen inte skulle vilja kalla det för någotdera; fast lite närmare rysare än komedi i alla fall.
Men om man vet vad man ger sig in i, så är Frankenweenie en närmast oförglömlig filmupplevelse. Den svartvita gammaldags stilen, med karaktärer som ser halvdöda ut och en udda surrealistisk stil gör att filmen bitvis påminner om gammaldags skräckfilmer och film noir; och det fungerar riktigt bra. Det är helt enkelt mycket fängslande, fascinerande och underhållande; trots en förhållandevis tunn story. Att filmen egentligen är en förlängd version av en kortfilm från 1980-talet är inget man märker av, utan det finns trots allt tillräckligt med handling för att fylla ut en och en halv timme. Det är fantasifullt, sagolikt, surrealistiskt, originellt och oerhört charmigt.
Visuellt är det en fantastiskt välgjord film, med dockanimation via så kallad stop motion-teknik när den är som bäst. Mycket bättre än så här kan det inte bli, och när man väl kommer in i handlingen glömmer man också totalt bort att hela filmen faktiskt är svartvit. Det kan kännas lite egendomligt att år 2013 se en nyproducerad svartvit film, men det har sina poänger genom den gammaldags skräckstilen som filmen förmedlar, och det fungerar bättre än jag hade kunnat drömma om. Musiken är också utmärkt, och det här är Danny Elfman (som vanligt när det gäller Burton) när han är som bäst. Jag uppskattar också att det här, som första dockanimerad film av Tim Burton, inte är en musikal och att all musik som förekommer därmed bara är av bakgrundskaraktär - då bl.a. The Nightmare Before Christmas i mina ögon hade för mycket sånger är det en trevlig omväxling. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, men det rör sig förstås "bara" om röster.
Väldigt länge är Frankenweenie en riktigt bra film, som på ett effektivt sätt håller intresset vid liv med sina skruvade rollfigurer och lagom tillspetsade story. Problemet är att storyn har en tendens att spåra ur lite mot slutet. Den hittills så subtila skräckkänslan blir då istället övertydlig, då filmen nästan förvandlas till en kopia av Godzilla (eller åtminstone en parodi på dito). Det blir lite för mycket av det goda, och jag önskar att Tim Burton hade kunnat tona ner allting en smula och fortsätta satsa på mer subtila och lågmälda effekter. Birollerna har heller inte alls fått lika många nyanser som Victor och hans föräldrar, och många upplevs mer eller mindre stereotypa. Det känns också som att ett och annat saknas, då teman tas upp som aldrig leder någonvart. Exempelvis förekommer vissa subtila antydningar till romantiska känslor mellan Victor och Elsa, men längre än till svaga antydningar går det aldrig. Jag hade väntat mig att någonting mer konkret faktiskt skulle hända, och även fast jag kanske är mer romantiskt lagd än gemene man gissar jag att jag inte är ensam om det.
Jag kan också ställa mig frågande vilken målgrupp filmen egentligen är riktad mot. Förmodligen är det här i första hand menat för vuxna, i och med dess parodiska drifter och hyllningar till skräckfilmer från 1930-talet och noir-stil, men samtidigt kan filmen för fullvuxna upplevas en smula menlös i och med att det inte direkt är någon jätteotäck film. Mer än obehagligt och milt spännande blir det trots allt aldrig. Samtidigt kan det upplevas i läskigaste laget för de allra yngsta, och barn lär heller inte uppfatta tjusningen med svartvita filmer på samma sätt som vuxna (förhoppningsvis) gör. På sätt och vis gör detta att det varken blir hackat eller malet, men överlag fungerar filmen ändå ganska väl för både barn (dock inte de yngsta, utan 8 - 9 år är nog en rimlig nedre gräns), ungdomar och vuxna.
Frankenweenie är utan tvekan en av de mest originella filmerna som världen skådat på mycket länge, och efter flertalet live-actionfilmer är det roligt att Tim Burton återigen är tillbaka i sitt favoritelement; med gammaldags stop motion-animation med ungefär samma stil och känsla som i The Nightmare Before Christmas; fast med mer gammaldags nostalgi. Det är underhållande, charmigt, engagerande och oerhört välgjort. Men samtidigt finns också vissa brister, och inte minst det väl tillspetsade slutet gör att jag blir mer tveksam över betygsättningen. Därför väljer jag till sist en stark sjua i betyg, men det är absolut en film väl värd att se för de allra flesta, och den åttonde stjärnan är inte långt borta.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 januari 2013
Senast uppdaterad: 11 januari 2013
Recensionen har lästs 4640 gånger av 2647 personer, sedan den 10 januari 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))