Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Getting Down in Hollywood
(The Boys & Girls Guide to Getting Down)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Getting Down in Hollywood på CDON
   ANNONS
Komedi / Satir / Låtsasdokumentär / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 30 minuter
Genre: Komedi
Produktionsland/år: USA, 2006
Produktionsbolag: Kosmic Films & Big Primpin Productions
Producent: Hani Selim
Regi: Paul Sapiano
Manusförfattare: Paul Sapiano
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Manlig berättare - Paul Sapiano Kvinnlig berättare - Lisa Papineau
Bernice - Cricket Leigh Kate - Kat Turner
Tiffany - Selena Fara Sarah - Natalie Taylor
Jonny - Dominique Purdy Orlando - Benny Ciaramello
Bryce - Steve Monroe Andy - Michael Fitzgibbon
John/Mario - Mario Diaz Brittany - Leyla Milani

Har du någonsin velat veta hur man gör för att komma in på privata fester, och hur man får bäst resultat av att ragga upp personer av motsatt kön på krogar och fester i storstaden? Frågorna är många, och det är något som den ursprungligen brittiska regissören och författaren Paul Sapiano - sedan 1996 bosatt i USA - har försökt att besvara i sin första långfilm från 2006 efter att före det främst ha regisserat reklamfilmer. Resultatet är "instruktionsfilmen" The Boys & Girls Guide to Getting Down, som guidar tittarna runt festlivet i storstäder i allmänhet och Los Angeles i synnerhet, och visar bl.a. hur man ska få personer av det motsatta könet på fall - eller åtminstone ett tappert försök till dito... Filmen gjorde succé på Los Angeles filmfestival, men har sedan dess haft svårt att nå någon större publik; åtminstone utanför hemlandet USA. Ganska precis fyra år efter världspremiären har filmen äntligen släppts i Sverige, men här sker det direkt på hyr-DVD. Av någon outgrundlig anledning har titeln i Europa ändrats till Getting Down in Hollywood, vilket är obegripligt för mig då det sannolikt lär minska intresset att se filmen utanför USA.

Det här är onekligen en originell och nyskapande film, i en stil som inte förekommit mycket av förut. Låtsasdokumentärer i all ära, men här går man steget längre och har byggt upp hela filmen som en fejkad instruktionsfilm (utbildningsfilm); ungefär i samma stil som man tvingades se i skolan som barn. Det är ett annorlunda begrepp, men som faktiskt fungerar helt okej i det här fallet. Man har utgått ifrån en hel del sanning, och har därutöver byggt upp en överdriven och satiristisk inblick i festlivet med glimten i ögat.

Om det bara hade varit riktigt roligt, så hade det också blivit en lyckad och underhållande film. Problemet är bara det att Getting Down in Hollywood inte är särskilt rolig, och jag skrattade bara vid ett par tillfällen under filmens gång - annars gick det inte längre än till leenden, och mer än så borde man kunna fordra av en renodlad komedi. Förmodligen ligger problemet i att det här till stor del bygger på igenkänningskomik, och att man därför bör ha mycket erfarenhet av att festa; helst även mycket erfarenhet av droger. Då undertecknad inte har det, så försvinner därmed igenkänningselementen vilket mest troligt är skälet till att jag inte uppfattade mycket till humor. Det är också sannolikt en fördel om man har erfarenhet av festlivet i just Los Angeles, eller åtminstone i andra storstäder, vilket kraftigt begränsar målgruppen i Sverige som uppskattar filmen till fullo.

Den halvdokumentära stilen har också medfört att alla rollfigurer blivit endimensionella och platta, och det finns så många rollfigurer så att man inte får en chans att lära känna dem. Faktum är att när filmen är slut kom jag inte ihåg vad en enda person hette eller några egentliga personligheter hos någon av dem. Då är det också oundvikligt att filmen åtminstone bitvis känns oengagerande, och inte alls fungerar tillfredsställande som drama. Jag hade föredragit om filmen fokuserat på några få personer, som man fått en chans att lära känna och som blivit nyanserade och äkta rollfigurer. Då hade det sannolikt upplevts som bra även om man inte har tillräcklig erfarenhet för att förstå sig på igenkänningskomiken. Men utan det blir Getting Down in Hollywood oundvikligen tunn, och medan vissa lär skratta hejdlöst åt de igenkännande men överdrivna situationerna så kommer andra att uppleva filmen som outhärdligt tråkig. Jag ställer mig någonstans mitt emellan - jag blev långt ifrån förtjust i filmen, men tyckte å andra sidan aldrig att den blev riktigt tråkig, och jag ville se slutet.

Filmen erbjuder ett fullt funktionellt foto, med ett effektivt bildspråk men som sällan sticker ut som något utöver det vanliga. Skådespelarinsatserna är bra, och i stort sett alla gör bra ifrån sig och agerar övertygande. Det är positivt att filmteamet satsat på relativt okända skådisar, så att man därmed lättare kan fokusera på filmen utan att tänka på deras tidigare roller. Dessutom blev jag imponerad över den nyzeeländska sångerskan Lisa Papineau, som är ett fynd som den kvinnliga berättaren och låter både auktoritär samtidigt som hon behåller glimten i ögat. Jag satt dock hela tiden och undrade vem hon var då rösten lät så vansinnigt bekant, men då jag inte vill minnas att jag hört henne förut så måste hon ha någon röst som påminner oerhört mycket om någon annan... Regissören Paul Sapiano är fullt godkänd som den manliga berättarrösten, men är inte riktigt lika bra och ger ett lite torrare intryck.

Getting Down in Hollywood är definitivt en nyskapande och annorlunda film, som blandar dokumentär, låtsasdokumentär, fejkad instruktionsfilm och fiktiv spelfilm i en enda salig blandning. Enligt uppgift lär mycket som tas upp vara relativt sanningsenligt, men allt är gjort med glimten i ögat och har överdrivts en del. Har man mycket erfarenhet av festlivet i storstäder, och helst även av såväl alkohol som narkotika, så blir det förmodligen en väldigt rolig film då det mesta bygger på just igenkänningskomik. Har man bott i Los Angeles fungerar filmen förmodligen ännu bättre, men det lär de flesta svenskar inte ha någon erfarenhet av. Men om man i likhet med undertecknad inte har någon stor erfarenhet av festande och aldrig har knarkat, så är det oundvikligt att filmen istället kommer att upplevas som oengagerande och av somliga rentav urtråkig. Även fast det bitvis var en intressant film att se och som utan tvekan är välgjord, så kan jag i slutändan inte ge filmen mer än en fyra i betyg. Kanske sevärt med viss tvekan, men heller ingen förlust om man hoppar över helt och hållet. Har man däremot erfarenhet av mycket festande i storstäder, så kommer filmen med stor sannolikhet att upplevas som riktigt bra och rolig, så därför är det också ens egna erfarenheter som avgör om man bör ge filmen en chans eller inte. Men om ni ser filmen, så gör ni nog klokt i att ta en del av de fakta som presenteras med en nypa salt; inte minst de partier som berör "positiva" droger...

Av någon outgrundlig anledning har Getting Down in Hollywood enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Jag tror visserligen inte att alltför många lär vilja se en sådan här film upprepade gånger, men det är ändå egendomligt att inte låta tittarna bestämma själva genom att även släppa filmen på köpfilm. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV och smala svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyerna är fina och stilrena, men finns tyvärr bara på engelska. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt även om det knappast är förvånande för en så pass okänd independentfilm som denna, som dessutom inte visats på bio i de flesta europeiska länder.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 5 augusti 2010
Senast uppdaterad: 6 augusti 2010

Recensionen har lästs 3082 gånger av 1681 personer, sedan den 5 augusti 2010

Betyg:
Film/serie * * * *        4
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * *        4

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FEMMA - TREA - ÅTTA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern