Dubbningshemsidan
Recensioner
Gilda
(Gilda)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Johnny Farrell har precis anlänt till Buenos Aires i Argentina precis mot slutet av andra världskriget, och livnär sig på att fuska i kortspel. Han kommer i kontakt med den inte helt charmiga Ballin Mundson, som är ägare av ett illegalt casino i Argentina. Johnny övertalar Ballin att få börja jobba för honom, och han blir snart Ballins högra hand. När Ballin reser bort i affärer tar Johnny över driften av casinot, men allt förändras när Ballin kommer tillbaka och plötsligt har gift sig med den vackra Gilda; en kvinna han bara känt i en dag innan bröllopet. Johnny och Gilda är inte helt förtjusta i varandra, och spänningen mellan alla tre blir allt mer påtaglig när det blir uppenbart att Johnny och Gilda råkar ha ett förflutet...
Då jag är född i slutet av 1970-talet är det ganska få filmer äldre än så som jag sett, och därmed har jag en del luckor vad gäller äldre så kallade klassiker. En av dessa luckor är just Gilda, som jag inte tidigare sett trots att den blivit närmast kultförklarad. Det är förstås svårt för mig att avgöra hur filmen upplevdes när den först kom ut 1946, men det var i alla fall en intressant upplevelse att så här drygt 65 år senare sätta sig ner och se filmen. Som film betraktat är jag dock inte odelat positiv till Gilda, men att det är en annorlunda och fascinerande upplevelse att se filmen kan ingen förneka.
Som med många andra film noir-filmer är det framförallt stämningen som filmmakarna lyckats med. Filmen förmedlar en fantastisk atmosfär och stämning, och därför dras man in i handlingen på ett effektivt sätt. Det är finstämt och lågmält, och genom den makalösa stämningsfulla stilen är det svårt att inte imponeras av Gilda. Det är dessutom oerhört snyggt, och därför glömmer man snabbt att det är en svartvit film. Allt detta bidrar till att man dras in i filmen på ett effektivt sätt, och inledningsvis är det en både intressant och genomarbetad handling.
Men i takt med att handlingen fortlöper och utvecklas, så blir det tyvärr inte riktigt lika imponerande längre. Efter ett tag börjar historien att kännas ofokuserad och rentav rörig. Det känns som att manusförfattarna inte riktigt bestämt sig för vilket ben de ska stå på, och resultatet är en något spretig och underutvecklad film. Det är intressanta rollfigurer som har en del nyanser, men samtidigt blir Johnny alltmer osympatisk ju längre filmen pågår; och när båda männen i triangeldramat känns osympatiska och allmänt manschauvinistiska tappar man snart intresset för den delen av historien. Därför blir det bitvis lite oengagerande, och jag kom på mig själv vid flera tillfällen med att tänka på allt annat än själva filmen.
I dagens läge upplevs också både rollfigurerna och handlingen lite väl gammaldags, varför det känns som att filmen inte klarat tidens tand riktigt lika väl som jag hade önskat. Bland birollerna förekommer också några lite väl uppenbara och onödiga klichéer och stereotyper. Det är också lite segt, och 1 timme 50 minuter är för länge för den här trots allt ganska tunna intrigen. De långa musikalnummer som förekommer, där Rita/Gilda sjunger ett par sånger på ett sensuellt sätt med fokus på utseendet mer än något annat, gör heller knappast saken bättre. Det är visserligen ganska fina sånger och Rita Hayworth hade utan tvekan en bra sångröst, men sångerna har inte minsta lilla relevans till intrigen utan istället stannar hela handlingen upp i tre minuter helt utan orsak.
Det svartvita fotot är däremot makalöst vackert, och filmen har ett imponerande bildspråk i kombination med ett flertal vackra vyer. Scenografin är också förstklassig, och allt bidrar till en fantastisk stämning. Skådespelarinsatserna är helt okej, men med dagens mått mätt inser man tyvärr att flera känns lite stela och inte helt naturliga. Bäst är faktiskt Rita Hayworth, som gör en trovärdig rollprestation som känns levande. Glenn Ford däremot känns lite väl stel och opersonlig, och lyckas inte helt att väcka liv i sin rollfigur. Någon stans mitt emellan stannar George Macready, som spelar ganska bra men utan att egentligen imponera.
Gilda är en välgjord och ganska bra film, som är historiskt högintressant men som i dagens läge inte imponerar lika mycket som den sannolikt gjorde 1946. Det är otroligt stämningsfullt och vackert, och i grund och botten är det en intressant historia. Men det är också en lite spretig och ofokuserad film, som bitvis känns onödigt invecklad och ibland rentav rörig. Den stora frågan är därför hur högt man ska värdesätta stämning och atmosfär i relation till handlingen, då det är precis det som avgör vad man faktiskt tycker om filmen. Jag ställer mig någonstans mitt emellan - jag är glad att jag sett filmen, som är otroligt stämningsfull och absolut är värd att se än idag; men samtidigt blev jag inte direkt jätteimponerad och manuset känns lite för tunt och spretigt för sitt eget bästa. Mitt betyg stannar därför på en stabil sexa, och tyvärr känns Gilda inte lika minnesvärd som jag hade önskat.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i 1,33:1 (4:3), men då Blu-Ray endast stödjer Widescreen innebär det hårdkodade svarta kanter till vänster och höger. Ljudet är i mono och förutom det engelska originalljudet finns även dubbade ljudspår på franska, tyska, italienska, japanska, portugisiska och spanska. Bild- och ljudkvaliteten är ganska bra, men trots restaureringen som filmen genomgått är bilden fortfarande väldigt brusig och grynig; och det förekommer också en del smuts och repor. Det som gör mig lite konfunderad är att en del av bruset ser digitalt ut, vilket borde vara en omöjlighet då filmen gjordes innan någon digital teknik fanns att tillgå. Filmen är textad på 24 olika språk, däribland de fem nordiska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor, men tyvärr är kantlinjerna väldigt smala vilket gör det svårt att läsa texten vid de scener som har ljusa bakgrunder; och det finns förhållandevis många sådana i och med de ljusa kläder som många har på sig. Vit text mot vit bakgrund är liksom ingen lysande kombination... Den svenska textningen håller relativt hög klass utan uppenbara översättningsmissar.
När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr spelas en lite irriterande ljudeffekt på menyn varje gång man markerar något alternativ; något som inledningsvis är effektfullt men som efter en stund mest blir irriterande. Det finns ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen på något annat sätt än på engelska utan text måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja språk. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Dessutom är det ganska tidsödande, då det finns så oerhört många språk på skivan och man måste bläddra i sidled mellan alla dessa - för att hitta åt svenska måste man exempelvis trycka på högerpil 20 gånger. Efter att man spelat upp filmen visas varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt på engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, men däremot uppskattar jag att Sony Pictures flyttat varningstexterna till efter filmen istället för före den som hittills alltid varit fallet. Dessutom är det förstås mycket tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.
Det enda extramaterial som finns är en minidokumentär på 16 minuter med regissörerna Martin Scorsese och Baz Luhrmann, som berättar om Gilda och dess arv inom filmbranschen. Det är bitvis ganska intressant, och de tar upp en del intressanta aspekter. Samtidigt förblir det också lite väl ytligt, genom det faktum att ingen av dessa personer varit inblandad i filmen överhuvudtaget. Extramaterial till så här gamla filmer är utan tvekan besvärliga, då varken regissören, någon av manusförfattarna eller producenten är i livet längre; vilket förstås gör det svårt att kunna nyproducera intressant bonusmaterial för DVD och Blu-Ray. Men vid en så här pass omtalad och prisbelönad film borde det väl finnas någon form av material från den tiden bevarat, som man kunnat gräva fram - intervjuer med skådespelare och/eller regissör från andra sammanhang (TV-sändningar?) eller någonting annat passande. Det här extramaterialet har i alla fall tyvärr ingen svensk text, men det finns engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting alls.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 september 2014
Senast uppdaterad: 4 september 2014
Recensionen har lästs 2934 gånger av 1638 personer, sedan den 4 september 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| BD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))