Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Helen
(Helen)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Helen på CDON
   ANNONS
Drama / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 59 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Tyskland/Kanada, 2009
Produktionsbolag: Egoli Tossell Film, Filmstiftung Nordrhein-Westfalen & Insight Film Studios
Producent: Christine Haebler, Judy Tossell, Andrew Spaulding & Doug Mankoff
Regi: Sandra Nettelbeck
Manusförfattare: Sandra Nettelbeck
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Helen - Ashley Judd Mathilda - Lauren Lee Smith
David - Goran Visnjic Julie - Alexia Fast
Dr. Sherman - Alberta Watson Susanna - Leah Cairns
Frank - David Hewlett Kara - Chelah Horsdal
Stephen - Conrad Coates Donna - Ali Liebert

Den tyska regissören och manusförfattaren Sandra Nettelbeck började sin karriär med TV-filmer under 1990-talet, och blev känd i större skala 2001 genom den framgångsrika tysk-italienska komedin Bella Martha; en film som senare nyfilmatiserats i USA och resulterat i Kärlek på menyn. Hon har hittills huvudsakligen gjort tyskspråkiga filmer, men detta förändrades 2009 när Sandras första engelskspråkiga film Helen hade världspremiär på Sundance filmfestival i januari 2009. Helen är Sandras sannolikt mest personliga film, som hon utvecklat i 10 års tid och som inspirerats av hennes relation till en barndomsvän som led av depression. Filmen är ett tysk-kanadensiskt samarbete, och har svårt att få någon större distribution i världen. Först under 2010 släpptes filmen i större skala utanför Tyskland, och i Sverige släpps den direkt på hyr-DVD i maj 2011.

Helen är en framgångsrik professor som undervisar i musikteori på ett universitet. Hon är gift med advokaten David, och har dessutom tonårsdottern Julie från ett tidigare förhållande. Vid en första anblick verkar hennes liv vara perfekt, och varken David eller Julie anar något annat. Men snart börjar Helen att bli djupt deprimerad, och kan knappt ta sig ur sängen längre. Situationen blir alltmer allvarlig, och den enda Helen kan förstå sig på är hennes student Mathilda.

Ingen kan förneka att Helen tar upp ett viktigt och fascinerande ämne, och att utforska depression närmare är trots allt något som inte gjorts i alltför hög utsträckning i filmer förut; särskilt inte på ett så uttömmande och trovärdigt sätt som detta. Filmens främsta styrka ligger just i realismen, för allting känns mycket verkligt och det märks att manusförfattaren verkligen har forskat i ämnet och att det står henne varmt om hjärtat. Jag har visserligen ingen psykologiutbildning, men såvitt jag som lekman kan bedöma verkar filmen ta upp ämnet på ett trovärdigt och nyanserat sätt. Det gör filmen engagerande och intressant, och det är välkommet med en mer allvarlig inblick i depression utan förenklingar eller försköningar.

Dock förstår jag att Helen trots allt inte blivit någon storsuccé världen över, och det är ingen film som passar alla. För det är helt enkelt inte särskilt kul att se på - det är mörkt, deprimerande och dystert nästan hela tiden. Här finns inte många ljusglimtar, utan det är en mörk och realistisk skildring som väntar. Självklart är det fullt avsiktligt, och givetvis kan en film om depression inte vara ljus och glättig. Men att bevittna någon vara deprimerad i nästan två timmar kan bli för mycket för de flesta; i synnerhet när det inte finns någon egentlig ljusglimt utan allt bara är ett enda stort mörker. Det är absolut fascinerande och intressant, men i grund och botten är det enda en tämligen tunn story där inte mycket händer. Många scener går ut på att bara visa hur deprimerad Helen är, och även om den biten framgår med tydlighet så finns det periodvis inte mycket till driv i historien som verkligen för handlingen framåt.

Jag saknar också en djupare inblick i just Helen som person och hur depressionen egentligen började. Vi får veta kortfattad information om händelser i det förflutna, men ingen djupare inblick och inte alltför mycket om henne som person. Självklart inser jag att man vid depression ofta inte kan peka på specifika händelser för att förklara hur någon blir deprimerad eller dess ursprung, men ser jag en film om ämnet förväntar jag mig ändå att någon form av försök görs att förklara någonting. I slutändan får vi inte veta mycket mer än att Helen är professor i musikteori och är deprimerad. Helen känns dock ändå någorlunda mångbottnad och äkta, men hennes man David är det värre med. Han har tyvärr blivit alltför stereotypt och endimensionellt skildrad, och framstår som en typisk "Anhörig som vill stötta sin älskade men inte vet hur". Att han dessutom knappt syns alls under filmens andra halva förbättrar knappast saken, och vid flera tillfällen undrade jag hur han egentligen tänkte och kände.

Då blev jag mer intresserad av Mathilda, som har skildrats på ett öppensinnat och ärligt sätt. Det märks att manusförfattaren Sandra Nettelbeck har mest erfarenhet av depression genom någon annan och inte genom egen erfarenhet, för det är just Mathilda som har skildrats mest realistiskt och öppet. Ändå saknar jag mer information om Mathildas bakgrund, och även fast vi får veta vissa nyckelhändelser om hennes förflutna återstår många frågor. Utifrån hennes beteende kan man gissa sig till att Mathilda sannolikt är manodepressiv, men det nämns aldrig rakt ut och någon djupare inblick i det får vi inte.

Helen är en finstämd och lågmäld film, som erbjuder en imponerande stämning av sällan skådat slag och en realistisk inblick i ett allvarligt ämne. Det är trevligt med en film om ett så allvarligt ämne som inte försöker att vara melodramatisk eller spela på känslosträngar. Det blir aldrig översentimentalt eller överdrivet; något som annars brukar vara mer regel än undantag. Men kanske är det just avsaknaden av sentimentalitet som gör att filmen aldrig blir riktigt så gripande som den borde bli. Det är berörande hela tiden och jag bryr mig om Helen och Mathilda, men det blir aldrig alltför gripande och jag grät aldrig - detta trots att jag tycker att jag borde ha gjort det, och hade väntat mig att göra det.

Filmen är också onödigt lång, som trots sitt relativt enkla tema där handlingen nästan kan beskrivas med en mening, ändå räcker just under två timmar. Tempot är lågt, och vid några tillfällen stannas det upp nästan helt då det bara handlar om att se Helen gråta på så många ställen som möjligt. Sådana här lågmälda och allvarliga dramer måste förstås vara långsamma för att förmedla rätt effekt, men ibland har det gått en smula för långt och filmen hade vunnit på att kortas ner en smula eller åtminstone på ett jämnare tempo. Jag tycker också att upplösningen känns lite väl enkel och läglig, och som nog också är en smula medicinskt tveksamt. Även om det absolut kan gå till på det här sättet, så känns det lite förenklat.

Fotot är dock förstklassigt, och filmen erbjuder en del mycket vackra vyer och ett starkt bildspråk. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och Ashley Judd imponerar stort i huvudrollen som Helen. Hon gör ett starkt och minnesvärt framträdande, och det ser verkligen realistiskt ut. Lauren Lee Smith är dock om möjligt ännu bättre, och gör en strålande insats som Mathilda; genom hennes variation är det också en svårare roll att spela än Ashley som nästan bara har ett läge under filmen. Goran Visnjic spelar bra som Helens make David, men får inte mycket att arbeta med och gör heller inte så mycket väsen av sig. Då blev jag mer imponerad av unga Alexia Fast, som gör en fin insats som dottern Julie även om hon tyvärr inte får lika mycket utrymme som jag hade önskat.

Helen är en väldigt svår film att bedöma och betygsätta. Det är ett tungt och allvarligt drama, som är djupt och tänkvärt. Och jag vill verkligen älska filmen, men det är svårt att bli överförtjust i ett så deprimerande drama där det nästan bara handlar om att skildra någon som djupt deprimerad i två timmar utan avbrott. Det må vara väldigt realistiskt och finstämt, men alltför kul att titta på är det inte. Tempot är också ojämnt, då vi vid många tillfällen får se Helen gråta i flera minuter i sträck samtidigt som andra partier (särskilt mot slutet) går osannolikt fort fram. Samtidigt är det svårt att inte bli imponerad av en så realistisk och trovärdig skildring, och dessutom av så imponerande skådespelarprestationer. Efter moget övervägande nöjer jag mig med en stark sjua, då jag saknar någonting för att kunna motivera den åtta som jag länge funderade på. Men det är absolut en riktigt bra och fullt sevärd film, även om den på intet sätt passar alla

Av någon märklig anledning har Helen enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Förvisso är det kanske inte alltför många som kommer att vilja se om filmen många gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att släppa filmen via båda metoderna. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV och smala svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller hög kvalitet. Filmen är svenska, norska och danska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyerna är fina och stilrena, men finns tyvärr bara på engelska. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt då jag gärna hade velat höra lite om regissören Sandra Nettelbecks inspiration och tanke bakom filmen. Men för en så pass smal independentfilm som inte visats på bio i Sverige kan jag inte påstå att jag blir förvånad över avsaknaden av bonusmaterial.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 11 maj 2011
Senast uppdaterad: 12 maj 2011

Recensionen har lästs 3453 gånger av 1841 personer, sedan den 11 maj 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SEXA - NOLLA - SEXA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern