Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Himlen är oskyldigt blå
(Himlen är oskyldigt blå)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Himlen är oskyldigt blå på CDON
Sök efter Himlen är oskyldigt blå på Discshop.se
Sök efter Himlen är oskyldigt blå på WOW HD
   ANNONS
Drama / Romantik / Verklighetsbaserad / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 50 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige, 2010
Produktionsbolag: Fladen Film, i samarbete med Nordisk Film & Sveriges Television
Producent: Patrick Ryborn
Regi: Hannes Holm
Manusförfattare: Hannes Holm
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Martin - Bill Skarsgård Gösta - Peter Dalle
Jenny - Josefin Ljungman Micke - Adam Pålsson
Siv - Amanda Ooms Nils - Björn Kjellman
Kenta - Peter Engman Nalle - Gustave Lund
Ulf - Rasmus Troedsson Ann-Britt - Annika Olsson
Jonte - Erik Johansson Fritz - Stig Engström
Stig - Leif Andrée Marketta - Elin Klinga

Den svenska regissören och manusförfattaren Hannes Holm har främst blivit känd för att tillsammans med Måns Herngren gjort flera omtalade filmer och TV-serier; oftast i form av komedier. På senare år har han dock börjat jobba på egen hand utan Måns hjälp, vilket resulterade i Underbar och älskad av alla 2007. Nu är tiden mogen för hans andra solofilm som regissör, och Himlen är oskyldigt blå bygger på den sanna historien om Sveriges genom tiderna största narkotikapåslag; avslöjandet av den så kallade Sandhamnsligan 1975. Filmen hade biopremiär hösten 2010, och har nu släppts på DVD.

I centrum står tonåringen Martin, som lever ett måttligt fridfullt liv med sin kuvade mamma och kraftigt alkoholiserade pappa. När bästisen Micke erbjuder honom att följa med honom till Sandhamn i Stockholms skärgård under sommaren och sommarjobba på Kungliga Svenska Segelsällskapets restaurang, råder det knappast någon tvekan om hans svar - det är en chans för attraherad av. Men sommaren blir inte som Martin tänkt sig, då han inte alls får en chans att umgås med Micke utan får bo med främlingar i personalbarracken. Han stöter dock snart på kärleken i form av arbetskamraten Jenny. Snart kommer han även nära chefen Gösta, som ber Martin om några "oskyldiga" tjänster med mer eller mindre egendomliga leveranser. Snart står det dock klart att Gösta inte har helt rent mjöl i påsen, eller snarare något helt annat mjölliknande i påsarna...

Storyn låter kanske inte så märkvärdig, men Himlen är oskyldigt blå är faktiskt en riktigt bra film. Det är en intressant och fascinerande historia, som det är lätt att engageras av och som håller intresset vid liv. Särskilt Martin har blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, som vi får lära känna riktigt väl. Visst kan man tycka att han i början känns mer än lovligt naiv, men det går över efter ett tag. De flesta andra karaktärer är dock tämligen endimensionella, och får inte det djup jag hade önskat. Överlag känns männen mer mångfacetterade än kvinnorna, och det är tråkigt att en så viktig roll som Jenny förblir endimensionell och inte får något nämnvärt djup. Gösta har åtminstone vissa nyanser, men får inte heller det djup jag hade önskat. Det uppstår framförallt vissa trovärdighetsproblem med Göstas karaktär - som trots allt ska föreställa en knarkboss - och ibland far tankarna till Jönssonligan, vilket sannolikt inte var avsikten. Men värst av allt är Göstas två medbrottslingar, som tillhör det mest stereotypa och karikatyrartade som världen någonsin skådat - de är helt omöjliga att ta på allvar.

I övrigt känns filmen realistisk, och helhetsintrycket höjs av det faktum att det i grund och botten är en verklighetsbaserad historia. Överlag är det både engagerande, fängslande och vid enstaka tillfällen till viss del berörande. Det blir visserligen aldrig direkt gripande, men det är ändå lätt att imponeras av den fina och hyfsat lättsamma stämningen. Tyvärr finns det dock en del svackor i manuset, och bland annat verkar manusförfattaren ta upp vissa rollfigurer och händelser för att helt glömma bort dem efter ett tag. Det finns lite väl många sidohistorier som inte tillför särskilt mycket, och därför verkar Hannes Holm ha haft svårt att komma ihåg allt efter ett tag. Kompisen Micke, som inledningsvis spelar en viktig roll för handlingen, försvinner exempelvis nästan helt och hållet efter en stund; vilket känns lite märkligt.

Ibland blir det också något segt, och storyn är i tunnaste laget för att motivera en så här pass lång speltid. Förmodligen hade Himlen är oskyldigt blå vunnit på att kortas ner en smula, då det vissa perioder går onödigt långsamt framåt och vissa scener heller inte tillför något. Det är också ganska förutsägbart, men det är nog å andra sidan svårt att undvika i det här fallet. Jag tycker också att kriminaldelen under filmens sista halvtimme inte känns särskilt trovärdig, och trots ett ganska fint slut är början och mitten av filmen överlag betydligt starkare. Däremot har filmteamet på ett fint sätt lyckats att skildra tonåren och uppväxten, och filmen har en fin stämning och atmosfär som övertygar nästan hela tiden. Trots en ganska mörk och allvarlig historia lättas stämningen upp med viss humor, och därför blir det underhållande hela tiden och med en viss charm. Dialogen känns dock bitvis något konstruerad, och övertygar inte fullt ut; fast å andra sidan är det en väldigt vanlig brist med framförallt svenska filmer. Spännande blir det heller aldrig, fastän man tycker att en historia om knarkhandel borde ha en viss spänning.

Fotot är bra, och filmen erbjuder en hel del vackra vyer över Stockholms skärgård. Bildspråket fungerar bra, men är inte speciellt originellt. Det är fin musik, och filmteamet har på ett skickligt sätt lyckats att förmedla rätt tidskänsla så att det verkligen känns som 1970-tal. Tidskänslan åstadkoms dock i första hand genom kläder, rekvisita och musik; och inte alls genom fotot i samma utsträckning. Vid ett tillfälle används riktiga arkivbilder från 1975, och det skär sig en hel del från filmens stil och gör att det blir övertydligt att det rör sig om autentiskt filmmaterial.

Skådespelarinsatserna är bra, och Bill Skarsgård imponerar stort som Martin även om tankarna ibland går till hans rollfigur i I rymden finns inga känslor, vilket inte borde ske i en perfekt värld. Men förmodligen minskar det problemet så fort som Bill hunnit medverka i fler filmer, så att man inte längre identifierar honom med en enda rollfigur. Peter Dalle är förvånansvärt bra som Gösta, även om han ibland ger ett lite väl "tapigt" intryck vilket orsakar vissa trovärdighetsproblem med hans rollfigur. Att Peter dessutom är så känd för just komiska roller gör heller inte saken bättre, varför det nog hade varit klokare med en mer okänd skådespelare för trovärdighetens skull. Men det här är absolut Peter Dalles bästa roll hittills, men långt ifrån tillräckligt bra för att motivera att han verkligen vann Guldbagge för bästa manliga biroll. Josefin Ljungman är riktigt bra som Jenny, och likaså Amanda Ooms som Martins mamma. Tyvärr blev jag inte lika imponerad över Björn Kjellman som pappan, som åtminstone bitvis ger ett lite konstlat intryck och ganska ofta spelar över påtagligt. Där uppstår också trovärdighetsproblem, i och med att man är så van vid att se Björn i lite mer sympatiska roller, och han känns ärligt talat ganska malplacerad i den här rollen.

Precis som de flesta svenska filmer lider tyvärr även denna av vissa problem med ljudet, som gör att det ibland inte är helt oproblematiskt att uppfatta vad alla säger. Det fungerar ganska väl, men det är störande varje gång som man faktiskt inte hör vad de säger. Det är märkligt att så många svenska filmer ska ha sådana problem med ljudmixning och otydligt framförda repliker, medan de flesta andra filmer från andra länder inte alls har samma problem. Jag tvingades slå på textning för hörselskadade för att verkligen kunna förstå allt, och det borde inte vara nödvändigt om man har fullgod hörsel.

Himlen är oskyldigt blå är definitivt ingen perfekt film, och har en del onödiga brister i manuset. Men samtidigt är det en så realistisk, intressant och stämningsfull film att man inte kan låta bli att tycka om den. Samtidigt är den dock inte tillräckligt minnesvärd för att den ska kunna få något toppbetyg, och med samma story hade den haft potential att bli bättre. Det är också tveksamt att den håller att ses om, och att se om filmen på DVD efter den första titten på bio tillförde inte speciellt mycket. Himlen är oskyldigt blå är långt ifrån den bästa svenska filmen genom åren, men väl en av de bättre de senaste åren (vilket dock inte säger så jättemycket). Därför kan jag trots allt rekommendera den för de flesta, och ger filmen en sjua i betyg. Bra men inget alltför märkvärdigt, med andra ord.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men undertecknad har tyvärr inte teknisk möjlighet att prova DTS-spåret. Filmen har svensk text för hörselskadade samt vanlig text på norska, danska och finska. Textningen är i minsta laget men ändå ganska lättläst. Dövtextningen är ganska enkel, och innehåller i stort sett enbart kommentarer om viktigare ljud, och nästan aldrig framstår vem som säger vad; inte ens när personerna inte syns i bild. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk, och därefter kommer vi direkt till en enkel huvudmeny som bara erbjuder möjlighet att spela filmen samt en enkel inställningsmeny (Dolby Digital 5.1, DTS samt text för hörselskadade). Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det enda extramaterialet som finns är en biotrailer för samma film, vilket är precis så spännande som det låter. Där tar det roliga slut, och det känns svagt för en så pass omtalad svensk biovisad film som denna.


Recensionen skriven: 15 oktober 2010
Senast uppdaterad: 1 februari 2013

Recensionen har lästs 1938 gånger av 1129 personer, sedan den 15 oktober 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - NIA - TVÅA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna