Dubbningshemsidan
Recensioner
I Love You, Man
(I Love You, Man)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren John Hamburg har bland annat blivit känd för att ha regisserat och skrivit Och så kom Polly, och dessutom skrivit manus till framgångsrika filmer som Släkten är värst, Familjen är värre och Zoolander. Nu är han tillbaka med ännu en komedi; den här gången en slags romantisk komedi fast utan egentlig romantik. Historien kretsar kring Peter Klaven, som jobbar som mäklare och har varit tillsammans med Zooey i ett par år. Nu har de förlovat sig, och medan bröllopet börjar planeras inser Peter att han har ett litet problem. Han har inga manliga vänner, utan har alltid umgåtts mer med tjejer och koncentrerat på förhållanden. Därmed har han heller ingen lämplig best man till bröllopet. Därför beger han sig ut på jakt efter nya kompisar, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. På ett öppet hus som Peter anordnar träffar han slutligen Sydney, som är hans absoluta motsats men de blir mot alla odds ändå vänner. Sydney är dock inte världens mest ansvarsfulla människa, och i takt med att han och Peter umgås alltmer så tär det samtidigt på förhållandet med Zooey...
Personligen har jag lite svårt för grundpremissen i I Love You, Man. Själv ser jag inget fel med att bara ha kvinnliga vänner, och ser ingen nödvändighet att som kille ha manliga kompisar. Därför har jag svårt att ta till mig upplägget och budskapet, och förstår mig inte riktigt på varför Peter känner sig tvingad att göra just det. Kommer man över det, så tar filmen dock upp ett nytt ämne och har ett originellt tema. Det förhöjer helhetsintrycket, och visst är grundstoryn överlag intressant där man vill veta vad som kommer att hända. Men ändå kan jag inte påstå att jag blev alltför begeistrad av filmen.
Framförallt så är det inte en alltför rolig film, vilket trots allt brukar vara förutsättningen för en lyckad komedi. Visst är det småroligt då och då, och jag skrattade vid en del tillfällen. Men det är långt ifrån någon stor skrattfest, och det är väldigt långt mellan de riktigt lyckade skämten. För varje fungerande skämt finns det 10 som faller helt platt, och därför blir det mellan varven ganska larvigt och tramsigt. Det har blivit lite väl tillskruvat, vilket sjunker trovärdigheten. Dessutom kryllar det av stereotypa och klichéartade karaktärer, vilket bidrar till att filmen inte fungerar som drama heller. Då hade jag hellre sett en roligare komedi där man verkligen fått skratta, för att bara skratta ett halvt dussin gånger på 1 timme 40 minuter är för lite i en renodlad komedi.
Karaktärsporträtten håller varierande klass. Peter har blivit ganska nyanserad och är en intressant karaktär, förutom den detaljen att vi inte får någon hållbar förklaring till varför han känner sig så desperat att hitta en manlig kompis. Hans fästmö Zooey har också blivit mångbottnad och intressant. Sidney är däremot förvånansvärt endimensionell och platt, och dessutom känns han som en lite väl osympatisk person. Det som säkerligen är menat som charm tycker jag bara framstår som irriterande. Bland annat kan jag inte se något roligt eller charmigt med att låta sin hund bajsa på en offentlig sandstrand bland en massa människor, utan att bry sig det minsta om att plocka upp skiten. Därför blir filmen mest intressant i scenerna mellan Peter och Zooey, medan det mellan Peter och Sydney mellan varven blir ganska oengagerande och bitvis rentav tråkigt. Med tanke på att det är själva utgångspunkten för filmen, så kan man nog vara tämligen säker på att det inte varit producenternas avsikt.
Dessutom är det irriterande att Peter periodvis inte verkar ha någon egen vilja, utan tar till sig alla Sydneys idéer och infall till punkt och pricka. Det är också en ganska förutsägbar film, och utgången är given från första början, med bara ett fåtal överraskningar under filmens gång. Men trots de många bristerna är filmen periodvis bra, och ibland blir det charmigt och roligt. Det finns också trovärdig dialog, varför filmen mellan varven känns ganska realistisk. Det fungerar bäst under den första halvan, då tiden går förhållandevis snabbt. Men under den andra halvan börjar det gå på tomgång, och alltför ofta känner man en oengagerande och tråkig känsla. Förmodligen hade filmen vunnit på att kortas ner en del, för under vissa perioder är det ganska segt och innehållslöst.
I Love You, Man erbjuder ett snyggt foto, med ett effektivt bildspråk om än knappast av det mer originella slaget. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Paul Rudd och Rashida Jones spelar mycket övertygande och trovärdigt. I grund och botten spelar också Jason Segel bra, men tyvärr balanserar han på gränsen till överspel (och passerar ibland den gränsen), och ibland får man en lite träig känsla som jag inte riktigt kan förklara. Bäst är egentligen Andy Samberg som Peters originella bror och Jaime Pressly som Zooeys väninna, men tyvärr får ingen av dem alltför mycket att arbeta med.
Jag brukar tycka tycka mycket bra om amerikanska komedier, och i synnerhet romantiska komedier. De flesta av Judd Apatows filmer brukar vara riktigt lyckade, så jag ville verkligen tycka om I Love You, Man. Men tyvärr kan jag inte påstå att jag verkligen gjorde det. Det är inte alls en dålig film, men heller inte alltför lyckad utan ger mer ett allmänt intetsägande intryck. Filmen har av många jämförts med just Judd Apatow, och visst kan även jag se en viss likhet med hans stil. Skillnaden är bara det att Judd Apatows komedier som regel faktiskt är riktigt roliga, medan I Love You, Man sällan lockar till skratt. Alltför ofta blir det istället bara pinsamt och löjligt, och jag hade verkligen väntat mig betydligt mer än så av mannen som gjorde den betydligt bättre Och så kom Polly och dessutom skrev manuset till den väldigt roliga Släkten är värst. Fortfarande är det visserligen en underhållande och hyfsad film, som är fullt sevärd för de flesta. Men den är samtidigt ganska lättförglömlig och håller knappast att ses mer än en gång, varför jag i slutändan inte kan ge den mer än en femma i betyg. Det är tråkigt på ett så pass originellt koncept.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 februari 2010
Senast uppdaterad: 26 februari 2010
Recensionen har lästs 5050 gånger av 2757 personer, sedan den 26 februari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))