Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Insidious
(Insidious)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Insidious på CDON
Sök efter Insidious på Discshop.se
Sök efter Insidious på WOW HD
   ANNONS
Science-fiction / Thriller / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 38 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: Kanada/USA, 2010
Produktionsbolag: Alliance Films, Alliance Atlantis & Haunted Movies, i samarbete med Stage 6 Films & IM Global
Producent: Jason Blum, Oren Peli & Steven Schneider
Regi: James Wan
Manusförfattare: Leigh Whannell
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Renai - Patrick Wilson Josh - Rose Byrne
Dalton - Ty Simpkins Elise - Lin Shaye
Specs - Leigh Whannell Tucker - Angus Sampson
Lorraine (Joshs mamma) - Barbara Hershey Foster - Andrew Astor

Den malaysisk-australiensiska regissören och manusförfattaren James Wan har framförallt blivit känd för att ha regisserat den framgångsrika skräckfilmen Saw samt producerat de flertalet uppföljarna till den filmen. Han har även legat bakom rysaren Dead Silence. Han fortsätter att hålla sig till den genre han känner till bäst, och har nu regisserat skräckfilmen Insidious som producerats av Oren Peli (främst känd för Paranormal Activity). Bakom manus står australiensiska Leigh Whannell, som också skrev de tre första Saw-filmerna.

Paret Josh och Renai har tillsammans med sina tre barn flyttat in i ett nytt hus, och till en början verkar allt idylliskt. En dag inträffar en mindre olycka, när äldsta sonen Dalton ska undersöka mystiska ljud från vinden och ramlar ner från en stege. Han får visserligen lite huvudvärk, men verkar i övrigt må bra och föräldrarna ser ingen anledning att uppsöka läkare. Men morgonen därpå går det inte längre att få liv i Dalton, som sover djupt och inte vaknar vad som än händer. På sjukhuset står specialistläkarna handfallna, då de visserligen kan konstatera att Dalton hamnat i koma men att det inte verkar finnas någon medicinsk förklaring till det. Tre månader senare är han fortfarande i koma, men Renai och Josh bestämmer sig för att flytta hem sonen och vårda honom hemifrån. Då börjar mystiska saker hända i huset, och Renai blir skrämd av skuggor, mystiska skepnader och t.o.m. blodiga handavtryck. Hon klarar inte av att stanna, och är övertygad om att huset är hemsökt. Hon lyckas att övertyga Josh att flytta, men märkligt nog fortsätter de mystiska händelserna även efter flytten...

Det här är ingen särskilt originell film, utan filmteamet har lånat många beståndsdelar från annat håll. I stil och upplägg finns en del likheter med bl.a. Paranormal Activity, inte särskilt förvånande när Oren Peli producerat filmen, men även en del likheter med Poltergeist. Men att en film är ooriginell behöver inte medföra några problem, och länge tyckte jag om Insidious med sin enkla men väl beprövade story. Visst är det ganska tunt, men storyn är intressant och filmen engagerar och fascinerar. Vid några tillfällen blir det rentav riktigt berörande. Och framförallt är filmen riktigt obehaglig och läskig, särskilt under den första timmen då filmteamet lyckats att skapa en perfekt psykologisk skräckkänsla utan att visa alltför mycket i bild. Man kanske inte hoppar högt av rädsla särskilt ofta, men får däremot kalla kårar och stora obehagskänslor av filmen som lyckas att förmedla precis rätt stämning med enkla medel. Jag uppskattar filmens krypande skräckkänsla på samma stil som just Paranormal Activity och att hålla våld och blod till ett minimum - lite lustigt med tanke på att det trots allt är regissören bakom Saw som regisserat den här filmen.

De första 45 minuterna av filmen är snudd på lysande, då den psykologiska skräckkänslan ger en fantastisk stämning som verkligen känns otäck. Det är välgjort, läskigt och fängslande. Problemet är att manusförfattaren inte lyckats att behålla en röd tråd hela filmen igenom. Efter 45 minuter försvinner en del av skräckkänslan när man ska försöka att förklara hur allting hänger ihop, och det blir helt enkelt inte alls lika läskigt längre. Att dessutom försöka sig på någon slags Ghostbusters-parodi, fast utan att vara speciellt rolig alls, förstår jag inte alls poängen med. Och de två spökjägarnördarna är bland det mest stereotypa och klichéartade som världen någonsin skådat. Men trots att det inte blir lika otäckt längre när den psykologiska skräckstilen övergår till mer bokstavlig sådan, så fortsätter filmen att engagera ett tag till. I ytterligare 20 minuter är det en helt okej film, men utan att kännas alltför otäck längre. Och att försöka hålla seanser i gasmask (!) känns mer parodiskt än obehagligt... Men jag kan inte förneka att ett par scener griper tag i mig även då, och berör med enkla medel.

Det största problemet blir istället filmens sista halvtimme, som plötsligt förvandlas till någon form av märklig science-fictionstil då en rollfigur ska bege sig in i andevärlden via astralprojektion. Det blir alldeles för mycket av det goda, och dessutom känns den sista halvtimmen alltför utdragen och rentav lite halvtråkig. Filmen hade därför vunnit på att kortas ner en del, för medan de första 45 minuterna går väldigt snabbt så går den sista halvtimmen långsamt och är vid flera tillfällen rentav seg. Vid ett par tillfällen fick jag rentav anstränga mig för att inte somna, och det är knappast särskilt lyckat vid en rysare. Det tycker jag inte hör hemma i en modern skräckfilm, och det känns heller inte särskilt otäckt längre. Medan jag i början satt med kalla kårar och hoppade till vid flera tillfällen, så blev jag inte ett dugg skrämd av den sista halvtimmen när filmteamet fläskar på med något som närmast måste beskrivas som effektsökeri.

Att filmen mot slutet även känns ologisk och långsökt gör heller inte saken bättre. Och slutet lämnar en hel del övrigt att önska, som känns alltför konstruerad och abrupt. Det känns uppenbart att filmmakarna till varje pris har velat få till ett öppet slut för att kunna spela in en uppföljare; något som tyvärr känns ganska givet att det kommer att komma. Visst kan det finnas sina tjusningar med öppna slut, men här har det gått lite för långt och slutet känns ärligt talat som ett stort antiklimax. Dessutom ställer jag mig frågan vad som egentligen hände med parets två andra barn, som inledningsvis är en viktig del av storyn men som efter ungefär halva filmen försvinner nästan helt.

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk under dess första timme där man mest anar via utmärkt användning av skuggor och dylikt. Det blir riktigt otäckt och med precis rätt stämning. Musik och ljudeffekter är överlag bra och rätt använda, men bitvis tar ljudet överhanden då filmteamet till varje pris vill få oss att hoppa till genom att förstärka med otäckt ljud. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och jag uppskattar att filmteamet till största delen satsat på lite mer okända skådisar som man inte redan sett i femtioelva filmer. Rose Byrne och Patrick Wilson är riktigt bra i de två huvudrollerna, och spelar mycket övertygande. Särskilt Rose blev jag riktigt imponerad av. Ty Simpkins är helt okej som sonen Dalton, men sticker inte ut som något utöver det vanliga. Lin Shaye gör vad som går av rollen som mediet Elise och spelar bra. Det största problemet med ensemblen är faktiskt den vanligtvis så talangfulla Barbara Hershey som Joshs mamma, i synnerhet då hon knappt har några som helst ansiktsuttryck längre vilket förstör en del dramatiska scener.

Insidious är en bitvis mycket bra men tyvärr väldigt ojämn film, vilket drar ner helhetsintrycket och gör att filmen till viss del spretar åt olika håll. De första 45 minuterna är utmärkta, trots många klichéer och en allt annat än originell story. Därefter blir det helt okej en stund till, trots en del närmast löjeväckande idéer och en del komiska element som inte alls är roliga. Men mot slutet spårar filmen ur ganska rejält, och det blir både utdraget och rentav ganska tråkigt. Det är verkligen tråkigt, då Insidious till en början varit så väldigt obehaglig på precis rätt sätt. Helhetsintrycket blir att det är en helt okej film som är värd att se, men där den sista halvtimmen drar ner helhetsintrycket en hel del. Man kan nästan ställa sig frågan om manusförfattaren är schizofren, för det känns inte möjligt att samma person ska ha skrivit hela filmen med dess vitt skilda stilar. Därför stannar mitt betyg på en sexa, fastän de första 45 minuterna absolut hade förtjänat en stark sjua.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, vilket på ren svenska innebär halvstora svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska; men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är enkel och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt även om det här knappast är den genre som har störst behov av extramaterial.


Recensionen skriven: 26 januari 2012

Recensionen har lästs 1538 gånger av 813 personer, sedan den 26 januari 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * *     
6
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * *       5

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - ÅTTA - TVÅA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna