Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Invictus - De oövervinneliga
(Invictus)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret

Sök efter Invictus på CDON
   ANNONS

Drama / Sport / Verklighetsbaserad / Biografi / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 8 minuter

Genre: Dramabiografi
Produktionsland/år: USA/Sydafrika, 2009
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, Revelations Entertainment & Malpaso Productions, i samarbete med Spyglass Entertainment
Producent: Clint Eastwood, Robert Lorenz, Lori McCreary & Mace Neufeld
Regi: Clint Eastwood
Manusförfattare: Anthony Peckham, baserat på en bok av John Carlin
Svensk distributör: Warner Bros. Entertainment Sverige AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)

Medverkande:
Nelson Mandela - Morgan Freeman	François Pienaar - Matt Damon
Jason Tshabalala - Tony Kgoroge	Linga Moonsamy - Patrick Mofokeng
Brenda Mazikubo - Adjoa Andoh	Etienne Feyder - Julian Lewis Jones
Mary - Leleti Khumalo	Nerine - Marguerite Wheatley
Chester Williams - McNiel Hendriks	Hendrick Booyens - Matt Stern
Jonah Lomu - Zak Feaunati	Joel Stransky - Scott Eastwood
Eunice - Sibongile Nojila	Brenda Mazibuko - Adjoa Andoh

Den sydafrikanska politikern och fredskämpen Nelson Mandela frigavs i februari 1990, efter att ha suttit i fängelse i 27 år på grund av sin kamp mot Apartheid som senare ledde till väpnade konflikter. Efter sin frigivning blev han 1994 Sydafrikas första svarta president, efter att Apartheid officiellt avskaffats och landets första folkomröstning där även svarta fick rösta gav segern till Nelsons socialdemokratiska parti ANC (African National Congress). Det är utgångspunkten för Clint Eastwoods senaste film som regissör och producent; det verklighetsbaserade dramat Invictus - De oövervinneliga, som baserats på en bok av John Carlin.

Handlingen utspelas från 1994, då Nelson Mandela blivit president och Apartheid officiellt avskaffats, men segregeringen av Sydafrika i praktiken inte helt försvunnit. Han letar efter ett sätt att ena både svarta och vita som ett gemensamt land, och fastnar till sist för det sydafrikanska rugbylandslaget Springboks - ett måttligt framgångsrikt lag, som knappt vunnit en enda match och som nästan uteslutande består av vita spelare. Det faktum att laget dessutom har lagfärger och emblem som påminner om Apartheid-eran gör att enbart vita håller på laget, medan nästan alla svarta i landet hellre hejar på motståndarlaget; vilket det än kan tänkas vara. När det blir klart att Sydafrika ska bli värdland för rugby-VM 1995 ser Nelson Mandela sin chans till att ena landet genom rugbylaget, och han tar kontakt med lagkaptenen François Pienaar. Det gäller nu att peppa laget, så att Sydafrika för första gången någonsin kan tänkas bli framgångsrika inom rugby.

Nelson Mandelas liv, öde och ledarskap är onekligen en mycket intressant och fascinerande historia, och därför är det absolut välkommet med en film om detta. Å andra sidan är rugby dock i mina ögon en av de tråkigaste sporter som finns att titta på, och därför hade jag mina farhågor inför filmen. Men Invictus - De oövervinneliga är en bra film, som åtminstone bitvis är både fängslande och berörande. Det är en tänkvärd film med ett påtagligt djup, och där vi får en fin inblick i Nelson Mandela och hans liv. Storyn är dock på intet sätt originell. Det här är den gamla klassiska sporthistorien med ett underlägset lag som mot alla odds når framgång; precis på samma sätt som i så många tidigare sportfilmer. Det är förvisso en verklig historia så därför kan man förstås inte direkt kritisera det, men det blir ändå något lamt mellan varven.

Det som gör att filmen sticker ut från mängden är istället just Nelson Mandela och hans koppling till rugbylaget, vilket gör att den på ett övertygande sätt lyckas att blanda politik med sport och får en realistisk skildring av händelserna. Allting känns autentiskt och äkta, och det märks att Clint Eastwood satsat mycket på realism. Såvitt jag kunnat avgöra håller också handlingen sig nära de verkliga händelserna, utan några större avvikelser; förutom möjligen en viktig detalj under den avslutande matchen. Bäst är det under den första halvan, då filmen är riktigt bra och förblir intressant. Trots en långsam story känns det hela tiden engagerande och fängslande; bitvis även berörande. Vi får en fin inblick i Nelson Mandelas politik, och det är mycket intressant att följa det svåra samarbetet mellan vita och svarta i regeringsbyggnaden, och inte minst Nelson Mandelas livvakter som tvingas samarbeta med deras tidigare svarta plågoandar. Det är effektivt skildrat, och känns mycket intressant.

Tyvärr blir det något mindre intressant under den avslutande halvan, då politiken hamnar i skymundan och allting istället kretsar kring just rugby och rugbylaget Springboks. Älskar man rugby är det säkert väldigt roligt, men för oss andra blir det snabbt lite tråkigt att se ganska utdragna matchbilder där man inte förstår någonting av vad som händer. Att verkligen förklara något om sportens regler är tydligen för mycket begärt, utan istället framkommer visdomsord av typen "Efter en kvartsfinal följer en semifinal" - något t.o.m. jag, som är fullständigt ointresserad av sport, redan vet... Mot slutet blir det därför bitvis oengagerande, då allting så tydligt kretsar kring just rugbylaget och allt annat glöms bort. Visst förstår jag att det är avsikten med filmen och säkerligen även menat symboliskt, men trots allt finns det mer intressanta saker att skildra om Nelson Mandela än just hans engagemang i landets rugbylag.

Invictus - De oövervinneliga har också blivit ganska övertydlig i sin skildring, och känns bitvis förenklad. Jag betvivlar inte att sportlagets framgångar hjälpte till att ena ett splittrat Sydafrika, men att det skulle vara hela orsaken och dessutom gjort Sydafrika till det mest harmoniska landet i världen (som ungefär är budskapet här) betvivlar jag starkt. Det har också blivit lite väl svart-vitt, då Nelson Mandela framställs som en perfekt människa helt utan brister. En lite mer nyanserad skildring hade inte skadat, och skulle ha bidragit till en ännu mer realistisk och trovärdig film. Det är också ganska förutsägbart, och även om man i likhet med undertecknad är så oinsatt i rugby att man inte vet hur det gick i VM 1995 är utgången ganska given från första början. Filmen lider också av vissa dramaturgiska problem, då det inte finns någon egentlig antagonist och ingen nämnvärd spänning.

Under den andra halvan blir det också periodvis ganska segt, och filmen hade vunnit på att kortas ner lite - filmen räcker trots allt nästan 2 timmar 10 minuter, och det är mycket för en så pass tunn story som denna. Däremot erbjuder filmen mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som vi får lära känna på ett bra sätt. Nelson Mandela står uppenbart i centrum och har fått störst utrymme, även om jag saknar en större inblick i hans privatliv. Vi får se hans dotter i en kort och händelsefattig scen, men mycket mer än så får vi inte veta. Man får en ganska bra inblick även i andra rollfigurer, även om många inte får det utrymme de hade förtjänat. Det märkligaste med personbeskrivningarna är kanske att lagkaptenen François Pienaar fått lite utrymme, och förblivit relativt endimensionell. Vi får inte se särskilt mycket av honom eller veta något om hans personlighet, vilket känns lite egendomligt - trots allt lär väl han som lagkapten ha varit en minst lika stor orsak till lagets framgångar som Nelson Mandelas peppande.

Fotot är förstklassigt, och filmen erbjuder ett starkt bildspråk och en del snyggt komponerade vyer. Musiken är också bra och stämningsfull, och bidrar på ett effektivt sätt till ett starkt helhetsintryck. Klippningen är också förstklassig, och det är utan tvekan ett gediget hantverk som tekniskt är en mycket lyckad film. Skådespelarinsatserna är bra, och Morgan Freeman är definitivt bra som Nelson Mandela. Han lyckas på ett skickligt sätt att bevara originalets gester och kroppsspråk, och är även någorlunda lik den verkliga personen. Problemet är bara det att han är lite för känd, och därför är det svårt att se honom som Nelson Mandela utan att hellre se honom som skådespelaren. Inledningsvis känns det därför lite konstlat, och Morgans uppenbart fejkade accent gör heller inte saken bättre. Efter ett tag blir det bättre och när man väl vant sig känns han mycket bra, men filmen hade trots allt vunnit på en mer okänd skådis i rollen. Matt Damon agerar bra och övertygande som François Pienaar, men ärligt talat är det en så pass enkel roll att nästan vilken skådespelare som helst hade klarat av det. Även där finns vissa trovärdighetsproblem, då Matt är så pass känd medan Francois Pienaar inte blivit lika välkänd, vilket även där resulterar i att man ofta tänker på Matt Damons tidigare roller. Det är inte alltid det är en fördel med välkända A-listeskådisar i filmer, och det här är ett sådant tillfälle. Men båda två spelar absolut bra, och även i övrigt är det duktiga skådisar som gör bra ifrån sig.

Invictus - De oövervinneliga är absolut en intressant och bra film, som skildrar intressanta händelser på ett bra sätt. Det är alltid värdefullt att få större inblickar i någon så intressant som Nelson Mandela, men det hade utan tvekan blivit intressantare med en djupare skildring av honom och hans politik istället för att så uppenbart fokusera på rugbylaget. Det finns trots allt mer intressanta saker att berätta om Sydafrika, och ibland känns det både segt och oengagerande - främst mot slutet, medan den första halvan fungerar betydligt bättre. Men i slutändan är jag ändå positivt inställd till filmen, och det är en bra och fullt sevärd film, men som inte alls blivit lika bra som den haft potential att bli. Den förtjänar ändå en sjua i betyg, och kan rekommenderas till de flesta; bara man har realistiska förväntningar.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,40:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Det finns ett engelskt, spanskt och tyskt ljudspår samt textning på sju olika språk; däribland de fyra skandinaviska språken. Det finns engelsk text för hörselskadade, men tyvärr inte vanlig engelsk text. Bild- och ljudkvaliteten är bra. När man stoppar i skivan visas först en distributörsjingel på 5 sekunder, och därefter visas meny för språkval (eller rättare sagt landsval). Av någon märklig anledning finns det dock med betydligt fler länder att välja på än de som denna DVD-utgåva är avsedd för, och det finns flera hela skärmbilder med femtiotalet länder att välja mellan. Väljer man Sverige som land möts vi därefter an en reklamfilm för HD-formatet Blu-Ray innan vi kommer till huvudmenyn. Menyerna är stilrena och stillastående med bakgrundsmusik, men finns enbart på engelska. Märkligt nog verkar inte landsvalet fylla någon annan funktion än just vad som ska visas före menyn - textning påverkas inte av språkvalet, utan visas på engelska utan text om man inte väljer motsatsen från språkinställningsmenyn under huvudmenyn.

Efter filmens slut uppstår också Warners traditionella irritationsmoment, då det visas varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte stänger av DVD-spelaren. För att undvika att få ett nervöst sammanbrott innan huvudmenyn visas igen, måste man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (exempelvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man valt textning på...?

Som extramaterial hittar vi en minidokumentär med titeln "Matt Damon plays Rugby", som handlar om rugby som sport och i synnerhet Matt Damons rollprestation. Bitvis är det intressant, men tyvärr känns det som lite väl mycket ryggdunkande, då alla är okritiskt positiva till allt. Någon djupare inblick i produktionen av filmen får vi heller inte, och trots en del intressanta intervjuer är det inte så mycket matnyttigt som framkommer. Slutligen återfinns även en ursprunglig biotrailer, som på menyn av någon märklig anledning kallats för "Music Trailer" - exakt vad det betyder vet jag inte, då det trots allt brukar finnas bakgrundsmusik vid de flesta trailers... Extramaterialet har tyvärr ingen svensk text, men däremot finns engelsk text som i alla fall är betydligt bättre än ingenting.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 september 2010
Senast uppdaterad: 17 september 2010

Recensionen har lästs 4702 gånger av 2661 personer, sedan den 17 september 2010

Tweeta

Betyg:
Film/serie		7
DVD-produktion		6
Snittbetyg:		6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:	Välj här 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Läsarnas kommentarer

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg