Dubbningshemsidan
Recensioner
Jag saknar dig
(Jag saknar dig)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den då 16-åriga Kinna Gieth skrev 1992 tillsammans med författaren Peter Pohl en självbiografisk roman om saknaden av en tvillingsyster, efter att Kinnas tvillingsyster dog i en olycka 13 år gammal 1989. Romanen fick namnet Jag saknar dig, jag saknar dig, och vann Augustpriset i litteratur 1992. Nu har boken blivit till film med den nedkortade titeln Jag saknar dig, med manus och regi av Anders Grönros i hans första långfilm på 13 års tid (efter Glasblåsarns barn 1998). Filmen hade biopremiär i augusti 2011, och har bl.a. vunnit biopublikens pris på Göteborgs filmfestival samt bästa film på barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF. Nu har den släppts på DVD.
De 14-åriga enäggstvillingarna Tina och Cilla bor med sina grälande föräldrar i Piteå. De står varandra väldigt nära, men är också mycket olika - Tina är populär och killtokig, medan Cilla är mer ensam och kreativt lagd. Cilla håller också på att regissera skolpjäsen, där hon tänker skänka alla intäkter till välgörenhet. Hon blir också förälskad för första gången, i sångaren Ailu från bandet AiluCrash som hon vill ska skriva musiken till pjäsen. Men bara en av tvillingarna kommer att bli 15 år - för en kort tid innan deras födelsedag händer det som inte får hända, och Cilla blir påkörd av en bil och dör. Ensam kvar blir Tina, som för första gången är helt ensam och har svårt att kunna gå vidare med en del av sig själv borta.
Det ska sägas på en gång - Jag saknar dig är absolut ingen lättsam film, utan är deprimerande och stark. Här finns inga överraskningar, utan utgångsläget står klart från första början. Men ändå berör filmen från början till slut, och det är mycket engagerande och fascinerande. Storyn är intressant, och manusförfattaren har på ett skickligt sätt lyckats att förmedla känslan av att ha en tvilling. Jag kan förstås inte med säkerhet veta hur det känns, men efter att ha sett den här filmen är det ändå lätt att sätta sig in i situationen. Allt känns mycket realistiskt, och för en gångs skull har tonåringars tillvaro skildrats på ett trovärdigt och övertygande sätt. Det är också mycket lätt att känna för Tina, och filmen skildrar saknaden av Cilla på ett mycket fint sätt.
Framförallt är Jag saknar dig en oerhört gripande film, som är helt omöjlig att värja sig mot. Jag grät nästan oavbrutet i en och en halv timme (nästan hela filmen förutom den första halvtimmen), och var helt färdig när sluttexterna rullade. Det är en mycket stark och berörande film, som inte kommer att lämna någon oberörd. Det är mycket starkt och sorgligt skildrat, och jag har ärligt talat inte gråtit så här mycket på åratal. Intellektuellt inser jag förvisso att det delvis beror på att filmen är sentimentalt gjord och till viss del spelar på känslosträngar, men samtidigt har det inte överdrivits utan det har hållit sig på en så pass försiktig och lågmäld nivå så att man ändå blir oerhört tagen av filmen.
Den lider dock av en viss övertydlighet i vissa scener, och kanske hade filmen också vunnit på att kortas ner en smula. Tiden går visserligen snabbt, men några scener pågår trots allt aningen för länge, och just över två timmar är ganska långt för det här ämnet. Om inte annat så åtminstone så man kan sluta gråta aningen tidigare... Jag har också svårt att förstå vad någon egentligen ser i bandet AiluCrash eller hur de kunnat bli så populära, för utifrån det vi får se i filmen blir jag inte det minsta imponerad. Faktum är att jag fram tills jag läste sluttexterna var övertygad om att det var ett fejkat band gjort för filmens skull som en form av parodi på nutida rockband. Jag hade faktiskt med fördel gärna kunnat vara utan hela sidohistorien med Ailu och bandet, för att istället fokusera lite mer på Martin som körde bilen vid olyckstillfället; en betydligt mer intressant sidohistoria.
Jag tycker heller inte riktigt att filmens mer lättsamma första halvtimme, innan tragedin inträffar, är riktigt lika vass som resten av filmen. Inledningsvis känns det bitvis en smula konstlat och teatraliskt, och då är det heller inte alltför originellt med vissa stereotypa rollfigurer. Men efter en dryg halvtimme förändras allting, och den dittills så lättsamma och traditionella film blir plötsligt både stark, gripande och förhållandevis originell. Och trots att jag sett många filmer genom åren, varav någon enstaka rentav påmint en aning om denna, så blir jag helt tagen av Jag saknar dig. För en mer gripande film än det här är svårt att hitta, och likaså en mer realistisk ungdomsskildring; åtminstone bland svenska filmer.
Det är också väldigt trevligt att för en gångs skull få höra äkta norrländsk dialekt i en svensk film, utan fejkade överspel ā la Jägarna. Nästan alla pratar normal norrländska, och hos de allra flesta stämmer dialekten bra överens med vad man förväntar sig att höra i Piteå (knappt 10 mil från där jag befinner mig). Fotot är snyggt, och filmen har en del snygga vyer och är helt och hållet inspelat i Piteå. Det tillhör knappast vanligheterna inom svensk film, och det är roligt med en film som för en gångs skull inte spelats in i Stockholm eller Trollhättan. Filmen har ett effektivt men inte alltför originellt bildspråk, som fungerar bättre under de sista 90 minuterna än under den mer lättsamma första delen.
Skådespelarinsatserna varierar en del, men är överlag riktigt bra. Jag uppskattar verkligen att filmteamet ansträngt sig för att till största delen använda relativt okända skådisar, som inte redan överutnyttjats till bristningsgränsen; ett problem som 90% av svenska filmer annars lider av. De filmdebuterande enäggstvillingarna Erica och Hanna Midfjäll är mycket bra som Tina och Cilla, och spelar riktigt trovärdigt och övertygande. Visst har jag sett bättre skådespelarinsatser internationellt sett, men för att vara svensk film är det absolut över förväntan och både Erica och Hanna har potential att komma långt inom branschen. De har också en imponerande utstrålning och charm, och då kan man ha överseende för att de i ärlighetens namn ser ut att vara lite äldre än 14 år.
Ludvig Nilsson (frontfigur i bandet AiluCrash, som hör och häpna finns i verkligheten) spelar ganska bra som Ailu, och Tom Ljungman är som vanligt bra som Stefan. Tomas Hanzon är bra som tvillingarnas pappa Albert, men jag blev inte riktigt lika imponerad av Birthe Wingren som känns en smula konstlad och teatralisk som mamma Katja. Ola Rapace spelar förvisso bra som kuratorn George, men känns en smula malplacerad och är det enda fallet i filmen där jag tycker att skådespelaren är lite för känd vilket påverkar realismen. Mikael Ersson ger ett något stelt och opersonligt intryck som Martin, medan Agnes Blåsjö är ganska bra som Frida. I övrigt varierar skådespelarinsatserna, och särskilt bland de yngre birollerna ger somliga ett något konstlat intryck - fast för att vara debutroller för de flesta så är det ändå helt okej. Och jag uppskattar att många av skådisarna kommer från Piteå i allmänhet och norra Sverige i synnerhet, vilket förstås ökar trovärdigheten vad gäller dialekt och språkbruk. Däremot är dialogen lite varierande, och periodvis känns den inte helt trovärdig.
Jag har tyvärr inte läst Peter Pohls och Kinna Gieths prisbelönade roman från 1992, och nu inser jag att jag kanske faktiskt gått miste om något bra. För jag blev mycket imponerad över Jag saknar dig, som är en mycket bra och oerhört gripande film som är omöjlig att inte bli berörd av. Man måste ha ett hjärta av sten för att inte fälla tårar av den här filmen, och jag grät nästan oavbrutet under stora delar av filmen. Det var väldigt länge sedan jag blev så här berörd av en film, och att den dessutom är mycket realistisk och trovärdig förhöjer också helhetsintrycket. Visst finns det brister med bl.a. manuset, dialogen och vissa av skådespelarprestationerna och visst inser jag att filmen åtminstone delvis spelar på känslosträngar. Men trots att jag brukar irritera mig över sådant, så tycker jag inte alls att det gör något i det här fallet och Jag saknar dig är absolut väl värd att se för de allra flesta, och lär säkerligen också hålla att ses om. Förmodligen tilltalar den ungdomar ännu bättre än äldre, men temat är trots allt universellt och fungerar för alla som inte är helt känslokalla. Betygsmässigt blir en åtta det självklara betyget, och det hade inte behövts så mycket till för att jag rentav skulle ha funderat på ett ännu högre betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra. Filmen har svensk text för hörselskadade samt vanlig text på norska, danska och finska. Textningen är i minsta laget men relativt lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och därefter kommer vi direkt till en enkel svenskspråkig huvudmeny som bara erbjuder möjligheten att spela upp filmen utan text eller med svensk text för hörselskadade. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget som helst bonusmaterial, vilket jag tycker är tråkigt och svagt för en så pass omtalad och prisbelönad svensk film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 19 januari 2012
Senast uppdaterad: 20 januari 2012
Recensionen har lästs 4622 gånger av 2683 personer, sedan den 19 januari 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))