Dubbningshemsidan
Recensioner
Kollektivet
(Kollektivet)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Det är 1970-talet, och det gifta paret Erik och Anna - han professor i arkitektur och hon nyhetsuppläsare på TV - får ärva Eriks föräldrahem när hans föräldrar går bort; ett gigantiskt hus som mer än väl räcker till deras familj som också innefattar den 14-åriga dottern Freja. Erik tycker att huset är på tok för stort för dem plus att det kostar alldeles för mycket, varför han vill sälja. Men Anna har alltid drömt om att bo lite stort, och övertygar därför Erik om att behålla huset. För att råda bot på de ekonomiska problemen tycker hon det är en bra idé att de tar in några betalande hyresgäster som kan bo i de lediga rummen. Erik vill absolut inte höra talas om något kollektiv, men övertalas ändå av Anna att ge det en chans. Snart flyttar Ole och Mona in liksom det gifta paret Steffen och Ditte tillsammans med deras sjuka son Vilads; och likaså Allon som är luspank och dessutom har så dåligt danskt uttal att nästan ingen förstår vad han säger. Till en början fungerar kollektivet fint, och alla boende kommer snart överens om de enkla regler som ska gälla. De lever i harmoni och trivs. Men allt förändras när Erik inleder ett förhållande med sin hälften så gamla student Emma, och dessutom snabbt berättar om otroheten för sin fru. Han lovar Anna att han inte vill skiljas, men samtidigt vill han heller inte sluta träffa Emma. Han föreslår istället att Emma ska flytta in i kollektivet; något Anna övertalar sig själv är en bra idé men som inte fungerar fullt lika bra i praktiken...
Thomas Vinterberg är absolut en skicklig regissör, och brukar göra bra och minnesvärda filmer. Kollektivet tillhör inte någon av hans bästa filmer, men är ändå en välgjord och bra film. Storyn är intressant och fascinerande, och vi får lära känna åtminstone några av rollfigurerna på ett bra sätt. Det har blivit en engagerande film, som håller intresset vid liv på ett effektivt sätt. Några stora överraskningar väntar inte, men samtidigt blir det aldrig helt förutsägbart och man vill hela tiden veta vad som ska hända.
Det är charmigt och småroligt, och då och då får man skratta en del åt situationer och repliker. Samtidigt tar humorn aldrig överhanden, utan det är huvudsakligen ett seriöst drama där stämningen lättas upp av en del humor. Det är en berörande och känslosam film, som samtidigt behandlar känslorna med respekt och finess. Det blir aldrig översentimentalt, och jag uppskattar denna relativt lågmälda stil. Filmen tar också upp intressanta ämnen och frågeställningar, men utan att ta ställning eller presentera några rätta svar - precis som sig bör, men som lite för sällan faktiskt sker på film. Det är både lättsamt och underhållande, samtidigt som det är vemodigt och berörande. Överlag en tänkvärd film med många bottnar.
Men på gott och ont får vi inte komma någon av rollfigurerna alltför djupt in på livet. Det mesta kretsar kring Anna, Erik, Freja och Emma, vilket gör att de övriga medlemmarna i kollektivet blir mer eller mindre endimensionella. De flesta fungerar mest som krydda, och tillför inte så mycket till handlingen i sig. Det är i och för sig förståeligt att fokusera på några få, för annars skulle man nog inte bry sig om någon i slutändan, men det gör att sidohistorien om Steffen och Dittes sjuka son Vilads - en i rund och botten intressant och berörande historia - aldrig kommer till sin rätt.
Och vad värre är; även bland de fyra centrala rollerna får man inte veta alltför mycket om någon. Visserligen får alla en del nyanser, men det vi faktiskt får veta om var och en är begränsat och till syvende och sist blir ingen alltför mångfacetterad. Vi får lära känna Anna bäst, varför hon också är den man främst bryr sig om. Emma får en del nyanser och framstår även hon som sympatisk, men vi får egentligen inte veta så mycket om henne. Tonårsdottern Freja är i grund och botten en mycket intressant rollfigur och hon hinner få en del nyanser, men hennes sidohistoria om den alltför gamla pojkvännen Peter leder tyvärr aldrig någonstans utan rinner ut i tomma intet. Och Erik har jag svårt att få något grepp om alls, som bitvis framstår som ganska vettig för att däremellan framstå som ett riktigt svin. Att vara otrogen är väl illa nog, men att därefter be hustrun att låta sin hälften så gamla älskarinna att flytta in är liksom ett ganska svårslaget rekord...
Kollektivet är som bäst under den första halvan, då det mer fokuserar på lättsam underhållning och en del humor. Då blir det lagom tänkvärt samtidigt som det är trevligt och mysigt. Men under den andra halvan börjar storyn att bli mer tillspetsad, och Thomas Vinterberg går bitvis en smula för långt. Då försvinner också nästan all humor till förmån för en mer vemodig och mörkare stämning, och jag är inte säker på att det verkligen var rätt väg att gå. Då börjar det också att upplevas långsamt och bitvis nästan segt, vilket jag aldrig kände under den första halvan.
Fotot är snyggt, och filmen är huvudsakligen filmad med handkamera på ett övertygande sätt. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Trine Dyrholm är som vanligt mycket bra som Anna, och lyckas att förmedla känslor och sinnesintryck utan att så mycket sägs med ord på ett mycket elegant sätt. Ulrich Thomsen gör vad som går av den måttligt sympatiska rollen som Erik, men mellan varven är han ändå riktigt bra. Martha Sofie Wallstrøm Hansen är utmärkt som Freja, och gör en trovärdig och naturlig rolltolkning på ett lågmält och effektivt sätt. Helene Reingaard Neumann är riktigt bra som Emma, men får inte så mycket att arbeta med fastän hon övertygar i rollen. Lars Ranthe och Julie Agnete Vang är bra, men blir tyvärr något underutvecklade då fokuset sällan ligger på just dem. Fares Fares är ganska bra som Allon, men balanserar ibland på gränsen till överspel, samtidigt som hans danska med svensk brytning blir svårare att förstå vitsen med i Sverige; man måste nog vara ganska bra på danska för att uppfatta skillnaderna i uttal, fastän det görs stort väsen av det i manuset.
Kollektivet är en tänkvärd och underhållande film, som överlag lyckas att blanda allvar med humor på ett bra sätt. Det är engagerande, berörande och småroligt, och filmen tar upp intressanta teman. Att många av birollerna blivit tämligen endimensionella är väl kanske ett nödvändigt ont, för att inte allting ska bli för ytligt eller att förlänga filmen mer än nödvändigt. Men det är ett värre problem att ingen blir alltför mångbottnad, utan på sin höjd får ett par av rollfigurerna några nyanser och andra inte ens det. Det är också lite olyckligt att flera sidohistorier blivit så undangömda och rinner nästan ut i sanden, vilket är mest påtagligt med historien om dottern Freja - en intressant och charmig rollfigur, men som vi inte får veta så mycket om och vars sidohistoria blivit alltför underutvecklad. Jag kan ana att det fått ett större utrymme i det ursprungliga manuset, men blivit nedklippt med tiden. Tyvärr upplevs Kollektivet överlag lite för tunn och trots att det är mycket intressant finns det ändå inte tillräckligt mycket att ta upp för att intresset ska hållas vid liv riktigt hela tiden. Därför når filmen tyvärr inte alls upp i samma höga klass som Vinterbergs förra film Jakten, men det är ändå en bra film som är väl värd att se. Jag saknar dock det där lilla extra för att bli riktigt nöjd, och därför nöjer jag mig med en svag sjua i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 6 september 2016
Senast uppdaterad: 6 september 2016
Recensionen har lästs 2642 gånger av 1472 personer, sedan den 6 september 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))