Dubbningshemsidan
Recensioner
Land of the Lost
(Land of the Lost)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Pictures Nordic för recensionsexemplaret
Under 1960- och 1970-talet producerades en mängd klassiska TV-serier i USA, varav många blivit kultförklarade och visas i repriser än idag. En av dessa var den kortlivade barnscience-fictionserien Land of the Lost från 1974, som lades ner efter två år men som på senare tid har kommit att ses som en kultklassiker. I serien fastnade en hel familj i ett alternativt universum, och serien skapades av bröderna Sid och Marty Krofft; tämligen okända i Sverige men legendariska för sina många barnprogram i hemlandet USA. Bröderna Krofft skapade 1991 en ny version av Land of the Lost i form av en kortlivad TV-serie, och nu har de producerat en långfilmsversion av serien. Bakom regi står Brad Silberling, som annars blivit mest känd för Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv.
Den avdankade forskaren och vetenskapsmannen Rick Marshall har utan tvekan sett sina bästa dagar, och efter att ha blivit utskämd i direktsänd TV för sina kontroversiella åsikter om tidsresor, så har han förpassats till ett föga glamouröst jobb som lärare på ett museum. Hans assistent där är den unga kvinnan Holly Cantrell, och hon är den enda som faktiskt tror på Ricks udda idéer. Hon uppmuntrar honom att fortsätta på sin uppfinning för tidsresor. Turistguiden Will Stanton får följa med när uppfinningen ska testas, och det visar sig att Ricks plan faktiskt fungerar - dock lite för bra... Snart har nämligen hela gruppen sugits in i ett svart hål och forslats till ett alternativt universum där tiden stått stilla, där de plötsligt står öga mot öga med livs levande dinosaurier. Och vad värre är; de vet inte hur de någonsin ska kunna ta sig tillbaka till den vanliga världen igen...
Man kan inte påstå att Land of the Lost är världens mest originella film, för liknande storylines har vi sett i flera andra sammanhang. Därför skulle man kunna hävda att det inte finns något skäl att se just den här filmen istället för någon annan liknande, men fortfarande är det en fullt fungerande och intressant grundstory. Storyn är absolut tunn, och det händer inte riktigt tillräckligt för att motivera den visserligen inte alltför långa speltiden, varför det då och då känns lite uttjatat. Det är också märkligt varför filmen kallas för komedi, för alltför rolig är den inte. Det är visserligen småroligt då och då, och visst skrattade jag några få gånger. Men det är långt ifrån någon stor skrattfest, och antalet riktigt lyckade skämt kan förmodligen räknas på ena handens fingrar. Istället blir det ibland lite fånigt och alltför överdrivet för sitt eget bästa.
Rollfigurerna är också tämligen endimensionella, och personligen tycker jag att de båda manliga huvudrollerna Rick och Will är för galna och tillskruvade för det här sammanhanget. I en film där storyn ska vara det galna, och där det utspelas i främmande världar, så finns det ingen anledning att ha galna och överdrivna rollfigurer; i synnerhet när det heller inte används för komiska poänger. Då är Holly betydligt bättre, som framstår som en normal sympatisk människa. En komedi som inte är särskilt rolig, och som dessutom har så många andra nackdelar, låter inte särskilt lyckad. Men fastän jag var fullt beredd på att såga filmen, så måste jag medge att den faktiskt inte är så tokig. Den förblir förvånansvärt engagerande hela tiden, och jag ville hela tiden se vad som skulle hända härnäst. Filmen är heller inte alltför förutsägbar, utan innehåller en del oväntade vändningar i en i övrigt bekant story. Trots den tunna storyn går tiden också någorlunda fort, och jag kan inte påstå att den någonsin kändes seg. Fastän vissa scener känns direkt onödiga, så är andra riktigt charmiga och trots allt småroliga. Ibland blir det också hyfsat spännande, varför intresset hålls vid liv hela tiden.
Visuellt är det också en intressant film, som lyckas att både bibehålla känslan från 1970-talsserien samtidigt som den fått en modern touch. Det är ganska tydligt att ganska många scener spelats in i studio, och en del kulisser är övertydliga på ett ganska charmigt sätt. Datoranimationerna är fullt godkända, och det ser ganska imponerande ut och smälter in i den inspelade miljön på ett naturligt sätt. Visst ser man fortfarande att det är datoranimerat, men det fungerar ganska väl ändå och passar bra in i sammanhanget. Skådespelarinsatserna fyller sin funktion, men utan att imponera alltför mycket. Will Ferrell tillhör inte direkt någon av mina favoritskådisar, men han gör ändå en fullt godkänd insats även om han ibland går över gränsen till överspel och börjar skrika mer än nödvändigt. Danny McBride är helt okej, men spelar ibland en smula onaturligt. Den bästa insatsen står utan tvekan den brittiska skådespelerskan Anna Friel för, som för de flesta lär vara mest känd som Chuck i TV-serien Pushing Daisies. Hon spelar övertygande och trovärdigt som Holly och lyckas på ett skickligt sätt att väcka liv i en ganska platt rollfigur. Hon talar också med nära nog perfekt amerikansk accent. Hon lär inte vinna någon Oscar för den här insatsen och har gjort bättre ifrån sig i andra sammanhang, men är den enda av de tre huvudrollsinnehavarna som uppenbarligen tar sin roll och filmen på allvar. Det märks, och även i en komedi bör skådespelarna ändå ta sin roll på allvar; hur oseriös och överdriven den än må vara.
Det lär inte komma som någon överraskning att Land of the Lost har fått usel kritik av de flesta professionella recensenter, och det förvånar mig inte alls. Men så dålig som alla vill göra gällande är den faktiskt inte. Det finns visserligen många nackdelar, men också en viss charm, småroliga poänger och någorlunda sympatiska rollfigurer. Därför går tiden ganska fort, och det blir förvånansvärt engagerande och intressant. Om man vet vad man ger sig in i, och inte förväntar sig något storslaget mästerverk, så är Land of the Lost därför en hyfsad och fullt sevärd film. Ingenting man kommer att tänka på i efterhand, men ändå helt okej i sin enkelhet och duger gott som lättsam underhållning för stunden. Jag lär inte vilja se om den i första taget, men har man tråkigt är den utan tvekan värd att hyra för att se en gång.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 februari 2010
Senast uppdaterad: 26 februari 2010
Recensionen har lästs 3308 gånger av 1805 personer, sedan den 26 februari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))