Dubbningshemsidan
Recensioner
Letters from Iwo Jima
(Letters from Iwo Jima)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret på boxen
En av de största slagen under den del av andra världskriget som officiellt kallas för Stilla havs-kriget utspelades på den japanska vulkanön Iwo Jima (numera kallad Ioto). Mellan den 19 februari och 26 mars 1945 utspelades ett blodigt krig mellan USA för de allierades sida och Japan, som utgjorde ett av de sista slagen under kriget. Som bekant gick USA till sist segrande ur kriget, men många dog från bådas sidor. Om detta slag regisserade Clint Eastwood två snarlika men fristående filmer 2006 - först Flags of Our Fathers om den amerikanska soldaterna och därefter Letters from Iwo Jima som skildrar samma händelser ur japanernas synvinkel. Båda filmerna släpptes nyligen i en DVD-box kallad Clint Eastwood Director's Collection som även innehåller två andra av Clint Eastwoods filmer, men det är alltså Letters from Iwo Jima som denna recension åsyftar. Här får vi följa en grupp japanska soldater som placerats på ön Iwo Jima för att försvara ön mot de amerikanska trupper som tros vara på väg dit. Överstelöjtnanten Tadamichi Kuribayashi kommer till ön, och inser snabbt att Japan är i kraftigt underläge då de japanska trupperna inte vill skicka mer förstärkning än absolut nödvändigt till ön. Men han vill ändå inte ge sig, utan vill kämpa så långt det är möjligt.
Trots att andra världskriget börjar vara ett väldigt uttjatat ämne går det inte att förneka att det finns mycket att ta av där, och striden på ön Iwo Jima är onekligen intressant. Därför är ämnet absolut intressant och välkommet, även om genomförandet håller lite ojämn klass. Den här filmen skildras uteslutande från japanernas synvinklar, och även om det är intressant och ovanligt så kan det upplevas lite ensidigt efter ett tag. Visst inser jag att Flags of Our Fathers (som jag ännu inte har sett) skildrar samma sak från amerikanernas synvinkel, men det borde inte behövas två så långa filmer för det ändamålet. Att sammanfoga båda två till en och visa allting ur båda parters synvinkel i samma film tycker jag borde vara det optimala. Här får vi aldrig ens se amerikaner annat än när japanerna ser dem, och amerikanerna verkar mest dyka upp från ingenstans och skjuter för att mellan varven vara som uppslukade av jorden.
Det blir inte heller bättre av att stridsscenerna känns mycket ooriginella och röriga, då det mest ser ut som att alla skjuter mot alla och vi inte ens hinner uppfatta vad som egentligen händer. Dessa stridsscener hade dessutom kunnat vara hämtade ur i stort sett vilken krigsfilm som helst, och det finns inget som särskiljer dessa i just den här filmen. Men det kanske största problemet med Letters from Iwo Jima är att många blivit tämligen endimensionella, och det är uppenbart att Clint Eastwood valt att prioritera handlingen framför rollfigurerna. Jag lyckades inte få något egentligt grepp om någon av rollfigurerna, och när filmen var slut kom jag inte ens ihåg namnet på en enda av dem. Att många dessutom är så lika att man inte ens lyckas att särskilja vem som är vem gör heller inte saken bättre. Istället är det själva handlingen och ageranden som står i fokus, och även om det är intressant så hade jag velat känna något för någon. I slutändan brydde jag mig inte nämnvärt om vilka som överlever och inte. Därför blir det också bitvis lite oengagerande och vid vissa tillfällen rentav halvtråkigt.
Filmen känns också lite fragmentarisk, då det bara skildrar ett enskilt slag och vi inte får någon direkt inblick i själva kopplingen till kriget som sådant. Lite mer bakgrundsinformation hade verkligen varit på sin plats, då vi här inte ens får veta varför amerikanarna skulle till just Iwo Jima. För historiskt insatta personer som verkligen läst på om andra världskriget är allt detta förstås redan känt, men om man i likhet med undertecknad är mer måttligt intresserad av historia har man antagligen glömt mycket av det man lärde sig på skolans historielektioner. Kanske hade det underlättat om man såg Flags of Our Fathers innan, men här känns det som att manusförfattarna förutsatt att alla redan vet hela utgångshistorien utan att det ska behöva nämnas något om. Filmen är också periodvis ganska seg, och 2 timmar 15 minuter är helt enkelt för mycket för att skildra de här trots allt ganska begränsade händelserna. Dessutom upplever jag filmen som lite väl patriotiskt (om än för en gångs skull inte i amerikansk bemärkelse), och störde mig också över allas besatthet i att begå självmord utan egentlig anledning. Kanske är jag inte tillräckligt patriotisk, men jag förstår helt enkelt inte hur man kan hjälpa ett land genom att ta livet av sig utan att ens kämpa.
Allt detta låter inte direkt som något mästerverk, men dessbättre är Letters from Iwo Jima långt ifrån en dålig film. Historien och handlingen är intressant, och vissa scener är starka, minnesvärda och berörande. Att det är en verklighetsbaserad historia gör det förstås också ännu mer intressant, och visst är slaget om Iwo Jima värt att uppmärksammas. Filmen har också en effektiv rå och mörk ton, som ger en mörk och fin stämning. Därmed känns filmen också mycket realistisk och autentisk, och det förekommer inga trovärdighetsproblem av något slag.
Fotot är utmärkt, och filmen blandar handkamera med fast kamera på ett effektivt sätt. Det känns ofta som att man verkligen är på plats där, och bildspråket är starkt. Jag är dock inte helt förtjust i det faktum att hela filmen har kraftigt urblekta färger, så att den nästan känns svart-vit. Att bleka ner färgerna en sak för att få det att kännas mer gammaldags är en sak, men att ta bort nästan färgerna helt tycker jag känns lite för mycket. Musiken är utmärkt, och det finns mycket stämningsfull bakgrundsmusik. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och alla spelar övertygande och trovärdigt.
Letters from Iwo Jima känns originell och intressant, och att få se ett krig skildras från "förlorarnas" sida är ett fascinerande och nytt begrepp. Tanken bakom filmen är därför nästan garanterat mycket god, men tyvärr är genomförandet inte fullt lika gott. Framförallt hade det behövs en finslipning av manuset, så att man faktiskt fått en chans att lära känna rollfigurerna och vilka de egentligen är. Det är ändå en ganska bra och fullt sevärd film, men jag saknar det där lilla extra som får mig att faktiskt känna mig engagerad fullt ut, och därför når filmen nätt och jämnt upp till en sexa i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,40:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. På omslaget står det att det är ett engelskspråkigt ljudspår som erbjuds, men i verkligheten är det bara några få repliker som är på engelska och 99% är på japanska. Det finns textning på en rad språk, däribland de skandinaviska språken samt engelska. Bild- och ljudkvaliteten är bra. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, och därefter visas en meny för att välja land. Väljer man Sverige visas därefter en alltid lika irriterande anti-piratpropaganda på nästan en minut, som tyvärr inte går att hoppa förbi men som däremot går att spola förbi på bild. Direkt därefter kommer till huvudmenyn. Valet av land verkar dock inte göra någon praktisk skillnad, för vilket land man än väljer startas filmen på jpanska utan text om man inte går in i menyerna och väljer annat språk. Därför är det klokt att istället för Sverige välja Australien eller Storbritannien som land - då slipper man propagandan, och kommer direkt till huvudmenyn.
Efter filmens slut uppstår också Warners traditionella irritationsmoment, då det visas varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola förbi på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte stänger av DVD-spelaren. För att undvika att få ett nervöst sammanbrott innan huvudmenyn visas igen, måste man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (förslagsvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...? Tyvärr finns inget extramaterial alls.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 november 2010
Senast uppdaterad: 16 november 2010
Recensionen har lästs 3651 gånger av 2004 personer, sedan den 16 november 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))