Dubbningshemsidan
Recensioner
Management
(Management)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den amerikanska teater- och manusförfattaren Stephen Belber har länge varit en framgångsrik författare till teaterpjäser, och har arbetat med en lång rad teatersällskap runt om i USA. Sedan början av 2000-talet har han också varit en halvaktiv manusförfattare till filmer och serier, och har bl.a. skrivit manus till filmer som The Laramie Project (ganska känd i USA, men förhållandevis okänd i Sverige) och avsnitt av kriminalserien Law & Order - Special Victims Unit. 2008 debuterade Stephen också som regissör med filmen Management, som han också skrivit manus till. Filmen blev framgångsrik när den premiärvisades på den prestigefyllda Toronto International Film Festival, men har haft svårt att få bredare allmän distribution. I Sverige släpps den direkt på DVD. Här rör det sig om en gammal beprövad genre, nämligen en romantisk dramakomedi. I centrum står den unga killen Mike, som jobbar på sina föräldrars motell i småstaden Kingman i Arizona. Där träffar han den omkringresande konstnären Sue, och han blir genast attraherad av henne. Efter att ha stött på henne en liten tid, så har de till slut sex med varandra, innan Sue måste resa hem till delstaten Maryland igen. Det stoppar dock inte Mike, som inte vill släppa taget om henne utan väljer att lämna motellet och satsa alla pengar han har på att resa till Maryland och hitta åt Sue igen. Inte ens det faktum att Sue då blivit tillsammans med sin ex-pojkvän Jango är tillräckligt för att avskräcka honom...
Inledningsvis ser Management ut att vara en helt traditionell romantisk komedi, och är riktigt rolig men ytlig. Men ju mer man ser av filmen, desto mer inser man att ens första intryck inte riktigt stämde. Med tiden förändras nämligen den här filmen till något ganska unikt och eget. Humorn blir mer och mer undangömd, och istället förvandlas det till ett djupare drama. Management sticker ut från genren då det är en mycket lågmäld och minimalistisk film, som berättar sin handling i lugn takt med hjälp av bilder och små känslointryck, utan det oavbrutna pratande som romantiska komedier ofta har (på gott och ont). Här finns ingen övertydlighet eller sentimentalitet, utan istället tillåts tittarna att tänka och känna själva, och på så sätt leva sig in i handlingen i sin egen takt. Man får nästan en filosofisk känsla av filmen, och det är ovanligt för den här genren. Det medför dock samtidigt att målgruppen blir smalare, och förmodligen är det anledningen till att filmen fått svårt att få bredare distributionsavtal. Det är förståeligt att Management inte blivit någon stor succé, och många lär tycka att den är oerhört tråkig.
Själv placerar jag mig någonstans mitt emellan - det är en helt okej film, men jag hade samtidigt väntat mig lite mer. Storyn är i tunnaste laget, och därför är det också oundvikligt att det blir lite väl segt. Många scener har blivit för utdragna för sitt eget bästa, och därför är tempot också onödigt långsamt. Det gör inte så mycket om det finns gott om humor för att få tiden att gå, men trots att Management officiellt klassas som en komedi så finns det inte alltför mycket till humor att tillgå. Under den första halvtimmen får man visserligen skratta hyfsat ofta, men därefter blir det bara några småskratt då och då. Den sista halvtimmen försvinner i stort sett all tillstymmelse till humor, för att istället bli ett seriöst och ganska djupt drama. Det är visserligen inget fel med det, men i kombination med en alltför tunn intrig så blir det vid en del tillfällen lite oengagerande och halvtråkigt.
Det andra problemet är att huvudrollen Mike inte har blivit en alltför sympatisk rollfigur, vilket gör att det blir svårare att ta premissen på allvar. Mike har blivit alldeles för "tapig" och löjlig för sitt eget bästa, och särskilt från början framstår han som oerhört tafatt. Bitvis beter han sig också som en ren förföljare, och därför är det lite svårt att se varför Sue blir attraherad av honom. Visserligen växer karaktären lite grand med tiden och får ett större djup, och då kan man hellre åtminstone delvis förstå Sues känslor. Men inledningsvis är frågan varför hon överhuvudtaget ger Mike en chans, då han från början inte framstår som vare sig charmig, trevlig, intressant, rolig eller djup. Å andra sidan är Sues ex Jango den mest endimensionella rollfiguren som världen någonsin skådat, och framstår som allmänt grym och oerhört osympatisk. Varför hon ens skulle tänka tanken på att bli tillsammans med honom igen, eller varför hon någonsin varit det, blir därför en stor gåta. Därför ställer man sig genast frågan om inte Sue kunnat hitta något bättre alternativ än någon av dessa två killar. Sue däremot har blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, som är lätt att tycka om även om vi kanske inte får veta lika mycket om henne som jag hade önskat. Tyvärr lider filmen av ett fåtal logiska luckor och trovärdighetsproblem, men i övrigt känns den någorlunda realistisk och jordnära. Det är också en mycket förutsägbar film, och utgången är inte svår att lista ut - det är bara vad som ska hända under tiden som är frågan.
Management har ett snyggt foto och ett fullt fungerande men allt annat än originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och Jennifer Aniston gör kanske sin hittills bästa insats i den här filmen. Hon spelar mycket övertygande och trovärdigt, och lyckas att väcka liv i sin rollfigur med enkla medel. För ovanlighetens skull är hon också nedsminkad och ser mer alldaglig ut, och spelar inte på sitt vackra utseende. Sedan tiden i Vänner vet vi ju redan att hon har perfekt komisk tajming, men här får hon inte alltför mycket att arbeta med humormässigt. Steve Zahn gör en ovanligt nedtonad roll som Mike, och gör inte samma slags överspel som han ofta annars haft. Överlag spelar han riktigt bra, men vid några tillfällen går han lite för långt då han närmast framstår som lätt förståndshandikappad; något som säkerligen inte var meningen. Woody Harrelson gör som (nästan) alltid bra ifrån sig, men får absolut ingenting att arbeta med i en hopplöst platt roll som Jango. James Hiroyuki Liao är riktigt bra som Al, och dessutom är Margo Martindale utmärkt som Mikes mamma Trish; en tyvärr ganska liten roll.
Management är en ganska bra och intressant film, som skiljer sig från mängden genom ett lågt tempo samt en lågmäld och finstämd känsla som bygger mer på känslointryck än på dialog. Den första halvan känns tyvärr alltför seg och händelsefattig, men det tar sig under den sista halvan då filmen också får ett större djup än vad som brukar vara vanligt för den här genren. Det är ingen alltför rolig film, så väntar man sig en helfestlig komedi så lär man bli besviken. Om man istället ser det som ett drama med vissa komiska inslag, så fungerar det bättre. Det låga tempot, den tunna storyn och den överlag ganska osympatiska manliga huvudrollen gör dock att det är svårt att känna sig helt nöjd, men trots allt är det en fullt sevärd film som jag med viss tvekan tilldelar en stark sexa i betyg. Om man inte tycker om långsamma och lågmälda filmer, så gör man nog klokast i att hålla sig borta från Management. Men annars är den absolut värd att ta en titt på, fastän den inte lämnar något bestående intryck och knappast håller att ses om i första taget.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men utan att utmärka sig. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. Den svenska översättningen håller hyfsad klass, utan några större översättningsfel. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och därefter visas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny visas. I likhet med de flesta nyare DVD-utgåvor från Nordisk Film finns ingen sedvanlig huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny på skivan, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen när filmen startat. Av förståeliga skäl finns heller inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt även om sådana här filmer inte är av något enormt behov av sådant.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 29 januari 2010
Senast uppdaterad: 29 januari 2010
Recensionen har lästs 3625 gånger av 1878 personer, sedan den 29 januari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))