Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Min bäste fiende
(Mein bester Feind)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Min bäste fiende på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Krig / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 41 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Österrike, 2011
Produktionsbolag: Beta Film, Aichholzer Filmproduktion & Samsa Film, i samarbete med Österreichischer Rundfunk
Producent: Josef Aichholzer & Jani Thiltges
Regi: Wolfgang Murnberger
Manusförfattare: Paul Hengge & Wolfgang Murnberger, baserat på en roman av Paul Hengge
Svensk distributör: Noble Entertainment
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Victor - Moritz Bleibtreu Rudi - Georg Friedrich
Lena - Ursula Strauss SS-överste Rauter - Rainer Bock
Jacob (Victors pappa) - Udo Samel Hannah (Victors mamma) - Marthe Keller
Överste Widriczek - Uwe Bohm Överste Noldner - Serge Falck
SS-officer Weber - Christoph Luser SS-överste Maier - Karl Fischer

I Wien i Österrike år 1938 driver juden Victor Kaufmann och hans föräldrar ett konstgalleri. Victor lever ett stillsamt och trivsamt liv med sin flickvän Lena och hans ariska bästa vän Rudi. Rudi har praktiskt taget bott hemma hos familjen Kaufmann under hela hans uppväxt, och han och Victor är närmast oskiljaktliga. Därför ter det sig naturligt att Victor också berättar för Rudi att hans familj nyligen lyckats få tag i en äkta teckning av Michelangelo som fram tills nu trotts vara försvunnen. Men när andra världskriget inleds är Rudi plötsligt SS-officer, och Hitler vill till varje pris få tag i Michelangelo-målningen. Tavlan beslagtas, och familjen Kaufmann hamnar i koncentrationsläger. Några år senare, när Hitler tänkt att ge teckningen till Mussolini i ett försök att få Italien att bli sams med Tyskland, upptäcker konstexperter att teckningen de har inte alls är originalet utan en skickligt gjord förfalskning. Victor är den enda som kan tänkas veta var originalet är, och därför ska Rudi ta med Victor till Berlin för förhör. Men flygplanet de båda färdas med blir nedskjutna av ryska partisaner ute på den polska landsbygden, och Victor övertalar därför Rudi att de för hans säkerhet ska byta uniformer med varandra - för ryska partisaner skjuter alla SS-soldater de ser utan att fråga. Men det är inte partisaner som upptäcker de forna vännerna, utan ett SS-kompani...

Att göra en komedi om något så hemskt som andra världskriget låter absurt, men å andra sidan lyckades ju Quentin Tarantino ganska väl med det i Inglourious Basterds. Min bäste fiende har absolut en del likheter med Tarantinos film, och även om den jämförelsen inte är till den här filmens fördel, så är det ändå en bra film. Filmen har en intressant grundstory, och lyckas att blanda fullaste allvar med humor på ett intelligent sätt. Det rör sig om en ganska svart humor, men som faktiskt är riktigt rolig och där åtminstone undertecknad skrattade ganska högt vid en del tillfällen. Humorn och stilen påminner en del om just Inglourious Basterds, men det här är ingen fartfylld action utan en mer nedtonad och lågmäld film. Här finns ingen action och ingen direkt spänning, utan istället rör det sig om drama kryddat med en hel del mörk humor. Men det är underhållande och engagerande, med en huvudsakligen realistisk story. Jag uppskattar också att filmen lyckas att åstadkomma en annorlunda vinkling på andra världskriget, och på så sätt lyckas att åstadkomma något nytt i en ärligt talat ganska sliten och överutnyttjad genre.

Min bäste fiende har till stora delar lite distans till själva kriget, och här får vi mer följa individuella personer än att få se krigets fasor i större skala. Förmodligen har det gjorts för att kunna hålla budgeten till en mer realistisk nivå, utan att behöva kosta på mycket specialeffekter och liknande, men det fungerar ganska bra då man faktiskt hinner bli bekant med vissa personer. Framförallt är det Victor som har blivit en hyfsat mångbottnad och intressant rollfigur, som vi får veta tillräckligt mycket om för att man ska bry sig om vad som händer. Även Lena har fått en del nyanser, och till viss del gäller det även Rudi. Men tyvärr blir Rudi mindre nyanserad ju längre filmen fortlöper, då han med tiden helt verkar glömma bort sin livslånga vänskap. Sannolikt är det inte alltför orealistiskt efter omständigheterna, men vi får ändå ingen direkt chans att lära känna Rudi tillräckligt. Det blir istället Victor som allting kretsar kring, men då han också är med i nästan varenda scen så räcker det att bry sig om honom för att man ändå ska fängslas av filmen.

Det är charmigt, underhållande och roligt; samtidigt som storyn övertygar tillräckligt mycket för att fungera även som drama. Jag uppskattar filmens relativt lågmälda stil, samtidigt som det huvudsakligen är en ganska lättsam film som aldrig blir för tung. Det finns ett visst djup och filmen tar upp intressanta ämnen, men är samtidigt gjord i lättsam stil med glimten i ögat. Till skillnad från många andra komedier om krig är det här absolut ingen parodi på någonting eller ens någon egentlig satir, utan det är en fristående och hyfsat trovärdig story som står stadigt på egna ben. Det uppskattar jag, och det är en intressant film med en smart humor som jag uppskattar.

Ganska länge är det en riktigt bra och underhållande film, men efter ett tag börjar tyvärr storyn att spåra ur lite för mycket. Det uppstår några förvecklingar för mycket, vilket sänker trovärdigheten. Det blir helt enkelt lite för mycket av det goda, när storyn mot slutet börjar skruvas ett par varv för långt. Det känns nästan som att manusförfattarna känt sig tvingade att krångla till allting lite, i ett försök att dra ut på speltiden till en acceptabel långfilmslängd.

I vissa aspekter känns Min bäste fiende också lite övertydlig, och exempelvis har säkerligen de flesta tittare listat ut var den äkta tavlan finns en halvtimme innan det avslöjas. Trots en del smarta vändningar blir det heller sällan alltför överraskande, utan mycket av det som händer kan man lista ut utan alltför stor ansträngning. Det förekommer också vissa logiska luckor och trovärdighetsproblem, främst mot slutet, men det gör dessbättre inte så mycket.

Fotot är snyggt, och filmen är välgjord med övertygande tidskänsla och estetik. Det ser ut och känns som 1940-tal in i minsta detalj, trots att filmen gjorts med relativt låg budget. Skådespelarinsatserna är bra, och alla spelar trovärdigt även om jag inte tror att någon kommer att vinna någon Oscar inom den närmaste tiden. Min bäste fiende är en charmig, underhållande och ganska rolig dramakomedi, som på ett smart sätt blandar allvar humor på ett lättsamt men förhållandevis trovärdigt sätt. Filmen har, trots en helt olik grundstory, sina tydliga likheter med Inglourious Basterds; men det rör sig absolut inte om ett plagiat av Tarantinos succéfilm på något sätt. Tyckte man om den filmen lär man dock ändå uppskatta Min bäste fiende, trots en mer nedtonad och lågmäld stil och trots att storyn spetsats till lite för mycket. De brister som finns förhindrar Min bäste fiende från att bli en riktigt storslagen film, men är ändå en bra film väl värd att se. Den förtjänar en stabil sjua i betyg; varken mer eller mindre.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har tyskt tal och är textad på svenska, norska och finska, men tyvärr finns ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter visas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn som är stillastående och engelskspråkig. Det finns tyvärr inget extramaterial alls, vilket är tråkigt. Det är förvisso inte förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige, men med tanke på att utländska DVD-utgåvor enligt uppgift ska ha en hel del bonusmaterial så är det tråkigt att inget av det har kunnat tas med på den skandinaviska utgåvan.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 13 september 2012
Senast uppdaterad: 14 september 2012

Recensionen har lästs 3699 gånger av 2217 personer, sedan den 13 september 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SEXA - TVÅA - TREA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern