Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Min lilla syster
(Min lilla syster)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Sök efter Min lilla syster på CDON
Sök efter Min lilla syster på Discshop.se
Sök efter Min lilla syster på WOW HD
   ANNONS
Drama / Skolmiljö / Verklighetsbaserad / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 35 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige/Tyskland, 2015
Produktionsbolag: Tangy, i samarbete med Fortune Cookie Filmproduktion, Film i Väst, ARTE, ZDF & Sveriges Television
Producent: Annika Rogell
Regi: Sanna Lenken
Manusförfattare: Sanna Lenken
Svensk distributör: Scanbox Entertainment Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Stella - Rebecka Joseph­son Katja - Amy Diamond
Karin - Annika Hallin Lasse - Henrik Norlén

12-åriga Stella håller sakta på att bli vuxen, och hon ser hela tiden upp till sin storasyster Katja. Katja är en lovande konståkare, och genom hennes ständiga träningar är det allt som deras föräldrar har tid med. Stella vill också bli konståkare och bli precis som Katja, men är inte alls lika bra. Men sakta men säkert börjar Stella misstänka att något inte är som det ska med Katja - hon är besatt av träning och verkar aldrig äta längre. Men föräldrarna vägrar att inse att något är på gång...

Man kan tycka att anorexia inte är något alltför originellt ämne på film, och åtminstone undertecknad har redan sett närmare ett dussintal TV-filmer om ämnet genom åren. Fast å andra sidan är det ju ett tyvärr alltid lika aktuellt ämne, som förtjänar att uppmärksammas. Och Min lilla syster har i alla fall en ovanlig vinkling, genom att allt skildras genom en systers perspektiv istället för att vi får se händelseförloppen från "offrets" synvinkel som vanligtvis brukar vara fallet.

Resultatet är en mycket bra film, som imponerar med sin övertygande närvarokänsla och realism. Det märks att det här ämnet står Sanna Lenken varmt om hjärtat, och att det åtminstone delvis är en självbiografisk film; för det känns verkligen realistiskt och jordnära på ett sätt som fiktiva filmer sällan lyckas med. Det har blivit en mycket fängslande film, som man dras in i redan under de första scenerna och som förblir lika engagerande ända fram till eftertexterna. Det är berörande och bitvis riktigt gripande - vid några tillfällen är det helt omöjligt att hålla tårarna borta. Det är också en fin skildring av relationen mellan de båda systrarna, som känns ovanligt trovärdig på ett sätt som är få filmer förunnat.

Hela filmen har precis rätt ton och atmosfär, som gör att det är mörkt och dystert samtidigt som det är vackert och hoppfullt; och därmed aldrig upplevs becksvart. Det är charmigt och småroligt, och stämningen lättas upp av en del lyckad och lagom lågmäld humor. Allt är finstämt och gjord med både hjärta och hjärna, och jag uppskattar verkligen filmens ton och stämning. Manuset är också genomarbetat och trovärdigt, och det märks att det trots allt i grund och botten är självbiografiskt. Det är också en både stark och tänkvärd film, som träffar precis rätt och som dessutom skildrar händelserna utan att det någonsin blir översentimentalt. Jag uppskattar också att manusförfattaren lyckas att berätta om ett så allvarligt ämne utan att ta till pekpinnar eller bli överpedagogisk, på samma sätt som alltför ofta annars blir fallet. Både Stella och Katja har också blivit mångfacetterade rollfigurer, som känns helt trovärdiga och som är lätta att känna för. Skildringen av dessa båda systrar är helt befriade från både stereotyper och klíchéer, och det förhöjer helhetsintrycket en hel del.

Men om de båda huvudrollerna blivit mångbottnade och trovärdiga kan detsamma tyvärr inte sägas om deras föräldrar. Det bästa man kan säga om dem är att de säkerligen menar väl, men framstår tyvärr som tämligen stereotypa och klichéartade. Det är i och för sig ett steg i rätt riktning från de många andra ungdomsfilmer där föräldrarna är helt frånvarande, men inte ett särskilt stort steg. Åtminstone för mig som lekman kan också skildringen av anorexia uppfattas som något övertydlig, men jag betvivlar inte att det ändå mycket väl kan gå till på det här sättet. Jag kan dock tycka att det känns en smula svårköpt att Stella så tydligt ser vad som händer med Katja, när ingen annan tycks göra det. Visst förstår man att det är lätt att bli blind när det gäller närstående, men utifrån det vi ser känns det ändå något otrovärdigt att föräldrarna tycks vara helt ovetande - trots allt rör det sig inte om några alltför subtila vinkar som vi får se. Kanske överensstämmer det här med verkligheten, men ibland kan även verkligheten bli orealistisk på film varför man kan vinna på att ändra på händelser även om de faktiskt gått till på det här sättet.

Fotot är enkelt men effektivt, och filmen har ett lagom starkt bildspråk som utan tvekan fyller sin funktion. Dialogen är ovanligt träffsäker och trovärdig, och varenda replik känns helt äkta. Det är mer regel än undantag att dialog i svenska filmer upplevs konstlad, men dessbättre är det här ett av fåtalet undantag och överträffar de flesta svenska filmer på flera års tid på den punkten. Ljudmixningen lämnar dock en del övrigt att önska, och det förekommer en del varierande ljudnivå varför det långt ifrån är självklart att man uppfattar all dialog.

Skådespelarinsatserna är överlag också riktigt bra; i synnerhet de två huvudrollerna. Debutanten Rebecka Josephsson är fullkomligt lysande i huvudrollen som Stella, och förmedlar en sällsynt lyckad utstrålning, charm och trovärdighet. Här finns inte minsta lilla konstlade manér, utan Rebecka förblir helt trovärdig med ett lagom lågmäld spel. Det här är faktiskt ett av de bästa rollprestationerna jag sett på åratal, och det är inte många barnskådespelare i hennes ålder som når upp till den här kalibern. Hon har alla möjligheter att gå hur långt som helst inom filmbranschen, och att hon inte ens blev nominerad till en Guldbagge för den här fenomenala insatsen kan inte ha någon annan förklaring än åldersfördomar från Guldbaggejuryns sida.

Sångerskan Amy Diamond (här crediterad under sitt riktiga efternamn Deasismont) är även hon utmärkt som Katja, och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Hon lyckas också att balansera en svår roll helt utan överspel eller konstlade drag, och imponerar stort. Amy har ju haft några mindre filmroller tidigare och dessutom ett flertal dubbningsroller, men det här kan mycket troligt ändå bli startskottet för en ny framgångsrik karriär som skådespelerska. Hennes Guldbaggenominering för bästa kvinnliga biroll var välförtjänt (även fast jag hade klassat insatsen som huvudroll hellre än biroll), och i mina ögon borde hon också ha vunnit. Annika Hallin och Henrik Norlén gör bra ifrån sig som flickornas föräldrar, och gör vad som går av de tyvärr lite väl stereotypa rollerna.

Min lilla syster är en stark, engagerande och välgjord film, som tar upp ett viktigt ämne på ett mycket realistiskt sätt. Det märks att filmen i alla fall i grund och botten är självbiografisk, då allting känns så äkta; och det var flera år sedan jag senast hörde så trovärdig dialog i en svensk film. Man dras in i handlingen på ett effektivt sätt, och jag uppskattar den ovanligt lyckade blandningen mellan mörker och ljus. Det är charmigt, småroligt och dessutom oerhört berörande. Visst förekommer vissa övertydliga inslag och föräldrarna känns lite för stereotypa, och dessutom är det väl nästan oundvikligt att det blir ganska förutsägbart. Men det spelar ärligt talat ingen större roll, då det här ändå är en av de bästa svenska filmerna på senare år och dessutom en oerhört imponerande långfilmsdebut av Sanna Lenken. Att Min lilla syster inte vann Guldbagge för vare sig bästa film eller bästa manus är i mina ögon obegripligt, men att den vunnit så många andra priser världen över är lätt att förstå. Trots vissa brister är det ändå en så stark och trovärdig skildring att jag inte med gott samvete kan ge den något annat än en hyfsat stabil åtta i betyg, och jag kan bara råda alla att genast se den.

Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet är i DTS-HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns svensk text vid engelskspråkig dialog, svensk text för hörselskadade samt vanlig textning på danska och engelska. Textningen är tyvärr lite för liten och kantlinjerna är tunna, vilket gör det något svårläst under ljusare partier; men det är ändå en hyfsat lättläst text. Textningen för hörselskadade innehåller en ganska exakt avskrivning av all dialog, plus några textskyltar med viktigare ljudbeskrivningar; men inget om vem som säger vad.

Av någon outgrundlig anledning innehåller den svenska texten för hörselskadade ingen översättning av de repliker som är på engelska, utan dessa har istället försetts med engelsk text (!) med exakt vad som sägs. Det innebär alltså att man för att få fullt utbyte av filmen måste kunna engelska, så att man uppfattar dialogen. Då det faktiskt finns en särskild textremsa med svensk översättning av de engelskspråkiga scenerna är det för mig helt obegripligt varför inte samma text använts även till den svenska dövtextningen. Det innebär alltså att man måste välja mellan att få översättning av de engelska replikerna och att få svensk text till den svenskspråkiga dialogen (vilket trots allt är en stor fördel, då det i och med mixning och otydligt tal inte alltid är självklart att man uppfattar all dialog); om man nu inte vill växla mellan de båda textspåren stup i kvarten. Och för hörselskadade är det alltså ett måste med åtminstone grundläggande kunskap i engelska, för att få fullt utbyte av filmen. När Min lilla syster visades på bio led den av exakt samma problem, och jag förstår verkligen inte hur textaren har resonerat.

När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av varningstexter på både svenska och danska (som inte går att hoppa förbi). Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren och svenskspråkig. Tyvärr finns inget tillstymmelse till bonusmaterial, vilket är beklagligt då jag gärna hade velat höra mer om Sanna Lenkens egen bakgrund och hur mycket av filmen som är självbiografisk.


Recensionen skriven: 17 mars 2016

Recensionen har lästs 627 gånger av 398 personer, sedan den 17 mars 2016

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
BD-produktion * * *         3
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - SEXA - FYRA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna